Igår var vi inbjudna av Dröse & Norberg för att se Den lilla sjöjungfrun – musikalen.

Jag har fått möjligheten att se flera av deras helt makalösa musikaler, och den här var absolut inget undantag.

Jag frågade om Jack ville följa med, han är i perfekt ålder för den, även om jag skulle vilja säga att alla åldrar är perfekta. Jag som vuxen skrattar lika mycket som kidsen, och sitter mellan varven med tårar i ögonen. Den här gången kunde ingen mer än Jamie haka på hemifrån så då var det ju också perfekt att kolla med Jack. Han ville och tog med sig pappa Simon:)

Jag hade researcha mig fram till att om vi tog pendeln till Odenplan så skulle vi kunna promenera till Filadelfia Convention Center, där den skulle spelas. Inga problem, så jag bestämde med Simon att ses på perrongen vid Odenplan. Kollade tågen flera gånger, och hade bestämt att vi skulle ta det som gick vid fyra. Jamie skulle komma från skolan så han nästan fick ta vändande buss men det fick gå. Åka kommunalt är ju inte min grej, det för att det i 99,9% av gångerna blir dyrare än att ta bilen. Det är sjukt men så är det. Men med tanke på att jag avskyr att köra i Stockholm så tänkte jag att det får vara värt det. Men sen kollade jag igen och nu var det störningar i tågtrafiken. Hm…? Jaha hur gör man då? Chansar eller tar bilen?

Jag avvaktade, och letade mig igenom både UL och SL efter info, och när jag på SVT kunde läsa att Nationella bombskyddet var på plats på Arlanda, och att det brann i tunnlarna där så bestämde jag mig för bil. Det visade sig sen att det var ett klokt beslut för vad det verkar stod trafiken mer eller mindre still till in på kvällen.

Jag hade iaf tankat bilen dagen innan, så jag var peppad:)

Messade Simon att jag kunde hämta upp dem i stället för att mötas på stationen och att han kanske fick vara min vägvisare:)

Så körde vi och lyckades undvika de flesta köerna, eller alla om jag ska vara ärlig, det rullade på i god fart hela tiden. Jag hatar ju att stå och gnugga på kopplingen och krypköra fram, men det slapp jag. Framme i Solna där Janelle och Simon bor så lyckades jag missa att svänga in till dem, helt utan att upptäcka det. Jag funderar fortfarande på HUR jag lyckades med det, för just precis där hittar jag. Jag skyller rakt av på polisbilen som kom från vänster och krävde sin rätt att köra förbi, mitt fokus låg dit istf till höger där jag skulle svänga:D

Upptäckte det direkt, att här känner jag inte igen mig, alls? Hm…. svängde av och körde på känn åt det håll jag trodde man skulle kunna komma fram innan jag kunde stanna och slå på GPS. Jamie visade sig vara en utmärkt kartläsare och vägvisare, så några minuter senare gled vi in hos Janelle och Simon:) Så här är det varenda gång jag ska köra i krokarna av Stockholm,  jag missar en avfart, en sväng eller tar fel i en rondell och sen blir det sightseeing. Ibland länge ibland kort. Solna var väldigt vackert där jag körde iaf, fina hus:)

Simon och Jack kom ner och han var så glad och sprallig, lilla gubben. Han har varit sjuk med öroninflammation stackarn, haft 40 graders feber i flera dagar:( Men nu är han frisk igen och full rulle:) Han är så roligt att prata med! Älskar när man kan konversera med småkids, de är ofta så roliga och kluriga, plus att de alltid försöker ”luras” men är så usla lögnare att man absolut ser igenom dem direkt:)

Vi hämtade Jacks bilstol och sen var det i princip raka spåret så kom vi till Filadelfia-stället. Parkera är ju en annan grej jag inte är så bra på. Jag backar in var som helst men det här med att fickparkera är svårt alltså. Jag kan för det mesta, men ibland så går det bara inte. Hopplöst. Nu körde vi runt några varv innan vi hittade en plats och den var tacksamt nog längst fram i ett led. Utan Simon hade jag nog snurrat där fortfarande, eller felparkerat på en lastzon för de missar jag alltid. Det är som att jag inte ser de stora gula skyltarna … men jag har fokus ner i marken, inte uppe i luften:D

Vi promenerade en bit och sen var vi framme.

Jag hoppar alltid över fotograferna nu, jag antar att de inte känner igen mig och då behöver de inte ha bilder på oss på röda mattan heller:D Inte för att jag känner igen speciellt många som poserar där. Däremot ha jag nog aldrig sett så många Dragqueens IRL som igår, de flesta som sitt ”vanliga jag”. Får man skriva så utan att nån blir kränkt? De borde väl vara ok, de ser ju ut på ett helt annat vis när de är Drags mot när de är vanliga. Jamen vafan, vanlig är inget skällsord, och det är ju ändå lite mer ovanligt att gå runt och glittra i fjädrar och boa;)

Älskar de där killarnas kaxiga approach. En av lilla sjöjungfruns systrar är Fontana, en dragqueen, som var med i DragRace Sweden, och jag anar att det var därför som flera av de övriga dragqueensen var där, och jag tror jag såg Christer Lindarw också, men är inte helt säker. Det var kändistätt iaf, och det är det som gör det hela så mysigt och charmigt. Att det är folk av alla slag där. För jag tror att det på de här generalrepen/kostymrep/publikrep/VIP-rep är mycket nära och kära till ensemblen också. Jag gissar alltså.

Om vi går tillbaka till Dragqueens en sekund bara, så fascinerar de mig enormt. Det ligger ju en makalös kreativitet bakom, det är sminkningar som skulle platsa var som helst, kläder som får Cher att kännas tam och teatraliska utspel som få kommer undan med. De är överlag så snygga som tjejer att man blir grön av avund. Som killar är de snygga absolut, men kanske inte supermärkvärdiga, men sen går de in i rollen som Queen och då jäklar. 😀

Fontana på scen drog nog inte bara mina blickar till sig, men visste man inte att han är kille vet jag inte om det är uppenbart, jag tror inte det. Jag har träffat honom vid ett tillfälle, det är länge sen nu och ganska kort, men vi gjorde en inspelning om näthat ihop. Han är sjukt trevlig:)

Nåväl!

Jag filmade, men det var svårt att få bra bilder, det är så mkt ljus och rörelse. Det finns på Instagram om ni vill se:)

Föreställningen har rötterna i både HC Andersen och Disneys Lilla sjöjungfrun, men eftersom Dröse&Norberg alltid sätter sin egen tvist på det, så är det en ny och annorlunda variant, som man känner igen, men ändå inte.

I stället för att prins Erik är en kunglighet, så är han en son till en norsk fiskkonservsmogul och heter Olof:) Både Olof och hans mamma är norska, och det är ju härligt med dritsäck och må du göre de:)

Ariel heter Gwendolyn och som hennes pappa ser man Joakim Nätterqvist, som om jag inte har fel spelade ARN, jag har klurat på det nu sen jag såg honom i förra musikalen:) Som Lilla sjöjungfrun ser vi Kiana som är helt fantastisk. Det är alla, verkligen varenda en av de som medverkar är suveräna.

Föreställningen är fartfylld, rapp, kul och lite läskig. För de vuxna;), vilket poängteras i början. Anna Norberg som spelar havshäxa, pratar lite på scen och uppmanar alla barn att när deras föräldrar bli rädda så ska de berätta att det bara är på låtsas:) Barnen är helt med på noterna, och när det vid några tillfällen förs en dialog mellan skådespelare och publik så är kidsen on fire:) Det är så bra! Som vuxen på en barnföreställning ledsnar man ofta snabbt, tycker jag då. Men de här två timmarna går alldeles för fort. Snacka om att de lyckats fånga alla åldrar:D

Har ni möjlighet så se den! De turnerar i Sverige och även Norge, så kolla datumen och ge det i present till nån ni tycker om. Det är en utmärkt grej att göra som familj, alla kan vara med.

Jack satt som ett ljus hela tiden, bad bara mormor om en popcornchokladbit mellan varven. Jag lyckades extra bra igår, jag packade ner en chokladkaka med popcorn, och när Jack precis när det skulle börja såg att nån hade popcorn ville ju han också ha. Att då kunna hala fram ett alternativ som var perfekt var kanon:D

Jag är precis lika imponerad av den här uppsättningen av musikal som jag vart av de tidigare jag sett, det är otroligt bra. Sång och Musik, fart och fläkt och alltså kostymerna! Så välgjorda att det är galet.  Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen åt två sjöstjärnor Blob&Blob, och rös när Kiana sjöng. Och Joakim Nätterqvist röst är fasen grym alltså, wow.

Absolut får den här föreställningen 100 av 100. Så bra:) Som sagt, se den om ni kan.

Biljetter finns här

Sen var det ju dags för att åka hemåt. Först hitta bilen;) där var de återigen tur att Simon var med. Jag tror jag hade skaplig koll men han hade helt klart bättre. Hemfärden gick utan minsta lilla problem. På ditvägen blåste det så jag fladdrade runt på motorvägen, min bil är lätt och ganska stor, den tar vind som fasen. Skillnaden mot min gamla VW-buss är enorm, där kände jag inte ens av full storm. Typ;)

Nu var det mörkret som var enda distraktionen, jag tycker det är knöligt att köra i mörket. Dels, ett ganska stort minus, är att jag har inte ett superbt lyse på bilen. Men tar man rygg på nån och låter dens helljus lysa vägen så går det fint. Det eller att man är ensam då. Jag ser också sämre i mörker, inte så att det påverkar bilkörningen, än iaf, men så där så att jag får anstränga mig. Jag har alltid sett som sämst i skymningen sen reder det ut sig. Nu var det mörkt på riktigt.

Jamie var hungrig och fick bestämma, skulle vi stanna på vägen eller på ICA? Han valde ICA, som blev Coop för de har så bra snabbkaffe:) och vi köpte fryspizzor enligt hans önskemål. Bad Trixie hemma slå på ugnen så det var bara att putta in pizzorna.

Kollade nyheterna efter om tågen rullade och det gjorde de ju inte, så jag var nöjd över mitt beslut att ta bilen. Även om jag kan bli extremt trött på hur sårbart vi har det med vägnäten. En station, Arlanda, stoppar upp trafiken under massor av timmar. Det är inte bra, det lovar inte gott när ryssen kommer.

Och Erik Pelling, nej det blir inte bättre med varken fyrspår eller spårväg. För kan man inte underhålla spåren idag och se till så att de som trafikerar dem sköter det med bravur, så funkar det inte mer fler spår. Lovar. Kolla in snabbtågen i Japan, de går exakt på sekunden, varje gång året om, oavsett väder. Inga solkurvor eller skit där tydligen.

Jag ska berätta en sak som avslutning, och det är att om man gör något ordentligt från början, och sen underhåller det, så håller och funkar det. Det är inte direkt kärnfysik:)

När vi sen landade i soffan med den där pizzan i knät så blev det film. Gone in 60 seconds:) Helt i min smak med Nicholas Cage som biltjuv. Vi har sett alla Fast and furious filmerna till och med nian, som vi inte hittade igår, därav bytte vi, men inom samma genre.

Jag begriper inte hur man kan köra bil på det sättet som de gör i de filmerna. Jag fattar ju att det är fusk och fejk men fakta är ju att det går att köra bil väldigt jäkla skitsnabbt. Typ på bana, eller streetracing. Jag har verkligen inte simultankapacitet för det, jag är också alldeles för rädd för att dö eller göra illa mig för att utsätta mig för de riskerna. Men jag ser det gärna på film.

Nu ska jag ta och pallra mig iväg för att handla, detta eviga. Jag önskar mig fortfarande en pipeline från Arla med mjölk, yoghurt och kvarg i, men tills dess får jag vackert åka själv.

Vi hörs om ett tag, ha en fin fredag tills dess:)