På SVT idag kan man läsa om att Region Uppsala beslutat att bekosta vissa hemförlossningar:

”De har helt rätt i att riskerna finns och det är bra att det flaggas upp, säger hon.(Unn Harsem)”

Jag kan nästan lova att när det går snett så önskar varenda födande kvinna och varenda blivande pappa att de valt annorlunda, då är de där 10-15 minuternas väntan på en ambulans de längsta ever, kanske det sista man gör i livet dessutom. När en livmoder bestämmer sig för att börja blöda då går det förbannat snabbt, det är över på några få minuter. Sen dör man. Och när man är död så är man död för evigt, det finns inga extraliv. Det låter hårt, men det är ju bättre att det låter hårt än att man ska romantisera det hela. Det är inte ofarligt att föda barn. 

När ett barn behöver komma ut NU med hjälp av urakut kejsarsnitt och det tar 10-15 minuter med ambulans, mot de få minutrar det tar från att beslutet tas i förlossningssalen till att barnet är ute … då är det försent. Behovet av ett kejsarsnitt kan uppstå plötsligt och akut, oavsett hur frisk man är och hur normal graviditet man haft.

Vad kommer Unn Harsem och det idiotiska skitstyret vi har i Uppsala att säga när den första kvinnan dör i samband med en hemförlossning? När ett barn dör? ”Ojsan?” Eller är det vad som behövs för att stoppa de här galenskaperna kanske.

”– Nu är det politiker som kan mindre om hälso- och sjukvård som bestämmer på vilket sätt vi ska jobba, säger Tanja Tydén, barnmorska och forskare.”

Det här är signifikant för Uppsala, för det är samma tänk när det gäller allt. Man skiter i de som kan saker bäst, kör över och vägrar lyssna. När läkare, barnmorskor och forskare säger ”Stopp nu, hold your horses!” så ska Uppsalas politiker driva igenom saken snabbare, för de kan inte backa. Jag fattar inte. När blev politikerna specialister på förlossningsvård?

”Trots överklagan uppger Unn Harsem att den inte kommer att påverka införandet av regionfinansierade hemförlossningar.”

I det långa loppet kommer det kanske rent krasst kosta kommunen mycket pengar i form av livslång rehabilitering och vård pga förlossningsskador. Som hade kunnat undvikas om födseln skett på sjukhus.

Jag fattar visst, en del kvinnor känner sig inte trygga på sjukhus, en del hade en jobbig upplevelse just med sjukhuset under sin förlossning, en del vill helt enkelt inte föda på sjukhus. Men grejen är att när det går snett så kommer man ångra det. Jag har extremt svårt för att tro att en kvinna hellre dör eller förlorar sitt barn, än att föda på ett sjukhus. Kanske skulle man i stället vara mer generös med att låta en kvinna med jobbiga upplevelser från ett sjukhus få möjlighet att välja att föda på ett annat sjukhus? Få stöd under graviditeten för att känna sig trygg?

Jag har fött nio barn, under totalt åtta förlossningar. Jag är långt ifrån nån expert, men jag har lite att utgå ifrån. Alla mina graviditeter har förlöpt utan problem, förlossningarna har varit okomplicerade och snabba. Som längst tog det första gången  sex timmar, sen snittade jag runt 1,5-2 timmar. Vid en av mina förlossningar tyckte barnmorskan att jag blödde mer än vad hon ville och direkt kallades expertis in. Vid en annan fick barnet barnet tas iväg, skakas igång och få syrgas, resurser stod redo då med. En annan unge hade navelsträngen hårt virad runt halsen, hjärtljuden försvann under värkarna, där var vi minuter från ett urakut kejsarsnitt. Inget av de här sakerna visade sig vara allvarliga, men de hade kunnat vara det, och hade jag då fött hemma hade jag själv varit död, plus tre av mina barn. I värsta fall. I lite bättre fall hade barnen ”bara” blivit lite skadade av syrebrist.

Förlossningsvården har ändrats mycket under åren, och inte bara till det bättre. Jag är exempelvis  inget fan av att skickas hem sex timmar efter förlossningen, av flera anledningar. Främst för att jag vet att det första dygnet är mer riskabelt, OM något ska hända så är det sannolikt då det sker, med både den nyfödda och mamman.

Det är för lite personal, absolut. Det om något borde prioriteras. Att bekosta hemförlossningar är inte ett bra komplement, det är ett uselt. Region Uppsala borde lägga fokus på den stora massan av kvinnor som föder sina barn på sjukhus, inte på enstaka som väljer att riskera liv. Det finns mycket som skulle kunna förbättras och det enklaste sättet är att prata med personalen. De vet vad de behöver för att kunna bistå och hjälpa på bästa sätt. Prata med mammor, (för all del, prata med papporna också även om de faktiskt får stå tillbaka just här;) ) de vet vad de saknade eller önskade sig. Prata inte med politikerna. För de vet inte ett skit om förlossningsvård.

I delar av Sverige har man lagt ner förlossningsavdelningar så kvinnor måste åka 20, kanske 30, 40 mil för att föda sina barn. Om man som jag inte har några förvarningar om att något är på gång utan från en minut till en annan drar det igång rejält, då får man föda barn i bilen, längs en vägkant. Även om man inte föder snabbt så är risken stor att man inte hinner in. Att sitta i en bil med värkarbetet i full gång är inte heller jättekul. De kvinnorna vill inget hellre än att ha sin förlossning tryggad, och jag blir sjukt provocerad av att kvinnor i storstäder väljer bort det som andra inte ens kan få. Att välja bort sjukhusförlossningar är arrogant och egoistiskt. Mot sig själv, mot andra kvinnor och mot barnet som ska födas.

Att lägga ner förlossningsavdelningar är för övrigt ett oförlåtligt beslut, grundat i kvinnoförakt. Säg vad man vill men så måste det ju rimligen vara, annars skulle de vara kvar.

Till sist, jag gillar inte att ställa män mot kvinnor, jag anser att vi är alla människor, lika mycket värda, men jag kan inte låta bli nu:

Om män födde barn skulle det här inte ens diskuteras. Då skulle själva förlossningen vara noga kontrollerad, planerad och utförd under smärtfria förhållanden. Män hade krävt en vecka på sjukhus efteråt för att bli servade tillbaka till livet, de hade aldrig rest sig upp och åkt hem sex timmar efter det jobbigaste de gjort i hela sitt liv, även om de varit höga på endorfiner. De hade aldrig accepterat en väntetid på 10-15 minuter, de hade aldrig riskerat sitt eget liv, inte heller sitt barns även om det kommit i andra hand. Män hade krävt en säker förlossning på alla sätt och vis.

Men kvinnor ska föda hemma med risk för livet?

(Jag vet att det inte funkar att kommentera, det är beklagligt som sjutton, för det här hade vi kunnat ha en givande diskussion runt, men det verkar gå att kommentera under andra inlägg, om ni vill:) )

(Förresten verkar det funka, jag skrev inlägget i ett gammalt utkast, som av nån anledning har kvar kommentarsrutan. Jag vet inte, kommentera om ni vill och kan:)). )