I går, söndags, så packade vi ihop oss och åkte till Norberg för att ta hem lilla pärlan. Jimpa och syrran och jag.

Jag får inte göra ansträngande saker, så jag överlät allt bärande och böjande till de andra två och fixade i stället de lättare sakerna. Allt ska ju göras, och det mindre tunga är också det som jag normalt alltid gör, som att ta reda på allt inne i vagnen, packa in under sittplatserna osv.

Vi åkte så vi kom fram 12.25, och vi lämnade 17.23, så ganska exakt fem timmar tog det.

Lika positivt och mysigt som det är att slå upp det på våren, lika vemodigt är det att ta ner det till hösten. Jag önskar att barnen var små igen så jag kunde vara där mycket, mycket mer. Men, nu tar jag det år för år, så får vi se. Jag kan inte åka runt med den, eller visst man kan, men det känns som att det är en för gammal vagn för det. Och det är för bökigt att greja, och få med saker, och för att inte tala om att komforten inne i vagnen suger. Jag har ju ingen värme, ingen gasol och kanske att den ena vattenpumpen funkar:) Men jag behöver ha med en massa saker som tar för mkt plats att åka runt med. Det är inte omöjligt, men lite för bökigt för att det skulle bli av:)

Men, nu skulle den ner. Vi möttes av duggregn, vilket inte är det minsta bra. Bäst är det att få packa ihop när allt är torrt och fint. Tacksamt nog slutade det direkt och allt löpte på utmärkt. Jimpa som inte är en van campare, men som kan allt annat, är till stor hjälp, och dessutom så var han, liksom syrran och jag, en jäkla mästare på Tetris:)

Vi får ju vinterförvara saker inne i byggnaden som syns bakom, och där får man nu en varsin ruta på 2*2 meter. Det är toppen för innan så gällde det att inte komma sist för då fanns det inte plats. Nu får man anmäla att man vill stå där, och sen får man en ruta. Vi har alltid tagit så lite plats som möjligt, det är liksom en principsak för oss. Man försöker göra så att det blir bra för alla. En del har tidigare tagit upp runt 5*5 meter och hur de nu får rum är för mig en gåta, när de tidigare bredde ut sig;) Vi staplar på höjden, stadigt och bra, förankrat med spännband. Nu står vi ju längst ut, vilket inte är optimalt för vi kommer ju inte först. Men de får ju flytta lite på sakerna. I år har de också markerat gångar mellan rutorna så man kommer åt, vilket underlättar massor. SÅ bra!

En annan sak jag noterade när vi kom upp nu är att de har röjt bort massor av sly nere vid sjön, det är så jäkla öppet och fint att man nästan blir tårögd. Här såg man knappt vattnet förut!

Även gången är ny, den kommer säker bli fin med tiden, just nu såg den mest nylagd och lite temporär ut, men jag tror att sånt där grus blir väldigt fint med tiden, så jag ser framför mig nästa säsong hur man kan gå barfota utan att klampa i lera. Å andra sidan var det lite större stenar i som kanske innebär att foppatofflorna måste vara på. Men, det är sån jäkla skillnad, till det bättre. Förr var det som att gå i en grön ogenomtränglig tunnel av sly och träd här. BRA JOBBAT – det blir tio guldstjärnor för det här ***

Samma sak här, det har röjts massor av sly. Så vackert med mer närhet till vattnet. Och visst är det fint med en egen Viking Line anslutning;)

Jimpa hade med sig pastasallad til ett helt kompani, plus massa gott fika som vi smaskade i oss efter att vi burit in allt för förvaring och fått undan allt inne i vagnen, och innan vi tog ner förtälten. Det var småkyligt men ändå rätt lagom temperatur så länge man jobbade på. Men jag fick dra på en extra luvtröja direkt vi kom.

Det här överlät jag till de andra. Jimpa drog upp alla tältpinnar och skruvade loss alla skruvar vi fäster med också, och sen hjälptes de åt med att ta ner allt. Vårt förra tält tog timmar att få både upp och ner, så vi blir lika förvånade varenda gång över att det går så jäkla snabbt med det här. Nu märkte jag upp alla pinnar också, med färgkoder, för även om det är enkelt så lyckas vi ändå alltid vända något fel, ta höger pinnar på vänster eller liknade, och sen har vi några extra pinnar i taket som inte hör dit från början och som vi alltid funderar över. Sen var det ju bara att koppla på och dra loss den, och sätta fart hemåt.

Eftersom Jimpa var med så lossade också vagnen från dragkroken utan problem, när vi gör det själva så är det ju ett förbannat meck varenda gång. Den fastnar och vi kör varv på varv för att få den att lossa. Men det här problemet fattar liksom ingen man, för så fort det är en snubbe med, så lossnar vagnen:D Den rullas in för hand på uppfarten, för den har alltid, sen tidernas begynnelse varit trasig på nåt vis, det går inte att backa utan att manuellt gå dit bak och koppla ur en spärr, med hjälp av ett snöre eller så:) Det är enklare att dra den. PÅ campingen kör vi, eller Jimpa då. Pappa gjorde det alltid när han var med, för varken jag eller syrran är kapabla att backa med släp. Det är något som tår på to-do-listan – lära mig backa med släp. För det irriterar mig som fan att jag inte kan:D
De hjälpte mig att bära in allt, alla textiler och maten osv, sen drog de hemåt.

Jag körde igång tvättmaskiner och har redan tvättat upp det mesta, helt galet, sånt brukar bli klar i evigheter när jag ska göra nåt. Ni vet, packa upp resväskor tar ett halvår osv:)

Jag for runt och städade och plockade, mitt i natten kändes det som, innan jag slutligen kroknade och hamnade i soffan. Helt slut. Robban och jag kollar nu på Breaking Bad, och vi såg tre avsnitt tror jag, sen masade jag mig in och tvärslockande. Sovit som en sten, men är så trött idag. Helt utslagen och känner mig inte i absoluta toppform direkt.

Jag ska snart göra veckans uppgifter i min kurs och se en föreläsning.

Förresten apropå det!

Jag läste ju en 30 p kurs förra året. Halvtid, under ett år. Med en handledare som jag inte gillade, och känslorna var ömsesidiga. Nu fick jag besked om att skolan inte rapporterat in mina betyg. Eh säg vadå? Jag loggade in och kollade, och mycket riktigt, jag har fått inrapporterat två godkända moment av fyra. Totalt 15p. Saknas alltså 15p. Kursen slutade i början av juni, och jag bara antar att det är min handledares sak att rapportera in betygen? Han har då med andra ord haft nästan fyra månader på sig, men inte gjort det …

Jag vet att jag var godkänd på allt, och jag har heller inte hört något annat. Det sista var efter den sista uppgiften, då sa han att uppgiften var godkänd, sen sa han kollektivt tack och hej till alla kursare.

Jag blev så förbannad! Det är så uselt gjort att jag storknar. Jag har läst och fullföljt en kurs, jag har tagit alla poäng jag åtagit mig, och så rapporterar han inte in det. Det ser alltså ut som att jag inte klarat av kursen och bestämt mig för att avsluta den.

Jag skrev till skolans Service Center, och även till kursansvarige, Service Centret hänvisade till kursansvarige vilket inte är min handledare och hon rättade till det. Men jag hade kanske uppskattat en liten, bara en pytteliten ursäkt också? Typ: Oj vilken tråkig miss, beklagar det!

Men nej det var bara: Nu är det registerat, lycka till med fortsatta studier.

Ja, och de där fortsatta studierna hade potentiellt kunnat riskeras i och med att jag inte fått mina betyg …

Nej, Luleå Tekniska högskola var en besvikelse av rang, från början till slut.

Men jag har numera 375 högskolepoäng:)

Nu läser jag en kurs på folkhögskola så har en paus i poängsamlandet, och njuter av varenda uppgift, varenda träff. Jag fyllde i en utvärdering häromdagen (fick fö aldrig någon sådan från Luleå…) och var nästan tvungen att be om ursäkt för mitt översvallande beröm:) Det här är ren balsam för själen, feedbackande så det står härliga till och jag känner mig så jäkla taggad på att skriva!

Och till er som nu rynkar på näsan och muttrar om att jag borde lämnat plats för andra att gå utbildningar osv, det är ju alltid några buttergökar som ska gnälla;) Ni kan försöka sätta er på händerna, jag har precis samma rätt som vilken annan människa som helst att utbilda mig, inom vad jag vill, utan att nån ska ifrågasätta det. Jag är inte varken mer eller mindre värd än någon annan, så försök inte.

Att vidareutbilda sig inom något man älskar och fascineras av är otroligt givande på alla plan. För mig har studierna inneburit en jäkla massa högskolepoäng, men främst en ökad självkänsla och ett bättre självförtroende. Jag kan. End of story.

Nu ska jag ta min kaffekopp och gå och fylla på den, en promenad med Doris väntar, och jag ska spela in material till tre UGC-videos. Jag borde vara sjukskriven, och skulle ha varit det om jag inte varit egenföretagare:) Men som influencer och digital kreatör är det bara att jobba på, vilket har sin alldeles egna charm:) Jag älskar det fria!

Kan vara så att planerna ändras inser jag exakt nu … ett misstänkt pip hördes från köket. Det är aldrig bra. Jag hoppas det är något som inte kräver åtgärd, eller kostnad. Pust!

Ha en fin måndag och en bra start på veckan:)