Varför är jag ens förvånad? Dagarna rullar på som en jättelik snöboll:)

Vad gör vi då? Inkentinken skulle man kunna säga. Barnen har inga önskemål om att åka till lekland som när de var små, vilket är skönt. Jag älskar att leka men gillar inte lekland under smittohögtiderna;) De är antingen med kompisar eller hänger hemma och gör saker som man gör när man är tonåring.

Jag gör ungefär lika mycket, förutom att jag håller på med en rätt stor uppgift i plugget. Det är en analys och jag hatar att analysera saker,speciellt saker som analyserats av tusentals före mig, och som i denna kursen analyseras av säkert femtio personer. Men det ska göras, så det är mitt pyssel.

I fredags var vi ute och träffade killarna. En av dem jobbar i andra änden av världen, bokstavligen, och är hemma ett tag, en av de andra har det varit si och så med senaste tiden och den tredje träffade vi typ röra veckan:) Alltid lika kul:) Vi träffas på O´lerays och ingen fotbollsmatch var intressant men så blev det så bra att det var final i JVM hockey, mellan Sverige och USA dessutom. Att Sverige förlorade var ju trist men kul att de tog sig till finalen ju:)

De andra käkade men jag är så less på att äta ute, det är alldeles för dyrt dessutom, räcker med att ölen ruinerar en;) Vi träffades vid sju och då har jag redan ätit middag, som var så god att jag inte alls ville byta ut den mot pub-käk.

Innan vi åkte och när jag öppnade grinden hemma så fascinerades jag en stund över att snön på grindstolparna fått ligga kvar, det brukar alltid vara nån som sopar iväg den för att det är så lockande:)

Det är så mycket snö nu. Jag har inget emot vintern när det är sånt här väder, stadigt i temperatur och med snö. Det är aningens onödigt kallt just nu dock med runt 15 minusgrader, men man kan ju inte få allt.

Vi satt kvar länge på Olerays och sen vandrade vi iväg till Domcraft, en pub med bara fin-öl, som för det mesta också har jäkligt hög alkoholhalt. Jag har lärt mig för länge sen att INTE dricka öl där, det går bara åt helvete;)

Jag går genast över på vatten när vi ska dit, vilket oftast är en klok idé. Nu hade en grinig huvudvärk krupit sig på under kvällen, inte på grund av ölen utan mer tack vare träningen. Jag var glad att vi gick hem när de stängde vid ett, istf att gå vidare nånstans. Huvudvärken som kommer av nacke/axlar sätter sig alltid i vad som känns som nackmusklerna på sidan av halsen. Kanske nån artär där under som får panik, jag vet inte. Men den skiljer sig från annan huvudvärk, och den är helt obotbar. Jag avskyr min nacke. Så är det bara.

Vägen hem genom stan var kall och vacker.

Det här är Upplandsmuseumet.

Och det här är såklart domkyrkan, det är de finaste kvarteren vi har i Uppsala.

OM jag fick bestämma skulle vi fortsätta bygga i samma stil, med vackra byggnader, i material som står i hundratals år. Men de som bestämmer bygger gärna glashus, som läcker in både vatten och ut värme, och som garanterat kommer behöva göras om. Jag borde vara bestämmande här, helt klart.

Huvudvärken tvingade mig i säng direkt och sen har den varit överjävlig i ett helt dygn. I går försökte jag med alvedon, Ipren, värmekudde, spikkudde, massage osv och absolut inget hjälper. Jag försöker också smörja upp det hela med att vifta och veva på musklerna men det är kört. Det är bara att ta en dag eller två till den. Jag har såklart inte tid, men den är icke förhandlingsbar.

Jag vet också vad den kommer sig av. Vi tränade och det var pressar över huvudet, något som jag alltid fått ont av förr men efter att ha jobbat upp en tolerans under hela hösten, med pyttesmå vikter, så trodde jag att det inte skulle vara nån fara. Big mistake. Jag hade mina vanliga vikter på fjuttiga fyra kilo, vilket var helt ok innan, men med fyra veckors paus gick nacke och axlar tillbaka till noll tydligen. Fan också. Men, nu vet jag det och ska försöka undvika det.

I stället låg jag i soffan igår och kollade på serier. Först bara på nån räddningsserie, med ytbärgare vilket måste vara bland de coolaste människorna ändå. Så svårt! Sen orkade jag inte byta kanal utan det blev nåt som heter Fantasy Island. Har ni sett det? Jag trodde först det var nåt Love Island skit, men det var nån magisk ö, dit folk kommer för att få sina fantasier/önskningar uppfyllda. Lite som att skickas tillbaka i tiden till 90-talet kändes det som, en helt vanlig såpa. Helt värdelös men nog fasen fastnade jag:D I ett av avsnitten, jag såg två, var det ett gift par, som visade sig vara Susan och Mike från Desperate Housewifes. Alltså inte deras karaktärer men skådisarna. Eftersom han väl dog i den serien blev jag lite glad över att de ändå var gifta, haha men ni kanske fattar? Det här var på Kanal 10, som jag aldrig kollar på, tror inte jag har haft den förr faktiskt. Men nu har jag fått nån ny grej från Boxer, en Tv-hub i stället för boxen. Jag fattar inte ett skit och känner mig som om jag vore trehundra år gammal;)

Sen kom Robban och vi såg ett antal avsnitt av Lost. Den serien har jag pratat om tidigare, och nu har vi kommit till säsong fem av sex, och den är så skruvad. Så knepig och tvistar hela tiden. Ändå – jag fattar den så mycket bättre nu än då den gick på tv och jag såg den. Jag anar att den var lite före sin tid med tidsresor och parallella universum och vad det nu är. Har man sett Avengers och Marvel så har man nånstans fått en större acceptans 😀

Vid midnatt var jag så trött av att göra inget och ha ont i huvudet att jag gav upp och kröp i säng. Sov tolv timmar och idag är huvudvärken bättre, men inte helt borta. Jag som brukar försöka undvika smärtstillande tabletter så långt det går, kör nu på schema, var åttonde timme vare sig det behövs eller ej. Tills den släpper.

Det anar jag att ni vet, men för att få den bästa smärtstillande effekten så ska man göra så. En tablett här och var gör så att effekten sjunker och det tar längre tid för den att hjälpa. Kör man på schema så puffar man i mer när effekten avtar. Blodet är mättat av medicinen och behöver bara påfyllning för att hålla smärtan i schack.

Good to know.

I morgon är det måndag och Novalie börjar jobba. Hon är den första i familjen som bryter julledigheten, sen börjar skolbarnen på onsdag. I alla fall killarna, tjejerna kan nog faktiskt börja på tisdag det är jag inte säker på. Killarna går i samma skola, som givetvis har sina egna tider. Det är både bra och värdelöst.Tjejerna har tvärkoll själva:)

Jag har bokat träning halv tolv så även jag kommer upp och ut från huset:D Sen börjar livet på allvar igen när allas tider klickar in. Jag har deadline den nionde, vilket väl är på tisdag, och massor kvar att göra, och framför allt skriva. Det ska bara vara 5-6 sidor, och jag tror det kommer bli tajt att få ihop det på det lilla antalet. Två författare som ska analyseras, flera metoder och sen ska det hela kopplas till ens egna skrivande.

Jag har ju ungefär noll problem med att skriva och fylla sidor, men när man får förhållningsorder är det en annan femma. Tråkigare framför allt;) Jag vet att jag inte är en ”bra” student gällande sånt här, men fan vad meningslöst det är. Andra har gjort samma analyser före mig, så jag kan knappast komma med något nytt och unikt och då känns det som slöseri med tid. Att uppfinna hjulet gång på gång är inte kreativt liksom.

Men det är bara att göra det och tur att ingen ser en så man behöver inte ens se glad ut:D

I dag ska jag läsa och fortsätta anteckna och i morgon skriva ihop det är planen. Det blir nog bra.

Jag har ju haft en skapligt irriterad relation till min handledare, eftersom han är en fåordig paragrafryttare;) och jag omöjligt kan acceptera saker utan att få veta syftet med det. Jag skulle absolut aldrig vara en som wooooowade över Kejsarens nya kläder när han gick runt naken. Jag skulle mer ifrågasätta vad för slags material det är, om han är medveten om att det är genomskinligt och varför i hela friden man vill gå ut och visa sig som Gud skapade en;)

Jag kan heller inte acceptera att få skäll över saker som jag frågat om eftersom jag inte förstod, och inte fått ett svar på. Att ta skit är inte min paradgren, speciellt inte när jag försöker göra rätt, frågar och blir avvisad med hänvisning till exakt det som var otydligt och som jag frågade om … Jag vet hur det är att plugga på universitet, har gjort det i åtta år nu, så det är faktiskt inte jag i det här fallet, det är han.

Men, jag orkar inte hålla på och vara förbannad hela tiden, det tar bara massa kraft från mig, så jag ska försöka att inte säga ifrån nåt mera:D

Nåväl. Nu måste jag ta tag i det jag ska, innan det är dags att laga middag.

Vi hörs snart igen:)