Pust! En ansträngande helg som tagit på krafterna är snart slut. Idag söndag och jag kör vilodag all in:)

I fredags var jag och Helen och lyssnade på Lasse som spelade på Dogbar. Jag insåg när vi satt oss vi bordet vid scenen hur mycket jag trivs där. Det är jäkligt gemytligt och har en atmosfär av hemtrevnad. Det är mysiga detaljer med belysning och möblerna är ett hopplock av gammalt och nytt, finns bland annat gamla stoppade soffor och fåtöljer från 20-30-talet. Det är litet och trångt och … ja mysigt:)

Lasse, för ja, nu anser jag att vi är du med varandra 😂 han satt vid vårt bord och surrade hela kvällen, är en duktig musiker och en kul trubadur som kör varierat material men helt klart med rötterna fast förankrade i hårdrocken.

Vi klämde ner oss vid det som vi numera betraktar som vårat bord;) Det satt en kille där, men han var ensam och uppskattade vårt sällskap. Tror jag:D Haha;)

Helen är ett under av sociala skills, jag hatar att kallsnacka för jag är så förbannad dålig på det. Jag får tunghäfta direkt och kommer inte på nåt att prata om. Jag har identifierat det för många år sen, och det är att jag är uppväxt med att man inte ska vara nyfiken. På andra människors privatliv alltså. Det är jag ju, som fan 😂 men jag frågar sällan. För det skulle man inte göra. Däremot lyssnar jag alltid på när folk pratar, och då kan jag ställa följdfrågor. Det här ställde till det rätt rejält när jag läste journalistik, man måste ju som journalist FRÅGA saker, hur obekvämt det än är. Men där kunde jag gå in i nån slags yrkesroll och då går det fint.

I alla fall, Helen är bra på det där, så jag backar alltid in bakom henne och låter henne göra det första rycket:D det brukar bli kalasbra då.

Den här killen satt med oss under hela spelningen och nån timme efteråt. Sen drog han hem för det hade tydligen blivit för mkt innanför västen;) Jag lyssnade inte så noga. Lasse drog en stund efter det och vi funderade på att åka hemåt vi med. Men då kom det ett gäng nya killar och slog sig ner och var roliga, så det hela slutade ju inte förrän de stängde nästa ställe klockan 3… 🙈

Det här var killar jag kände igen, dels från Dogbar och dels från Solutrain så det var ju kul att hänga lite. Roligast kanske ändå var att plötsligt så stod en kille där som jag kände igen så jäkla väl. Började leta i minnet och vips insåg jag att det var den kille som syrran och jag kallar Satellit-killen 😂.

Det är länge sen nu vi stod utanför O’Connors en tidig morgon och snackade med honom, han var så jäkla intressant att lyssna på. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är han gör, det är nåt NASA-ish-shit, men när han pratar så lyssnar man fascinerat. Vi är gamla skolkompisar, lika gamla och har gått på Fyrisskolan. Jag minns honom absolut inte sen dess, och han hade absolut inget minne av den där kvällen vid O’Connors 😜men nu lär han väl fan komma ihåg mig till nästa gång 😀

Vi gick vidare när Dogbar stängde och hamnade på Harrys. Ett ställe jag inte gillar, men det blev så. De har karaoke i en del av lokalen, och där har jag nog inte suttit förr. Det var rätt charmigt ändå. Det är nåt med karaoke! Jag hoppas att jag aldrig kommer ställa mig och sjunga, för allas skull, men de som gör det är lite – eljest, kanske man kan uttrycka det. De har karaoke även på Dogbar, och nu när vi varit där ett par gånger så inser man att det är samma folk hela tiden. Kanske är det samma på Harrys, lite av en klubb för inbördes beundran? Utan att vara taskig eller nedlåtande på något vis.

Nåväl, vi satt där och babblade på, det ställdes fram öl i parti och minut och jag gav dem vidare, för jag hade absolut inte tid att vara bakfull på lördagen. När de stängde så kom Robban och hämtade oss och körde hem Helen. Det var svinjävlakallt där på natten. Jag hade tagit på min Canada Goose jacka, den fryser man inte i hur kallt det än är.

Lovelia kom hem från skolan tidigare på dagen och hade nog snudd på förfrusit både kinder, fingrar och fötter. Hon hade inte ens varit ute speciellt länge, men måste ha fått vind i ansiktet, för hon var röd och svullen över kindbenen, och händerna hade svullnat så hon inte fick av sin ring. Paniken låg och lurade, men jag lyckades lugna henne och så fick hon ha händerna i rinnande svalt vatten tills svullnaden började lägga sig. Till och med jag var orolig när fingret var så svullet att det skulle varit i princip omöjligt att klippa upp ringen med något av de verktyg jag har till buds hemma. Men det gick tillbaka, och några timmar senare fick hon av ringen. Hon har jätteont i fötterna, känns som att gå på spikmatta säger hon, och fingrarna känns som de är stukade allihopa.

Hon hade både vantar och riktiga vinterskor på sig, och en rejäl jacka, med huva. Kanske mössa också där är jag osäker. Men det är fan kallt när det är kallt alltså.

I går -15, idag +1….. I fredags -22…

Upp och ner väder, kan man lugnt säga. Jag gillar ju ändå det vackra vi har den här vintern!

Det svinkalla gör ju så att luften är torr och behaglig och det känns inte så kallt, värre när det är runt nollan och fuktigt och blåser. Jag tycker vi haft en fin höst och en väldigt fin vinter. Sen i november har det varit mycket snö, det försvann helt några dagar, för att sen komma tillbaka med full kraft. Jag minns knappt när vi haft sån här vinter. Jag blir glad av det. Jag hatar att frysa, men det vita gnistrande gör så ljuset kommer tillbaka, och det behöver jag, och alla andra, så innerligt. Jag är trött pga mina till 75% felande gener som måste vara björn, men jag är inte less och låg. Jag är glad och positiv.

Det är rätt stört att jag är så påverkad av vädret. Men när det är till min fördel är det bara att tacka och ta emot:D

Något jag uppskattar är det konstanta i det, jag slipper den där panikstressen över att man BORDE göra si och så, och det nu direkt, för annars är det för sent. Inte för att jag har barn man måste åka pulka med nu för tiden, det kan vi såklart göra, men ingen har frågat efter det. Men bara att ta en promenad är vackert. Doris fryser ju, så har letat reda på hennes kläder. Hon skulle helt klart behöva skor, men det vet jag att hon skulle vägra:D Hon hatar att man petar på hennes tassar. Att få henne att gå i skor skulle vara ett mission. Det funkar bra med kortare promenader, och när jag släpper ut henne på tomten kan hon ju bestämma helt själv när hon vill komma in igen.

Jag tar gärna sådana här vintrar framöver⛄️

Jag ska slänga in en tvätt bara, återkommer med lördagens kalas snart:)