Förra veckan var jag och syrran på en biopremiär. Jag visste innan inte allt för mycket om den, mer än att det var en svensk kille som var porträtterad, av ingen mindre än Mark Wahlberg, och att hunden var en gatuhund.

Arthur the king. Se den!

Syrran jobbade på plats i Solna, och jag tog pendeltåg dit för att sen åka ihop in till storstaden. Allt rullade på finfint tills vi kom precis nästan fram till Ulriksdal, stationen före den jag skulle av på. Där blev vi stående i 45 minuter, pga ”Obehöriga på spåret.” Vi hade gott om tid, så det var ju ingen panik på så vis, däremot är det jäkligt störigt att sitta två minuter från där man ska av, och inte få kliva just AV. Känslan var att jag skulle kunna promenera lite snabbt, men antar att det tar lite tid ändå. Syrran undrade om hon skulle komma till Ulriksdal stationen i stället för Friends, men vi avvaktade, så långt tid skulle det nog inte ta… Men det blev det ju. Syrran stod på Solna och hängde och jag satt på tåget och surade;)

Äntligen rullade det igång och två minuter senare klev jag av och hittade syrran. Våra sms krockade i luften, som vanligt 🙂

Vi tog bilen och parkerade på Valhallavägen, kan upplysa om att det kostade lika mkt att stå där i fem timmar som det gör att stå utanför Friskis medan jag tränar. 26 kr. Jag FATTAR inte varför Uppsala måste vara så snikna. Här får man betala ganska dyrt dygnet runt, överallt i stan, på Valhallagatan var det gratis efter sju.

Jaja, nu hade vi inte superdupergott om tid utan skippade planen på att käka något och gick direkt till bion.

Väl där och på plats i salongen klev Mikael Lindnord upp på scenen för att prata lite,

Det är alltså honom som filmen handlar om, förutom Arthur då, som ju är den stora stjärnan.

Mikael och hans team tävlade i nåt svintufft ÄventyrsRace, där de under fem dygn ska ta sig en superlång sträcka till fots, till cykeln och via kanot. Vid ett depåstopp sitter gatuhunden Arthur, Mikael ger honom en köttbulle och där börjar Arthurs nya liv.

Jag tänker inte alls berätta mer, för jag tycker att ni ska se den, och det på bio.

Mikael berättade att Nordisk film som har filmrättigheterna i Sverige, valde att enbart köra filmen på stream. Alltså inte på biograferna, Men eftersom Mikael lovat sin hund att han skulle berätta historien på det absolut bästa sättet, så duger inte det. 45 länder köper in filmen och spelar på salonger men inte Sverige … snark så dåligt. Men då köper han loss rättigheterna och gör det här på egen bekostnad. Jag fattar ju inte helt hur det funkar med sånt här, men grejen är att om inte filmen spelar bra på bio så går det åt skogen för honom rent personligt ekonomiskt. ”Då får jag och familjen bo i en husvagn.”

Så, dels därför,  men främst för att det här är en film som ska ses på STOR duk, tillsammans med nära och kära, gå och se den. Överbevisa Nordisk film om hur fel de hade. Och OM ni har möjlighet att gå på någon av premiärerna i just er stad, gör det – Mikael med familj kommer vara där, och ni vill höra honom berätta.

Jag skulle faktiskt vilja säga att det här är en av de bästa och mest ömsinta filmer jag någonsin sett i hela mitt liv. Det är vackert och man gråter definitivt, men inte för att det är sorgligt, utan för att det är så fint.

Vi insåg det redan innan och därför är det en bild på oss UTAN mascara under ögonen:D

Arthur the king kommer visas på Filmstaden, och den handlar inte enbart om en hund, utan också om om tävlingen, och jag blev sjukt imponerad.

Se den, och sen pratar vi om den:)