Idag började jag dagen med att väcka Jamie klockan åtta, han hade samling för en match klockan nio. Själv masade jag mig upp och iväg till den startade kvart i tio. Snark:)
Jag är ju ohemult morgontrött, har alltid varit, hela mitt liv. Jag är helt övertygad om att jag sov länge på morgnarna även som bebis. Det vet jag till och med, för jag var så liten när jag föddes att jag tvunget skulle äta oftare än de var tredje timme som alla bebisar skulle äta på dåtiden. Vare sig man var hungrig eller ej;) Mamma fick lov att väcka mig:D Och så har det fortsatt, jag är en klassisk B-person. Det är vi som funkar dåligt på morgonen men som får fart vid 14-tiden och sen uträttar stordåd på eftermiddagen och kvällen. A-människorna är som mest effektiva från gryning till strax efter lunch. Jag anser att det är en jäkla tur att vi är olika, men det anses överlag fult att vara morgontrött. Ingen ser ner på en morgonpigg person, men oj så det ska pikas om man är morgontrött.
Jag minns så väl när jag började jobba på sjukhuset, dagen började 6.45 till 16.00 Eller kvällspasset från ca 13-22, kommer inte helt ihåg när vi började och jag vill minnas att vi också kom senare för att vi tog matpaus innan jobbet. Alltså att skulle vi börja 13, så kom man 13.30. Man hann liksom aldrig käka i fred med stängd dörr på kvällarna, utan åt när, och om det fanns tid. När jag jobbade kväll så klev jag upp en timme eller så innan vi började:) bara precis så jag hann vakna, äta och ta mig till jobbet. Medan mina kollegor hade haft tvättstugan, bakat bullar, varit på stan och lunchat med vänner och passat barnbarnen. Typ. Jag kände mig alltid så förbannat dålig. Att jag sen utan att tveka kunde ta ett nattpass direkt efter kvällen om det knep, och vara på tå hela natten, det var inte lika fint. Att jag utan problem jobbar natt, från 21-07, är inte heller lika fint. Men det är fan så jävla fint att vara uppe med tuppen.
Hel samhället är anpassat efter de morgonpigga individerna. Vi som är morgontrötta får bara lov att hänga på, fast det är riktigt jobbigt.
Men, i alla fall:) Idag var jag på fotbollsplanen kvart i tio. Det var skönt väder idag! stadiga 13-14 grader som jag klagat och frusit om det varit maj, men nu är jag bara tacksam. Tacksamheten över varenda fin höstdag är faktiskt väldigt stor, för jag vet så väl vad som komma ska. Gränserna flyttas hela tiden:D Från att ”bara det är ljust”, till, ”Bara det inte regnar”, till ”bara det inte är minusgrader, bara det inte är frost, bara det inte är snö, bara det inte är slaskig snö som är tung att skotta, bara det inte fryser på innan jag skottat, bara det inte värker ner snö, bara det inte är snöstorm” osv.
Det ligger om knuten och lurar! Kylan, mörkret, minusgraderna.
Jamie lag spelade 2-2 i matchen, och sen skulle han tillbaka på kvällen. Han är målvakt, inte helt frivilligt men tror de varvar mellan killarna, eller så är han den som är enklast att övertala;) Jag gick en omväg hem så jag skulle få röra på mig och sen städade jag och insåg efter att två barn rivit i frysen efter bröd att vi inte hade något. Så då bakade jag:)
Det var inte igår jag bakade bröd, men det är ganska trevligt ju. Jag brukar köra dubbel sats när jag väl gör det, och det här är Skogaholmslimpor. Recept finns här
Jag hann inte helt klart, utan Trixie fick grädda bröden, medan jag traskade tillbaka till fotbollsplanen för att se en match till. Den här vann de med 3-2 i slutminutrarna. Det är ju alltid roligare med en vinst än en förlust:)
Jag orkar aldrig släpa med mig en stol men jag ångrar mig alltid när jag väl är där, det är jobbigt att stå rakt upp och ner:) Mina stackars fötter gillar det inte. Alls.
När matchen var klar så promenerade jag hemåt igen, till en rykande het potatis och broccolisoppa:) Jag grävde upp de sista potatisarna idag och Trixie gjorde soppa på dem. Den var svinigt god. Bara potatis, broccoli, grönsaksbuljong och grädde. Tror jag:) Till det nybakat bröd och man kan äta sämre.
Efter det satte jag mig för att jobba lite, men har haft så förbannat ont av gördeln idag att jag akut bestämde mig för att duscha:) Det är enda gången jag tar av den, och det är som en fröjd varenda gång:) En riktigt lång dusch, och sen går det fint att krypa in i tvångströjan igen. Om jag räknar rätt har jag haft den i sex veckor nu, och siktar på åtta. Efter att ha googlat 🙂 De sa fyra veckor, och sen : så länge du orkar. Kanske åtta, kanske åttioåtta:) Vi får se.
Nu halvligger jag här i soffan, Jamie kollar på Walking Dead och eftersom jag är kär i Daryl så kikar jag med ett halv öga mellan varven:D
Hoppas att ni har haft en fin helg, och att vädret har varit fint hos er. Nu kör vi en ny vecka:)
Kommentarer
Håller inte helt med dig,jag är en extrem morgonmänniska men detta gör kvällarna till en plåga,allt efter klockan 20 är mardröm.Jag missar såå mycket men självklart kämpar jag💪🏾Dessutom vill ingen leka med mig klockan fyra på morgonen 😘😂Det finns många typer av människor och jag tycker nog att dom kvällspigga har roligare,har aldrig lyckats att ta en stödvila på dagen,gissa om jag försökt
Jag har varit kvällsmänniska tidigare men har med åren fått svårt att somna om efter att ha väckt skolbarnen. Nuförtiden vaknar jag ofta samma tid även när de är lediga. Min effektivaste tid är fortfarande eftermiddag och kväll men jag blir fortare trött till natten. Fast lite skulle systemet behöva ruckas ännu, för jag somnar inte tillräckligt tidigt för att få de sömntimmar jag behöver. Förmiddagarna går trögt och ingenting fungerar. Jag kan inte äta morgonmål utan att få magknip och hjärnan är långsam. På eftermiddagen går allt så mycket lättare. Tänk så olika vi människor är och tänk att man ska behöva känna sig sämre för att man inte blev född som morgonmänniska!
Jag är också kvällsmänniska och skulle kunna sova hur länge som helst på morgonen, vilket jag också gör på helgen när jag är ledig.
När jag jobbar så är det en pina att gå upp tidigt, blir inte pigg förrän framåt lunch 😴
Men det är tur att vi alla är olika.
Jag är också en kvällsmänniska, har alltid avskytt att kliva upp tidigt, har alltid haft svårt att kliva upp tidigt. Även om jag klivit upp tidigt så får jag inget vettigt uträttat förrän framåt 12-tiden på dan.
Tänk förr när man hade hemtelefon, och den ringde på morgonen och man svarade halvt i sömnen, Oj sov du fick man ofta höra då, och varenda gång lika pinsamt så man sa alltid nä’rå jag var vaken men har inte hunnit prata nåt än 😆😅 ☺️
Jag är också kvällsmänniska. Om jag fick bestämma skulle morgonen starta typ 9:30 varje dag.
Men ringer klockan 6:40 varje morgon så måste man ju lägga sig tidigare för att orka med arbetsdagen 🙂 melatonin är en bra räddning. Inga biverkningar utan bara lättare att somna.