Är det inte lite töntigt att skriva sådana här kommentarer?

Torbjörn tycker inte det. Men det får stå för honom tänker jag. Men kan ändå inte låta bli att undra hur han tror att man kan försörja sig på några få tusenlappar i månaden? Jag har ju knappast en fet inkomst från bidrag. Aldrig haft. Har alltså barnbidrag, thats it. Och i dagsläget är det två. Så om Torbjörn har tips på hur man försörjer sig på det är han välkommen att berätta det ‍🤷🏼‍♀️

Jag är så evinnerligt less på folk som dig, Torbjörn, som kommer med de här taskiga kommentarerna. De är enbart menade att vara just taskiga, och för mig är det obegripligt att man tar sig tiden att vara en jävla surskalle, när man kan välja att vara en härlig människa ist. Jag har fått just den här ”frågan” sen jag började blogga och det är fasen sjutton år sen. Den är oförskämd och plump. Jag bryr mig inte om er inkomst så strunta gärna i min.

Jag fattar att man kan undra, men jag har absolut ingen skyldighet att redovisa min inkomst för er. Om jag lever på ett miljonarv, bidrag eller jobbar och med vad, har ingen med att göra. Om jag inte väljer att dela med mig av det. Det är ju vanligt jäkla hyfs. Var vänliga och respektera det.

Svaret på om man blir rik på barnbidrag när man har många barn vet nog alla om de bara tänker efter. För barn är långt ifrån gratis. Alltså LÅNGT IFRÅN. Idag har jag sex barn som bor hemma och två barnbidrag. Do the fucking math ‍🤷🏼‍♀️

Torbjörn och hans gelikar kanske skaffat barn för att tjäna pengar i form av bidrag, men jag har skaffat vartenda ett av mina barn för att jag älskar barn ❤️ Jag älskar livet med barn. Jag älskar att vara mamma. Jag älskar min fantastiska familj. Jag skulle ha skaffat alla nio även om det inte funnits barnbidrag.

Jag vet att det är svårt för vissa att fatta, men det är inte mitt problem. Det låter mer som ett Du-problem än ett jag-problem kan man säga. Dessutom, Torbjörn är inte en direkt flitigt kommentator här, men när han väl får för sig att ta sig tiden att skriva några ord så väljer han att nypa till där han tror det ska kännas. ‍

Det gör det inte, jag är inte orolig, men något som absolut skrämmer mig – det är tanken på att alla barnen kommer flytta, och jag kommer bli ensam en dag. Det gör ont, på riktigt. Det finns de som tycker det är skönt när kidsen flyttar men dit hör inte jag. Jag skulle helst se att vi alla bodde i samma hus, kanske i olika lägenheter men samlades för middag och häng. Lite som ett klassiskt kollektiv. Det skulle jag älska!

För jag har som sagt, skaffat mina barn för att jag ville ha dem, för att jag älskar dem och tycker väldigt mkt om att vara med dem. Till skillnad från folk som Torbjörn

Jag tycker att folk som dig, Torbjörn, är patetiska och felvaggade. Men jag går inte runt och säger det högt, för jag är bättre uppfostrad än så. Du borde fundera på att ta lärdom av sådana som mig

Ha en fin helg, du verkar behöva det.

Och till er som nu känner ett omättligt begär att skriva typ: jo, ja, fattar, men … och sen ändå fråga eller konstatera något – don’t

Jag respekterar er, jag hoppas det är ömsesidigt