Igår tog jag bort det plåster på Doris mage som hon inte redan fått av. Första natten när jag tagit på henne en pyjamas bakochfram lyckades hon ju på något märkligt vis skava av den. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta hur det gick till. Men det såg fint ut och det var ok om plåstren ramlade av. Men det stora ville inte lossna.

Utrustad med en skål med varmt vatten och en ren handduk satte jag igång med att blöta upp limmet. Det tog evigheter av pillande, blötande och ännu mera pillrande. I ostkroks-position;)

Doris låg stilla och fint nästa hela tiden, rörde på sig lite när tejpen gjorde ont bara. Plåstret var blodigt och såg inte allt för mysigt ut, men såret under såg finfint ut och läker bra. Jag tvättade båda ärren och Doris njöt:)

Ungarna tycker det ser obehagligt ut och det gör det ju. Jag har mina egna operationssår i färskt minne och de såg likadana ut, upphöjda och som en jäkligt dålig söm man gjort på syslöjden i femman;) Men sen slätar de till sig och mina syns väldigt lite nu. Doris har ju päls så hennes kommer inte synas alls.

Hon är fläckig på magen men det syns ju aldrig, senast jag såg den lilla magen pälslös var när hon var en liten valp, så gulligt ♥ Hon älskar att bli kliad på den och det är väldigt mysigt när den är helt kal:)

När jag äntligen fått loss den förbannade plåstret som vikit sig inåt och fäst sig precis invid sårkanten så jag inte kunde dra loss det, och skulle resa på mig så var det inte helt utan besvär;) Haha, jag kunde knappt räta ut ryggen utan gick dubbelvikt in med skål och trasor och sen tog det en bra stund innan det kändes ok.

Jag hade lyckats blöta ner hennes body och den jäkeln är det mest svårtorkade plagg jag någonsin haft, det händer ingenting med det. Lika blött direkt jag vridit ur den som efter tio timmar. Till sist åkte den in i tumlaren så den iaf blev torr till natten.

När plåstren var borta blev Doris väldigt mycket gladare och det var härligt att se henne skälla lite vid staketet igen:)

På eftermiddagen sen hämtade syrran upp mig och vi åkte för att träna. Samma ledare som sist, det är typ bara han som har pass värda att gå på nu under sommaren. Sist hade jag träningsvärk i en vecka, låren brände som eld och jag tror jag kan ha sträckt mig också;) Igår var det lika grisigt, och dessutom sjukt kvavt.

Idag var jag på det igen:D Herregudars skymning så överjävligt jobbigt, och kul! Eller inte hela tiden. Jag hoppade hälften av första delen på uppvärmningen. Det var löpning runt, runt, runt i salen i FEM minuter. Vi skulle springa på led och sen skulle den längst bak springa om alla och lägga sig först. Den främste fick styra tempot och givetjävlavis ska folk hetsa och springa fort som fan. Jag är inte bra på att springa vanligtvis och det går absolut inte att göra det varv på varv sådär. Ibland är jag smart, ofta kombinerad med lat förstås;) men när jag fick ont i foten klev jag av. Den är både opererad och stukad och inget av det är helt hundra. Stukningen var över ett år sen och känns oftast inte alls, men springa på hårt golv gillar den inte alls.

Men sen kom jag igen:D Vi körde fokus ben, och det kommer kännas i morgon, troligen vaknar jag i natt av att jag har så ont att jag inte kan somna om;) Jag vet inte hur jäkla många knäböj vi gjorde, och utöver det utfall, burpees och biceps! Massa statiska biceps – omg jag kommer ha så ont :D:D

Jag har ingen bil för tillfället, eller jag har det, men den får Corrinda låna för att ta sig till jobbet. Hon är hemma under en månad för att jobba på sitt gamla jobb, som hon normalt kan åka buss till. Den bussen är inställd under sommaren, så istf en kvart tar det en timme. Jag lånar ut bilen till henne om jag kan, det känns snällast. Jag får i min tur låna bil av syrran om hon inte ska till jobbet eller behöver den. Oftast tränar vi ju ihop men idag hann hon inte. Hon skulle iväg på kvällen och skulle inte hinna göra sig i ordning. Men tanke på hur grisigt passet var kan jag meddela att det var ett klokt beslut av henne. Jag satt säkert en timme i en stol ute och bara slöglodde framför mig;)

I morgon är det dags igen, men då ett annat pass med annan ledare, helt okänd för oss, vilket alltid är ovant. Om jag klarar av att stå upp förstås;)

Doris har en ny stil, hon ligger på tvären i sin korg:)

Men hon vill ha koll och är man lite trött så funkar det här.

Corrinda tittar på Greys Anatomy och det innebär att jag också tittar på det. Det är hopplöst att låta bli när vi sitter i samma rum. Jag började aldrig se det, när det startade var jag less på sjukhusserier, men det har gått över:) Jag är tillbaka och gillar dem, men Greys kollar jag bara på med Corrinda.

Något ofokuserad:)

Vi hörs snart igen!