Ok, tillbaka efter klagoinlägget. Men det var faktiskt synd om mig.

Men, måndagen artade sig helt ok ändå. Syrran började jobba men messade och undrade om vi skulle bada på kvällen, så det bestämde vi. Innan dess hade jag en del att styra med. Skolan började idag, tisdag, och även om mina killar inte bryr sig speciellt om att vara extra fina eller så värsta dagen så är det ju ändå lite annat. Plus att det är ett avslut på sommarlovet som jag tror ingen av oss fattade att det var slut. Det går ju alltid snabbt men tja, jorden snurrar ju snabbare år för år och det märks, med besked.

Jag hade UGC-material att spela in, men bestämde efter att ha blivit utskrattad av barnen flera gånger för att jag var så luddig och snurrig, kunde exempelvis för mitt liv inte hålla mig till att Novalie ska till POLEN utan sa hela tiden PORTUGAL. Inte jättelika ändå;) Men, tänkte att jag tar inspelningen imorgon, pallar inte göra om tusen gånger för att huvudet är avkopplat. Skrev manus och förberedde i stället. Allt gick segt som i slowmotion med betongskor.

Lovelia åkte till sin nya skola för att hämta ut dator och få tags och även träffa en av sina blivande klasskompisar. Hon äter från Jensen till Lundellska och det hoppas jag innerligt blir bra nu. Från första dagen i ettan har hon misstrivts och haft noll kompisar, det har varit väldigt många tårar från hennes håll, helt förståeligt. Det fanns inga platser lediga nånstans i höstas, trots att hon började försöka byta redan efter första veckan. Hon har stått i kö överallt, för allt har känts mer lockande än Jensen. Corrinda gick där och trivdes utmärkt men jag förstår Lovelia. Hennes klass bestod mestadels av elever som redan känner varandra och som inte var intresserade av att släppa in någon mer. Många från en och samma stadsdel, många med samma invandrarbakgrund, ingen med idrottsintresset som hon har utan de var, citat ”orten”. Exakt vad som menas med orten vet jag faktiskt inte, men alla ungdomar fattar det:) Summa summarum var att hon hade inget alls gemensamt med någon annan. Jensens upplägg gynnar inte heller direkt bondingen, de har korta raster och lite fri tid. Men nu ska hon gå på fina fina fina gamla regementet S1, där Lundellska skolan numera huserar. Där i mässen har min mormor lagat mat till rekryterna för många år sen, och jag vill också gå där 😀 Jag som undviker föräldramöten och sånt kommer absolut gå på allt jag kan, lokalerna har historiens vingslag. När vi var där i våras och pratade med syven var jag helt begeistrad, gapade säkerligen när jag gick runt där. Men det är maffigt som satan, den är byggd i slutet av 1800-talet, eller möjligen början av 1900-talet. Pampigt! Det blir bra det här:)

Sen började min kurs i går:) Jag ska nu läsa, efter tips från en av er läsare, STORT TACK för det♥ en kurs på Vimmerby Folkhögskola som heter … öh men fan, kommer inte ihåg det officiella namnet nu (luddig fortfarande) men det är en skrivarkurs i fantastik. Fantastik är samlingsnamnet för Fantasy, Sci-fi och Skräck. Igår var första dagen och vi skulle logga in, presentera oss och skriva en kort text om ett givet ämne. Plus kika på en föreläsning. Jag gjorde allt det och kände – woooow:D:D

Det känns så bra, så kul, så roligt och så ofantligt härligt! Ni minns ju hur jag klagade över Pelle fjanten som var min handledare sist, och han tog bort mycket av min skrivglädje. Jag hade sökt flera olika kurser och kom in på alla, en universitetskurs om jag gärna vill gå, och de andra på folkhögskola. Jag valde till sist, eller egentligen hade jag gjort valet redan långt tidigare, om jag kom in på Fantastik-kursen skulle jag gå den, och det gör jag nu:)

Att vara tillbaka på folkhögskolan känns underbart. Det var här jag så lökigt, började läka, efter all skit som var där för elva år sen när jag blev dumpad. Inte Vimmerby utan Hola, men det är samma varma anda på alla FHS jag gått så jag hoppas på det här med. Mina kursare verkar mysiga, läraren supertrevlig och hela upplägget känns kul. Först fick jag lite hicka, eh vad nu? Föreläsning varje måndag, inlämning varje onsdag och ev feedback till fredagen. Shit vilket tempo! Jag har ju vant mig vid att det är ganska långt mellan inlämningarna men då har vi å andra sidan haft rejält mycket att lämna in. Utan att säkert veta så tror jag inte det kommer bli de textmassorna nu. Fantasy ligger mig varmt om hjärtat, både att läsa och skriva, men det har legat på is sen jag gick först Att skriva fantasy och sen Att skriva barnlitteratur 1+2, all min fokus har legat på min hjälte Martin:) Han kommer vara med framöver också, men inte i skolan, utan bara hemma. Vi ska både läsa och skriva och lära oss mer. Skillnaden på universitet och folkhögskola är väl mest märkbart att det senare är för vanliga människor, vem som helst, och med eller utan tidigare vana av att plugga, alla åldrar och så vidare. Man snackar lättförståeligt, och inga akademiska texter så långt ögat kan nå. Jag älskar det:O)

På onsdag är det ett zoommöte och då får vi veta mer. Det känns skitkul och jag känner hur min lust att skriva spritter i hela kroppen! Det här blir bra:)

När syrran jobbat klart kom hon och hämtade upp mig, vi drog till Knivsta och Särstabadet, låg en stund i solen och hoppade sen i, efter att ha stått länge på bryggan och snackat. Fan vad kallt det var!! Ihhhhh! Stor skillnad mot sist och det var förra veckan. Men friskt;)

Vi hängde där någon timmer eller två och åkte sen hem till syrran för att hjälpas åt att byta ett hjul på hennes duschkabinsdörr. Det gick ovanligt smidigt, trots att jag i mitt luddiga tillstånd kunnat sätta allt bakochfram:D

Kidsen som skulle upp och till skolan gick och lade sig, Lovelia börjar på torsdag, och lugnet lägrade sig. Jag och Robban kollade på zombies och sen var det slut på den dagen.

Nu väntar vardagen. Inte det minsta klar med ledigheter, semestrar och långa ljusa dagar, men det är väl bara att tugga i sig. Blinkar man några gånger så är det snart jul, sen påsk och så är det vår igen 🙂

Nu är det återigen zombiedags, Robban kom precis hem från jobbet, och skällde på mig för att jag har altandörren öppen. Det för att det kommer in en strid ström av gigantiska stora husspindlar som vi slår ihjäl i parti och minut. Men det är ju så ljuvligt när vädret tillåter, så jag har letat i gömmorna och hittat en spindelspray:) Nu doftar det kemiskt i vardagsrummet:))

Vi hörs snart:)