Oktober 2024
Okategoriserade

Och hur blev det då?

Jag hade en gedigen to do-list idag, och jodå jag hann med delar av den:)

Hela gräsmattan är klippt och två studsmattor är nedmonterade och insläpade i förrådet. Det tar en jäkla tid kan jag meddela:)

Aldrig någonsin är gräsmattan så stor som när man ska klippa den;)

Jag fick slita rejält med studsmattorna, de kärvar i både fjädrar och framför allt när man ska ha i sär ställningen. Man kan undra varför i hela friden jag ids, men det går per automatik, när fjädrarna och mattan är borta så ramlar alltid nån pinne ner om jag ska flytta på det iaf. Och flytta vill jag för att kunna klippa gräset under som jag inte alls klipper på hela sommaren;)

Sen försökte jag tänka till, för hur bra jag än sorterar de olika delarna så står jag varenda vår och kliar mig i huvudet. Hur var det nu? Varenda år, samma sak. Jag har märkt upp på så många olika vis under åren, men det slutar alltid med att tejpen ramlar av eller nåt annat. Vi får se hur det blir i vår:D

Sen ägnade jag en lång stund åt att riva upp tistlar som var lika höga som mig:D Rejäla exemplar, och jag fick rycka hårt. Det är riktigt besvärligt och gör ont att böja mig med gördeln på så jag slutade med det så fort jag kunde. Hade ju böjt mig lite väl många gånger med studsmattan redan, nån måtta får det vara. Efter det tog jag itu med en av cyklarna som de lyckats böja ut stödet på så det tar i tramporna. Baggis, tänkte jag, men fan vad jag fick slå med hammaren på det för att få tillbaka det. Funderade en stund på att skruva loss det helt, men till sist så.

Jag rullade ihop vattenslangen och plockade undan den, och plockade lite här och var och flyttade runt saker från garaget till förrådet och sånt där tråkigt. Sen ville Robban att jag skulle komma in och lyssna på högtalarna. Han höll på att koppla ihop de gamla för att se om de dög till att få tjäna i det nya ljudsystemet. Det gjorde de inte:D Så nu har jag fyra högtalare, en subwoofer och en maskin över. Ska kolla med honom om det är nåt att ha kvar eller om det får åka iväg till nån annan. Jag som egentligen gick ut i solen idag för att bara klippa gräset och sen dricka kaffe, tog äntligen den där koppen. Och sen kopplade jag Doris för en långpromenad. Skönt att få sträcka ut istf att trippa några steg här och var, böja, vrida, bära och släpa.

Apropå släpa:D I fredags bad Robban mig åka till bolaget och köpa en platta öl. Han jobbar ju så han inte hinner, så jag sa absolut. Åkte dit och överlade med mig själv om jag skulle ta en kundvagn? Jag tror aldrog jag köpt ett helt flak öl förr och var osäker på hur tungt det var. Men vafan, SÅ tungt kan det ju inte vara? Tänkte att jag tar en sån liten vagn de har inne på Systemet. Bara det att det inte fanns några, så jag fick ju bära det där flaket ändå. Det var ju svintungt! Jag har inte burit något tungt på länge, och absolut inte framför mig på det där viset. En taskig statisk ställning och jag vågade heller inte gå så snabbt för jag är väldigt bra på att snubbla. Måste helt klart öva på att bära saker framför mig:D

Jag har lyssnat på ljudbok hela dagen, vilket gör det hela till en win win, jag får läsa bok samtidigt som saker som inte är så kul går enklare och blir, om inte roliga så iaf görbara. Jag gillar ju inte hösten eller vintern och att ta undan sommaren är som att ge upp. Det vill man ju inte. Samtidigt vet jag ju att det inte blir varmare utan bara kallare, blötare och mer eländigt att plocka bort sakerna ju längre jag väntar.

I morgon kanske det blir poolrummet/uterummets tur, det är en hel del där inne som ska vinterfixas.

Eller så hinner jag inte med det, det är lite väl kyligt där om det inte är varmt ute, blir lite som ett kylskåp;)

Nu ska jag ta och kolla på veckans föreläsning och se vad vi har för uppgift som ska skrivas. Vi har ett science fiction-block just nu, och det är väldigt nytt för mig. Jag har liksom inget att hämta inspiration ifrån. Jag läser/ser väldigt lite sånt, men tänker jag efter så är ju HungerGames och Divergent Sci-fi, det handlar mkt om teknologi. Jaja, det är kul att testa på nya saker oavsett, så jag ser fram emot allt. Det är så jäkla kul det här!

Jag tänker att jag måste se Star wars i rätt ordning, tror inte ens jag har sett alla filmerna och de ursprungliga var det ju evigheter sen sist. Samma med Alien. Men har inte känt att jag har tiden riktigt, det är ju inget man gör på en kvart direkt 🙂

Ny vecka i morgon, en oktobervecka, och fyra fulla veckor sen operationen. Fasen vad snabbt det går:)

Bara att gräva ner fötterna i backen och köra på:)

Kommentera

  1. Elin

    Hej! Jag har ett tips, trots att du inte bett om det. Vi har låtit stommen till studsmattan stå ute i alla år, tror att den är uppåt 20 år nu. Matta, fjädrar och skydden har vi tagit in.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag vet! Men varenda gång jag tänker att jag kan väl lämna den ute då… så ramlar den i sär när jag tar loss mattan, för givetvis orkar jag aldrig skruva i några skruvar, de kastade jag direkt;) den hålls ju ihop av själva mattan liksom. Så då kan jag lika gärna bära undan den. Plus att jag inte flyttar på den på hela sommaren och gräset växer upp och låser fast den, så jag vill kunna klippa ordentligt iaf en gång per säsong:D

  2. Glad 71a

    Hej Carola. Jag har följt dig länge och såg dig på tv (familjen annorlunda). Jag tycker du är en fantastisk mamma. Du har varit själv länge och uppfostra alla dina barn till dem de är idag. Jag kan bara säga att du har så fina barn och barnbarn. De hjälper varandra och ni är en så fin familj. Du verkar vara så stark och du fixar så mycket. Jag tycker att du är en förebild för mammor. Jag bodde i Norberg med min familj men nu har vi flyttat.

  3. Ekot

    Bra jobbat med trädgården! Behövs fortfarande två studsmattor nu när ni är färre, vet du tom haft tre, men enklare med bara en…?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja för en stor del av det roliga med att hoppa är att hoppa mellan mattorna 🙂 Har jag bara en är det ingen som hoppar alls 😉
      Jag hade fyra som mest, men tre var bäst:)

  4. Agneta

    Jag älskar verkligen hur du skriver om förskola. För läser man ordentligt så ser man att du inte ogillar det.
    När så jättestor del av svenskarna blir utmattade kanske man skulle titta på orsaken till det. Inte bara vänta tills man är i väggen. Att strukturera om i samhället. Att jobba halvtid, leva enklare. Mer tillsammanstid. Om man jobbar mindre har man kanske mer tid till billigare mat, typ långkok. Samhället har blivit en stressinrättning, och många barn har väldigt långa förskoledagar. Jag tycker du skriver väldigt sunt om detta.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tack! Att ha barnen hemma ligger ju mig väldigt varmt om hjärtat. Jag försöker verkligen förstå hur man inte kan VILJA det. Att man inte kan är en sak men att man inte vill är för mig obegripligt 🙂 Iaf några år. Karriären är såklart också viktig men den finns kvar sen när barnen inte är små längre. Det kommer aldrig igen.
      Håller helt med dig, folk mår ju skit idag, så varför tittar vi inte på vad man kan göra åt det? Jag är helt övertygad om att sex timmars arbetsdag eller fyra dagar/v är rätt väg att gå också, för att vi ska kunna leva. Inte bara jobba.

      1. Karin

        Hur ser du då på att ditt barnbarn går på förskola? Vid vilken ålder började han? Vad skiljer den situationen sig från den som många andra familjer har?

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Jag skrev ju det?
          För det första har han ju inget litet syskon i nära ålder som är det jag främst talar om, eller hur? För det andra tycker jag att jag var ganska så tydlig i mitt inlägg, och har inget att tillägga. Du klagar ändå alltid .
          ;/

  5. ML

    Du har inte funderat på att nästa år innan du plockar ner studsmattan måla delarna som sitter ihop med olika färger med nagellack så sitter färgen kvar tills det är dags att sätta ihop den så kanske det går lite snabbare året därpå.
    Vi köpte oss en robotklippare i somras, en dream A1 som klipper ca 3000 kvadratmeter, tror jag, och den har skött stora delar av gräset denna sommar, slänterna är för branta så dom får vi klippa själva men väldigt skönt att kunna titta på roboten som gör jobbet .

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Har försökt med det också men är det nåt annat som stökar, mattan har ramlat ner från hyllan, eller nån, kanske jag;) har flyttat på hinken med fjädrar.
      Robotgräsklippare vore najs!!

Visa alla 12 kommentarer
Okategoriserade

Svar på saker ingen efterfrågat, egentligen:)

Jag kan inte låta bli att svara på en kommentar jag fick:

Sara
men sen Jordan föddes har följt dig och du är så lltid trött o lat
varför 9 barn ? du vill bara sitta o dricka kaffe o träna fyy f.,
 

Eftersom mina kommentarer fortfarande strular, så tänkte jag att vi kör svaret här. Jag skrev så här till Sara:

”Vad jag VILL och vad jag faktiskt GÖR är nu ändå två olika saker, eller hur? För du tror väl inte på allvar att jag enbart latar mig? Isf är du stenkorkad 🤷🏼‍♀️ Hur fan tror du att en ensamstående mamma skulle kunna göra det? Vem städar, diskar, tvättar, sköter hus och trädgård och bilar tror du? Läser läxor, tröstar, sätter gränser, har kontakt med alla skolor, fixar födelsedagar, påsk och jul? Osv osv osv.
Att jag sen är trött är kanske inte konstigt, och att sådana som du tycker att man bara för att man har många barn måste vara nån slags övermänniska på speed och aldrig behöva vila gör mig ännu tröttare😂 Så jävla dum du är, på ren svenska 🤦‍♀️
Försök tänka igen är du snäll. Som en hjälp på traven kan jag berätta att jag inte skriver allt jag gör i bloggen;)


Jag förstår att jag absolut kan uppfattas som att jag gör inte ett skapandes dugg, om man bara läser bloggen och utgår från att det är det enda jag gör. Men snälla, ingen är väl så dum att de tror att hela mitt liv beskrivs här i detalj? Förutom möjligen Sara då;)

Jag jobbar hemifrån och har så gjort i många år, och jag har varit hemmamamma med nio barn. Att tro att jag kan lata mig igenom dagarna är ganska konstigt. Visst, jag kan göra i princip ALLT när jag själv vill under dagen men det förtar ju inte det faktum att det måste göras, av mig, för det finns ingen annan. När det sker är inte det viktiga, vilket innebär att jag nuförtiden kan träna på dagtid. Har man följt mig sen Jordan var liten så vet man hur jag har vänt och vridit på allt för att kunna träna. Det har handlat om att jag och exet möttes upp på Friskis med barnen för att sen byta bilar, först tränade han sen kom jag med kidsen så han fick ta hem dem för att jag skulle kunna träna. Eller så satt han med barnen i lekrummet medan jag tränade om hans var senare. När han drog fick jag trolla med knäna för att få till det och eftersom jag hela tiden haft fler barn hemma har jag inte kunnat utnyttja den barnvaktsservice Friskis har, den är för barn upp till två år. Barn får inte följa med in på gymmet, så jag har varit tvungen att ha barnvakt. Det löste jag ett tag med att mina stora tjejer, Janelle och Patricia fick ansvaret över att ge barnen middag, som jag lagat och förberett så det bara var att servera, och sen skyndade jag mig så mycket jag kunde för att de inte skulle behöva ha barnen så länge.( de var 18 och 17 år) När Janelle flyttade hamnade det här enbart på Patricia som oftast inte hade det minsta emot det utan tvärtom gillade det. På den här tiden betydde träningen den enda timmen på hela dygnet som mina tankar INTE var på det helvete mitt ex satt mig i. Och för att vara extremt tydlig – barnen har ALDRIG varit en belastning för mig utan enbart en glädje. Helvetet var av annat slag, det där som gnager i själen, äter upp en inifrån, tvivlen, ångesten, paniken, en totalt sönderslagen tillit och ett självförtroende som försvunnit. Det helvete som kommer av att ha blivit psykiskt misshandlad under en längre tid än vad jag egentligen ville förstå där och då. Jag hade svårt att förstå det då, men med lite avstånd till allt så insåg jag att det handlade om precis det. Och det kan jag aldrig förlåta. Men, träningen blev en livlina. I och med mina olika kurser, där jag bland annat läst massor om stress och dess påverkan, så förstod jag i efterhand att träningen på allvar räddade mig både på kort och lång sikt. Där fick jag utlopp för de fight or flight-reaktioner min kropp ständigt var utsatt för genom att lyfta tungt, få hjärtat att pumpa och de höga halterna av stresshormoner fick en utväg. Utan träningen hade jag mer eller mindre garanterat inte varit där jag är idag, utan snarare tvångsinlagd och belagd med tvångströja och munkorg.

Därför kommer jag aldrig be om ursäkt för att träningen har en enormt viktig plats i mitt liv. Det är något jag alltid prioriterar före det som går att prioritera ner.

Jag planerar min dag efter hur mina pass ligger, det kommer jag heller aldrig be om ursäkt för. Jag har idag den möjligheten och det är jag tacksam över. Jag är också tacksam över kaffe:D Men säg den människa som inte har fikapauser under dagen? Varför ska då jag vara den enda som inte får dricka kaffe utan att det ska anmärkas på det?

Nejdu, Sara. Du är helt ute och cyklar om du tror att jag redovisar varenda sekund av min dag här:D Men du får gärna byta plats några dagar så ska vi se hur du tänker sen;)

En annan sak vi kan ta när vi ändå är i farten är den här grejen jag läste på Bloggbevakning.

 

 

Jag har alltså alltid ogrundade uppfattningar om allt. Det var ganska hårt, måste jag säga;)

Jag tycker nog att jag har ganska så välgrundade åsikter i mycket, jag. Spännande att anonym tydligen ofta delar min uppfattning och anser sig ha på fötterna då, medan jag absolut inte har nån grund, fast vi tycker samma. Hur fan fick personen ihop det resonemanget undrar jag;)?

 Men förskola. Snark. Det är verkligen som att se fan läsa bibeln när man hör sånt här. Jag har väl aldrig sagt att förskola generellt är dåligt? Det skulle förvåna mig mycket eftersom jag inte alls tycker det. Jag har en hel hög med vänner som jobbar inom förskola så här har jag rejält på fötterna vill jag bara tillägga. De sliter ihjäl sig. För att alla ska ha sina barn där vare sig man behöver det eller ej.

Det jag sagt under åren, och det jag fortfarande hävdar är att förskolan inte är bättre än att få vara hemma med en förälder och ev syskon de första åren. Gärna till skolstart men minst till de är tre år. Så många människor som envisas med att förminska föräldrar och säga att barn måste gå på förskola för att utvecklas. Vilket är ren bullshit. Det är politikernas sätt för att få alla att jobba och tjäna in pengar till staten. Och se vart det har tagit oss. Överfulla barngrupper, barn som är stressade, barn som är deprimerade, barn med tinnitus. Bland annat. En usel start på livet.

Jag kommer heller aldrig att förstå hur man som förälder kan lämna iväg ett sjukt barn till förskola, eller lämna ett friskt barn fast det finns ett smittande syskon hemma. Jag kan överhuvudtaget inte förstå varför man skaffar barn om man inte vill vara med dem så mycket som möjligt. Jag vet att många sitter i ekonomiskt trångmål, i samma stund man har ett positivt besked på gravidstickan så köper man hus och ny bil. Men man måste inte det. Barnet är inte lyckligare för att det bor i en fancy villa/radhus och åker svindyr Tesla. Barnet blir lycklig av att få vara i en trygg miljö med sin familj. Man kan avvakta med husköp och ny bil tills barnet/barnen blivit större. Om man nu måste.

Förskola är till för de föräldrar som jobbar, eller pluggar eller på annat sätt behöver lämna sina barn där. Det innefattar inte att vara föräldraledig med ett mindre syskon. Om alla lät bli att sätta storasyskon på förskola och i stället sökte efter andra föräldralediga skulle det finnas mer och fler aktiviteter som öppna förskolan och kyrkis. Man skulle som vuxen ha ett umgänge, för det är såklart viktigt. Man behöver få lite mer input om dagarna än att prata med en treåring och en bebis:) Men titta tillbaka till hemmafru-tiden. Vi behöver inte ta tillbaka den, men vi kan väl plocka bits and pieces därifrån? När jag var liten träffades man i lekparker. Idag finns det ju inte en unge ute på lekparkerna om dagarna, för alla är på förskola. Min mamma hade vänner som också var barnlediga, och de träffades regelbundet för att alla skulle få sällskap. Idag blir det en ond cirkel, ingen är hemma med lite större barn, så ingen vill vara hemma med större barn för då har man inget sällskap.

Mitt barnbarn började förskola när hans mamma, min dotter, kom in på en utbildning på en reservplats, och hans pappa jobbade. Tanken var att han skulle vara hemma ett år till men när en utbildning som är svår att komma in på plötsligt har en plats så måste man faktiskt ta den. Hans pappa jobbar skift och det var så korta dagar som möjligt för Jack. Både jag och hans farmor hämtade honom mellan varven för att dagarna skulle bli korta och få. Att jämföra det med att lämna iväg sin 1-2-åring 25h/v eller vad det är nu förtiden, för att det kommer ett småsyskon tycker jag inte är helt rätt.

Förskola är till för just det, när man ska jobba eller plugga. Många måste börja jobba när barnet är ett år, och då är det så. Då väljer man inte. Har man inget val så har man inte. Men de som HAR ett val och väljer att stanna hemma med en bebis och lämna det lite äldre, men fortfarande lilla, barnet på förskola för att de inte orkar med två barn, eller för att de tror att man måste, då skulle jag vilja att man får en tanke av det jag sagt.

Under åren har jag fått många mail och meddelanden om att tjejer vågat stanna hemma för att jag inspirerat dem, de har gått emot strömmen, stått emot massan och vunnit TID med det viktigaste vi har, barnen. Någon enstaka man också, faktiskt, men mest mammor. De har uttryckt sig väldigt positivt och tackat för att jag fått dem att våga. Och för det är jag ofantligt stolt.

För grejen är ju, att vi har ett liv. Barnen är små en gång. Ta vara på det. Sug ut allt det fina. Ge inte bort det till någon annan.

Förskola är ett andrahandsalternativ. Det är toppen om man behöver det och all eloge till personalen som sliter. De gör ett jätteviktigt jobb för en usel skitlön och ofta ganska kassa förutsättningar. Om folk åtminstone kunde hålla sina smittor för sig själv, men inte ens det gör folk. Jag har hört så många historier som man inte trodde var möjliga, alla berättade i förtroende pga tystnadsplikten, och jag är förundrad över att det finns folk som pallar med att jobba i förskola.

Jag kan med facit i handen säga att det går utmärkt för kids som inte gått i förskola. Av mina nio har Janelle och Patricia gått på förskola, de började när de var 3+4 år och vi båda jobbade. Robban och Corrinda fick också gå för att BVC mer eller mindre tvingade mig till det pga att de skulle behöva det enbart för att de var tvillingar. Jag hade ännu inte skaffat mig skinn på näsan men det gjorde jag där och då:D De fick gå i en liten grupp som kommunen testade tror jag, med kanske sex, sju ungar i samma ålder, alla runt fyra år. Det ENDA som var bra med det var den förskolelärare de hade, en underbar tjej som heter Therese. Hon var allt. Sen blev hon långtidssjukskriven och den här gruppen sköttes med lillfingret. De fick gå kvar men jag prioriterade kyrkis:)

Övriga fem har inte gått en dag på förskola och de är lika kloka och vettiga idag, empatiska och fina.

Kyrkis då, säger en del. Du har ju också lämnat iväg barnen? Ja, det har jag, och absolut att man skulle kunna jämföra det. I kyrkisgrupperna har det varit få barn, i samma ålder, med fler pedagoger. Optimala förhållanden. Ingen som dumpade in sjuka barn eller lämnade ledsna barn. Var de ledsna stannade man kvar med dem, eller lät barnet vara med oss föräldrar i fikarummet/allrummet utanför:) Vi föräldrar satt oftast utanför med småsyskonen och umgicks, och fick med andra ord det här umgänget jag efterlyser tidigare i texten. Både vi vuxna och våra mindre barn.

Kyrkis var som mest tre dagar i veckan, och jag minns inte antal timmar, kanske två, eller två och en halv, eller nåt sånt. Det var lika mycket till för oss vuxna med små barn som för kyrkisbarnen, eftersom vi träffade våra kompisar samtidigt som de träffade sina. Jag har inte hört någon som sagt att det funkar så på förskola:)

Summan av det hela är att jag inte på något vis är emot förskola generellt. Absolut inte! Men den är INTE bättre än en lugn och harmonisk familjemiljö.

Det finns många barn som behöver förskola, de som inte har en harmonisk hemmiljö först och främst, men jag pratar om ”normala” familjer nu. Inga missbruk eller problem.


Och med det sagt, så ska jag nu gå och vila middag;) men först en kopp kaffe:D

Eller nej, förresten. Idag håller jag dels på att  röja ute, sen ta hand om ett berg med tvätt, åka och handla, förbereda inför veckan som kommer, fixa en cykel som behöver omvårdnad, gräset behöver klippas en sista gång, garaget behöver röjas inför vintern det med, och vad är det mer? Jo, laga mat, tvätta lite mer, och sen har jag några jobb som ska påbörjas också. Plus att jag har en kurs med deadlines att planera för:D

Men nu – kaffe! Om Sara tillåter 😉

Kommentera

  1. H

    Alla förstår väl att du jämt har fullt upp. Förstår inte hur du hinner med allt.

    Gott med kaffe och nödvändigt. Hoppas du får en stund över för dig själv ibland.

  2. Agneta

    Nä Carola. Såna här människor är inte normala. Så kommenterar man inte. Har man inte sunt förnuft och är otrevlig på detta sätt då kan man inte tas på allvar. Varken i riktiga livet eller på nätet. Inte ens värd att bli upprörd över.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Absolut inte! Men det är intressant, hur en del kan avsky mig så mkt utan att de träffat mig. Eller ens läser bloggen/instagram. ”Jag vet inte vem hon är men hon verkar ju helt blåst” ”Har aldrig läst nåt hon skrivit men förstått av era kommentarer (på Bloggbevakning) att hon är dum i huvudet”, är ord jag läst många gånger när jag figurerat där. Varenda gång blir jag helt matt. Inte undra på att det är krig i världen när ”vanligt folk” är så otroligt korkade och idiotiska. Det finns så mkt ilska och hat i världen hos gemene man, och online visas folk fula själar. De tror de är anonyma, vilket också är rätt korkat. Folk som garanterat skulle smajla och le om de stod framför en. Vilket är högst obehagligt.
      Det är väldigt skönt att de allra flesta av er är genuina och trevliga, för er älskar jag att ha kontakt med ❤️

  3. Jenny

    Tycker du har så vettiga och sunda tankar kring förskola och barn och blir lika glad varje gång du uttrycker dom 👍

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tack!! Jag vet ju hur mkt glädje det gett mig och hur bra mina barn mått av det, så det är enkelt. ❤️

    1. Linda

      Fast att kall någon annan för idiot säger mer om dig Ellinor, pratar du så i mötet med andra människor också då du inte sitter bakom en skärm och gömmer dig? Även om man inte delar andras åsikter så kallar man ingen för idiot!!! Ta till dig och lär!

        1. Ellinor Blomqvist

          Brukar inte svara men svaret på din fråga är ja.Jag är en ärlig människa och har inget behov av att gömma mig bakom en skärm,är en människa så korkad att ge sig på någon utan att ha på fötterna så talar jag om det,öppet och ärligt med namn och adress,gilla eller ogilla,det är upp till var och en..tack!

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Fattar faktiskt inte varför just ordet Idiot är så farligt? Väldigt många verkar bli triggade av det och jag begriper inte. För min del blir jag hellre kallad för idiot än mycket annat. Många hänvisar till att man förr kallade lågbegåvade för idiot, vilket man gjorde. Så en idiot är en lågbegåvad person. So what? Det är ju rätt lågbegåvat att uttrycka sig som Sara;)
        Idag används ju INTE idiot om folk med nedsatta mentala förmågor, ordet har konverterat och fått en annan innebörd. En person som man tycker är korkad, knäpp och har dumma åsikter.
        Jag använder ofta både idiot och idiotiskt för det är bra ord som talar klarspråk.
        Kan du inte berätta varför du inte tycker man använder det ordet Linda? Jag är alltså genuint nyfiken:)

Visa alla 10 kommentarer
Okategoriserade

Kalas och glömsk:)

Okeeeeej … det är oktober. Jag fattar inte:D Det var ju oktober nyss, det vet jag med bestämdhet. Och så är det ett helt år sen sist. Obegripligt. Men förutom det, så har det ju varit helt ok väder hittills så man inte känner det där betvingade behovet av att gå i ide. Jag är väl iofs halvvägs dit, är riktigt jäkla trött, men det är ju tusen gånger enklare att hantera trötthet när det är ljust ute och solen faktiskt skiner.

Igår, fredag, klev jag upp riktigt earlybirdy för att skjutsa syrran och hennes kompis till Arlanda. Klockan stod på 5.45 och vi åkte 6.15. Jag har inte kört bil alls sen operationen, först var benet så svullet och sen sitter gördeln så tajt att det är obekvämt att sitta, om jag inte kör kan jag vika bak sätet lite och få en bekvämare position. Men det gick ju alldeles utmärkt, vilket jag inte ens tvekat på. Jag tog hem hennes bil hit, för vi skulle till Stockholm på kalas idag, och behövde dubbla bilar. Hon lät några paket stå kvar i bilen för att de säkert skulle komma med. Tjena;)

Idag åkte vi på kalaset, det var för Jack som fyllt sex år och Simon som fyller lite mer på tisdag. Utomhus, vilket oroande mig en hel del. Jag hatar att frysa och mitt transplanterade fett ska också hållas varmt. Jag har ju en sämre blodcirkulation på det benet och när det är kallt ute blir jag svinkall. Benet och foten blir som en frysklamp:D Normalt inget som besvärar mig speciellt, jag är ju van, men det fattar ju alla att med en inbyggd frysklamp fryser man. Idag tog jag på mig långkalsonger, sen dubbla långa stickade strumpor som gick över knät, och fäste dem med säkerhetsnålar för de gled ju ner;) och sen på med byxor över. Underställströja i ull för att inte ens börja frysa och så varm jacka. det var alldeles perfekt. Fick undvika att ha foten i marken bara för då blev jag kall, men annars funkade det finfint.

Jag vet inte hur jag räknat men eftersom Jamie spelade match och Jordan inte ville följa med, Novalie är i Polen och Robban jobbar så var vi sex personer, inklusive mamma och Patricia, vilket innebär att vi ryms utan problem i min sjusitsiga bil. Till och med så att Doris kunde följa med:D I Knivsta frågade mamma om jag hade med paketen och jag svarade Jajamen, bara för att sekunden senar einse att jag ju inte alls flyttat över dem från syrrans bil. Så där stod ett av Simons paket från oss tillsammans och Jacks från syrran och mamma :/ Det är lite för långt för att vända, och vi hade tappat alldeles för mycket tid så vi enades om att jag fick brösta den. Fan.

Det var massor av trafik, jag har inte kört till Stockholm på en helg på länge, det kanske är sådär mycket alla dagar nu? Fy fan vad jag inte skulle vilja bo i det området. Jag får panik. Nej inte på riktigt men jag hatar att trängas och att behöva sitta i bilköer överallt. Jösses. Framme så parkerade vi och gick upp, de hade dukat fint på gården. Det var vi och sen Simons mamma, moster, mormor och brorsa med fru och barn, därav utomhuskalaset, vi är för många för deras lilla tvåa.

Jag berättade för Janelle att jag glömt Jacks paket, men där och då hade jag ännu inte begripit att jag även glömt huvudpaketet till Simon… Det kom jag på när han öppnade det andra:D Vi hade köpt en pastamaskin, och sen köpte vi en bit parmesan, tomatsås, pesto, oregano, en flaska rött vin och en ostrivare. När han öppnade det så började jag fundera på var fan jag gjort av pastamaskinen? Den var ju inte där i? Nej, för den stod i bilen… Han fattade ju inte helt där han stod med ett gäng matvaror i handen:D Bara att erkänna att jag glömt och be honom gissa vad det var han skulle ha dem till:) Han fick lite hjälp av sin moster som fattade snabbt, och det är ju tur att han faktiskt jobbar i Uppsala nu och då kan åka förbi och hämta upp den. Men så jävla klantigt av mig.

Jaja.

De hade gjort goda tårtor med blåbär och jordgubbar, och en rabarberkaka som var supersmaskig. Vi satt där ute och det var inte det minsta kallt, jag misstänker att om det blåst hade det kunnat vara lite snålt där, men idag var det lä. Däremot när dagen övergick i tidig kväll, framåt fel, då blev det markant skillnad och man blev kall direkt. Men då var det dags att packa ihop oss. Nu hann vi hem i perfekt tid innan det började skymma. Är det något jag tycker är jobbigt så är det att köra i skymning. Det och mörker och regn är vidrigt. Och när det snöar så man bara ser som en tunnel framför sig. Blä.

När vi kom hem tog jag med Doris på promenad för att få röra på mig och få upp värmen, för nu var jag lite småkall och då fryser jag hela kvällen sen.

.

I torsdags skulle jag ”bara” ta in en byrå som stått i uterummet i väntan på att jag skulle göra om i sovrummet. Min plan var att riva ner tapeterna som är råsunkiga efter kidsens framfart med vällingflaskor, fötter på väggen osv. Men sen kom operationen och jag inser att jag orkar inte. Det är inget som absolut måste ske nu. Jag skjuter på det:) Däremot ville jag ha in byrån som jag fått av Jimpa, den är stor och rymlig. Trixie hjälpte mig bära in den vid tvåtiden, och sen ägnade jag resten av dagen och kvällen till att möblera om. Min säng har stått framför fönstret i massor av år, det för att först skulle vi ha plats med spjälsängar och babykorgar, sen databord. Rummet är lite avlångt, och dessutom egentligen en halvmeter för smalt för att göra så som jag ville ha det. Men skit samma, vi flyttade det så ändå. Nu står byrån på ena sidan av sängen och sen är det på gärsgårn att man kan gå in på varje sida. Det är trångt men funkar. På så vis får jag massor av plats vid fotänden och framför fönstret. När jag ligger i sängen och vill jobba, för det händer:) så blänker det från fönstret på datorn, samma om jag läser på paddan. Nu har jag en vägg bakom huvudet igen. Jag kan också använda den här ytan när jag behöver spela in videos i dagsljus, vilket är suveränt. Vintertid suger iPhone och det är ett jäkla meck med studiolampor och skit. Det SER snyggt ut, även om det är trångt:) Jag är så nöjd. Så fort man gör nåt sånt här innebär det ju en jäkla massa jobb, dels dammsuga upp minst en hund och fjorton katter, att döma av allt hår som flyger omkring, Det är verkligen inget konstigt att det ibland är vansinnigt hostigt där inne. Min ena katt går ju gärna in under sängen och kissar… jag vet, men hon är utvecklingsförsenad, på riktigt alltså. Men därav har jag tryckt in saker under, som två sänglådor, och en massa förvaringslådor, för att hon inte ska kunna gå in där. Det innebär däremot att det är svårt att komma åt att dammsuga.

Efter dammsugning och dammtorkning så var det garderobernas tur. Jag hade en del kläder som hamnat i lådor under sängen fast de egentligen inte behövde vara där, så nu har jag gått igenom och rensat ut en hel del. Allt är nu dammat, torkat och på rätt plats. I en vecka eller så;) Sen bäddade jag rent och när rummet var rent fint och doftade ljuvligt – gick jag och la mig i Jamies rum intill:D För där sover ju jag nu, han har en ställbar säng som passar mig utmärkt. Den är mjuk så jag får inte ont nånstans och att den går att ställa gör att det var väldigt skönt direkt efter operationen när jag hade ont. Jag kunde enkelt bara höja/sänka en centimeter och få ett annat läge. Jag funderar på att bo kvar där inne, och Jamie är ju nöjd om han får sova kvar i den säng han sovit i sen han var en liten pyttebebis.

Hela fredagen gick också åt till att ta reda på saker, plus att det då var vardagsrummets tur. Robban kom hem häromdagen och hade köpt ett grymt ljudsystem till TV:n där. Jag hade ett gammalt som inte användes för sladdarna till högtalarna är bitvis helt av, tack kaniner och katter för det;) Jag fick för mig för ett tag sen att jag skulle se om det funkade och det gör det, alldeles utmärkt, men sladdarna hade behövts bytas ut, och ljudet på TV var tvunget att vara helt av. Jag fick inte till tekniken helt. Robban älskar ljud och det ska vara perfekt. Det duger inte med nåt halvdant utan det ska vara topnotch. Han hade kunnat sätta det inne hos sig, men han är också en otroligt omtänksam och givmild person, och vi tittar ju på serier ihop här ute:D Inne i hans rum sätter man inte sin fot i onödan;) Men nu kunde jag rensa bort alla gamla sladdar överallt. Det var ju antennsladd som inte användes som gick runt hela vardagsrummet, och som jag en gång i tiden fäst upp noga med sladdklämmor, men som med tiden ramlat ner. Sen ljudsladdar. Och för att inte tala om hörnet där internet går in. Där satt det ju en miljon sladdar som inte heller användes. En till en gammal hårddisk, en annan till en internetkabel in till mitt sovrum som inte heller används, en gammal routersladd osv. Jag hatar sladdar. Och försöker alltid samla ihop dem och gömma så gott det går, så de här var hopfästa med buntband och då har man bara dragit ut sladden ur själva apparaten och vägguttaget och sen låtit dem sitta kvar. Nu känns det som en befrielse:) Bort med saker som irriterat mig länge.

.

Jaja, till sist fick jag mail från Friskis också:

Det går ju säkerligen ut per automatik när man inte varit där på ett tag, men det känns ändå fint på nåt vis:) Att man är saknad. Jag inser också att jag nog aldrig haft ett sånt här långt uppehåll förut. Möjligen när jag väntade Jamie, men inte sen dess. Sist när jag opererade foten var jag tillbaka på gymmet rätt snabbt, två, tre veckor bara. Nu är det fyra snart, och jag avvaktar lite till. Sist kunde jag gå dit och köra överkropp, men nu får jag inte anstränga mig alls. Det är ju också värdelöst att svettas ner gördeln, för den lär ju ta ett tag att torka. Jag väntar lite till:)

Nu ska jag se ikapp lite på några program jag missat, sen får vi se om Robban kommer hem så vi kan se några avsnitt av Breaking Bad.

I morgon söndag, och jag har ett pysselsug som kanske stillas då, lite beroende på hur vädret är. Jag måste ut i skogen och plocka rekvisita:)

Ha det gott!

Kommentera

  1. Elisa

    Carola bara bortse från en del kommentarer,
    du om ngn är väl absolut inte lat ?
    fattar noll…
    Ta hand om din vad nu det kmr bli kanon.

  2. syster yster

    Ang katten som kissar inne. Har ni provat att ha fler kattlådor, eller byta sand? Vår hankatt kissade inne ända tills vi bytte till kristaller och att han hade fler lådor att välja på. Han var väldigt kräsen och krävde absolut rena kattlådor, annars protestkissade han inne. Man brukar säga minst 1 låda per katt.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag har provat allt, fjorton gånger 😂 Hon ÄR utvecklingsstörd, det är bara så. Hon föddes med navelsträngen så hårt virad runt ena bakbenet att det snörts av och hon är trebent. Så syretillförseln till hjärnan har ju varit begränsad.
      De har tre kattlådor, och de sköts noga. Hon kissar oftast på textil, så har en handduk ramlat ner på golvet eller en strumpa rymt så talar hon om det 😉
      Det enda som hjälper är att försöka förebygga det genom att plocka upp saker från golvet. Men just under sängen ska hon ändå, av nån anledning bara hon vet. Hon har en kattlåda ute i poolrummet också, alltså utomhus, och den kan vara så full av bajs att det i princip är omöjligt att hitta en ledig spot, men det bekommer henne inte alls. Sanden är fuktig hela året eftersom den drar åt sig all fukt från utomhus men den är hennes favorit. Och mitt minst gillade pga det är svinkallt där på höst och vinter och den syns inte så man glömmer den.
      Så hon är inte det minsta kräsen samtidigt som hon är extremt kräsen.
      Hon är inte helt riktigt, hjulet snurrar men hamstern är död. Det lyser men ingen är hemma, har inte alla bestick i lådan, inte den vassaste kniven, inte alla indianer i kanoten, och osten har ramlat av kexet 😂
      Men jag älskar henne ändå ❤️ 🙂

    2. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag har provat allt, fjorton gånger 😂 Hon ÄR utvecklingsstörd, det är bara så. Hon föddes med navelsträngen så hårt virad runt ena bakbenet att det snörts av och hon är trebent. Så syretillförseln till hjärnan har ju varit begränsad.
      De har tre kattlådor, och de sköts noga. Hon kissar oftast på textil, så har en handduk ramlat ner på golvet eller en strumpa rymt så talar hon om det 😉
      Det enda som hjälper är att försöka förebygga det genom att plocka upp saker från golvet. Men just under sängen ska hon ändå, av nån anledning bara hon vet. Hon har en kattlåda ute i poolrummet också, alltså utomhus, och den kan vara så full av bajs att det i princip är omöjligt att hitta en ledig spot, men det bekommer henne inte alls. Sanden är fuktig hela året eftersom den drar åt sig all fukt från utomhus men den är hennes favorit. Och mitt minst gillade pga det är svinkallt där på höst och vinter och den syns inte så man glömmer den.
      Så hon är inte det minsta kräsen samtidigt som hon är extremt kräsen.
      Hon är inte helt riktigt, hjulet snurrar men hamstern är död. Det lyser men ingen är hemma, har inte alla bestick i lådan, inte den vassaste kniven, inte alla indianer i kanoten, och osten har ramlat av kexet 😂
      Men jag älskar henne ändå ❤️ 🙂

  3. Sara

    men sen Jordan föddes har följt dig och du är så lltid trött o lat
    varför 9 barn ? du vill bara sitta o dricka kaffe o träna fyy f.,

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Vad jag VILL och vad jag faktiskt GÖR är nu ändå två olika saker, eller hur? För du tror väl inte på allvar att jag enbart latar mig? Isf är du stenkorkad 🤷🏼‍♀️ Hur fan tror du att en ensamstående mamma skulle kunna göra det? Vem städar, diskar, tvättar, sköter hus och trädgård och bilar tror du? Läser läxor, tröstar, sätter gränser, har kontakt med alla skolor, fixar födelsedagar, påsk och jul? Osv osv osv.
      Att jag sen är trött är kanske inte konstigt, och att sådana som du tycker att man bara för att man har många barn måste vara nån slags övermänniska på speed och aldrig behöva vila gör mig ännu tröttare😂 Så jävla dum du är, på ren svenska 🤦‍♀️
      Försök tänka igen är du snäll. Som en hjälp på traven kan jag berätta att jag inte skriver allt jag gör i bloggen;)

Visa alla 7 kommentarer
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting