Jag vet inte hur det är med er, men jag har hela tiden en känsla av brådska. Alltså hela tiden, och jag anar att det inte är riktigt hälsosamt. Men å andra sidan, som en kompis så målande uttrycker det – jag är på dösidan av livet. Han med förövrigt, vi är nästan exakt lika gamla, skiljer bara några dagar. Han är yngst;)

Å andra sidan igen så har jag känt så här så länge jag kan komma ihåg, så det kanske bara är mitt vanliga. Just när det närmar sig högtider – midsommar, jul, födelsedagar, studenter osv så är det extremt bråttom, även om jag är ute i god tid. Visst är det lite märkligt?

Nyss var det början av november, nu är det redan tredje december. Jag fyller år snart, och på lördag ska vi ha adventsfika och kalas. Jag fyller inte förrän nästa vecka, på Nobeldagen minsann. Det är oftast ingen som vet när den är;) men jag har tvärkoll. Tionde december. Det är väldigt många år sen nu sen jag föddes, men då var jag en liten plutt som var 44 pyttesmå centimetrar lång, vägde 2,8 kilo tror jag. Mamma säger att jag var en väldigt proportionerligt barn, och att barnsköterskorna på BB sa när de rullade in mig till mamma(ni vet – dåtiden, barnsal, amma var tredje timme osv) ”Här kommer vi med den lilla!”

Lovelia är mitt minsta barn, hon var 47 cm lång och jag minns att jag omöjligt kunde begripa att jag varit ännu mindre. Nu har jag jobbat på neo, och vårdat bebisar under ett kilo, men det är en annan sak. På nåt vis. Jag älskar bebisar, och när jag en natt blev ombedd att i stället för min vanliga avdelning, gå upp till lättvårdsavdelningen för för tidigt födda och hjälpa till att mata bebisar så var jag inte långsam. Tvärtom:) Jag blev kvar där i flera år:) Då hade man en intensivvårdsavdelning för prematura eller sköra/sjuka nyfödda och en där de var i princip friska men behövde växa till sig innan de kunde gå hem. Jag älskade att jobba natt där, för då sov mammorna oftast och vi barnsköterskor/sjuksköterskor tog hand om bebisarna. Jag har inte hängt med i neonatalvården på senare år, men nu verkar det som att mammorna får göra typ allt, även på sjuka och pyttesmå barn. Att sova verkar inte vara något de får göra, mer än om de hinner mellan matningarna, som väl är varannan timme.

Jag kan tycka att det vore fint om mammorna fick vila nattetid, och få avlastning. Det är ingen lek att ha sjuka barn på sjukhuset. Att få sova vore väl det minsta man kan begära?

När jag började jobba på Akademiska 1989, så var vi så många personal att vi kunde låta föräldrarna gå iväg, kanske ta en promenad, en sväng på stan eller bara åka hem. Mat fick alla föräldrar på avdelningen, sen ändrades det så de fick köpa själva. Då var det roligt att jobba, när man kunde sitta inne hos en unge och sällskapa tills föräldrarna kom tillbaka. När man kunde avlasta, och vara både ett stöd och en trygghet. Det tog inte mer än några år så fanns inte den tiden alls, och nu kan jag bara ana hur det är. Massor av städ tillkom också, för det är ju exakt det man utbildat sig till ändå… Not.

Men då, så tillbringade jag mina nätter med en bebis i famnen, eller många bebisar, för man hade ju inte bara en att ta hand om, det kunde var en 4,5,6 stycken. Ja, jag hade ju inte alla i famnen samtidigt såklart, utan man fick byta. När en var matad och bytt på så bäddade man ner den och tog nästa. Jag hade så himla härliga kollegor, folk som bara jobbade natt, för så var det ju då. De ändrade det där också, så att alla skulle rotera på alla skift. Så dumt. Att jobba nätter är speciellt och passar absolut inte alla. Jag har flera kompisar som är sjuksköterskor som slutat av den anledningen. De älskar sitt jobb på sjukhuset men pallar inte nätterna. Jag trivdes som fisken i vattnet, nätter är ju min primetime. Men, det är slitigt runt 4-tiden, om det är lugnt. Är det stressigt flyger tiden iväg.

Jag funderar ibland på att kolla om det finns nån möjlighet att komma tillbaka, jag vet att jag är en duktig barnsköterska och även om kunskaperna behöver uppdateras så skulle det inte vara några större problem. Men, det faller på flera saker. Dels lönen, dels att sjukhuset fortfarande kör med devisen: Slit ut en personalstyrka i taget. Och främst på att jag alltid kommer fram till att jag är klar med vården. Nog. Men skulle de ringa skulle jag garanterat dyka upp. Jag är alldeles för trofast för mitt eget bästa:D Nu är det nitton år sen jag jobbade där, jag gick hem innan Trixie föddes och sen gick jag aldrig tillbaka.

Nog om det:) Hur kom jag in på det spåret? Jo, att jag var en liten bebis:D Det har ändrat sig, jag växte på både längden. och bredden:) Jag är född en vecka innan det beräknade datumet, och mamma rökte, som merparten av folk på dåtiden. Det bidrog säkert, mamma var också en smal tjej. Syrran var större men fortfarande rätt liten med 49 cm och dryga tre kilo. Man fick mindre barn förr rent generellt tror jag bestämt. Har väl med vår vällevnad att göra, men idag är det ju inte ovanligt med bebisar över 4 kilo. Jag har tre själv som låg mellan 4,3- 4,5kg.

Jag har ägnat hela helgen åt att filma och två dagar nu åt att redigera. Det ena är flera filmer till en UGC-klient, och det andra är ett kommande samarbete som jag hoppas ni kommer gilla. Det är på Instagram, men jag kommer tala om det, så ni kan ta del av det. Jag tycker det är väldigt kul att redigera men det tar tid:)

Idag fick jag avbryta för att gå iväg på ett föräldramöte med Jamies fotboll, de ska ändra om lite, starta en breddmodell som förhoppningvis ska få killarna, i det här fallet, tjejsidan har tydligen redan börjat, att fortsätta spela fotboll så vår förening är självförsörjande på spelare hela vägen upp i elit. Jag fattade inte helt hur det är tänkt men det är inte mitt problem heller. Jag tror det kommer bli bra, det räcker för mig. De ska i stället för årskull fokusera mer på mognad och kunskapsnivå och det är nog egentligen det jag efterfrågat hela mitt liv som förälder till idrottande barn. Det ska vara möjligt att spela för att det är kul och inte bara vara fokus på att bli bäst. Men svårt att veta hur det blir. Risken är ju att killarna jämför sig med varandra, och kallar de olika nivåerna för Bättre/sämre, vilket inte är fallet. Alla ska få träna efter den nivå och de förutsättningar de har. Jag har svårt för många föräldrar i grupp, det blir ofta ofantligt pretentiöst, högtravande och alltid ska det vara någon som inte fattar att det inte bara är deras barn som gäller… men i det här laget är det jäkligt bra föräldrar överlag. Det gillar jag.

Nu kommer Robban och vi ska se på Robinson. Kollar ni? Jag älskar Maxim och om han inte vinner så blir jag ledsen. Det finns ju folk som ÄR Robinson och de ska också vinna. Inte nån lam tjej med förstorade läppar och fixade bröst. Förlåt, men jag kanske klev över nån PK-gräns där;)

Reklam och annonslänk för NordicFeel

Det är ju lite lustigt ändå att mina toppfavoriter bland parfymerna är unisexdofter. Jag tror det beror på att jag gillar när det doftar fräscht, det måste inte nödvändigtvis dofta som en parfym utan det går mer än utmärkt med nytumlad tvätt, eller sommarregn. En gammal goding som jag haft länge, och som nån av pojkarna fick i födelsedagspresent tror jag, är

Calvin Klein One Eller CK One heter den ju:)

Den har jag haft sen den kom ut på marknaden. Vilket garanterat inte var nyss även om det känns så;)

Tydligen är min absoluta favoritparfym, Clean också den unisex.

Jag har flera olika, och använder alla omväxlande. De luktar så fräscht! Apropå nytumlad tvätt, och bomull och sånt. Sist köpte jag ett sånt här layering-kit, man ska tydligen hålla på och använd flera olika nu förtiden, lager på lager. Men så använder inte jag det, utan jag har de här små flaskorna på resa eller i handväskan:) Fattar överhuvdtaget inte det här med layering….

Den här, Origins Ginger snusade jag på i butik nyss, och den luktade supergott.

Jag gillar annars när en man luktar herrparfym, och den här gillar jag. Jean Paul Gaultier 

Mina söner, framför allt de minsta, avverkar parfym i ett rasande tempo. Att säga att det doftar parfymeri är ingen underdrift, det är ofta jag går rakt in i ett moln av nyspruttad parfym. Det där med att man inte behöver så mycket eller att man inte behöver fylla på under dagen har liksom helt gått dem förbi. Därför är jag ytterst tveksam till att köpa dyra grejor till dem. Exakt samma som till döttrarna när de var mindre:) Av nån anledning jag inte begriper så verkar alla små killar, alltså under 15, nu för tiden ha svindyra Eau de Parfymer, som snittar på strax under tusenlappen. Jag vet inte om alla andras söner är bra på att dosera, men mina slösar hej vilt och jag försöker styra in dem på dofter som 1: doftar gott såklart, men 2: är billigare. Som den här från Adidas

Tonåringar ska lukta fräscht inte tung parfym eller after shave. Tycker jag.

Män som doftar gott har ändå per automatik en guldstjärna hos mig, jag faller helt för en god doft:) En klassiker som Lagerfelt till exempel gör ju inte ont.

Män som dränkt sig i parfym går fetbort, men en distinkt doft som passar dem är svårt att stå emot:)

När det kommer till vilka parfymer jag använder, så är jag ungefär lika trogen där som i allt annat, har jag hittat något jag gillar och trivs med så kör jag på det. Här är några jag envisas med:)

Eternity.  Marc Jacobs och den här You från Armani.

Eternity har jag också använt sen den kom ut på marknaden medan de andra två är tips jag fått av er och som jag är evigt tacksam över. Hur söt är inte flaskan i mitten för övrigt? Man blir ju så glad när man ser den!

Om du tycker det är svårt att shoppa parfym online men vet vilka doftnoter du gillar så är det enkelt att sortera efter det, och man kan ju alltid snosa i butik men köpa billigare online 🙂

Det är fortfarande Black Friday priser på NordicFeel, och vad är bättre än att ge bort lite parfym i julklapp? Då är ni ju trendiga också:)

Ni hittar allt här, NordicFeel

Vi har nästan tagit oss igenom hela 2024, bara ynka 31 dagar kvar … ! Hur sjukt är inte det?

Idag är det första advent, och det är ju ändå lite mysigt. Advent är väntan på julen, och i år känns det som att det faktiskt kan bli en lugn(are) månad än någonsin. Vi har ju bestämt oss för att ha Secret Santa, alltså har jag bara EN enda vuxen person att köpa julklappar till:) Vi har valt att göra så att de minsta barnen som inte tjänar egna pengar, alltså Jack, Jamie, Jordan och Lovelia får julklappar som vanligt, medan vi andra är med i SS. Fan sådär kan man ju inte förkorta det…det blir fel:D

Förutom sin person ska vi köpa/göra/secondhandfynda något till varje person för max 50kr, och det är ju bara roligt. Jag älskar att köpa julklappar, men erkänner villigt att det här känns otroligt skönt. I så många år nu har jag, och syrran, ägnat varenda ledig stund under hela jävla december fram till jul, med att ränna runt och leta, jämföra priser och scanna nätet. Sen ska man ju handla mat, laga mat, baka, städa, göra julgodis osv också.

Nej, det här känns bra! Jag har siktat in mig på att gå på minst en julmarknad och en julkonsert i typ kyrkan. Kanske till och med en gudstjänst, det är ju oerhört vackert i juletid.

Vi har såklart fixat adventskalendrar till alla barnen, nån måtta får det ju vara på det hela, och det gjorde mamma, syrran och jag i veckan. Corrindas skickades iväg till Bromölla, Jacks (Janelles) tog de med sig när de var här och hämtade sina julsaker, de förvarar sina saker i ett hörn av mitt garage.

Det kostar 120 kronor att skicka ett väldigt lätt paket …

Sen får alla kids själva hänga upp sina saker, Jamie hittade inga krokar så han har tydligen gjort nån provisorisk variant där många hänger på en ring.

Det tar ett par timmar att slå in alla paket. Det tar ungefär lika många timmar totalt att handla allt. Vi gör inget coolt eller fancy alls utan det är godis i typ alla. Nån liten grej här och var, men mestadels godis.

Nu kommer sockerpolisen att tjuta rakt ut. Sockerrrrrrrr! Är´u inte riktigt klok? Jodå. Det är sockerfascisterna som måste börja tagga ner bara 😉 Det här med att barn inte skulle tåla minsta lilla socker, bli speedade av att fika och sånt där, är det något som skulle ha inträffat i evolutionen sen vi var små, eller vad? För inte fan var det nån som  förklarade glada barn på kalas med att de skulle vara höga på socker. Sånt trams. Med tanke på hur extremt mycket socker livsmedelsbranschen trycker in i varenda sak man ska äta, typ ketchup, yoghurt, bröd och typ allt ju, så spelar inte en kaka hit eller dit nån större roll. Inte ens en rejäl tallrik med glass och definitivt inte en chokladbit på morgonen:D

Så, vi kör godis, plus chokladkalender:D Haha, skjut mig.

Jag vill också passa på att säga: Om man av någon anledning inte vill/kan/orkar/eller vad det nu kan vara, inte känner att man kan göra en paketkalender till sina barn, eller har lust/råd att köpa en svindyr jävel med 24 minipryttlar för ett par hundra spänn, så skit i det. Ingen kommer tycka att du är en sämre mamma/pappa. Allra minsta jag.

Jag vill inte att någon ska känna nån slags prestationsångest för att vi gör det här och den inte kan/orkar/vill. Man gör det man känner är rätt för sig själv och sin familj. Jag är värsta fuskaren på mycket, men det här tycker vi är rätt så roligt, och då gör vi det.

Många tycker vi är muppiga som fortsätter ge stora barn, alltså över typ 15, paketkalendrar, och ännu värre – julklappar till vuxna?? Ojoj så ofta vi får höra att det är lite konstigt. Men varför sluta med något som är kul? Varför ska man inte få göra roliga saker för att man fyllt si eller så många år? I min familj tycker vi det är mysigt och kul med julklappar även till vuxna, och paketkalendrar får man så länge man inte har egna barn, då övergår de till barnet, eller barnen. Får man fler än ett barn får de dela. Vi har bestämt att det blir NIO och inte en enda till:D

Och nu när jag ändå är igång, våga inte säga till ett barn som tror på Tomten att han inte finns. Varför ska man ta ifrån barn den oskyldiga tron, som gör dem pirriga, glada och förväntansfulla? Varför får inte barn tro på Tomten när vuxna får tro på kristaller, eller andar eller bara på Gud? Nej, sluta vara taskiga och förstör för någon som tror.

Jag tror ju nästan på Tomten själv, ungefär lika mycket som på Gud, jag är ganska säker på att de inte finns, men – tänk om?

Barnen har fixat med adventsljusstakar och grejor och det som är kvar är att plocka upp alla lyktor och snögubbar och sånt, och det blir nog en del tomtar också. Jag har tidigare varit stenhård med att det är enbart ljusstakar och stjärnor som tas upp i advent, resten, inklusive granen, sätts upp den 23:e. Men jag orkar inte hålla på och späka mig längre, det är skitstressigt att göra precis allt dagen innan. Förutom att städa då för det ägnar jag ju hela december åt;) Fattar inte att jag ens orkat det med alla barnen… fy fan vad bra jag är ändå:D

Nu slänger vi upp det mesta redan nu, granen kommer till Lucia, och sen försöker vi vara helt klara nån vecka innan julafton. Städa har jag också slutat med förresten;) Varför ska JAG, i ett hus fullt av nästan vuxna människor? Glöm det, antingen gör vi tillsammans eller så blir det lite halvdant gjort.

Baka ska jag göra, och göra risgrysngröt, och julgodis, och egen pepparkaksdeg. Kanske pepparkakshus, vi får se. Men mest av allt tänker jag passa på att njuta nu av att inte behöva flänga runt och köpa julklappar hela tiden.

Freeeeeeedom:D Typ:)

Men nu ska jag greja lite med adventssakerna, hörs snart! Ha en fin första advent alla ♥