Jag vet inte när jag mådde så bra i kroppen sist, men det är något speciellt med att få solsken som värmer hela vägen in till skelettet:) Sen har jag träningsvärk, men det är ju mitt normala.

Kan det vara all frisk luft som gör att jag är stendött? Pollen? Kanske ska äta lite allergitabletter och se om det blir bättre, eller så låter jag bli, och går och lägger mig vid nio, det funkar ju:D

Idag har jag ägnat mig åt lite av varje, men det är en konstig vecka det här! Mina killar var lediga från skolan måndag, tisdag och onsdag, och sen är det ju bara två dagar kvar, vilket blir svårt att fatta. Man kan tro att jag är helt korkad vad det gäller att hålla reda på dagar, det är jag inte;) Men jag har ju inga fasta tider, mer än deadlines, och de kan vara på en lördag likaväl som en måndag. Mina tider är väldigt flexibla. När ungarnas skoltider är annorlunda mot vanliga veckor blir det lite kaos i tänkandet, och det brukar hänga kvar ett tag.

Nu är det inte bara jag som haft svårt, alla jag pratat med är fel i tiden. Tack och lov.

Vi åkte iväg och tränade på eftermiddagen, ett pass i gymmet med Alex och det var som alltid tufft. Han är jäkligt bra, gillar när det är stenhårt och även om man ju såklart får ta det i sin egen takt så är det härligt med nån som pushar. Han hade fokus överkropp idag och jag är som alltid rädd om mina axlar, jag får ju så lätt migrän. Men idag TROR jag, det visar sig i morgon, att det inte var nån fara. Det var inga pressar över huvudet, vilket brukar vara det som är värst. Vi avslutade med att stå i planka hela gruppen och rulla en boll mellan oss, den som gav upp först fick göra tio armhävningar. Fast det innebär ju såklart att alla gör det. Alex klockade oss till 1,5 minut, och det kändes inte ens jobbigt. Jag vet att jag är stabil i planka, det har tagit tid och jag har fått träna upp det efter alla graviditeter, men nu är det aldrig jag som ger upp först:D David brukar tvinga ner oss i två minuter och det är inga problem, skakar lite i axlarna men stabil för övrigt.

Idag stod vi på händerna i stället för armbågarna, vilket gör att handederna tar mer stryk, och de är inte min starkaste kroppsdel men det går fint.

I morgon blir det cirkelfys, det ser jag fram emot:)

Det är alltså fredag i morgon, vilket känns rätt najs. Nästa vecka är det ju Kristi Himmelsfärd, och det innebär ännu mer lediga dagar och problem med tiden. Då ska vi ut med vagnen, eller den ska till campingen och ställas upp för säsongen:)

Det ser jag också fram emot! Just nu luktar den målarfärg men det går väl över hoppas jag, och den blir väldigt fin. Vi siktar på att köra dit den på torsdag, och har då fredag och halva lördag på oss om det blir uselt väder. Men planen är torsdag.

Jag älskar min husvagn och jag älskar Norberg, jag får lite kommentarer om att jag gnäller om det, och det gör jag:) Men det innebär inte att jag inte vill vara där. Tvärtom. Men det är jobbigt och drygt med saker som inte funkar optimalt, som folk som ska krångla och vara fyrkantiga exempelvis. Eller bara gnälliga för att jag inte klipper gräset med nagelsax var tredje dag;)

Jag skulle också önska mig mer vuxet sällskap där, för det blir gärna lite ensamt. Men, jag gillar mitt eget sällskap så det är ändå ok:D I sommar hoppas jag på att min fot går med på att promenera som vanligt, för i somras var det plågsamt. Jag stukade ju foten för ganska precis ett år sen, och det är fortfarande inte bra. Herregud alltså. Jag frågade här efter typ två dagar när jag ledsnat på att ha ont, och då sa några av er att det kan ta ett år eller så, och jag kände : Aldrig! Det går jag inte med på. Men där hade jag noll möjlighet att påverka, jag har haft riktigt ont till och från. I tisdags promenerade vi till och från majbrasan och i onsdags hade jag en stelare och öm fotled. Nu har jag iaf fattat att det blir bättre om jag lindar, så det går att preppa.

Vackra vårkvällar:)

Nåväl, nu ska jag invänta min äldste son för att sen se The Walking Dead. Den serien kryper under skinnet på mig, och jag funderar jätteofta över den. Idag på träningen låg jag och gjorde situps och tänkte på hur kvicktänkt Rick ändå var som högg av det där benet innan zombiegiftet tog över. Mmm, så är det. Jag drömmer om zombies också och förstår exakt hur Corrinda kände det när hon drömde att det var zombies överallt och att jag var uppkäkad. Jag analyserar, vilket ju är något jag normalt ogillar, men här går det inte att undvika:) Zombies är enkla att särskilja från de levande, vilket gör det enkelt att veta vem som är farlig, det är bra. Mindre bra är ju att folk i utsatta lägen kan bete sig som skitstövlar så i stället för att jobba tillsammans motarbetar man och vill döda för sin egen benefit.

Ja, ni hör ju, helt uppslukad:)

Igår komRobban hem, och sen drog han iväg igen, så då fick jag sitta där med min abstinens;)

Nu ska jag se om jag hinner se Robinson innan, vi hörs snart 🙂