Haha, jag är ju mestadels på hemmaplan och ibland känner jag mig som en jäkla enstöring. Att inte ha ett jobb utanför hemmet kan ibland bli förbannat ensamt. Inte som att jag inte träffar folk för det gör jag, men det mesta av mina kontakter sker online. Det är för det allra mesta något jag trivs med, speciellt efter pandemin då jag nog kröp in i nåt slags skal. Jag har lite svårare för folk nu helt enkelt 😂

Med det sagt så blir det lite överväldigande att göra fler saker som innebär avbrott från rutinerna. Den här veckan och nästa kommer vara lite intensiva på ett kul sätt. Började i måndags med konsert!

Jag och Helen som är vänner sen Jesus gick i kortbrallor, eller närmare bestämt 1976, då vi flyttade till samma gata i ett nybyggt område, har en stor kärlek gemensamt. Säkert fler, men en oldie but goldie är Europe:)

Vi har sett dem ihop så ofta, och i måndags var det dags för deras 40-årsjubileumsshow. PÅ Cirkus i Stockholm. Jag tycker om det stället, men det är ju så långt från tåget att det blir bökigt. Man kan absolut åka bil men eftersom jag skulle dit även på onsdagen så kändes tåg bättre.

Vi var i god tid och det var sittplatser (bah) så vi promenerade från centralen till Djurgården. Båda hållen:)

Jag som köper konserttishor som jag sen inte vågar använda för att riskera att förstöra dem🙈 hade ju två. Visste inte vilken jag skulle ha så jag bad om råd på instagram. Den med bara namnet är äldst, och den är kort och tajt i modellen, det är en ”ladyfit” strl L…. Och jag som inte är direkt bystig får knappt plats. Den är trång över axlarna också men snygg:) Den andra är mer herrmodell, men jag är inte helt förtjust i bilden. Men instagram sa den så den blev det:)

Den, en kofta och skinnjacka. Trodde jag skulle frysa, men vad gör man inte för att vara cool:) Visade sig vara perfekt. Vädret var snällt.

Vi kom fram, gick på toa och intog våra platser, rad tio mitt framför scenen, det kan knappt bli bättre:)

Nästan på minuten släckte de ner och en film började rulla. Och den visade hur det började, man fick se de där små pjuklarverna när de var 16-17 och jäklar vad gulliga de var! Jag som var så kär i främst Joey då, och som under åren har funderat på hur i hela friden jag tänkte;) insåg vad det var. Den där ungdomliga oförstörbarheten, det kaxiga med glimten i ögat, och den där energin.

Så drog de igång med en av mina absoluta favoriter: Wings of tomorrow. Snabbt följd av Seven doors hotel. Och sen Rock the night.🙌

Publiken satt ner, tills Rock the night då reste sig alla och det blev bra drag, men sen satte sig alla ner igen och man kan ju inte bli stående ensam mitt i:D Det suger med sittplatser på rockkonsert! Det blir till att sittdansa:D

Jag har mest filmat och de ligger på instagram, i en höjdpunkt, så kolla där:)

De spelade i princip bara låtar jag älskat i evigheter, blandat med några av de nyare. Bra de med men den där relationen som man har med äldre musik finns inte. Jag vet inte om ni som är i min ålder håller med, men när jag köpte en skiva på dåtiden så var det noga planerat. Man kanske hade fått vänta för den tog slut, eller så hade man räknat ner dagarna till den släpptes och samlat sin månadspeng för att ha råd. Så bar man hem den i den där speciella LP-påsen, och skulle lyssna. Hade man inte tid just då så väntade man. För jag ville kunna lägga mig på sängen med konvolutet i handen, läsa texterna och lyssna på alla låtar.

Man lyssnade en gång, sen en gång till och sen kanske man kunde texterna tillräckligt bra för att inte behöva dem. Samtidigt som man läste texterna läste man allt annat på omslaget, så man hade koll på vilka de tackade, vilka som producerat och annat 🙂

Förr så LYSSNADE man, nu konsumerar man musik.

De gamla låtarna sitter stenhårt i muskelminnet och texterna finns där i huvudet, det är bara att ge sig hän:)

Joey Tempest fyllde 60 i augusti, och de andra är ju i samma ålder, jag höll på att köra av vägen när de sa det på radio. 60 år! WTF, hur gick det till:) Men det är ju helt klart det nya 40 eller nåt, för det går absolut inte att se nån ålder på den mannen. Jodå lite äldre i ansiktet men studsade som en tonåring. Vevade och snurrade på mikrofonstativet precis som då😎 Fullt ös!

Plötsligt efter en låt så meddelade de att nu var det 20 minuters paus.

Eh va? Är vi på nån jävla teaterföreställning? 20 minuters paus i en rockkonsert????? Jag har aldrig varit med om maken. Folk verkade nöjda med det och lämnade salongen och återkom sen. Jag som såg Bruce Springsteen köra FYRA TIMMAR utan paus blev mest sur:D

Jag tänkte i mitt stilla sinne att den magi som uppstått nu skulle brytas och det skulle bli katastrof. Men…. De startade akt två 😉 med fortsättning på filmen, och sen drog de igång igen med dunder och brak. Och den här delen av konserten satte sig inte folk ner efter att de ställt sig upp första gången:)

Europe har så många låtar som är klassiska, även hos folk som inte lyssnat på dem tror jag? Deras hårdrocksballader är mäktiga, och i mitt hjärta är Open your heart förevigat fastetsad. Den är liksom min. Sen körde de Dreamer och Carrie och allsången till den senaste gick inte av för hackor ❤️

De varvade med gamla och nyare och det var en grym upplevelse.

Jag tror inte jag saknade en enda låt, Cherokee, Superstitions, Last look at Eden, Stormwind alltså alla var med.

Så till sist kommer låten man älskar men absolut inte vill höra för det symboliserar slutet av konserten. The final countdown.

Jublet och dundret av skor som stampades i golvet och publiken skanderade EN GÅNG TILL! Som på den gamla goda tiden då man kunde ropa ut ett band för extranummer om man tjöt tillräckligt högt och länge. I dag försvinner nog de flesta artister iväg med bil så fort de gått av scenen efter sitt noga planerade nummer. Inget fel med det, jag fattar det fullt ut, men det är nåt speciellt med gamla tiders konserter:D

De föll inte för det, men jag tror det var nära 😉 men tiden var slut, den annonserade sluttiden hade infallit och jag tror det är hårt reglerat hur länge de får köra. Så, de tackade för sig, säkert med en tår i ögat eftersom vi var den bästa publiken ever:D

Och jag gick därifrån i full insikt om att gammal kärlek rostar aldrig, och med hjärtat fullt av glädje. Fantastiska Europe! Tack för de här 40 åren som jag varit med på alla, och som ni sa så siktar ni på nästa 40 och jag hänger med, det lovar jag:)

Det blir en syn det, 100åriga rockare på scen och en publik där medelåldern snittar nånstans på 96;) det ser jag fram emot!

Tack ❤️

Europe vann rock-SM 1982 tror jag, och då var jag precis tonåring, eller till att bli, så hela min tonårstid präglades ju av dem. Det var också tiden med Okey, tidningen med både stickers och posters så rummet och skolpärmar var fulla av bilder. Inte bara på Europe i ärlighetens namn då, men de har alltid legat varmt om hjärtat. De har funnits där när man var olyckligt kär, vilket var typ hela tiden 😉 och när man var glad, arg, ledsen, trött, sjuk, eller vad det nu var. Musiken var alltid på i mitt rum. Jag hade Joey Tempest skolfoto i min plånbok och ett tag en bild av honom på mitt busskort, istf mig själv;) hehe, tills nån busschaufför noterade det;) Jag har skrivit hans namn en miljard gånger tror jag, för det är väldigt bra att snirkla till, med fina bokstäver. Speciellt J är jag förtjust i, det är en snygg bokstav. Jag hette Johansson förr, vilket är en snyggare begynnelsebokstav än W som är hårdare. Men rätt snygg den med:D

Nåväl. Europe har varit enormt viktiga för mig, och kommer så fortsätta vara. Så tack igen, Europe:)