Fredag morgon samlades vi vid vår Ica för klassresan till Furuvik. Anledningen att det blev just dit var två anledningar. Ett, vi hade inte så mycket pengar. Två, vi hade inte bokat lång tid i förväg, inte ens bestämt vad vi ville ha. Då får man ta det som pengarna räcker till helt enkelt.

Jag gillar Furuvik som sagt, minus schimpans-skjutningen. Där kan barnen åka karuseller och titta på djur, vilket är att fördra för alla gillar inte karuseller. Att åka till Grönan eller Liseberg och inte vara så sugen på att köra alla häftiga attraktioner blir inte kul, och det ska vara för alla ju. Jag ger en enorm eloge till några av de andra föräldrarna som fixat med biljetter till allt, resor och inträden osv, för det är jag kass på. Jag kan inte räkna och får panik av tanken på att hantera så mycket pengar, som dessutom inte är mina 🙈.

Resan in till stationen gick mer bilar som föräldrar körde och sen var det tåg till Furuvik. Alla skötte sig exemplariskt.

Förutom att vi råkade trycka in kidsen i en Lugn avdelning först då😂men det upplyste oss tågvärden snabbt om, så vi fick byta. Inte så lätt att se alltid:)

Väl framme så ligger Furuvik bara ett stenkast från stationen så det gick snabbt.

Barnen ville först till tivolit så vi startade där. Tog en bänk där vi sa att vi skulle finnas hela dagen och att de skulle vara där för lunch klockan 12.00 den släppte vi dem.

Alltså ❤️barn. Barn som ännu inte blivit så stora att de tappat barnasinnet, är inte det något av det vackraste som finns? När de springer istf att gå, oavsett vart? När de skrattar och inte har ett bekymmer i världen. Jodå, jag vet att det finns barn som inte har det så, och det är fruktansvärt. Men det förtar inte glädjen jag känner i hjärtat av att se barndomens oskyldiga glädje. Det är vackert 🤗

De strålade av glädje, av livslust och livsglädje, de skenade runt på det där tivolit och åkte karuseller i timmar, de höll ihop i grupper, ingen var ensam och alla hade kul. Det är de sista veckorna tillsammans sen splittras de. Till hösten är det nya skolor för alla, olika. Det är sorgligt, men det har de inte riktigt fattat än.

Vi vuxna turades om att hänga vid bänken, gå runt bland djuren och åka karusell. I ärlighetens namn var det nog bara jag och en mamma till som åkte, och hon var mindre åksjuk än vad jag är, så hon körde ett varv i Extreme, som snurrar satan. Det pallar inte jag. Däremot körde vi ihop Fireball, Fritt fall fast ett litet🤭, och spökhuset där man ska skjuta med laser på spöken. Sen var det slut. Jag var deppig över att deras nya bergochdalbana Lightning, inte öppnade förrän 3/6.

Sen kollade vi djuren, lemurerna är ju favoriter:)

Och sen älskar jag ju apor. Av alla de slag.

Ja, det var ofantligt sorgligt och kändes beskt att gå in och heja på schimpanserna. De tre stackare som är kvar. Fyra sköts till döds. I vad jag bara antar är ren panik från någons sida. Jag fattar också att OM en schimpans kommit lös utanför parken och skadat en människa hade det blivit ännu värre än det nu blev, om man ska se till skriverier. Jag tror inte för en sekund att det var nödvändigt, men jag är heller inte schimpans-specialist. Det vilar dock en sorgsen stämning över Furuvik.

Eftersom nästan alla seriösa djurparker bidrar otroligt mycket till djurlivet över hela världen, så anser jag att man inte kan låta en händelse, om än vidrig och oförlåtlig, förta allt gott. För det finns massor av bra saker med djurparker som de som är emot dem inte verkar tänka på. Läs mer här

Djurparker som Furuvik kan göra mycket för att hjälpa till och se till att utrotningshotade arter överlever. För att hjälpa till behöver vi bland annat bedriva forskning för att förstå djuren bättre och utbilda människan om balansen mellan människa och natur, så att fler förstår hur man tar hand om djur och natur i framtiden. Bevarande av hotade arter är idag en gemensam uppgift för världens djurparker.

Den här bilden vågar jag inte visa syrran, då kommer hon vilja göra ett likadant och jag har fullt upp med att hjälpa henne bygga växthus 😂

Att samlas för lunch kl 12.00 var vårt enda misstag. Tio minuter innan var det tomt i restaurangen. Lagom till vi samlat ihop våra var det 20-30 min kö att få maten. Sen stod vi föräldrar sist i kön och efter oss var det ingen 😂 Men så kan det vara.

Vi hade så mycket pengar över att vi kunde låta barnen få glass, korv och sockervadd. Plus lunchen som ingick i gruppbiljetten. Så härligt att se barnen fråga: vad får man ta? Och kunna svara: vad du vill🙌🏼. Det är inte superofta jag kan det iaf, och vad det verkade som inte andra föräldrar heller.

Parken stängde 17, och vårt tåg gick 17.15 och i inte så god tid stod vi på stationen. 🤭Glada barn som var trötta, stissiga och uppe i varv fyllde en vagn och sen var det rätt stökigt. De var väl tvungna för att inte somna 🙈 Hemma i Uppsala sen var det buss sista biten. Jag som bor nästan sist på vägen stannade kvar på bussen med de som skulle ditåt medan övriga klev av vid Ica för att bli hämtade.

En helt fantastisk dag tillsammans med 27 härliga ungar och fyra andra föräldrar var över. Jag är tacksam att jag fick åka med 🤗

Sen var det bara att köra en raggardusch, just då nöjd med att jag frusit under dagen och inte svettats, byta brallor och på med en vit blus, kamma håret, dra på lite extra makeup och sen få skjuts ner till stan där jag mötte upp Helen för White party på Soultrain. 💃🏻

Hem och vända deluxe. Sen dansade vi natten lång. Typ inte, men till ett, då Robban kom och hämtade oss. Vi brukar dra vidare men just då var det alldeles tillräckligt:)

Jag var så trött när vi kom hem. Att sätta sig i en bil är hopplöst. Jag däckar direkt:) nu mer än någonsin. Det hade varit en lång dag, en skitkul dag, med massor av frisk luft, anspänning att vara ansvarig över andras barn och så lite fest på det. Jag klev ur alla kläder i en hög, och tror inte ens jag borstade tänderna, det är ovanligt, och sen sov jag nog innan kudden träffade huvudet. Eller tvärtom kanske låter bättre 😁

Sov som en stock, helt ovaggad:)