Det är ju en speciell tid mellan jul och nyår, allra helst år som detta då det med bara några få semesterdagar kan bli runt två veckors ledighet. Men jag upplever generellt att det är väldigt lugnt den här tiden oavsett. Mailen är tyst, och det är enda gången på hela året som det händer. Det enda som ramlar in är reklam och de hamnar i en egen mapp hos mig så dem ser jag aldrig. Det är ganska exakt så här:

Vi har ju haft en härlig jul, absolut ingen snö, trots att det faktiskt snöade ytterst kort på självaste julafton när vi satt och åt frukost, men det töade bort i samma sekund det träffade marken.

Corrinda och Zehro bilade upp och kom på lördagen, och genast fylls huset med liv och glädje. Inte som att vi går runt och är dötrista annars då;) men det blir en annan sak. Jag satt precis hela lördagen innan de kom och slog in paket:) Hade inte slagit in ett enda och det var ju fler än jag kunnat ana. Vi bestämde oss i år för att ha Secret Santa, och alltså köpa julklapp till EN person, för 800kr. Sen köpte alla en sak för max 50kr till alla, för paket vill man ha, så är det bara. De minsta är undantagna och får julklappar som vanligt. Det tog en evig tid, jag lyssnade på bok under tiden och så kom kids och pratade mellan varven.

Söndagen var vi ute och småhandlade och måndagen städade vi gemensamt. Jag och tjejerna hemma har ju ägnat hela hösten och speciellt december åt att städa, så det var mer av det där sista. Sen har Zehro en tradition och det är att spela Bingolotto på uppesittarkvällen, så det gjorde vi såklart. Det är många år sen jag spelade, och det kan med facit i handen gärna dröja många år tills nästa gång:D Haha så trist! Nu var det inga artister jag var så intresserad av, och julrim och sånt roar inte heller, men vi hade trevligt ändå. Satt där och snackade, snacksade och vann typ 200kr. Back ändå såklart. Vid de här tillfällena så klagar alltid barnen på min soffa:D Vi har haft en U-svängd soffa när kidsen var små och den rymde ju alla, men med åren så är det så sällan som vi sitter och ser på TV ihop, alla ligger ju på sina rum för det mesta, så idag har jag en tresits-soffa och två fåtöljer. Det är inte mycket att hurra för när 15-20 personer ska sitta där, men det brukar lösa sig med stolar och stora kuddar på golvet. Jag sitter oftast på golvet, bara jag får luta mig mot något så går det utmärkt.

Julafton startade med storfrukost, Corrinda och Zehro var uppe först och ställde iordning allt. Jag kokade gröt kvällen innan och den stod i garaget:) Vi har tre kylskåp, men ett står ute och fast Jimpa isolerat ett utrymme åt det så fryser allt där inne, så pass att det fryser sönder, så det kan vi inte använda på vintern. Ett nere i matkällaren som var fullt av mat och då återstår det uppe som alltid är fullt, och så här års även garaget. Där är det kylskåpskallt så vi ställer kastrullen direkt på snickarbänken:D

Efter gröt och kaffe så var det dusch och sen på med förklädet. Jag säger det igen, det är ju jäkligt märkligt att jag som på riktigt avskyr att laga mat, och allt som har med mat att göra som planera, handla, förvara osv, är den med det övergripande huvudansvaret. Så fort nån unge skaffar ett hus så kommer jag delegera iväg julen dit. Eller så kör jag helt enkelt ett knytkalas nästa år? Jag är inte alls nöjd med den här uppdelningen. Mamma och syrran gör minst lika mycket som mig, och det är jag evigt tacksam för. Jag stod på söndagskvällen och lagade kött så det stod härliga till, inte ens besvärligt men det tar tid och är tråkigt:)

Jag uppskattar inte mat, för mig är det enbart en källa till att överleva. Vad jag äter är helt oväsentligt, för min del skulle jag kunna äta ett Uppfinnar-Jocke-piller, bara det mättade och gav de näringsämnen man behöver. Mamma sa: ”Men du är väldigt duktig på att laga mat för att tycka det är så tråkigt, det är alltid gott och vällagat.” Och jadå, jag är bra på det, men det kanske har att göra med att jag måste 😀  Jag kan inte för mitt liv komma på en enda gång när jag tyckt det varit njutbart och kul? Jag är snabb, för gör man tråkiga saker snabbt så är man av med dem snabbt:D

Vi har ändrat tillbaka ordningen så nu kollar vi på Kalle Anka först, eftersom det är något alla vill, inte minst jag:)och sen vill Robban se Kan du vissla Johanna, som absolut ingen annan vill se. Men det var hans och morfars grej, de såg den alltid ihop och jag tänker inte ta det ifrån honom. Dessutom är det perfekt, då kan han se den och vi får tid att laga det sista och ställa fram allt i lugn och ro. Nu i år så avstod han ändå och de började se Ensam Hemma, tror jag:) Men så till sist står middagen på bordet, eller köksön då:

Det är nedskalat, bara sånt vi gillar, och inget annat. I år hade syrran gjort en vegansk julskinka, det är en rotselleri, och det var ju supergott som tillbehör. Vanlig julskinka är det evigheter sen jag gjorde, det är ingen som är speciellt förtjust i det och det räcker med att köpa några skivor. Syrran gjorde en skaldjurscheesecake, mamma köttbullar och kyckling, jag ugnsbakad lax och sen är det ju ägghalvor, prinskorvar och rätt lax, inlagd lax och allt vad det nu är. Jag äter inte en enda potatisbit utan åberopar mitt privilegie som vuxen och avstår. Däremot gjorde jag en egen majonnäs, det är kul. Swooosh med mixerstaven →majjo:)

Vi åt och hade det hur trevligt som helst, och sen var det ju lite allmän matkoma. Jag var så mätt. Hatar att vara så mätt dessutom 😀 Janelle och Simon och Jack fattades, de firade julafton med Simons släkt i år, men kom till oss på juldagen.

Kaffe och sen kom ju tomten:)

En ny tomte faktist, och om ni lovar att inte skvallra så kan jag berätta att det var Jamie 😀 Han ville så gärna vara det så då fick han väl det då♥ Han skötte sin uppgift med bravur, men tyckte det var lite väl svettigt där under mask och tjocka kläder:)

Vi öppnade alla roliga 50kronors paket, som med fördel fått köpas på loppis, eller tillverkas själva eller hur man ville göra, det viktiga var inte summan utan omtanken. Och alla hade lyckats så bra! Det var så roligt och mysigt.

Sist öppnade vi Secret Santa paketen och då gjorde vi det en och en, och fick först gissa utifrån hur paketet såg ut, sen när vi sett innehållet och sen gick vi en runda på slutet då vi la en sista gissning och fick reda på svaret. Några hade rätt, men de flesta fel:) Vi hade skrivit väldigt noggranna önskelistor för att få bra saker och alla var nöjda, så det här kommer vi fortsätta med. Jag hade önskat mig ett par mikrofoner till mobilen för att använda när jag gör UGC-filmer och det fick jag, och jag i min tur hade fått Simon att köpa till, han ville ha en, i mitt tycke, supertrist bok om Level Design.

Sen spelade vi spel, och kollade på Grinchen, mamma och syrran åkte hem och kvällen var över. Jag tycker om jul, men det är massor av stress innan, speciellt när man ska rådda så här många, så att när kvällen är slut och man ser att alla är glada och nöjda, DÅ är det jul på riktigt på nåt vis:)

Den här lilla killen sabbade en del christmasspirit. Han kom in dagen innan tror jag det var, och haltade illa. Ville inte alls stödja på benet och vid närmare titt var det så svullet. Tvärtjockt hela vägen från tassen och upp till magen. Att åka till veterinären på röda dagar gör man ju inte med glädje direkt, det blir minst dubbelt så dyrt, och även om man ibland måste så kan man försöka avvakta om man kan. Sellman var hungrig och nyfiken, och man fick klämma, vända och vrida på benet så det var ju åtminstone inte brutet. Inga bett eller sår, men mest troligt har han fått stryk av den vidriga grannkatten.

Han flyttade in för några månader sen, kanske ett år, och han är elak. Han ger sig på Sellman så fort han ser honom och min lilla goa kille som inte gör en fluga förnär får så mycket stryk. Jag vet inte var den här elaka katten hör hemma, men troligen är han ju okastrerad vilket inte är lagligt. Jag har mina misstankar men kan ju inte gärna anklaga nån utan bevis. Ser jag honom så ryter jag åt honom, har jag något jag kan kasta så hivar jag iväg det och skulle jag få tag i honom skulle jag tala allvar med honom. Jag tycker om katter, men den här killen är inte snäll och det beror ju säkert på att han anser det vara hans territorium. Doris avskyr honom och jagar ut honom från gården men trots det, t r o t s det, så kommer han tillbaka.

Sellmans onda ben höll i sig de röda dagarna, men sen började det lätta och nu går han obehindrat, foten och benet är lätt svullna men han bryr sig inte om det. Känns ändå najs att inte ha åkt in, fått betala runt tio lax och fått höra samma sak. Hade han varit allmänpåverkad så hade vi såklart stoppat in honom i bilen och åkt, men nu var han inte det.

Förr hade vi julafton hos mamma och pappa, och juldagen firades hos min mormor med en annan familj, hennes särbos barn och barnbarn. När mormor gick bort hamnade juldagen hos mig och med tiden har även julafton hamnat här, av rent logistiska anledningar. Det ÄR bra, barnen kan dra sig undan om de vill, och all mat och paket är på ett ställe osv:) Nu kom Janelle, Simon och Jack, Lovelias pojkvän Axel och Jimpa. Som fortfarande är en kompis och inget annat, så ingen behöver fundera på det:D Men han är en av familjens närmsta vänner, och har en given plats vid familjesammankomster.

Vi har tagit nya familjekort, kan ni FATTA att det här är mina barn?

Robban, Janelle, Trixie, Corrinda, Jordan

Patricia, Lovelia, Jamie och Novalie

Men kolla skillnaden bara från förra året! Var är den lille busige killen till exempel? Jamie har verkligen vuxit!

Och det här var 2020 ↓

Helt galet hur snabbt det går, jag vet att jag tjatar men ni ser ju själva, det är ju inte helt som att jag är ute och cyklar:)

Vi tog en bild utan julgranen också:)

Och sen fyllde vi på med alla respektive, vänner och släktingar:)

Övre raden från vä: Mamma, Robban, Jack, Simon, Janelle, Axel, Corrinda, Zehro, Jordan

Andra raden: Patricia, Lovelia, Jamie, Novalie, syrran, och längst fram jag med Doris och Trixie.

Finns några respektive till men de var inte med. Och så katterna då såklart.

Och om ni undrar var Jimpa tog vägen, så smet han på den bilden ovan men det hade han inget för, och ni ser honom säkert på den här:)

Alltså Jack ♥ en sån liten go unge han är där han ligger mitt i:)

Förra året kunde han inte vara still:D

Men kan ni fatta hur stolt jag är över min fina familj? Jag är bara förvånad och undrar vad som hände? När blev alla sådär stora? Eller det är ju helt tydligt, det har hänt i år, 2024:) Jag har inga småbarn längre, alla är tonåringar eller äldre, och det är på ett sätt förbannat sorgligt, men samtidigt är det ju precis som det ska vara.

Jag saknar tiden när de var små, det tänker jag aldrig sticka under stol med, för det var en lång tid i mitt liv och en period som jag älskade, trivdes med och jag hade ett utomordentligt KASAM. Känsla Av Sammanhang, jag hade en tydlig plats att vara på, en tydlig uppgift. Det har jag idag med men jag är inte lika viktig. Missförstå mig inte nu, jag kommer alltid vara viktig, för det är vi alla, men jag har lotsat mina avkommor genom barndomen in i ungdomen och det har jag gjort alldeles utomordentligt bra. Så bra att de är självgående och det innebär ju att jag inte behövs på samma sätt längre. Det är tudelat. På ett sätt är det väldigt skönt, jag kan planera på ett helt annat sätt, även om nån skulle bli sjuk så behöver inte jag sätta mina planer på paus som jag var tvungen till förr. Jag har ju vid ohemult många tillfällen fått planera om akut för att någon fått feber eller värre ändå, och det har för allt i världen gjort att jag enkelt kan omvärdera en situation och göra det bästa av den:)

På ett annat sätt är det sorgligt, det är en period i mitt liv som för alltid passerat. Och jag gillar inte avslut. Det har ni säkert märkt:D Men, det positiva överväger helt klart. Minus att de flyttar hemifrån för det kommer jag aldrig se som något positivt för mig personligen. För dem, absolut, men inte för mig.

Men när jag ser alla såhär, på en och samma bild, ser hur de beter sig mot varandra, hur de bryr sig om varandra, delar glädje och sorg och hur mycket de ger varandra, vet ni? Då tänker jag ganska ofta på alla som under åren sagt taskiga saker om valet att skaffa många barn. Jag tänker, skitbarnsligt nog: ”In your face, loser!” Eller: ”Jag hade rätt, ni fel”. :D:D:D

För de har och har haft det finaste man kan få, en familj som bryr sig, som älskar och som uppskattar dem för det de är, var och en, som individer. Det är nio helt olika personer, med likheter och olikheter. De har precis samma förutsättningar, samma föräldrar, samma arv, samma uppväxt, samma miljö, och de är både så lika och så olika varandra, men de är verkligen individer. Egna personer.

Jag vet att de ibland tyckt att de fått ta ansvar över småsyskon, eller fått laga mat, eller lära sig tvätta, men det har inget med antalet syskon att göra:D Det har att göra med att JAG anser att det är viktigt att kunna. Att få ta ansvar, få lyckas med saker – kanske ibland få misslyckas eller bli besviken, det är så livet är. Och det är min främsta uppgift som förälder att uppfostra vettiga medmänniskor. Inte curla eller slå i dem att de är bättre än andra, utan ge dem en trygghet i att vara sig själva, exakt som de är.

Behind the scenes såg det ut så här:)

Och så här:)

Men en sak är säker och det är att det är så mycket enklare att få med alla på en fotografering än förr :D:D

Kanske att vi ska ta nästa fotografering i trappan, ungar? Få se hur ni ryms:D

Göra en Då och Nu:D

När vi sen fotograferat klart så åkte Janelle, Simon och Jack hemåt, och övriga hoppade i pyjamasar och sen spelade vi spel långt in på småtimmarna. Mamma och syrran åkte hemåt framåt elva, men resten var med och det gjordes charader, tävlades i musik och tjoades och tjimmade.

Kan säga att man sov gott sen:)

På annandagen hade Corrinda och Zehro tänkt åka till Stockholm och gå på museum, men i stället bestämde de att vi skulle göra det på fredagen för då kunde vi åka flera. De tänkte först Naturhistoriska för Corrinda har tydligen läst mkt om det i skolan, men det landade i Tekniska. Annandagen spenderades i stället i pyjamas för de flesta medan jag och syrran tog en shoppingtur, för att fynda lite på reorna:)

På fredag åkte vi runt tolv, och det blev en liten skara bestående av Corrinda, Zehro, jag och Trixie, syrran och sen Corrindas kompis Sara, så vi rymdes perfekt i min sjusitsiga. Novalie hade fått feber, Jordan och Jamie var iväg hos kompisar, Lovelia och Axel i fjällen med hans familj, Robban skulle på fest i Eskilstuna eller var det nu var. Vi mötte upp med Simon och Jack på plats.

Alltså Tekniska museumet. 170 kronor i inträde. Är inte det lite väl saftigt? Plus 100 spänn om man ville se nån film. PLUS 45 kronor i timmen för parkering. Plus att det inte är gratis i soppa att ta sig de 16 milen fram och tillbaka. Innan vi ens kommit in hade pengarna rullat.

Jag hade aldrig varit där, och kommer troligen inte åka tillbaka för så kul var det inte. Helt ok, men för dyrt, för lite att pilla på och för stökigt. Kanske bara blivit gammal men det var rätt jobbig ljudvolym. Bitvis var det mest bara information, jättetrist, men bitvis fick man pilla och peta vilket är roligt. Höjdpunkten var väl att få spela PacMan på Arkadspel:D Vi kom vid halv två, och då var det massor av folk, men det lättade efter fyra, halv fem, och det var öppet till 21. Så ska ni dit rekommenderar jag eftermiddag/kväll. Och att ta med egen matsäck!

Jag har nästan alltid haft det, av flera anledningar. Främst att det är åt helvete för dyrt att äta om man är många, men även för att det tar lång tid oftast, och är rätt uselt käk. Den här gången tänkte jag att det är ju bara vuxna med, alla betalar sitt eget, det får bli som det blir. Och, efter att ha stått i kö i 20 minuter på ett cafe, där det bara var två mindre sällskap framför som inte beställde något mer avancerat än kaffe och kaka så kom vi fram. ”En kaffe och en toast, tack”. Herr Långsam gick iväg, och kom tillbaka: ”Öh det är slut”.

Så allt är slut? undrade syrran, Ja sa han. Ok då tar jag väl en kaffe då. Att expediera syrran kaffe och säga att allt var slut tog, seriöst nu – fem minuter. Han var det mest långsamma jag någonsin skådat! Jag tog sen två kaffe, och det borde ju kunnat ta max 20 sekunder, slå in, betala, klart. Men nejdå, det tog flera minuter.

Jack gick på toa med Simon när vi ställde oss i kö och jag lovade köpa kaffe och dricka, men när de kom tillbaka stod vi på exakt samma ställe, inte en enda människa hade fått sin beställning. Zehro var hungrig och ville ha riktig mat, så han gick till restaurangen en bit bort, ställde sig i kö, fick sin mat, gick tillbaka till oss, satte sig, åt upp sin (pyttelilla vuxenportion) och vi hade inte ens fått beställa än…. Fattar ni vad jag menar? Det var alltså på allvar segare än sirap.

Corrinda och Sara frågade också efter något och gick sen till restaurangen de med. Då MÖTTE de en tjej med en vagn fullastad av toast, mackor och bakverk. Killen i kassan måste ju ha haft totalt tomt på Hjärnkontoret som inte hade en aning om att påfyllning var på väg. Alltså vi har rantat så hårt om det här 😀
De hade de här puckarna som de delar ut när man beställt något man sen får hämta när det är klart, en sån hade de ju kunnat ge oss, och sagt att det tar en stund, kanske upp till 15-20 minuter är det ok? Inte ”Allt är slut. Punkt”

En annan sak vi ondgjort oss över är : Varför serveras det alkohol på ett ställe som vänder sig till barn? Deras drinklista var lång och stod vid varje kassa, medan vi fick leta efter priset på kaffe.  Ingen av oss tycker alkohol hör hemma bland barn, och det är ju extremt kontraproduktivt att kräva av föräldrar att det ska firas en vit jul, inte ens lite vinglögg är ok, men på museumet ska det ställas längst fram? Mycket märkligt.

Tekniska får av fem stjärnor i betyg, kanske två. Priset och dålig, dyr, mat drar ner priset.

Sällskapet får 10 av 10:)

Han var lite besviken att inte Jamie och Jordan var med, men mormor dög bra♥ Jag är ju inte den som bangar att klättra upp på ett ”berg” och åka rutschkana ner:)

Det här scanningsverktyget får också full pott av den enkla anledningen att den bedömde att jag var femton år yngre än jag är:)

Först sa den 36 år, men när jag vred på huvudet för att ta fram mobilen och fota ändrade den sig:D

Tekniska hade absolut sina bra saker, men Naturhistoriska är roligare, och gratis:) och sist hittade vi betydligt billigare parkering också. Men det tar vi nästa gång, kanske till påsk, när Corrinda och Zehro kommer igen, om inte före.

Alla var sega när vi skulle hem, Zehro som kört dit var inte sugen på att köra hem så jag fick axla det, det är ju ändå min bil:) och det gick fint. Jäkligt fuktigt och dimmigt, plus att det där med att köra i mörker när man är 50+ är en helt annan sak än när man var ung…!

Vi var svinhungriga när vi kom hem:)  Jag hade ätit en tallrik gröt på morgonen och sen en kopp kaffe och fyra dadlar med fizzypop-smak som Simon hade, det var allt:) Tjejerna åt en torr macka på museet och Zehos fem köttbullar var inte heller mkt att hänga i julgranen, så vi plockade upp alla julmat och vräkte i oss. Efter att ha fyllt på vätskebalansen som också var lite sidådär med en begynnande huvudvärk, så spelade vi sen Ordbox hela kvällen. Syrran åkte hem vid midnatt och då började de andra kolla på sista avsnittet av SquidGame medan jag röjde lite i köket, småplockad och grejade på. Sov jäkligt gott den natten med.

Lördag var lika med sorglig eftersom skåningarna återvände till Skånelandet. Sju timmars bilresa avundas jag dem inte, men det är tydligen ljusare där nere så det är ju najs.

Idag är det söndag och jag har gjort exakt inget. Klev upp sent, men var ändå tvungen att ta en powernap sen:) Ska fortsätta göra absolut inget alls, så nu ska jag sluta. Ska ropa att det är Swedish tapas och så samlas vi vid matbordet:)

Hoppas att ni alla hade en fin jul!

Vi hörs snart igen:)