Jag är fullt medveten om att det är svårt för många med den här värmen, på olika sätt, och det är trist. Men jag tänker inte låtsas som att jag inte njuter. För det gör jag. Vi kan väl göra som Astrid Lindgren och hennes systrar gjorde? Började varje samtal med ”Döden, döden”, och så var det avklarat:) Det är tragiskt att folk och fä och natur far illa, men det blir inte bättre av att jag låter bli att njuta av det vackra vädret.

I går drog vi till Knivsta, grannkommunen, som har ett finfint bad. Särstabadet. Jag tror ju alltid att alla ska vilja haka på men icke det. Jag fick med mig Jamie och Novalie och så träffade vi på Patricia som var där. Syrran och jag var nog mest taggade på att bada:D

Och bada gjorde vi! Det var så varmt och skönt i vattnet, helt underbart! Jamie vill alltid simma ut till hopptornet så det gjorde vi, och det slutade med att jag också hoppade, från alla tre höjderna. Ni som läst hos mig länge vet att för ett antal år sen stod jag på en tremetershöjd i ett badhus och vågade inte hoppa. Det var fullkomligt omöjligt, och jag har hoppat massor i mina dagar, från tian också:D

I går var det inga problem alls, jag tvekade lite, men sen hoppade jag. Jag tippar att det högsta är tre meter, så jag kände att jag fick revansch.

När vi klev in i bilen hemma för att åka så kom flashen från Gröna Lund, om att något hänt med Jetline. Eftersom det händer lite då och då att karuseller stannar men sen inget mer så misstänkte jag att något väldigt allvarligt hänt, när de sa att grönan evakuerades. Jag anade att någon eller några omkommit, men tänkte samtidigt att det händer ju inte. Men det gjorde det.

Fruktansvärt och obegripligt. Svårt att ta in. Jag och barnen har åkt Jetline hur många gånger som helst, och senast i vintras sa jag till Robban att jag inte gillade att ha vantar på. Då kan man inte hålla sig fast om något skulle hända. Samma sak i Monster. Och nu klamrade sig folk fast efter att ha kastats ut ur vagnarna. Det hade varit omöjligt med stickade vantar. En rätt orationell tanke, men nu blev det så.

Jag reagerade återigen på det fula språkvalet från pressen, att använda orden ”dött” och ”dog”? Det har blivit så frekvent sista åren och jag tycker det är fult och framför allt respektlöst mot den avlidne och dennes nära och kära. Använd de mer respektfulla orden ”avlidit” och ”omkommit”. Det låter slött att skriva att någon dött. Det är ett väldigt hårt sätt att uttrycka sig. Jag är normalt väldigt för att använda enkla ord och säga som det är utan förskönande omskrivningar, men just i sådana här rapporteringar så önskar jag en mer hänsynsfull ton.

Vi diskuterade mycket, Jamie som inte vågat, men väldigt gärna velat, åka Jetline, var orolig och hade massor av frågor. När man pratar med barn och ungdomar om jobbiga saker, är det viktigt att möta det de säger. Att lyssna på det de INTE säger. Och att låta dem få tjata och älta om de behöver det. Jag är rätt mycket sådär att jag rent förnuftigt vet att det sällan händer allvarliga olyckor, men nu gjorde det det, och oddsen är därmed små för att det ska hända igen. Statistiskt sätt noll. Men sen är det inte statistiken som bestämmer, saker händer. I dagsläget vet jag inte om jag kommer vara så sugen på att åka Jetline i synnerhet men bergochdalbanor i allmänhet. Det är inte direkt så jag vill avsluta tiden på jorden.

Jag tänker väldigt mycket på de som drabbats, på de som skadats och givetvis på den kvinnan som förlorade livet, på det trauma som så många utsattes för, vare sig de var med i vagnarna eller såg det hela från marken. Det är sorgligt och något som inte ska hända.

Hemma igen la jag filten för att torka på studsmattan och Sellman kom såklart och lade sig.

Noterade ni att jag använde både la och lade i föregående mening?

Jag är lärd att använda lade, la är ett fult ord och ett mer slang-aktigt. I alla år så har jag skrivit lade. Utan att fundera, utan att någon har kommenterat det. Nu sa min handledare, som även är professor i kreativt skrivande, plus ett gäng andra titlar inom litteratur, att man hellre bör använda la. Jag håller på att gå upp i limningen, det är så fult! 😂 Jag försöker lära om, men det är svårt! Jag vill egentligen inte hemfalla åt förfulandet heller;)

Jag använder inte sade, utan sa, så jag är inte ens konsekvent.🤣

Idag har jag varit och tränat, ett kettlebell-pass med Anders, och det var jobbigt som fasen. Inte som i fredags när jag svettades så mycket att det inte gick att göra armhävningar på golvet utan att händerna gled iväg åt sidorna;) men lite ditåt. Sen var det hem och klippa gräset, där jag lät maskrosorna växa fritt, försökte låta bli det andra eftersom det är dumt att klippa kort när det är så torrt. Jag funderar på att sätta upp den lilla poolen vid har, senast den var uppe var supersommaren 2018. Nu ligger den bara i garaget och tar plats, så jag antar att det är lika bra att använda den. Dock urtråkig att göra ren sen. Nu har jag förberett plats iaf om jag får feeling.

Trixie bakade så jag passade på att göra granola när ugnen ändå var igång, och sen behövde jag åka och handla. Mjölken går åt som om jag bodde med ett gäng kalvar. Dessutom hade Lovelias laddsladd gått sönder så en ny sån behövdes. Helst hade jag velat ligga och sova på en solstol för oj vad trött jag är. Sov dåligt i natt av nån anledning, vaknade flera gånger men vet inte av vad. 🤷‍♀️

Jag tänker preppa och gå i säng nu, direkt:) Vi hörs snart igen:)

Natti natti