I måndags hade jag den sista inlämningen på kursen, tristaste handledaren ever är nu hejsansvejsanbyebye, see you never:)

Hans kommentar på sista uppgiften var översvallande positiva:)

Normalt sett börjar han med Carola. Vilket direkt får mig i försvarsställning, och jag vet att det är mer av ett jagproblem än ett han-problem, men ändå. Jag ryggar för en utskällning om nån börjar så.

Grejen är att jag la ner kanske två timmar, max, och inte fokuserat, på den här uppgiften, och betyget blev VG. Så är det, när jag är ute i sista sekunden och behöver värpa fram nåt snabbt blir det oftast jäkligt bra. Jag gillar det inte, men eftersom jag ju med tiden insett att det blir som bäst då är det svårt att motivera sig att vara ute i god tid. Idioti, om ni frågar mig, att funka så:D

Sen ägnade jag en stund åt att skriva ihop en slutscen i mitt manus, för komplettering från den andra handledaren. Jag blev ju fly förbannad på min egen, och det slutade med att han lämnade över manuset till henne. Hon bad trevligt om några kompletterande rader hur slutet skulle se ut. Jag skulle ha kunnat skriva ”Martin red iväg på sin vita häst in i solnedgången, väl medveten om att alla skurkar satt i finkan.” Det hade räckt, men jag skrev kanske två sidor. Även de blev jäkligt bra:)

Jag har ju inte bestämt mig hur det ska sluta, jag har några olika vägar jag tänkt på, men nu blev det här så pass bra att jag kanske måste använda i alla fall delar av det. I do not know.

Dessvärre skriver det inte sig själv och jag har haft alldeles för mycket för att hinna skriva. Men nån gång lugnar det ju ner sig, just nu är det mycket med det mesta känns det som.

På fredag ska Trixie på skolbal, för hon tar studenten på onsdag. Jag har exakt noll koll, eller jo det har jag, rent erfarenhetsmässigt så har jag skaplig koll, men inget är klart. Det blir helgens göra! I morgon ska jag köpa hennes present, tror jag, och sen ska det städas ute i uterummet, och allmänt fix ska göras. Det blir nog bra!

Hoppas jag:)

Men fattar ni – min Trixie, min lilla solstråle, tar studenten? Hon har gått Estetiskt program och de har haft så jäkla kul, jag tror inte jag hört henne sucka över skolan egentligen en enda gång. Till skillnad från Lovelia som råpluggar konstant och har en enorm press på sig själv. Trixie har ju haft KUL! De har lärt sig fotografera, hantera både stillbildskamera och filmkamera, ljud, ljus och massa annat. De har gjort en film, som de hållit på att spela in under flera terminer, och jag är gruvligt imponerad av det färdiga resultatet. Så duktiga!

Trixies film hittar ni här! Ljudet suger, det är de fullt medvetna om, men de hade enbart en mikrofon på bom, eller kamerans egna. De har textat den nu så man slipper försöka höra:) Jag och syrran var ju med på ett hörn, som statister, och jag kommer troligen inte vinna en Oscar för min medverkan;) Om ni kollar, ser ni oss?

Jag blev väldigt förvånad när Trixie sa att hon ville gå estetiskt, det är inte direkt som att hon varit en teaterapa under sitt liv, tvärtom är hon, enligt egen utsago ”Introvert och hatar människor”. Men eftersom jag tycker att man ska få välja själv, så lät jag henne såklart söka. Det krävdes ett test i form av sång eller musik, och jag trodde kanske inte det skulle gå så bra, men det var inga problem. Hon har lärt sig spela piano helt på egen hand, tack till Youtube och appar, det är ofta jag tror att det är nån form av instrumental version fram Spotify som hörs från hennes rum. Så är det hon. Imponerande! Jag är inte supermusikalisk och hennes andra förälder är det definitivt inte. Jag spelade ändå altflöjt i väldigt många år, men jag kan absolut inte höra om det är D-moll eller höga Ciss eller ens ett vanligt B. Jag hör när det låter fel, det är allt.

Nu har hon, den introverta lilla rackaren, medverkat i två musikaler med bravur, där hon både agerat, sjungit och dansat. Samtidigt. Herregud vilket begåvat barn jag har:)

Nu puffar jag för att hon ska vidareutbilda sig inom film eller liknande, för det är något hon är bra på, och tycker om.

Det är ju tragiskt när de nu splittras, för alla vi vuxna vet ju hur det blir – det är svårt att ha lika nära kontakt som när man går i skolan tillsammans. Om man inte jobbar ihop sen då förstås, men ni fattar vad jag menar. Av den anledningen är jag alltid tudelad, å ena sidan är det såklart fantastiskt att de tar studenten, men å andra sidan – de tappar en stor del av sin vardag, och sina vardagliga kontakter.

Jag träffar noll människor från när jag gick i grundskolan, och då gick vi nio år i samma klass. Jag har en klasskompis i England som jag träffar ibland när hon är här, några timmar, och vi tar vid där vi slutade senast, men hon är den enda. Från gymnasiet har jag fler, men inte på daglig basis utan vi får verkligen planera.

Jaja. Det är väl The circle of life.

En helt annan sak! Visste ni att Kiefer Sutherland är musiker? Ni vet vem han är, han som spelar Jack i 24, och han var med i Brat Packet på dåtiden:) Även i Young Guns filmerna, men de är det ju aldrig nån som sett. Man kan tro att de gjordes enbart för MIG, för vem jag än frågar är det ingen som sett dem eller ens hört talas om dem. Men ni kanske är mer allmänbildade än mina andra kompisar? Hoppas det:)

I alla fall, jag såg att han ska spela på Gröna Lund, och blev helt superförvånad. Jag hade ingen aning om att han spelar och sjunger. Men, blev väl kanske vid en närmare eftertanke, inte helt paff. SÅ många av skådisarna har ju andra konstnärliga talanger. Johnny Depp är en jäkel på gitarrr och sång, och gör även tavlor, Bruce Willis version av Under the Boardwalk är ju grym och hon som sjunger med Robbie Williams i And then I going spoil it all by saying something stupid like I love you, är svinduktig, även om jag nu lyckats tappa hennes namn. Det får man ju skämmas över …. fan, hon heter …. öhhh … det är ju Tom Cruise gamla fru ju…Nicole Kidman! Jag googlade:) Det satt en Mimi Rogers i vägen i mitt minne, men hon var också gift med Tompa:)

Nåväl. Talangfulla jäklar. Snygga, bra skådisar, kan sjunga och dansa och sa jag snygga? Själv är man inte ens snygg, och resten kan man ju bara glömma:D Också 😉

.

Vi hoppar vidare! Idag var jag och syrran och köpte gurkplantor. Jag skulle bara åka med, men sen råkade fyra stycken hamna hos mig, så nu får vi se hur bra jag är på det. När vi kom hem var jag tvungen att plantera ner mina spröt som ska bli paprikor, tillåt mig tvivla, och sen en aubergine och kanske en tomat. Vattnat och ska väl ta gurkorna i morgon, enligt damens som sålde dem instruktioner. Något med Skola ut dem. Jag vet vad det betyder, jag vet vad det är men det är exakt ett sånt moment som jag konstant hoppar över för det är tråkigt, tar tid och är extrajobb. Nu tänkte jag försöka göra som man ska.

Vad mer? Hm inget.

Jag sitter och väntar på Robban, vi kollar på The Walking Dead ihop och han har hela tiden sagt: Vänta på Negan, när jag klagat över hur svinga människor alltid måste bli i kris.

För några avsnitt sen presenterade sig denna Negan, och det gjorde han brutalt och vidrigt och jag avskyr honom redan. Det är Jeffrey Dean Morgan som spelar Negan, och honom gillar jag, men kommer aldrig kunna se på honom med samma ögon igen. Eller som David sa idag på gymmet: ”Jag måste erkänna, fast han är så överjävligt, så sitter man ändå där och tänker: Fan vad snygg han är!” Och det är han. Men jag hatar honom ändå. Men det är lite svårare att hata nån som är så förbannat stilig:D

Men, det avsnittet och de efter, är så vidriga. Det är ren förnedring och att visa makt och det är saker jag har svårt för. Man kan slå folk, men att förnedra nån, med att stå på knä, eller behöva tacka för att man fått allt man äger och har stulet, eller tvingas se vännerna dödas och behöva lova sin trohet — nej, sånt är inte min grej. Jag blir arg, alltså skitförbannad, sådär så varenda fiber i kroppen skallrar av obehag. Robban vägrar spoila nåt, det sitter jäkligt långt in när jag orolig frågar om vissa karaktärer dör, men han måste svara för annars blir jag frustrerad, han har sett serien en gång förut alltså. David är enklare att få att berätta saker:) och han påstår att det inte blir värre än det som är i början av bekantskapen, och det hoppas jag. Han ska vara med i typ 95 avsnitt, säger IMDB och det pallar jag inte om han ska vara en vedervärdig person. Bara 92 avsnitt kvar isf…. med Negan. Brrrr.

Nåväl, jag är zombiefokuserad. Jag säkrar upp mitt liv efter hur man bäst agerar och försvara sig om det blir en zombieapokalyps. Jag sitter inte med ryggen mot folk ute, jag kollar bakdörrar och nödutgångar, jag letar efter vapen man kan sticka in i hjärnan på zombies för det är så de dör, och jag är ändå rätt nöjd med att jag besitter viss grundläggande kunskap i överlevnad i det vilda:D  Måste skaffa en husbil och några katanasvärd, så är jag redo:D

Och nu börjar det bli dags att avsluta! Jag är trött och svamlig, men vi hörs snart igen:)