Alltså barnen 🙂 Ibland märks det så väl att de blivit större, som när ingen, inte ens Jamie, ville åka med till husvagnen. Men jag ville ju dit, och syrran har semester så – då drog vi😂

Vi stannade i Avesta och käkade middag på Biltema:)  tunnbrödsrulle är finfint. Sen köpte vi korv och potatissallad på Willys och åt sen korv varenda dag:) Jag har käkat korv i husvagnen typ varenda dag vi varit där;)

Nu när vi var helt solo så passade vi på att göra kulturella saker som kidsen inte uppskattar, som att kolla Erik LarsGården

De hade så sjukt gott fika här, och billigt så man nästan kände det som man vunnit på lotto 🙂

Uppe på övervåningen fanns det dalamålningar på en vägg som var gamla som gatan.

Och i hantverkshuset fanns det fina kläder och saker att shoppa loss på:)

Dalarna är verkligen fantastiskt, det här var i Krylbo-krokarna. Det är böljande med mycket färg, gröna dalar och ängar, röda hus, blåa sjöar osv.

Vi har promenerat runt sjön vid campingen, och runt i Norberg, som ligger i Västmanland, lika bra att säga att jag vet det så ingen behöver påpeka det;)

Det är både mäktigt och läskigt vid de stora gruvhålen

Dock skulle det behövas både lagas staket runt om och rensas sly och nedfallna träd. Det är skabbigt och nedgånget. Stor skillnad mot när de för några år sen spelade teater här. Jag är lite rädd för gruvor, har inte det minsta svårt att föreställa mig ångesten över att vara djupt under mark, även om det här mest är dagbrott. Men ändå:)

Vi har gjort Norberg grundligt, så vi fokuserade på Avesta. Även där har vi gjort det man ”ska”, men vi kollade till så de ändrat Duplantis världsrekord, och det hade de:

Sinnesjukt högt:)

Vi vandrade runt i Gamla stan eller Gamla byn kanske det hette, och om jag ska flytta till Avesta så är det där jag ska vi. Så jäkla mysigt!! Röda timmerhus blandade med andra röda småhus i en enda stor Bullerby-känsla. Oerhört vackert. Fotade inget eftersom … jamen det kändes för privat helt enkelt. Verket i Avesta däremot – pampigt och mäktigt. Där har vi varit flera gånger och det var inga utställningar som lockade nu. Dessutom vill man ju suga åt sig solen och värmen så mkt det går 🙂

Den här bron är nog inne vid den gamla byn iaf

Och det här huset, en gammal klosterskola, låg ute på Hemnet för ett tag sen, den hade jag mer än gärna velat se insidan på:) Kan tänka mig att bo där också faktiskt:)

 

Jag gillar Avesta, det är mysigt och charmigt där.

Vi var och fikade på Karlfeltsgården också, de var duktiga på att ta betalt för fikat däremot … två kaffe och två kakor/bakelser kostade 60kr mer än på Erik Larsgården…

Inte lika kul med andra ord 🙂 Men gott.
Vi hamnade på en loppis i närheten där vi skulle kika in lite snabbt… jadå, tog väl bara 1,5 timme eller så;) Trevlig tjej som hade den, och det slutade med finfina fynd. En korgstol, en pall, en lampa, några vaser och skålar:) Allt tryckte vi in i syrrans bil som likt Hermiones väska eller Skalmans skal rymmer allt.
Korv till middag såklart :

Och efter en kvällspromenad i fuktig kyla låg vi sen på rygg på skolans idrottsplan och kollade på norrsken:)

Jag inser nu att det är noll kronologisk ordning, men det är ju inte så jäkla viktigt 🙂

Jag skriver från mobilen men via webben för att det ska gå att kommentera men det suger fan. Måste lösa det, för det här är bara struligt. Bilderna hoppar runt, det är svårmanövrerat och inte det minsta roligt.

Men vi hade en härlig minisemester där i vagnen. Första och andra natten var det rätt kallt, andra ordentligt fuktigt så då frös vi. Det finns en värmefläkt i vagnen så vi KAN slå på den men det är bättre att få upp värmen under täcket än att den kommer utifrån och blåser på en. Då blir det svinkallt när fläkten slår av och svettigt när den är på, det är några minuter där i mellan som är ok:) Inrullade i varsitt täcke med överkast och filt över plus långa byxor och tröja med huva funkar det fint ändå. Men det är lika kallt som att ligga i vindskydd 😂

Tredje natten var det sjutton grader och varmt när vi skulle sova, så det var inte läge för att packa upp sovsäckarna som jag planerat.

Det var oerhört lugnt på campingen. Jag tror de hade kräftskiva på lördagen och vi kom söndag kväll, så alla hade kanske åkt hemåt. Det är både ock. Det är lite läskigt att vara så ensam, men samtidigt skönt för man är ensam:) Givetvis var vi inte helt ensamma men det var lugnt och tyst. Och mörkt! Jäklar vad mörkt det blir snabbt nu på kvällarna. När man ska till servicehuset för att borsta tänderna sent på natten, eller behöver gå upp för att kissa …:/ så är det helt kolsvart. Det finns lampor såklart på campingen, men på min ”gata” finns ingen mer än vid infarten. Sen har servicehuset en utelampa. Det är egentligen skönt att inte ha gatlampor för de lyser ju då in i vagnen och stör, men just den där promenaden till och från huset önskar man lite att det fanns:) Nu är det inga hinder eller gropar eller så, det är bara att traska på, så inga problem men man blir medveten om hur mörkt det är på ett helt annat sätt än hemma.
.

Sovit länge har vi gjort, ingen som skulle ut med gräsklipparen earlybirdy som man vaknat av;) Annars är ju normalt folk mer morgonpigga än mig som inte blir människa förrän framåt lunch;) det är ofta de rasslar in strax efter sju och öppnar containern som är en replängd från där jag sover. Då vaknar man kan jag säga;) I ärlighetens namn är det sällan som man blir störd, det är respekt åt alla håll. Eller iaf de flesta, rötägg finns ju överallt.
.

Men nu var det som sagt lugnt nästan i överkant. Innan vi åkte så klippte jag gräset jäms med fotknölarna medan syrran diskade sen snyggade vi till i vagnen och förtältet, såg till att det var i ordning. Tanken var att åka till Fagersta på väg hem, stanna där och fika:) men så ville vi ändå se om vi kunde hitta den förbannade hembygdsgården i Norberg.  Vi har letat efter den i alla år utan att hitta. Men nu så:) Och vilken fin hembygdsgård!! Vi hann med ett hus, det fanns flera så nu måste vi tillbaka 🙂

Fattar inte hur vi inte kunnat hitta den, men så är det 🙂 Det fanns så mkt saker att titta på, som huset med telefonväxel, telefonkataloger från dåtiden och massa  annat.

---

Eftersom pappa är född i Norberg, 1944, så letade vi i telefonkatalogerna som var från 1939, 1942, 1948-49 efter om de fanns med.
Vad vi kunde se hade de inte telefon:) De bodde nog i Fagersta, pappa är ju Fagersta stads förstfödde, de blev stad 1/1-44, och deras tidning har uppmärksammat honom genom åren för det.
Farfar hette Arne Johansson. Farmor Stina, (Wetterholm är hennes flicknamn som hon tog tillbaka när de skilde sig), och vi hittade ingen Arne eller Stina varken i Fagersta eller Norberg. De kan ju ha bott i nån annan by intill förstås. Om jag fattat rätt, vilket inte är säkert;) så var farfar ingenjör av nåt slag, och de flyttade ofta. Jag tror de flyttade till Sollefteå när pappa var nåt år eller så, men vet inte. Pappa har haft ett lite komplicerat förhållande till sin familj, utan att någonsin snacka illa om dem, och vi har absolut umgåtts och gör fortfarande, men han har inte pratat speciellt mkt om sin barndom. Det räcker ju med att man vet att det förekom en skilsmässa nån gång på 40-50-talet för att fatta att det var annorlunda. Det förekom ju inte direkt lika frekvent som nu🤷🏼‍♀️

På gården hade de verkligen massor av historia, som ransoneringskort.

Det är svårt att tänka sig att maten och tvättmedel osv behövde ransoneras men så var det. Lite ödmjuk blir man.

Nu ska jag avsluta. Vi ska på utebio senare ikväll så jag ska leta reda på solstolar och filtar 🙂

hörs snart 🌸

Som jag precis skrev i en kommentar, jag tycker vi haft en rätt kass sommar. Och det syns på folk solbrännor:D

När vi var på stranden i veckan så möttes vi av bleka kroppar, alternativt kroppar med shorts-och-t-shirt-bränna. Klassiskt för en sommar med ok värme men inte strandhängs-värme. Normalt så här års, efter en bra sommar vill säga, är folk brunbrända i nån slags jämnhet. Givetvis finns det alltid bonnbränna-folk men just det här att se så tydligt att folk haft på sig kläder, det är ett tydligt bevis för att solen lyst med sin frånvaro.

Jadå, det har varit skapligt varmt, man har kunnat gå i kortbrallor och linne dagtid, men det är inte good enough för mig, jag gillade sommaren 2018 när värmen var het och konstant från maj till september. Det är vad jag kallar för sommar.

Ni som nöjer er med lägre temperaturer, som kanske inte gillar att sola, eller som mår som bäst runt 17 grader – ni kommer aldrig fatta er på mig. Men jag vet att vi är många som inte är nöjda. Som känner en viss panik inför att snart behöva dra på varma kläder när vi inte känner att vi fått ens en bråkdel av den sol och värme vi längtar så efter.

Dessutom, när det är sånt här väder, med av och på, lågtryck som ligger och lurar och regnskurar som anfaller, så mår jag uselt. Jag må vara okänslig för hormoner men fasen vad biometeorologin slår hårt:D Huvudvärk, ett ständigt åksjuke-mående och allmänt risig – det är ockås tecken på för mycket lågtryck.

Jag har sällan jeans på mig sommartid. I år har jag haft jeans hur mycket som helst.

Så ja, jag klagar på vädret. Vad kul för er att ni haft bra väder där ni varit. Jag misstänker att jag inte skulle tyckt samma;) Jag har vänner och bekanta över hela Sverige, alla har instagram och alla har postat ideligen om ett ostadigt sommarväder. Jag vete fan vart ni som anser er haft finväder befunnit er? Ni behöver inte svara på det:D

Nåväl. Idag har det varit mulet och tryckande, utan att vara varken varmt eller kallt. Det kom den sedvanliga regnskuren, men solen såg jag inte, mer än bakom molnen. Jag har ett jobb som ska fotas som kräver sol, och jag hoppades innerligt att den skulle spricka fram – men förgäves. Att försöka fota inomhus var svårt, det var gråmulet och svagt ljus. Note to self – skaffa ytterligare en studiolampa. Men, jag fick ju lite annat gjort så det har inte varit en oproduktiv dag! Tvärtom, faktiskt.

Huvudvärken har ackompanjerat mig hela dagen. Illamåendet också, men huvudvärken var värst. Den kom delvis av vädret och delvis av träningen igår och delvis är det sviter av migränen som hoppade på mig i helgen och som lämnat rester kvar. Kommer säkerligen sitta kvar i morgon med. Jag brukar försöka undvika att äta massa värktabletter, men under de här ”skoven” av nack- och huvudvärk, plus migrän så är det av nöden tvunget. Sen kan det gå långa perioder utan att jag ens funderar på en smärtstillande. Jag vet att det kan bli huvudvärk av för mkt värktabletter, att det byggs upp nån resistenstolerans eller liknande, och det vill jag helst slippa. Jaja. Jag ska absolut svälja en nu till natten, sen smörja med liniment och värme vetekudden plus ligga på spikkudden en stund – gäller att ta till allt:D

Eftersom jag duckat att laga mat länge nu, och med varm hand lämpat över det på övriga, så var det ju min tur idag. Fy vad jag tycker det är tråkigt alltså, att laga mat. Varenda dag, hela tiden. Tar så mkt tid:D Jag skulle lugnt kunna äta kvar och yoghurt alla mål, eller nåt annat superenkelt, men barnen ska ha riktig mat. Så idag slog jag till med rårakor. Något jag tydligen inte gjort förr, men det var en keeper tyckte alla:)

Givetvis inte med löjrom, det är alldeles för fancy och smakar inte det minsta som det kostar. Vi kör med tångkaviar, så kan även veganer och vegetarianer äta det. Men crème fraîche, rödlök, tångkaviar och dill går inte av för hackor det heller. Plus en kantarellstuvning på sidan om, som Corrinda gjorde. Sjukt gott! Jag gjorde rårakorna i våffeljärnet, och det var ju enkelt och smidigt. Just nu inser jag att jag borde kunna använda den pannkaksmaskinen som jag har, där man kan steka sex mindre pannkakor samtidigt. Den ska jag ta nästa gång, det blir ju perfekt!

Patricia kom hit och hängde kvar, det är mysigt med snacket och skrattet som blir när de större tjejerna är hemma. Corrinda har varit här i fyra veckor nu, och jobbat, det är så mysigt. När jag låg helt utslagen av migrän i helgen så åkte Corrinda, Novalie och Trixie till Gränby och shoppade, och när de kom hem så satt de i köket och pratade, visade varandra sina inköp, de hade köpt nån sådär hemlig påse på Ur och Penn som de plockade upp en grej i taget och visade varandra:) Jag låg i vardagsrummet på soffan och tyckte det var så himla härligt att höra hur de skrattade och tramsade med varann, men jag var för risig för att orka delta. Det är dock något med att vara delaktig fast man inte är det, jag tycker om att vara nära min flock 🙂

Jamie var ju på fotbollscup, åkte torsdags eftermiddag och kom hem sent söndag. De kom så långt i turneringen, nu minns jag inte om de fick möta varandra i åttondelsfinalen( de var två lag, båda gick långt) och att de som vann sen åkte ur i kvarten, eller om det var semi, det är för mkt sport överallt just nu. Tack OS:) Han står i mål mellan varven och är relativt bra, han är ju lång och bitig, men tar på sig målen han släpper in. Jag försöker förklara att det är tio spelare ute på planen som har som uppgift att se till att bollen inte hamnar i eget mål, och att det inte är enbart hans uppgift att förhindra mål, men det är svårt att riktigt ta till sig. Fattar man ju, jag skulle göra exakt likadant. Men de hade haft en fin cup, och det är fantastiska ledare och föräldrar som var med. Deras lag/årskull är nog störst i Sverige om jag inte har helt fel, det är över femtio killar som spelar. Det är coolt att jag har rötterna i samma lag. Tycker jag då, troligen ingen annan:D

Nåväl! I morgon är det upp och iväg på träning redan klockan elva. Bah. Alldeles för tidigt för min smak. David har haft ännu tidigare pass i veckan som jag vägrat boka;) Halv tio går fetbort under sommarlovet. Det går bara an under en kort period på hösten och våren, när man inte behöver ha motorvärmare och riskerar att behöva skotta. Jag har några absolut avskyvärda saker att börja dagen med, det värsta är ju att nån unge är sjuk, men att behöva skotta snö och skrapa rutorna är definitivt ett av de värsta sätten att möta dagen på. Fy bubblan. Må det dröja länge, för min del kan vi hoppa över det helt.

Träna, sen hem och duscha, jag måste handla för det har jag inte hunnit, men har ingen bil för den har Corrinda. Kanske ska syrran handla så jag kan åka med henne, annars får det bli en senare fråga. Vad händer mer i morgon? Kanske lite blåbärsplockande? Kantareller är jag värdelös på att hitta så jag fokuserar på de blå bären, har hittills plockat en hel låda i frysen full. Det låter ju som att de ligger där i lösvikt, redo att skopas upp, och det vore kanske inte en dålig ide egentligen? Då kan man bara öppna frysen, öppna lådan och ta en näve. Nu måste man ju ta fram en plastpåse, sen ta bären och tillbaka med påsen. Hm, kanske ska hälla ut alla i en enda stor sopsäck där inne:D Just nu ligger förpackade i 200g påsen.

På lördag är det en UGC-film som ska spelas in, det kommer ta flera timmar och en halvtimmes enkel bilväg så jag anar att det inte hinns mkt mer då. På söndag kan det vara så att vi åker till vagnen, eller så blir det på måndag. Jag längtar dit nåt så otroligt nu. Men det är nåt hela tiden. Idag var Jamie till Gröna Lund med kompisar, i helgen var han på cup, det fanns inte dagar nog för att åka. Eller jo, men jag har ju haft annat som haft prio, som jobb som krävt att jag är på hemmaplan. Det är som det är, ni behöver inte kommentera runt det;)

Och nu, mitt i natten, klockan är strax efter ett, så ska jag filma ett annat jobb, som kräver mörker. Det där med fasta tider är det tur att man inte behöver utan att man kan anpassa sig. Men efter det är det sovdags!

Vi hörs snart igen:)

 

 

 

Jag har helt tappat dagarna, och har inte så stor koll på vilken dag det är:) Eller jo, för det är ju flera av barnen som jobbar, och andra har tider att passa, och jag har också saker som måste göras – men det är ändå den där känslan av att det spelar inte så stor roll vilken dag det är:)

Äh, det är sommarlov helt enkelt! Jag känner hur hösten naggar en i bakhasorna och paniken kryper på, jag är inte det minsta redo för skolstarter och alla plikter som snart kör igång. Jag tycker inte ens det känns som vi haft midsommar än, samtidigt som det känns som det var evigheter sen. Att det nalkas höst märks också på mörkret, det är helt svart ute nu vid midnatt, stor skillnad mot för bara några veckor sen.

Fy fan, jag tänker låtsas att det inte gör mig något, så kanske det där Fake it til you make it, slår in:D

Jaha, vad gör vi då? Nejmen inte ett dugg. Mina barn kommer komma tillbaka till skolan och behöva svara Ingenting, på den frågan. Det finns en otroligt enkel anledning till det – de vill hellre göra saker med sina kompisar 😀 Och då får de göra det. Jag tänker inte vränga mig ut och in för att försöka få till något som de ändå inte efterfrågat. Däremot så känner jag mig snuvad på alla fina kvällar vi skulle ha på SummerZone, vi skulle ju leka och spela innebandy där. Men vädret har inte varit med på noterna utan tvärtom sabbat. Inte som att man har lust att frysa eller bli genomvåt.

Igår var FÖRSTA gången vi åkte iväg för att bada! Det har hänt förr, men det är sällan. Jag har badat på campingen och barnen har varit iväg på olika ställen de med, men vi har inte åkt tillsammans. Igår var det bara jag och syrran, Lovelia, hennes kille och Jamie, så vi var inte alla nu heller. Jordan, Lovelia och Trixie har jobbat några veckor i var, inte samma, och då är det knepigt att få ihop oss.

Jaja. Det är som det är, vi får väl hänga under terminen i stället;)

Nog om väder och saker vi inte gjort!

Jag tror jag har berättat för er att jag valt att börja som UGC-kreatör, och där har jag flera uppdrag som tagit tid. Det handlar i grunden om små reklamfilmer, och det är otroligt roligt att få vara kreativ. På ett annat sätt än genom att skriva, som jag också försökt få tid till, utan att lyckas superbra. Några kapitel har det blivit iaf:)

Att vara Digital Kreatör och göra material åt kunder är fantastiskt. Jag tycker om att få en ram att hålla mig till, exempelvis längden på filmen, oftast 30-60 sekunder, och att sen få fria händer att skapa innehållet. I fredags var jag på ett uppdrag där jag hade med mig Novalie som hjälp att filma, det är verkligen att få förena nytta med nöje! Jag får dels göra roliga saker, tillsammans med en av döttrarna, och sen skapa material. Winwin på alla sätt.

Vad gjorde vi då? Jo, vi var faktiskt och blåste glas:D Ute vid Ulva Kvarn i Uppsala så finns det flera hantverkare, och där var vi i glashyttan. Två glasblåsarmästare tog hand om oss och trots att jag på förhand trodde att jag skulle misslyckas rejält med att förvandla den heta glasmassan till något annat än en klump, blev det hur fint som helst:)

Jag gjorde en skål och Novalie en superfin vas, som var finare än min:D Glasblåsarna var hur trevliga som helst och jag tror att jag frågade hål i huvudet på båda två, för jösses vad jag tycker det är fascinerande med folk som kan sin sak. ”Varför gör man si, varför så, vad är det här, hur funkar det här, hur varmt är det, måste man kunna det här, hur blir man glasblåsare, får jag se, nä vad häftigt, det är inte klokt, hur gör man nu, är det farligt, nääää vad coolt!” och så vidare:D

När vi gick därifrån var vi båda två fyllda av både adrenalin och massor av glädje. Jag kände mig absolut lite coolare än innan:) Men fan, det är lite läskigt alltså med saker som är typ 1140 grader varmt …

När vi gick mot bilen utbrast Novalie: ”Mamma, vad fin du är! Låt mig ta lite bilder, det är superfint ljus här också!”

Jag är ju nu inte så bra på det här med själva poserandet, jag har ungefär noll skills som modell;)

Men det var verkligen ett fint ljus. Det är väldigt fint i Ulva också, så åk dit om ni vill ha en liten mysig utflykt.

Glashyttan heter Ulven, och den är öppen typ alltid, i alla fall på dagtid. Missa inte de andra hantverkarna heller om ni åker. De har bakluckeloppis här ofta, kanske skulle man ta och åka på det nån gång? Fats jag vet hur det skulle bli, jag skulle ångra mig på allt jag själv packat ner för att sälja och sen köpa massor av fynd och komma hem med bilen mer full än när vi åkte. Sån är jag.

Vi åkte hem och jag svidade om för en natt på stan, tillsammans med Helen, och cyklade ner till åttatiden. Jag har bytt sadel på den cykel jag gjort till min och nu får jag inte ont i rumpan. Tack och lov, för så eländig den förra var vill jag aldrig vara med om igen. Själva cykeln är mammas, som hon fick som tonåring, så den har några år på nacken. Syrran har våran mormors, som ju borde vara uppemot hundra snart. Det bästa med sådana cyklar är att det enda som kan gå sönder är däcken och möjligen att kedjan kan hoppa av. Det sämsta är ungefär samma sak, det finns inga finesser på dem som gör livet lite enklare, utan det är bara att trampa på:D Även i nedförsbacke, kan man ju säga;) Jag har sen jag var tolv år gammal haft fem växlar eller fler, sista cyklarna har varit 21 eller nåt, där kanske hälften funkat. Gemensamt med alla är att man inte har någon fotbroms, utan allt bromsade sker med handbromsar. Att trampa bakåt är alltså något man gör för att få tramporna i rätt position för någon manöver man vill göra med cykeln, stanna eller frihjula snabbt. I mitt muskelminne finns inte att bromsa med fötterna, utan jag kniper automatiskt åt om de ”osynliga” handbromsarna. Det är skitsvårt att bromsa med fötterna ju!

Jag lär mig:)

Mötte upp Helen på DogBar som ju blivit vår utgångspunkt, det är lite som att sitta hemma. Alltid finns det nån man känner och kan snicksnack med, och tjejerna i baren har koll på vad man vill ha redan innan man bett om det. Tobbe som äger stället är Helens gamla skolkompis, och om jag nu inte är helt ute och cyklar (haha) så är han uppvuxen nånstans här där jag bor nu. Vi satt ute med två andra tjejer och en kille, det var ljuvligt väder ute, sådana där kvällar man alltid vill ha! Jag hade inte ens tagit med en tröja, utan enbart en linneskjorta. Då jäklar är det härligt♥ När jag gick in för att gå på toa så sa en kille ”Hej”, jag sa ”Hej” och sen insåg jag att det var en av glasblåsarna:) Haha, ibland är den här stan så himla liten, ganska ofta faktiskt. Jag sa att han fick såklart hänga med oss om han ville så det blev ju en helkväll av det hela. Nånstans runt ett gick vi vidare till OConnors, stället jag för tillfället är väldigt tveeggad till. För några veckor sen nekade vakten mig att komma in, för att jag ”inte ens kunde gå ordentligt”… Nej, jag önskar väldigt hett att jag kunde det, men nu är det här en permanent jävla skada va …

I fredags tog de glatt sitt vanliga trubadurinträde, och på frågan vem som spelade sa de att det inte var någon. Men betalt skulle de ha? Vad är det för jävla pub? Jag önskar att jag ogillade klientelet också, för då kunde man skita i stället, men det är tvärtom ofta väldigt kul. Om än att det är det ställe jag oftast önskar att jag vore 35 istf 20 år uppåt. Jag har väldigt svårt att placera folk i rätt åldersspann. Ofta kan de lika gärna vara 30 som 50, 15 som 25 eller så är de 45 men ser ut som 75;)

Haha. Tydligen så ser jag ut som en helt vanlig 35-40-åring, för det är det de flesta drar till med om jag ber dem gissa, och då tar de i. Massor av de där härligt unga, snygga killarna som precis klivit över trettio-strecket vill gärna att jag ska hänga med dem och det hade jag gärna gjort. För 25 år sen:D Janelle fyllde trettio i år, det finns inte en plan i helvete att jag skaffar en kille i samma ålder:D

Allvarligt nu, det är förvisso extremt smickrande när jag ser att de blir chockade över att jag inte är bara några år äldre än vad de är, som de trott, utan att jag i stället är i deras mammors ålder, kanske äldre till och med. Det är smickrande. Men det är ju också lite vemodigt. För jag ÄR ju INTE 30, utan fyller 55. Jag är gammal. Så även om de tycker jag ser ung ut så är det ju tack vare skum belysning, makeup och garanterat en del procent;)

Nu kommer jag aldrig bli gammal, som i gammal, för jag är alldeles för barnslig för det:) Jag är som en liten kalv på grönbete, nyfiken och vill se och göra saker. Jag har varit småbarnsmamma i 25 år, jag har inte haft tid att bli vuxen, helt enkelt. Skulle garanterat inte blivit det ändå, i och för sig. Man är inte äldre än man gör sig, fast det är man ju, men ni fattar.

Jag blir rätt less på mina jämnåriga, eller yngre, kompisar och bekanta som liksom skyller på åldern för allt.

”Nej jag är för gammal för att leka/gunga/träna/sitta på huk/tatuera mig/vara ute hela natten/ spela fotboll/ vika en loppa” eller vad det nu kan vara. Jag har träningskompisar som är 70+ och som är som ungdomar i kroppen, det hänger inte på åren utan på hur man gör för att hålla sin kropp igång, smörja lederna och göda det som gör en glad:D

(Ni som känner er kränkta för att ni har någon form av sjukdom eller skada eller så – schhhh:) Det är mer ett Ni-problem än ett Jag-problem. Blir man kränkt får man ta det med sin inre klagomur.)

Däremot. Jordens dragningskraft är for real. Inget sitter där det gjorde förr, utan befinner sig närmare marken. Dessutom är jag sådär onajsigt lönnfet och fladdrig, med alla kilon placerade på magen. Jodå, det är så. Jag har hört att man kan skylla allt sånt på klimakteriet, så det är mitt nya;) Det är en heeeelt annan sak än att skylla på åldern för att man blivit tråkig.

Jag har ju ingen erfarenhet av det här med klimakteriet. Det har liksom aldrig snackats om det. Jag har hela livet varit väldigt okänslig för hormoner och sånt, PMS och skit är inte min grej, och jag har ju också haft väldigt enkla graviditeter och amningar. Jag är inte så känslig. Men sen har jag förstått att det är skitmycket saker som klimakteriet ändå kan ställa till med. Det fattar man ju, det hörs ju på namnet att det är en jävla bitch. Klimakterie – asfult ord.

Trötthet, svårt att sova, sötsugen, går upp i vikt(kanske beroende på att man äter godis hela tiden?) mindre effekt av träningen och massa sånt är ju inte direkt roligt. Jag har ändå en plan:D

Den innefattar troligen inte att gå till nån kvinnoläkare och få medikamenter utskrivna för det är inte min grej, kan man låta bli så gör jag det gärna. Men jag ska åtminstone ta tillbaka kontrollen över hur fan jag äter, och det ska ske nu till hösten. Kanske september? Det känns som en bra tid:) Jag behöver sluta hetsäta skit, helt enkelt. För det är vad jag gör nu. Äter som om det var sista gången man kan äta just det, och inte speciellt mycket mat. Man blir ju mätt även på en kexchoklad liksom.

Jag VET. Det är fan pinsamt. Det här är inte jag. Fast det är det ju, men snart blir det andra bullar! Hm..fan också;)

Ja, från sommarpanik till klimakteriet, via glasblåsning, det trodde jag inte när jag började skriva:)

Hörrni, jag måste sova nu. I morgon ska jag fota, sen filma och klippa och redigera. Nånstans där behöver jag handla och städa också, och laga mat för det var visst min tur i morgon. Vi hörs snart!

Natti natti 😉

Jag försöker mig på att skriva på mobilen via vanliga webbsidan så får vi se om kommentarerna funkar:) Herrgud ett sånt besvär det blev, oklar av vad men teknik är inte min paradgren. Eller jag var rätt ok på det förr, men sen blev allt så förbannat avancerat och jag blinkade och hamnade efter. Blinkade igen och är numera helt lost. Har överlämnat det till folk som är bättre än vad jag är. Jag är bra på annat:)

Som att odla, fast egentligen inte😂 jag har ingen koll alls utan har fått plantor av syrran, plus att jag köpt nån. Men de levererar 🙂 Det här är båt som självsått sig i min rabatt. Jag var på vippen att ta bort den när den dök upp men hejdade mig för den kändes bekant. En koll sa pumpa. Nu vet jag inte längre, det det mkt ut som en vattenmelon nu? Squash säger folk, och växtappen och Google säger olika varje gång 🙂

Det visar sig:)

Paprikorna är inte så många och plantan rätt klen men de ser iaf fina ut.

Gurka!

Gurkornas blad gulnar, och de ser rätt ledsna ut, vad gör jag för fel då?

Aubergine verkar det bli en av, men det är ju mer än noll:)

Och vindruvorna är ofantligt många och ser fina ut, det blir nog lite vin i år med:)

Här en gurka till från en annan planta, den ser inte ut att anpassa sig till reglerna för gurka. Och det älskar jag:) Hittar jag gurka i butiken som ser rolig ut i formen så köper jag den:)

Samma sak med potatis. Syrran och jag stod och plockade ut de roligaste potatisarna till en fest för inte allt för länge sen 🙂 Kokt potatis är inte gott tycker jag men lite godare blir det ju när de är söta:)

Jag har fått TRE jordgubbar. En som gick att äta, två som sniglarna kalasat på. Rabarbern brukar vara frikostig, potatisen ser ut att växa fint där i landet på baksidan, jag har inte gjort mer än kollat till den. De verkar vara under jorden och det är allt jag vet ska vara viktigt.
På de jävligt hårt beskurna äppelträden är det fullt av äpplen och även päronträdet har vaknat till och har mängder av frukt. Röda vinbärsbuskarna ska jag plocka av snart, de är så fina och goda.
Där emot har grannen inga plommon alls. Det kan hända att jag tar mig friheten att gå in där och plocka plommon:) Jag säger inte att det är så men det skulle kunna vara så 😂 Men i år inte ett enda, det trädet är urgammalt och levererar vartannat år. Synd att det ska byggas hus på den tomten 😳Jag har inget eget plommonträd 🙂

.

Jag ska snart skjutsa Jamie ner till Ica för samling. Det är avfärd 15.00 upp till Timrå, den enda det fotbollscup för hela slanten ända till på söndagkväll. Jag kommer sakna honom. Inte som att jag aldrig är ifrån honom, för han är knappt hemma om dagarna, som det ska vara:) men jag saknar alltid barnen när de är iväg.
Jag ska roa mig med annat, som att gå på Dog bar och dricka öl och snacka skit:) Det blir bra.
Nu är det påfyllning av kaffe, har huvudvärk idag, och passar på att svälja tabletter med kaffet för lite extra puff, och sen är det ett jobb som ska filmas, Jamie ska skjutsas, Corrinda hämtas och sen kanske det blir skogen och bär/svamprunda.
Ja jag undrar själv, vem är jag? Jag har aldrig plockat varken bär eller svamp förr men inser att det ordspråk jag ofta använder är helt sant: Det finns en tid för allt.
Jag har inte haft tiden förr, eller orken/lusten/möjligheten/intresset/behovet/whatever.

Men nu är det rätt mysigt och trevligt. Och ekonomiskt, det är nog mest det som lockar 😂

Plockar ni bär/svamp?

 

Hörs sen!