Haha det trodde ni aldrig va? Men med tanke på att jag är Uppsalas mest lössläppta kvinna som försöker haffa allt med en Y-kromosom så är det lämpligt:) Ja, för så går nu ryktet, tack vare folk som glatt leker viskleken fast de borde vara vuxna nog att låta bli. Jaja.
Och jag tänker såklart inte heller prata om sex, men det som ibland kommer efter, nämligen barn.
Jag har tänkt på det här länge nu, vissa kommer förfasa sig och gorma om att jag ska sköta mitt, men se det tänker jag inte göra:)
Folk idag skaffar barn som om det vore nån slags accessoar. En leksak, en lek.
Jag har medvetet valt att inte titta på de här sexprogrammen, man kan inte riktigt kalla det för nåt annat när det ska liggas framför kamerorna i tid och minut. Begriper inte det heller för den delen, kan NÅGOT få vara privat nu för tiden? Men icke då. Och var fan ligger underhållningsvärdet i att se andra ha sex? På bästa tittartid. Med teasers över hela jävla internet för alla att se, och med alla menar jag barn och ungdomar. De får en skev jäkla bild av hur sex ska vara och sen förundras vi vuxna över hur mycket sexrelaterade våldsbrott som sker? PÅ allvar? Är det verkligen så svårt att göra kopplingen där?
Tv-program som Paradise Hotel, Ex on the Beach och LoveIsland, där deltagarna i många fall serveras fri alkohol och tillbringar tiden i en spritindränkt bubbla där sex är ett maktmedel och ett strategiskt spel? Där alla ligger med alla och dramaqueens av alla kön står och skriker och kastar saker, allt medan övriga deltagare ligger i minimala trådar som skulle kunna vara bikinis åt en mygga, rent storleksmässigt och glatt trycker upp de sprängfyllda sillisarna i nån killes fejs för att sen bli förbannad om han tittar. Eller inte tittar. Alla dessa mixade budskap, hur fan ska våra barn och ungdomar kunna veta vad som är rätt och fel?
Att använda sin kropp för att komma någonvart i livet är inte något nytt direkt, men är det inte vad vi försökt jobba oss IFRÅN? Inte mot. Utan att veta utan en ren jäkla killgissning är att Only Fans kan vara nästa steg. För övrigt, jag vill gå så långt som att säga att program som ovanstående och liknade även de är en slags prostitution. Deltagarna får betalt för sin medverkan och ju mer drama, hud och sex de bjuder på ju större chans att de får återkomma för ytterligare en säsong … just saying.
Kan också passa på att säga att jag tror att varenda tv-produktion betalar sina deltagare rätt stora summor för att medverka. Alla. UTOM Familjen Annorlunda 😂 Vi fick inte en spänn för att vara med. Jo, om man räknar med ersättningen för förlorad arbetsinkomst, exakt på öret, men inget mer. Varför det är så vet jag inte? Jag fattade ju inte ens förrän flera år senare att alla andra fick betalt.
Nåväl, tillbaka till det här med att skaffa barn.
Jag följer ju nöjessidor och där rapporteras om folk jag inte känner till, men som refereras till som ”Dokusåpaparet”, ”Love Island-paret” , ”Bachelor-paret”, ”Bonde söker fru-paret” osv.
Dessa par, som då alltså träffas i en bubbla av glamour, kantat av flera olika kamerateam som filmar allt, gärna i close-ups, där det serveras champagne i kristallglas en vanlig tisdaglunch, och där ”dejterna” är uppstyrda in i minsta detalj, och glöm heller inte alla omtagningar. För tro mig, det handlar om sådant. Fotografen missar något och ber att de ska ta om, säga om, göra om. Det önskas andra vinklar, ”sätt dig så, solen bländar” eller ”Be honom berätta om sin hund”.
Det är en inspelning och det är inte som i Truman show där aktörerna inte vet om att de filmas utan ALLT regisseras. På olika sätt. Uppstår ett drama så frossar kamerateamen, det är ibland till och med de som triggar igång det. Det säkraste sättet att få mkt kameratid är att bete sig som en utåtagerande skitunge. 😅
Nåväl, paren träffas, får nån slags känslor för varandra, produktionen tar slut, de flyttar ihop direkt, lever ett tag på sin kändisstatus och så vips blir det en graviditet. Nämen hoppsan? Några månader in i en relation. För det första, om man inte VILL bli gravid idag så kan de flesta skydda sig. Alla kan inte, men rent procentuellt är det få som blir gravida trots preventivmedel. Det förutsätter dock att man sköter sina preventivmetoder. Inte slarvar och sen skyller ifrån sig …
Att säga att man blev gravid helt ovetande känns väldigt 1800-tal. Idag vet alla hur barn blir till och hur man skyddar sig om man inte vill. Tar man medvetet risker kan man inte säga Hoppsan. EGET ANSVAR ni vet:)
Nåväl igen:) Paret är nu gravida. Eller hon är, eftersom en man inte kan bli gravid och varför ska vi då låtsas det?
En graviditet är ibland en dans på rosor och ganska ofta en rätt slirig promenad mellan kräkningar, massiv trötthet och diverse jobbiga tillstånd. Är man rätt för varandra är det något som kan svetsa samman, men om man träffades i en låtsasvärld så kan verkligheten vara rätt avtändande. När man ligger i fosterställning inne på muggen och tuggar på en skorpa kanske man inte är samma extrovert härliga person som man var framför kameran? Killen som var så busigt charmig då kanske hellre flyr fältet och dricker bärs med polarna än håller bak håret och serverar de där skorporna, eller sitter med en stendäckad tjej i soffan varenda kväll.
Jag vet inte HUR många par jag läst om som sen går skilda vägar. Antingen under graviditeten eller under barnets första år.
Jag anser inte att man ska hålla ihop enbart för barnets skull, men så fan att jag tänker neka till att jag anser att man ska tänka efter före. Ett barn är ett livslångt ansvar, inte en modefluga. Man kan absolut ha delad vårdnad om barnet, men kan vi ta en sekund till att tänka på vad som är bäst för BARNET? Som inte bad om att få bli till.
Ett barn är inte en leksak, som man kan köpa roliga accessoarer till som en fancy barnvagn, fjolliga hårband(förlåt men det är det fulaste jag vet på små bebisflickor😅) UGGS i pyttestorlek, designade märkeskläder för babys, matchande mor/barn outfits, färgkodade garderober och leksaker som placeras ut som vore de inredningsdetaljer.
Ett barn behöver sina föräldrar mest av allt, de behöver lugn och ro och stabilitet. Det går givetvis fint att fixa allt ovanstående om man vill, men man måste inse att barnet inte är en leksak. Man har skapat en varelse som är beroende av en i många år, som man bör sätta först i allt, som kommer sabba ens planer med att bli magsjuk rätt vad det är, som kommer hålla en vaken många nätter.
Barnet växer upp och blir en trotsig skitunge:) och det sker rätt snabbt. Bebistiden är kort, väldigt kort. Förutom när man är mitt i den då känns den som en evighet, men i perspektiv är den kort som ett andetag. Man är forfarande förälder, man ska få livet att gå ihop.
Ett barn är bland det vackraste man kan få i livet, det är en dyrbarhet utan dess like.
Att då inte dela detta med den andra föräldern som ett team är att göra det onödigt besvärligt för sig. Det finns inga garantier för att man håller ihop livet ut även om man väntar med att skaffa barn, jag vet det av alldeles egen erfarenhet. Men chansen är i alla fall större att man trivs ihop i vardagen om man faktiskt lever i vardagen några år, eller hur?
Och det är DÄR som folk fallerar. Det ska vara så förbannat bråttom med allt, hela tiden. Vad har folk så bråttom till?
Jag gillar ju ordstäv:) och ”Var sak har sin tid” är ett utmärkt sådant. Det finns en tid för allt. Om man är ung och nykär, var det ett tag, njut av det. Skaffa inte ett barn för att bevisa att det är ni. För det blir ju oftast inte så, rent statistiskt. Vad är det för fel på att lära känna varandra på alla plan innan man bildar familj? Om man nu vill ha ett familjeliv vill säga, det finns ju de som inte vill det utan föredrar att leva med enbart sitt barn. Som skaffar ett barn utan att ha en partner.
Skillnaden där är ju att det inte blir ett uppbrott, det finns ingen annan förälder att ta hänsyn till, man vet redan på förhand att det är så här det ska vara, så här jag vill ha det.
Men så verkar det ju inte vara för de här paren. De vill leva familjelivet, med en mamma och en pappa och ett barn. (Jag utelämnar alla andra konstellationer nu, korrekt, men jag har heller inte hört talas om ett gaypar som blir ihop, skaffar barn och separerar inom ett års tid. Av kanske solklara anledningar, som att det inte är lika enkelt för de paren att skaffa barn)
Varför ger man inte sig själv de bästa förutsättningarna för att det ska funka? Det är för mig obegripligt.
Lär känna varandra först. Det finns inget att ha bråttom till. Livet är vad som händer här och nu, idag. Just nu. Lura inte dig själv. Ett barn är sällan lösningen på något i ett förhållande. Tvärtom så sliter ett barn på förhållandet.
Om jag får spekulera, så tror jag att det i de här medieparens fall ganska ofta handlar om att hålla sitt kändisskap levande. Medvetet eller omedvetet. Mest medvetet tror jag:)
Några månader efter Love Island har livet stagnerat, allt från säsongen har sänts, vädrats och diskuterats, nästa omgång deltagare är på plats för nya inspelningar, man har inte så lång tid på sig i rampljuset innan man är bortglömd. Man blev inte tillfrågad om att komma tillbaka, man är en före detta LI-deltagare. Vad ska man nu krydda livet med? JO! En bebis! Nöjessidorna kommer skriva om en under i alla fall ett år framåt, check.
Att man knappt känner den man skaffar barn med är oväsentligt. Jag vet, det kan kännas som man gör det efter bara en helg ihop, men sanningen är att det tar tid att visa och upptäcka alla sidor hos varandra, speciellt de mindre fina för de gömmer man så länge det går.😅 Mitt lilla tips stavas alltså V A R D A G. Det är i vardagen som livet sker, det är där man gnuggas mot varandra, skaver och antingen jämkar ihop sig eller repellerar ifrån. Testa lite vardag först och se om det är kul även nästa sommar:)
Att ha barn ihop som man ska dela på är ofta en logistiskt utmaning. Båda vill fira jul med barnet, ingen vill ha magsjukeperioden, båda vill ha sommaren och ingen vill köpa vinterkläderna. Man kanske bor en bit ifrån varandra och livspusslet är ofta svårt. Ta sen med nya partners och eventuella barn så blir det inte direkt enklare.
Eller, så blir det som i mitt fall. Jag har barnen 100% och pappan inget. Hans val.
Som kvinna kommer du inte undan graviditeten. Det är ett faktum. Blir du lämnad redan under graviditeten så är risken/chansen rätt stor att du kommer uppfostra barnet mestadels på egen hand.
Det innebär ju inte att ni aldrig kan skaffa barn, bara att det just nu är tid för något annat. Tänk bara efter före:)
Barn idag mår sämre än någonsin. Den psykiska ohälsan kryper ner i åldrarna, och ni får gärna skjuta mig, men jag tror inte att det är bra för ett barn att bo på två olika ställen. Det bör rimligen skapa en rotlöshet. Att flyttas fram och tillbaka mellan två vuxna för att de vuxna vill ha tid med sina barn tror jag inte på. Förr bodde barnen hos den ena föräldern vid en skilsmässa och att få ha sin bas på ett och samma ställe tror jag är viktigt. Att få ha samma regler och rutiner hela tiden, inte två olika. Jag vet att åsikterna går i sär här, men jag tycker ändå att hälsostatistiken och brottsregistren talar sitt tydliga språk.
Jajamen:) Det kan nog uppfattas som om jag yttrar mig hej vilt om saker jag inte har en aning om, men det är just det jag har. Jag kan det här med barn:D Det är inte jättemånga som har den erfarenhet jag har😜 och med det som ryggstöd så vågar jag luta mig tillbaka och säga:
Tänk efter före, var sak har sin tid, skynda långsamt och carpe fucking diem:D Ha inte bråttom, det enda som händer är att du missar massa saker på vägen:)
Kommentarer
Väldigt bra text, håller med dig! Vad tycker du om Only Fans och vad tycker du om att Mirka säljer där? Skulle du kunna göra detsamma?
Det har jag svarat på lite längre bak:) när jag hade en frågestund:)
Vad Mirka gör får stå för henne, det kan inte jag bestämma.
Jag själv skulle absolut inte vika ut mig, varken på Only fans eller något annat ställe. Jag anser att jag har ett ansvar gentemot mina döttrar och alla andras döttrar att inte normalisera/glamorisera att sex säljer. Jag har också ett ansvar gentemot mina söner och alla andras söner att visa att kvinnor inte är objekt. Jag kan inte för mitt liv begripa att sidor som Only fans ens får finnas😳
Mycket bra skrivet, Carola!
Aha, får leta om det. Jag håller med dig 100%. Det är sorgligt att kvinnor väljer att sälja sin kropp.
Bra text, håller med! Folk borde tänka mer på långsiktiga konsekvenser innan de skaffar barn. Det är inte en trend, det är ett livslångt ansvar.
Kan ändå hålla med CG nedan lite, visst verkar många ha lite för bråttom med barn men det omvända känns inte heller ovanligt, att folk väntar väldigt länge för att de ska carpa diem själva först… Kan själv önska att jag vågat vara liiite snabbare eftersom jag nu har väldigt lite tid på mig att övertala maken om ett tredje barn, innan vi blir för gamla.
Men det är klart, det behöver ju inte handla om att vara ihop 10 år och vänta med barn tills efter 30, eller att vara ihop 10 dagar. Det finns ju mellanvägar 🙂
Sant:) men precis som du säger – en vettig mellanväg:) Man behöver stötas och blötas, testas mot och med varandra först.
Exakt under betänketid erbjöds ingen som helst hjälp eller samtal, jag förstod ju ingenting utan trodde igen att det handlade om arven, hur man skulle bo etc 🤔. Men ang dig får vi undra om de olika lappen. Dagen efter man kom hem från BB kom ju hela släkten med p piller kondomer och spiraler och jobbet bestämde att absolut inga fler barn fick komma på jättelänge så hur gick det till då för dig?! 95–00 fick varken du eller jag några barn?? 🤔
Angående brottsstatistik så är det väl ffa barn med frånvarande förälder (oftast pappan) som hamnar i kriminalitet eller mår psykiskt dåligt? Hade du kunnat göra mer för att få dina barn att ha en relation till sin pappa? Det är såklart han som har valt men man kan försöka göra allt för att få barnen att vilja ha en relation. Aldrig prata skit om pappan eller hans nya inför barnen exempelvis. Jag har alltid sagt till mina barn att dom har världens bästa pappa trots att jag ibland inte tyckt det.
Jag skulle aldrig säga till mina barn att de har världens bästa pappa och så är han helt bortblåst och hör aldrig av sig. Det är inte min grej att ljuga. Jag hade säkert kunnat göra ett och annat mer men då hade det blivit på bekostnad av mig själv och så anser jag inte att man ska behöva göra. Då curlar och beskyddar man någon som betett sig illa och sätter sig själv i ett ”sämre ljus”. Aldrig.
Mina barn vet att jag inte ljuger och att de kan lita på mig, det är något jag aldrig skulle riskera för någon som bara drar och vägrar prata skull.
Min man reste sig och gick och sen den dagen har han inte pratat med mig. Jag försökte, jag såg till att vi kom till nån terapeut men där satt han bara och ville planera vilka timmar han skulle ha barnen. Timmar alltså inte dagar. Detta utan att ens ha nämnt skilsmässa eller göra slut. När jag grät reste han sig, sa: Vi ses hos familjerätten, och gick. Utan en blick på mig. Han trampade ner mig ännu mer i det där träsket av ovetskap. Nej. Jag orkar inte ens tänka på det😳
Jag gjorde vad jag kunde. Utom att försköna och ljuga
Skillnaden är att mitt ex inte är en idiot men har dock betett sig idiotiskt ibland. Han är dock en väldigt bra pappa och har tagit ansvar, dock inte lika mycket som jag, och funnits. Han är dock inte en känslomänniska men hjälper barnen ekonomiskt när det behövs. Tjänar väldigt bra. När sonen köpte sin första lägenhet hjälpte pappan till med kontantinsatsen vilket inte jag har möjlighet att göra. Han var idiot när han träffade nya tjejer och presenterade alla för barnen efter typ en natts sällskap. Då berättade jag att han var en idiot för honom men aldrig för barnen.
Man bör absolut inte prata skit om den andra föräldern inför sina barn, säger sig själv. Sen kan jag säga att jag tyckte parterapi var skit, hört flera som tycker samma. Fick höra flera saker där som dom frågade om som jag absolut inte velat höra, trots att det var jag som lämnade.
Jag och mitt ex var tillsammans i 5 år innan vi skaffade två barn. När barnen var 3 och 6 år separerade vi och det var jag som tog initiativet till det. Det var inget lätt beslut men jag bestämde mig för att vara lycklig och att barnen skulle slippa se föräldrar som inte var nöjda med varandra. Jag ångrar inte mitt beslut en sekund trots att jag krossade mitt ex hjärta. Vi hade barnen varannan vecka i många år. Även vår katt följde med barnen där dom bodde. Kanske inte helt friktionsfritt men nästintill. Vi valde även att bo nära varandra så att barnen hade lätt att springa över och hämta saker etc. I dag är barnen vuxna, högutbildade och stabila människor utan psykiska besvär. Båda lever i fina relationer, har bra bostad och jobb. Mitt ex och jag ses ibland, framför allt då jag är en del av hans föräldrars familj trots att vi separerade för 26 år sedan. Helt fantastiskt. Min fd svärfar fyllde nyligen 80 och bjöd in båda sina fd svärdöttrar med respektive. Det var en fantastisk fest. Jag är helt övertygad om att vi gjorde rätt när vi valde delad vårdnad. Barnen som är 29 och 32 har en fantastisk relation till båda sina föräldrar och det är jag så tacksam för.
Låter underbart. Och jag skulle önska att det kunde vara så för alla. För mig. Men jag och barnen är helt bortkoppladefrån alla släktgrejor på hans sida och har så varit sen dag ett. Jag trodde att de skulle bjuda in till kalas för kusinerna osv, men nej. Jag har kontakt med min fd svärfar idag men efter covid väldigt lite. Svärmor hatar mig och gör ingen hemlighet av det.
Det är fint att höra att det funkar så bra för er 🤗
Fast barnen har väl blivit inbjudna men villkoren passade inte dig/barnen? Bjuder du in hans nya familj och släkt? Det är ju ett alternativ till fortsatt kontakt.
Jadå, de har varit inbjudna, EN GÅNG, många år sen nu. Och nej ”Villkoren” passade inte mig. Varför? För att det förutsattes att JAG skulle vränga mig ut och in för att få det att fungera för DEM. Jag curlar inte. Nån.
Och hahahahahahahahahaha på att bjuda in hans nya familj? Du måste skämta? Varför i hela friden ska det alltid vara jag som ska vara den storsinta och vänlig och fixa allt? Glöm det. Jag bjöd in honom hela första året, han vägrade, jag skiter i det nu.
Varför skulle du anstränga dig? För barnens skull kanske? Nu pratar jag inte bara om han, nya frun och barn utan släkten som du inte träffar. Någon gång är det dags att släppa bitterheten.
Nu är det dags att du slutar kommentera igen. Jag är inte bitter, och att ideligen slänga sig med att någon annan skulle vara det klassar jag som en garant för att personen själv, i det här fallet DU, är den som är bitter. Jag ser ingen anledning att jag ska lägga ett enda strå till i kors för att försöka, när de inte någonsin lagt ett enda. Jag HAR försökt vilket inte de har. Livet handlar om att ge och att ta och jag har gett utan att få minsta lilla gensvar. Det handlar inte om att vara bitter, utan om att ha kvar sin självrespekt. Jag kan inte krypa för dem. Barnen är idag inte det minsta intresserade av att ha nån relation. Låt mig också förtydliga: barnens farfar finns med i bilden, men på grund av avstånd och annat träffas vi inte ofta men vi träffas. Det finns inga andra släktingar kvar egentligen, inga som jag hade kontakt med under de år vi var ett par, och det finns ju ingen anledning att leta reda på hans kusiner och ba: HEJ! Så det som återstår är farmor, farfar och barnens tre kusiner. En av dessa har aldrig funnits med av anledningar som inte är mina att styra över, så två kusiner finns. Den ena har vi kontakt med, den andra inte för hen var ung när allt skedde. Hens mamma är inte så intresserad men framför allt är det tiden som går. Så vad det skulle vara för släktingar du menar fattar inte jag? Det finns inga.
Men tillbaka till barnen. Tio år har gått. TIO ÅR. De har i vissa fall inte ens lärt känna sina släktingar, och det är inte min sak att se till att vuxna människor håller kontakten med sina barn och barnbarn. Jag har inte hindrat den däremot. Jag kommer aldrig begripa detta som du sagt flera gånger, att det skulle vara min sak. Jag har INTE ansvar för andra än mig själv och mina barn. Det ligger på den enskilde individen att hålla kontakt. Jag kan ju säga att barnen inte får ens ett grattis på födelsedagar eller ett god jul till jul av en släkting. Mina barns intressen av en sådan person är lågt.
Men fortsätt du att kasta omkring dig att jag borde göra ditt och datt och är bitter. It takes One to know One, helt enkelt. Du kanske också vill ha saker serverade på silverfat och inte anstränga dig det minsta lilla?
Har svärmor sagt varför hon hatar dig, vad trist☹️
Såg ju din före detta svärmor på tv, vill inte göra ner någon jag inte känner men på mig gav hon ett lite eget intryck. Vill inte diagnosticera heller men hon kändes lite aspie, kan ha fel!
Hon ÄR speciell 😂 Om man är på hennes shitlist är det inte kul. Under alla år har jag tyckt mkt om henne, och beundrat. Jag trodde vi skulle ha en fortsatt relation vad som än hände, men hon förvånade mig med att plötsligt vända mig ryggen till. Efter att vi dagen innan haft en fint och bra samtal. 😳Det sårade mig oerhört i en redan väldigt infekterad och jobbig tid.
Skulle ju inte kommentera mer hos dig men du vet, jag kan inte låta bli …..speciellt inte nu när jag tycker du har RÄTT i allt du skriver.
Senast i igårkväll sa mun sambo när de reklamare för ett av de där programmen på tv, ” vem f-n vill se sånt där” ?
Jag har svårt att tro att folk inte kan träffa nån i verkliga livet. Det finns nån för alla.
Att tv fortsätter spela in och sända skiten förstår jag inte. Speciellt inte efter metoo och att allt ska vara så perfekt och korrekt och jämställt numer. Förstår inte vart vår värld är på väg när unga människor av idag tydligen inte har minsta insikt. Förresten man ska nog inte bara säga unga för alla som tittar på skiten är INTE unga.
Men ändå. killar med muskler man inte ens visste fanns och tuttlisor isprutade med allt möjligt både här och där. Vad är DET för förebilder? Sen som du skriver, att skaffa barn är ett livslångt åtagande på gott och ont och det ska man tänka på både en och två gånger innan
Haha se där 🙂 👌🏼
👍
Väldigt bra skrivet om ett väldigt viktigt ämne.
Jag tycker det är en skrämma utveckling när man hör 13-åriga tjejer säga -Först ligger man med varann och sen om sexet var bra då kan man bli ihop. Japp precis så resonerar en bekants dotter och hennes kompisar, alltså dom är 13 år!!!
Only Fans, hade jag ingen aning om vad det var men nu har jag kollat upp det, men är ändå inte direkt insatt i hur det funkar, men om man säger som så…
Förr var det ju fruktansvärt om nån vek ut sig i sk herrtidningar, idag är det tydligen helt okej att göra det och känna pengar på det här på nätet…
Jag håller med dig om att utvecklingen går helt åt fel håll, hur sjutton ska vi skydda de unga från detta 😔🤬
Karin.
angående Carolas inlägg har jag skrivit ett inlägg men måste även skriva här om Only Fans
Att vara där är ju faktiskt ren prostitution även om man ”bara” säljer liksom bilder av sig själv
En annan mångmamma deltar där trots att hon har flera barn med psykiska besvär och som är i farozon för både det ena och det andra.
HUR ska vi kvinnor få till en jämlik jämställd värld när det är såna signaler vi sönder till våra barn? Sälj dig i underkläder så slipper du utbilda dig eller jobba!
Fy f-n säger jag på ren svenska !
Hej K
Detta med OF låter, precis som du skriver, som ren prostitution 😔
Sorgligt när man behöver sänka sig så långt både för att få bekräftelse och för att tjäna pengar.
Det ger helt fel signaler till alla, alltså inte bara till andra kvinnor, barn/ungdomar utan även också till män.
Det är inte okej alls 😡
Det är oerhört märkliga program på tv nu för tiden. Det var en (av 2) anledningarna till att jag förpassade tv-apparaten till vinden för några år sedan. Den andra anledningen var för att jag inte vill ödsla bort timmar framför en skärm. Vi har bara ett liv. Jag har skrämmande exempel i min närhet hur man kan fastna i en fåtölj de sista 10-20 åren av sitt liv. Men nej tack. Om jag verkligen vill se något någon gång, kan jag lika gärna se det på datorn. Hur farao kan folk tycka det är roande att se sån smörja??? Det är för mig helt obegripligt.
Hej! Instämmer skitprogram dricka festa o ligga? Barn är inget tillbehör man skaffar sig det är ett ansvar. Samma sak med hund de som är med i dessa skitserier köper en liten vovve stylar i diverse pynt? Sen ett barn på det ? Må så gott ! Kram
Det har varit trendigt under många år, för influensers, att visa upp sina graviditeter och förlossningar 😖 för att tjäna pengar.
Barn har blivit accessoarer på sociala medier.
Jag håller med dig Carola.
nu raljerar du igen 🙂
idag är det väldigt vanligt med ensamstående mammor, jag kanske missförstår dig, men du och din exman skilde ju er när ni hade småbarn också, oavsett hur många år ni levde ihop.
kan du med handen på hjärtat säga att du kände din man när ni skilde er?
Korrigering: han skiljde sig. Ja, det kan jag nog faktiskt göra. Vi var tillsammans i 26 år och 25 av dem var bra, jag visste vad han tänkte och kände. Jag visste vad han tänkte och kände även det sista året men ville inte tro det. Jag vet nog egentligen vad han tänker och känner nu med men bryr mig inte.
Men det är en annan sak, vi skaffade inte barn efter en kvart, ist väntade vi sju år. Det som händer efter många år ihop är inte samma sak som att inte känna varandra i vardagen.
Och att det är vanligt med ensamstående mammor tycker jag är fruktansvärt. Alla som varit ensamma vet hur överväldigande det kan vara. Det är ju sällan man skaffar barn för att uppfostra dem själv sen, man hoppas ju vara två, för det mesta. Det är för lätt att skaffa barn idag, det är inget commitment längre, ingen eftertanke. Bara: vi kör! Det blir kul!!!
Håller verkligen med! Däremot är jag kluven i det här att barnen bör ha en fast bas vid separation. Jag tror på att det skulle skapa större trygghet hos barnet men samtidigt att inte träffa sin ena förälder så mycket är ju inte heller en bra lösning. Jag gjorde det som du också tog upp i din text, skaffade barn ensam. Lätt mitt bästa beslut någonsin, ingen att ta hänsyn till eller behöva oroa sig för att bara få ha barn varannan vecka. Bara jag och min goa lilla unge, som jag njuter av henne ❤️
Tycker du är så himla klok när det gäller föräldraskap! Tycker fler kommuner borde göra som Eslöv i Skåne och kräva schema av föräldrar så att man bara har ungarna på föris när man verkligen behöver. Tycker också att samma regler borde gälla för föräldralediga med syskon på förskolan, tycker 20 timmar i veckan vore lagom och borde gälla i hela landet. Det skulle vi spara in mycket pengar på samtidigt som många barn fick mer tid med sina föräldrar win win. Sorry för byte av ämne men du engagerar Carola 👏❤️👍
Tack 🙂 det är kul med olika inputs:)
Jag tänker att bara för att man bor hos den ena föräldern innebär det inte att man inte kan träffa den andra regelbundet. Men det krävs ju en del av föräldrarna. Som att bosätta sig nära, kunna umgås osv. Jag tycker att det under de där larviga sex månadernas betänketid som man tvingas till hos en skilsmässa när man har barn, borde ingå obligatorisk par- och föräldracoaching, terapi. Och barnpsykologi. Vare sig man vill eller inte ska man tvingas träffas, diskutera, analysera och reda ut. Skulle garanterat underlätta för väldigt många. 🙌🏼
Familjen Annorlunda gav väl en del av deltagande familjerna -mammorna ffa – en chans till extra inkomst i form av blogg och så småningom instagram, tiktok och OF. Det blev ju ett uppsving i många av familjernas ekonomi tänker jag. FA gav nog en skjuts att nå ut till en större publik för den som önskade börja jobba med sociala medier.
Det fanns knappt sociala medier då, för det första, och för egen del bloggade jag sen några år innan programmet. Jag fick inte en krona för mina sociala medier förrän flera år efteråt. Men det är väl ändå lite skillnad på att skriva en familjeblogg mot att ligga i tv?
Varför ställer man ens upp i ett program som Familjen Annorlunda. Och håller med, skulle skämmas ihjäl om mitt barn var med i Love Island och liknande IQbefriade program. Hur skulle ni stoppa era myndiga barn från att ställa upp i dessa. Finns nog många som ifrågasätter hur man kan skaffa så många barn som Annorlunda likväl som vissa ifrågasätter dokusarna som inte verka veta vad preventivmedel är…
Hur länge tycker du ett par ska vänta innan de ”skaffar” barn?! Om de var 30 år när de träffades?!
Jamen vad sägs om att lära känna varandra först? Jag skulle säga MINST ett år.
Jag kan bara prata för mig själv men vi ställde upp för att visa folk, som du, att vi är precis som vem som helst, bara att vi har några fler barn än folk vanligtvis har. För att folk är fördomsfulla och alltid tror att vi är katoliker, laestadianer eller lågbegåvade, eller allt på en gång. Vi ville visa att vi är precis som vilken barnfamilj som helst. Och det gjorde vi:)
Nu är det inte preventivmedlen utan själva barnalstrandet en kort stund efter att man träffats jag pratar om. Höll folk ihop när de skaffat barn skulle jag aldrig bry mig.
Men det gör de ju inte.
Varför svarar du Biggan, inte speciellt trevlig.
Ja, vad konstigt det kan bli. Vi har olika åsikter ibland.