I fredags var det Soultrain och eftersom Helen och jag blivit nåt slags inventarie där så var vi såklart redo.

Jag har ju varit så bortskämd sista året med att Robban har både kört in mig till stan och även hämtat. Han är jordens nattuggla och det har varit hans val att göra det. Jag läste nån besk kommentar nånstans om hur hemskt det var att min son agerade fyllechaffis till mig, och blir mest förvånad. Vad är det för fel på det? Jag tycker det är omtänksamt och fint, och ett bevis på att jag har lyckats i min uppfostran. Kan man hjälpa till, kan man underlätta för någon så gör man det. Givetvis skulle jag aldrig kräva det och det vet han, och det är ofta jag har frågat tusen gånger om han verkligen ids, och då har han mest blivit sur. ”Det är väl klart jag vill annars hade jag inte erbjudit mig.”

Nu jobbar han tidiga lördagar så det är slut på sötebrödsdagarna, nu får man ta sig hem för egen maskin Det finns några alternativ och det är buss, som slutar gå en timme innan ställena stänger … inte kul. Taxi som är alldeles för dyrt. Och cykla så länge vädret tillåter, sen promenera. Det blir cykla. Det är nästan en mil och uppförsbacke de sista tre kilometerna typ. Jag har knappt cyklat i sommar så fan vad jobbigt det var Och tråkigt att cykla själv, syrran vill inte haka på så ofta på Soultrain. Men det är också väldigt skönt. Man får lyssna på tystnaden och varva ner i lugn och ro, och mår ofta skapligt dagen efter

Vi möttes på stan vid sju, då hade jag lyxen att syrran skjutsade mig och cykeln:)

Sen till BJ och träffade på massa folk. Helen har en extremt bra egenskap och det är att hon har skarp syn och bra koll. Det kanske är två egenskaper förresten? Vi känner varandra sen vi var små så hon har koll på de flesta i mitt liv. Som jag sen aldrig känner igen eller lägger märke till. Så det är hon som sätter en armbåge i sidan på mig och säger:

”Där är J.”

”Va, vem, var?” är mitt standardsvar 🙂 Jag är inte bra på att se folk helt enkelt. Speciellt inte i en stor massa då flyter ansiktena ihop. Jag lyckades i alla fall se en av fotbollskillarna men det var mest för att han kom gående mot mig med ett leende 🙂 Den andra av dem såg jag faktiskt nästan av mig själv. De skulle vidare till en nyöppnad rockbar men var osäkra på om de skulle komma in, den är tydligen eftertraktad. Får väl se om ett par veckor hur det är. De kom inte in och när vi sen gick förbi var det alldeles för lång kö så vi traskade också vidare. Helen känner nån bartender på ett ställe som även har trubadur och karaoke.. så vi mellanlandade där.

Vi sjöng INTE! Det är inte vår grej. I alla fall inte i fredags, kanske man får en obönhörlig lust att skråla framöver:)

Fast… vi satt ju där på varsin stol och sjöng med glatt och med emfas:) Snackade med en av killarna som slagit följe med oss, han trånar efter en tjej som han inte riktigt vet hur han ska närma sig på bästa sätt. Lite gulligt ändå. Jag tror Helens råd är:

Vad har du att förlora? Fråga henne.

Det är ett bra och enkelt råd som är svårt att följa:)

.

När de stängde där så gick vi först och käkade pommes frites, och sen till nästa ställe där vi dansade till gryningen. Eller till tre iaf:)

Vi hade sällskap på väg tillbaka av två ungtuppar som ville att vi skulle med på efterfest hemma hos dem. Vi och de två. Inte jättesvårt att föreställa sig vad de tänkte sig och det var Tack men nej tack på det

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka att en taxichaufför stannade intill mig och erbjöd skjuts, viftade ivrigt och angeläget medan jag sa Tack men nej tack femtio gånger till ungtuppen, och sen körde fram till Helen tre meter fram och sa att hon skulle se till att jag inte gick med honom hem. När jag sen vänt honom i den riktning han skulle och vevat upp snurran i ryggen, så vinkade chauffören mig till sig och förklarade att den där killen inte var bra. Han hade kört honom flera gånger och det var inte bra. Arton år hade han kört taxi och kunde folk, det där var ingen bra kille. Inte bra.

Nä, ok. Vad tror du om mig för det första? 😀

Men vad betyder det egentligen? Inte bra som i våldsam? Inte bra som i … vad då? Just då var jag alldeles för trött för att reflektera, jag tackade bara för omtanken, men nu funderar jag ju.

Jag har inte för vana att gå nån annanstans än hem, men det kan ju inte han veta. Det är snällt att varna men om nu den här killen är ett as, så hoppas jag att taxichauffören anmäler. Om han nu vet något säkert vill säga.

Jag hade inget mer med honom att göra än att vi hade följe en bit, och jag kommer garanterat inte känna igen honom. Helen gör det säkert däremot 😉 Vi promenerade i lagom mak till stationen där vi hade våra cyklar vilket tog gott och väl en halvtimme,45 min. Sen tog det nästan en timme att cykla. Det var ovanligt länge och jag svor över att jag inte pumpat däcken. Dessutom måste man gå i uppförsbacken det är alldeles för jobbigt att cykla.

Hemma vid halv fem, käkade mackor och surfade runt innan det var hopp i säng. Jag hade sovit så jäkla dåligt natten till fredag, och sen kört en hemskt HIT-pass som man blir helt slut av så jag konstaterade att det var bra gjort att nästan dygna

Vaknade och var pigg dagen efter. Men sån jäkla värk i nacken efter torsdagens rörlighetspass. Jag var uppe och duschade och käkade och gick sen tillbaka och kröp ner med en vetekudde på nacken. Alltid är det nåt liksom…

Patricia fyllde 28 år i lördags, den sista september

Hon är ju min näst äldsta:) Jag kommer så väl ihåg när hon var liten och älskade Nalle Puh, hon hade allt med den där lilla björnen. Kläder, leksaker, filmer, mjukisdjur, böcker osv. Jag älskar också Nalle Puh ❤️han är snäll och go.

Sen prinsessor och glitter och glamour:)

Tänk att man kan komma ihåg saker som hände för 28 år sen lika tydligt som igår. Jag minns extremt tydligt hur vi åkte på en superstor marknad, Mickelsmäss, när hon var bara några dagar gammal. Jag var så stolt när jag gick där med min nya fina dubbelvagn, Janelle som klappade på lillasyster och var så fin. Bebisen som sov i godan ro. Och hur jag plötsligt bara kroknade. Och var helt sopslut. Började nästan gråta för det var så långt till bilen, och svettades floder. I efterhand undrar jag hur dum man får vara. Hon var Max en vecka gammal, och jag låg kvar tre dygn på BB men lik förbannat kände jag mig stark och fräsch i kroppen. Tills jag inte gjorde det längre då 😉

Patricia har varit min andra vuxna i hushållet sen exet försvann. På så vis att hon var den av syskonen som var äldst. (Janelle flyttade hemifrån tidigt. )Patricia har alltid älskat att ta hand om småsyskonen, hon har pysslat och grejat med dem och de har sett upp till henne väldigt mkt. Hon och jag har råddat mkt ihop, och det sätter ju spår såklart. Bra sådana ❤️

I dag hade vi kalas:)

För Lovelia som fyllt, Trixie som ska fylla och Patricia som fyllde i går.

Det här med att alla bakar och tar med något är ju helkul! Jag bakade (och brände )en äppelpaj igår/ syrran gjorde en Tosca, Patricia en sockerkaka och dadelbollar, och Simon en vinbärskaka

Sen fikade vi i parti och minut, i flera timmar. Snicksnack och skratt och mamma hjälpte Patricia sy in ett par byxben, så nu kan hon det och min symaskin fick jobba lite. Jag kanske ska sy något? I mitt bak och pysselstadie så kanske jag ska sy också, det kanske visar sig att jag kan det med

Jag har sytt en del under åren men mest raka sömmar typ. Jaja får se:)

En trevlig helg är till ända, den gick alldeles för snabbt som alltid.

Nu väntar en vecka med diverse, börjar med träning. Sen kör vi resten 🙂

Hoppas att ni har haft en fin helg