Igår fyllde då min lilla unge nitton år:) Fattar ju jag med att man inte är liten då, men jag tänker att det är en mammas privilegium att tycka så. Jag vet med bestämdhet att min mamma tycker att jag är, om inte ett barn, så iaf en ganska ung vuxen:D

Trixie Belle Vera ♥ 19 år, bilden norpade jag från hennes instagram:)

Hon är väldigt lik Janelle på många sätt, främst i lugnet och enkelheten. Det finns inget krångel här, har aldrig funnits. En klok unge med vettiga värderingar, som kan säga ifrån när det behövs. Grupptryck kan dra åt pepparn för det funkar inte här. Hon har en egen vilja och hon låter sig inte dras med i något hon inte vill. Trygg. Stabil. Och med kloka tankar om det mesta.

Trixie eller Trixiebelle, det var frågan, ända in i kyrkans sakristia på dopet velade jag. För det har alltid varit jag som haft sista ordet gällande namnen. Deras pappa har absolut varit med, och namn han avskytt har såklart inte valts, men för honom var det inte så viktigt. Han tyckte också att det var jag som gjort största jobbet vilket är helt korrekt. Sen finns det ju en strategi som funkar på de flesta män, den tar bara lite olika lång tid. Det är att plantera saker, så kan man skörda en seger lite senare. Det gäller att få dem att tro att det är deras egen idé eller förslag:D Man kan få vänta några dagar, en vecka, ett halvår eller kanske ett år, men förr eller senare kommer det. Exempel:

”Ska vi måla om i vardagsrummet?”

”Absolut inte. Varför då?”

”Jomen det börjar bli slitet och fult, och det skulle ge ett lyft åt hela huset. Dessutom ökar det värdet.” (värdeökningar är en klassiker, det kan de inte motstå)

”Nej. Aldrig.”

Så väntar man, bidar sin tid, man behöver inte ens påminna något, och sen en vacker dag så kommer det. Kanske när man minst anar det, man kanske sitter och diskuterar med ett annat par över en middag och det pratas om vad dyrt det är att köpa hus. Då säger mannen:

”Jag tänkte att vi ska måla om i vårat vardagsrum snart, kanske redan till nästa helg.”

”Aha, jasså?”

”Ja, det börjar bli rätt så slitet nu, och det är ju också något som ökar upp värdet på hela huset.”

”Och det här har du kommit på helt själv?”

”Ja? Vaddå? Vem skulle annars kommit på det? Du?”

”Nädå, såklart inte, sånt där tänker inte jag på, vilken tur att du finns.” Så backar man lugnt, trygg i förvissningen att man nu också får välja färg eftersom han ändå vill att man ska vara delaktig:D

Det här funkar också på namn, när våra tvillingar väntades så visste vi inte vad det för sorts, och letade alltså tre olika kombon av namn; två pojknamn, två flicknamn och ett av varje. Flicknamnen var Chelsea & Corinne, eller Sally och Selma. Älskar båda kombosarna! Pojknamn var helt omöjligt! Han dissade ALLT. Och jag menar verkligen allt. Ska inte vara så icke-PK och berätta anledningarna men det var både lite homofobiska och rasistiska åsikter som dök upp. Jag ville ha Jordan och Julian om det var två pojkar, jag älskar de två namnen. Julian från Fem-böckerna ni som läste dem på dåtiden:) Jordan efter en snygg sångare i NKOTB, som alltså är New Kids On The Block:) Ihop är de namnen fantastiska, lika bra som Sally och Selma. Vi hade för övrigt även Sonja med i den uppställningen när jag tänker efter. Sonja och Sally tror jag.

Han vägrade både Jordan och Julian, det var fjolliga namn. Så var det en gosse och en tös och det blev ju som bekant Robban & Corrinda. När vi sen väntade barn nummer åtta, som på ultraljud visade sig vara en pojke, vad tror ni han sa? Jo: ”Jordan, det är fint, det tar vi!” Vi fick ju bara tjejer innan det, men hade det blivit en son tidigare hade han hetat Jordan då med. Säkert som amen i kyrkan. När Jamie föddes sa han när sköterskan frågade om vi hade något namn: ”Ja, han ska heta Julian.”  🙂 Jag hade dock gått vidare då, och fastnat på namnet Jamie. Tänkte att OM det blir ett barn till, en son, så blir Julian perfekt. Jordan, Jamie och Julian, ni hör ju:) I den ordningen. Men Jordan och Jamie var en klockren match, som jag inte tänkte släppa, och det behövdes ingen övertalning alls. Så bra var det:)

Ni behöver inte gå i taket nu, eller kasta er på tangenterna och skriva att era män minsann inte alls är sådana, men innan ni gör det – testa:) Jag tror ni skulle bli förvånade:)

Jag var hos en veterinär med katterna när de var små och skulle chippas eller nåt, och då berättade hon att det var samma med djur. Stumpan försökte krypa ut genom dörrspringan medan Sellman majestätiskt satt och var snygg på hennes dator. Hon sa att killar var lika även i djurvärlden, det enda som behövs är lite smicker. Stora vilda hingstar föll för: ”Ojojoj vilken stilig kille du är”, medan tjejer mer var av typen Fuck off, jag gillar inte dig, inte det du tänker göra och förresten kan du dra åt helvete. Smicker och plantering is da shit;)

Jaja, tillbaka till Trixie! Jag kunde inte bestämma mig för vilken namn som var finast. Hon kallades mest för Trixiebelle, men min tanke var att det kanske var mer än tillräckligt med bara Trixie? Kanske Trixie-Belle? Finare med stor bokstav där på Belle. Men jag gillar inte dubbelnamn med bindestreck:) Till sist, i absolut sista sekunden när prästen pressade mig, vi måste bestämma nu så jag kan namnge henne korrekt:D så valde jag Trixie. Tänkte att det kanske är enklare i framtiden att bara skriva ihop namnen om hon vill, istället för att dela på ett långt namn. Än så länge är hon helnöjd med sitt namn, och även med andranamnet som är efter hennes farmorsmor. Jag kallar henne fortfarande för Trixiebelle:)

Hennes namn är från Familjen Flax, den lilla bebisen som älskade solstrålarna, och även efter Sir Bob Geldof, som jag anser vara en riktig hjälte. Han som satt och kollade på nyheterna om hungerkatastrof, och inte bara förfasade sig utan GJORDE något, som drog ihop hela Band Aid och skrev Do they know its Christmastime at all? Som roddade  hela Live Aid-galan som sändes på tv under typ 24 timmar, första gången någonsin, för att samla in pengar. Så coolt, och så hängivet. Hans ena dotter heter Trixiebelle:)

Min lilla solstråle är en ständig källa till glädje, hon kan såklart vara trubbig och tvär också, allt annat vore ju märkligt:) men mestadels är hon en trevlig och kul person att hänga med. Igår firade hon med kompisar, de var på Pinchos och käkade, och idag ska det bakas chokladtårta har jag hört:)

Jag älskar dig Trixie, grattis på 19-årsdagen♥