Innan dagen är slut vill jag också ta tillfället i akt att berätta att jag idag varit mamma i hela 31 år! Det är inte illa med tanke på att jag är 23 själv:D

Janelle fyller år idag:)

Jag har helt sonika stulit bilderna från hennes Instagram, hon hamnade inte ensam på bild nu i julas:)

Herrejösses vilken tur jag hade som fick den här tjejen, den där snöiga vinterdagen för 31 år sen!

Det är ju fantastiskt med alla mina barn, de är speciella på olika vis och allt sånt där, men ärligt – det är något oerhört speciellt med det allra första barnet. Janelle var den som gjorde mig till mamma. Allt med henne var för första gången, även om jag hade stor vana vid barn sen innan. Allra helst sjuka barn som jag ju jobbade med då, men jag var också barnvakt hos olika familjer under åren, barn var det jag ville jobba med. Det visste jag redan från första början. Barn på sjukhus ligger mig varmt om hjärtat, för jag har ju varit ett själv. Fast på dåtiden när man inte fick ha en förälder med sig. Jag var fyra år första gången jag opererades. Minns delar av det, de dåliga, men även en del fina.

Janelle var en enkel unge, alltid glad, rätt lätt på alla sätt och vis. Hon fick sin första lillasyster när hon var 21 månader, då föddes Patricia och Janelle var så stolt över sin syster. Sin Pisa:) Hon har varit lika stolt över alla nästkommande syskon också, även om det såklart inte alltid var en dans på rosor att ha åtta yngre syskon i alla möjliga åldrar:)

Det här är en tjej med fötterna på jorden och det säger jag som det största av komplimanger. Inga divalater, inga dumheter utan klok och eftertänksam. Hon, precis som alla sina syskon, tror att jag inte fattade, att hon helt obemärkt kunde göra mindre bra saker, men alltså – nej:) Självklart har jag inte koll på allt, men mer än de tror. Och mitt motto runt det är ”Frihet under ansvar.” Visar man att man kan ansvara för sig själv, sina saker, osv så får man friheten att göra lite som man vill. Och tvärtom, missköter man sig dras privilegier in och man får sitta inne och häcka med utegångsförbud och ha tråkigt. Jag vet inte om Janelle någonsin fick utegångsförbud? Tror inte det:) Så antingen extremt smart och skillad i att luras, eller bara en vettig, klok unge:)

Idag jobbade Simon och de här två åkte till nåt badhus för att hänga:)

Jackan som Jack har är Robbans gamla:)

Jag tror inte hon har funderat på kalas, det är ju samma sak för henne som för mig, fast tvärtom. Jag fyller fjorton dagar före julafton och då har man inte riktigt tid. Hon fyller tolv dagar efter nyår och då har man inte riktigt återhämtat sig:D Men något ska vi nog få ihop, jag tycker ju om när vi samlas, och en födelsedag måste ju firas!

Det är inte klokt förresten att det redan gått tolv dagar av januari:)

Hoppas födelsedagen var helt perfekt, och vi ses snart!
Jag älskar dig, Janelle ♥

Som ni vet vid det här laget så har vi politiker i Uppsala, som måhända har visioner, men även ett totalt tondövt sinne för sina medborgare. Och, som gillar att spela Monopol på riktigt, gärna med skyhöga summor. Så länge nån annan betalar. Har man strax under 100 tusen i månadslön så är det ju väldigt enkelt att inte se hur folk kämpar.

I den Facebookgrupp som skapats för att informera och samla styrkorna för att försöka få politikerna att inse galenskapen att bygga en helt ny stadsdel här i mina krokar, som ska rymma lika många människor som i hela Sundsvall, men på en yttepytteliten yta, det för att kunna motivera att dra en spårväg hit, rakt genom en ås med fantastiskt grundvatten som riskeras för alltid, för har man väl pålat igenom så är det förstört för all framtid. Och påla måste man, minst 70 meter ner i lerjorden, för att sen bygga en bro som är längre än Tjörnbron, runt 850 meter, över en å som är några meter bred. I den gruppen, Planerna för Uppsalas sydöstra stadsdelar, skriver även våra politiker. Både de bra och de dåliga. De dåliga leds ju av Pelling.

Som ni säkert också vet är det en person jag hyser noll respekt för. Alltså på allvar. Jag anser att han är en lismande, manipulerande, maktgalen snubbe som inte bryr sig om de medborgare som satt honom på ordförandeposten. Det märktes återigen väldigt tydligt när han ville tysta ned den här våldtäktsskandalen i hemtjänsten som uppdagades nyss. När sen hela Sverige reagerade försökte han skadesanera och skickade en ursäkt till den våldtagna Elsa. I en taxi. I ärlighetens namn är han inte ensam, vi har fler, men som högsta hönset är han ytterst ansvarig. Och han sköter sitt jobb katastrofalt dåligt. Han hävdar att de är i majoritet och att det är majoritetsbeslut hela tiden. Jadå, de ÄR i majoritet, men minsta möjliga, det är någon enstaka röst, säkert köpt, som avgör.

I veckan gick det höga vågor inne i FB-gruppen, och på Instagram, och vid ett tillfälle berättade Pelling för nån, skrev på näsan alltså, att placeringen av spårvägsdepån som är lika stor som sju fotbollsplaner, utretts noga, och att de kommit fram till att den placeringen hos oss är bäst. Jag skrev då ungefär: Så mitt i ett bostadsområde är den bästa placeringen tycker du? Och en kräkande emoiji, för jag är inte helt vuxen:D

Trådar på nätet blir gärna långa och svaren hamnar konstigt, så jag fattar att han kanske inte hängde med på min kommentar, utan frågade typ: Vad ska ligga mitt i ett bostadsområde?

Sen hände det här:

 

Så. Nu har jag en dejt på måndag klockan 10.45. Hur jag nu ska ta mig upp och iväg tills dess;)

Ni kanske tror att det här är nån slags härlig medborgerlig effort, att han är genuin och skön. Men jag tror snarare det handlar om att han är skapligt less på mig. På mina åsikter som jag inte drar mig för att leverera i sociala medier och som faktiskt når ut, utan att han kan kontrollera dem. Jag har fått massor av dm, kommentarer och mail där folk skriver att de inte hade en aning om spårvägen osv. Det är därför jag envist skriver vidare, för att sprida information, och få folk att själv söka info om de inte tror mig eller vill veta mer. Det är mitt strå till stacken, och stacken är i det här fallet Uppsala, min födelse och hemstad.

Genom lite hederlig Face to Face kan man slå på sin manipulativa charm och alla vet ju att det blir svårare att vara arg och irriterad på nån man har en relation till. Om än så bara en ytterst ytlig. Han är vältalig och upplevs som väldigt trevlig och det funkar säkert ofta. Men låt mig vara tydlig: Jag går inte på det. Oavsett charmnivå handlar det om för mkt pengar, för mkt risker, och för mycket skitsnack. Jag är fullt medveten om att det nånstans där inne gömmer sig en vanlig människa, och hur han är privat skiter jag i. Jag går på honom i hans roll som högsta höns i kommunen.

Han kommer jiddra på, troligen använda de finaste, mest krångliga orden, för så pratar politiker för att få oss vanliga att känna oss mindervärdiga. Och jag kommer bli förbannad. För allt i det här är sjukt.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför han antar mitt erbjudande, och är lite orolig över att bli avpolletterad. Som i six feet under, död och begraven. Ooops. Det hände en grej. Tidpunkten talar ju emot det ändå;) Men om ni inte hör av mig så vet ni;)

Nu vet jag inte exakt var den här depån ska ligga, men på ett bra ungefär. Jag tänker att han ska få visa MIG, och så kan vi stega runt den, och även de tillfälliga vägarna som röjts i skogen. Alltså … såhär är det: Spårvägen kan inte gå i backe. Jättekonstigt när man sett hur spårvagnarna i San Fransisco går i svinbranta backar, men okey. Våra kan inte. Sträckan den ska gå lutar uppför, och här ska då den vältrafikerade vägen sänkas flera meter. Det innebär att man skiljer av två bostadsområden som idag förbinds med en gångtunnel. Den tunneln försvinner och ersätts av trafikljus. Spårvägen ska inte skiljas från övrig trafik utan det blir bommar upp, bommar ner. Var tionde minut eller så, och den här vägen är enda vägen åt det hållet för bilar. Det kommer bli så mkt stillastående trafik! Skulle vi av någon anledning behöva utrymma staden så är det här den enda vägen söderut förutom motorvägen. Barn som går i skolan tvingas korsa gatan istf den betydligt mer säkra gångtunneln där de inte riskerar att bli påkörda. Nu hör ju.

För att kunna sänka vägen ska man göra tillfälliga vägar, och själva definitionen av ordet Tillfällig, är ju att det återgår till det normala när det tillfälliga gått över. Tillfälligt hade vi munskydd och fick inte umgås under pandemin exempelvis, men nu får vi det på samma sätt som innan. Att skövla ner skog är INTE TILLFÄLLIGT. Det är jävligt permanent. Att plantera ny skog gills inte, när man fäller träd som är 20 meter höga. Jag vet inte hur många år de är men de stod där när jag flyttade hit och det är nästan femtio år sen. Nu ligger de prydligt staplade i stora högar:/ och skogen gapar som ett öppet sår. En skog där det varje dag rörde sig massor av folk – de som promenerar, springer, cyklar, hundägarna, ungarna, hästägarna osv. Nu ska det bli depå för gnisslande, slamrande spårvagnar? Hur fan tänker man då? Det är ett stenkast till fem, faktiskt sex bostadsområden. Ljudet kommer störa enormt, och säkerheten … det är ju av en anledning man försöker hålla industri och boende skilda åt. Förutom i Uppsala. Eller ska vi säga som det kallas i folkmun  – Pellinggrad.

Jag har nu ägnat en lång stund åt att försöka hitta en bild som visar placeringen av den här depån, men det är hopplöst att navigera runt på Uppsala Kommuns hemsida. Den suger. Eller vad säger ni om den här, är den tydlig och bra?

Det går inte att zooma för att se VAR hållplatserna ska ligga, eller nånting annat heller, och husen som är utmärkta har jag lagt dit. Det är alltså mitt i som man tycker är det bästa läget för en depå ….? Man undrar ju vad de rökt där på stadshuset? Värt att notera är kanske att Pelling bor i Valsätra, finhhooden, fast han säger gärna att han bor i Gottsunda, för att påvisa hur folklig han är. G-sunda är problemområdet med stort P i Uppsala. Det och tadaaa – Sävja. Pelling vill nog väldigt gärna ha en enkel resväg till huvudstaden…och kanske blir det fint för buset att ta sig mellan två områden. Då behöver de inte ens sno en bil.

Men depån blir kanske inte så stor? Sa nån, och jo, den kommer bli jättestor. Mitt i bostadsområdena.

Förstår ni hur dumt det här är?

Jag tror det, för ni är vanligt folk, med sunt förnuft och inte huvudet ibland molnen.

Våra styrande politiker håller på med klassiskt fulspel, de panikgenomför en massa saker, för att kostnaderna de lagt ut ska vara för höga, så OM de blir av med styret till nästa val, vilket fasen är mitt mission att försöka bidra till, så kan man inte lägga ner, utan måste genomföra. Samma med om de inte får de tillstånd de inte iddes vänta på. De siktar på att få dispens pga att de redan lagt ner i runda slängar 250 miljoner, på kringarbeten. Vidrigt och en usel kommunpolitik. Medborgarföraktet ska vi inte tala om.

Om JAG skulle bygga till ett hörn på mitt hus, eller gör en pool eller tar upp ett fönster, så MÅSTE jag ha klart med bygglov och sånt innan jag gör det. Annars blir det inte kul, jag får riva eller böta. Varför gäller inte det politiker? När vi pratar om så mycket pengar som bara en bråkdel av invånarna kommer få benefit av?

Jag tror att det här mötet i morgon kommer bli … hm, intressant. Han har väl avsatt en kvart eller så, och jag har ilska i mig för ett halvår;)

När man läser hans kollegors inlägg i samma tråd, så blir man en aning fundersam. Jag tänker nog kanske bli centerpartist ett tag, för som det är i nuläget är de det enda partiet i Uppsala som, i spårvägsfrågan, är konsekvent emot. Jag ser också att mina påståenden är ganska exakt samma som centerns folk. De som är pålästa på alla inlagor och PM och utredningar och sakfrågor och allt vad det nu är. Så det är inte jag, det är Pelling som är en idiot.

En 20 miljarders idiot med storhetsvansinne.

Hans politikerkollegor dömer ut det totalt och han och de styrande partierna, driver på med en rösts majoritet. Fy fan.

Jag återkommer om hur det här avlöpte:)

 

Fredag idag igen då:) På ett sätt känns det ofta som veckan består av måndagar och fredagar. Man fasar för måndagen och ser fram emot fredagen 😉 Haha, nä, fasar för måndagar gör jag oftast inte, men ni fattar nog hur jag menar.

Men nu är det helg och jag har inga planer, mer än att se klart de tre avsnitt jag har kvar av Yellowstone. Jag gillar inte riktigt hur det utvecklade sig, men det kanske tar sig. Jag kommer inte ihåg om jag berättade det för er, men se det i så fall som en påminnelse – The Walking Dead spinoffen med Daryl Dixon har släppt sin andra säsong på Disney+ 🙂

Robban är måttligt imponerad av nån av spinofferna, alla finns på Disney+, men jag tycker de är helt ok. Absolut inte i den klass som TWD var, allra helst de första säsongerna, men mer än sevärda. Jag har faktiskt inte på många år blivit så tagen av en serie som jag var av TWD. Just det här att världen som vi känner den mer eller mindre över en natt förvandlas till ett levande (tja, eller odöd) helvete, det är något som skulle kunna hända. Vi såg det med pandemin, hur fort det gick. Inga zombies vandrade runt på gatorna och käkade upp folk, men världen stannade. Hur märkligt det var att se noll flygplan på himlen, hur man hajade till när det nån enstaka gång mullrade till och ett fraktplan gled över. Hur knepigt det var att handla när butikerna var näst intill tomma. Hur man direkt reagerade på att någon hostade till. Kanske var det just för att jag såg TWD efter pandemin som den träffade mig så hårt? Å andra sidan har miljoner människor sett den innan och blivit lika fast, så det är väl helt enkelt ett jäkligt bra upplägg. Det Skulle kunna hända. Mest troligt så kommer det hända på något sätt, inte med zombiesar då, men jag är helt övertygad om att vi kommer drabbas av fler pandemier och att det är vad som en gång i framtiden kommer slå ut mänskligheten. Kanske inte helt, men så pass att det blir helt annorlunda mot nu. Jag förutsätter att jag inte kommer finnas med då, men om jag gör det – jag har skapliga förutsättningar för att klara mig:D

Jag fick en fråga av Hänt extra för ett tag sen, hur mycket jag preppat. Alltså som i att förbereda för kris.

Jag sa som det var, inte alls. Men det beror på att jag i normalfallet alltid är skapligt förberedd på att klara av en kortare tid utan att behöva gå utanför dörren. Jag kommer från en familj där det alltid funnits massor av basvaror, konserver, torrvaror och sånt hemma. Inte för att man är rädd för att det ska behövas på så vis att man inte får gå och handla utan mer för att ha valmöjligheterna utan att behöva åka och handla. Ni vet, man står där och funderar på vad man ska ha till middag, och vet att man i alla fall alltid har så man kan veva ihop en pastarätt, eller öppna en burk ravioli. Har man konserver med sparris, tomater, tonfisk, ravioli, bönor, ananas, svamp, korv osv, och pasta, ris och potatis i skåpen, mjölk, ägg och kvarg i kylen,   kanske köttfärs, vegofärs, en bit skinka, lite hamburgare, köttbullar och alaskan pollock i frysen, så kan man svänga ihop en trerätters utan att gå utanför dörren. Eller klara sig några veckor med ransonering. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva det!

Jag har många barn, som under åren plötsligt blivit sjuka och då kan man inte lämna hemmet för att åka och handla. Det har varit min främsta motivation att alltid ha iaf en veckas mat hemma. Tänk om jag skulle blivit sjuk när alla var små? Då fanns det alltid enkel mat som de skulle klara av att laga, eller frysta matlådor, eller i alla fall mackor och oboy.

Jag har varit scout och i garaget finns stormkök, dock skitjobbigt att laga mat till så många på det, men då har jag grillar som funkar, ved i vedbon, eller så får man gräva en grop i gräsmattan. Jag har vattendunkar, ofyllda dock men räknar iskallt med att hinna fylla på dem, annars får jag gå till skogen och fylla vatten från nån av bäckarna.

Vi har sovsäckar, presenningar och rep, så vi skulle kunna slå upp ett vindskydd och sova i. Återigen, jag hoppas jag aldrig behöver vara med om det, men grundläggande kunskap har jag. Barnen däremot – not so mycket:D De skulle ha svårt för att inte få duscha, eller behöva diska i en sjö, eller sova under bar himmel. De har inte varit scouter, och jag ångrar idag att jag inte var lite mer pushig på det. Inte för att preppa kanske, men för att det är så kul i scouterna:D

Hur har ni det med att ha ett lager hemma? Tillhör ni dem som i panik bunkrade så ingen annan fick tag i toapapper under pandemin? Egoisterna. Eller tillhör ni de som alltid har så ni klarar er ett tag och sen får det lösa sig. Realisterna:)

.

Nog om det!

Jag har bestämt mig för att ha vilodag från träningen idag. Tanken var ett HIT-pass med David, men eftersom vi körde ett HIT-pass i går kväll, plus ett rörlighet och balanspass efteråt, så kändes det lite onödigt. För få timmars vila mellan så tuffa pass. Jag har också, tadaaaa – ont i foten. Den blir liksom aldrig bra, hur jag än ignorerar den.Mitt måtto är ju: ”Det som inte dödar härdar”, och jag vet att skador tar tid att läka. Det allra mesta brukar lösa sig med tiden om man anpassar sig, tänker till, drar ner på det som gör ont och försöker ta det stegvis. Men inte det här. Det värsta är att jag inte helt kan datera det, till före eller efter min fotoperation som jag gjorde 2021, eller om det var 22 kanske? Minns inte och orkar inte kolla:D

Jag vet att jag hade lite besvär redan innan, men sen opererades jag och allt var toppen. Tills jag vrickade foten riktigt jäkligt. Jag flyttade senor i foten och läkaren varnade för att det skulle bli lättare att stuka/vricka. Jag har aldrig i hela mitt liv stukat nåt, till min stora sorg när jag var yngre för det var ju fränt att få gå med kryckor och ha bandage;) Men nu gjorde jag det, en utekväll, en idiotiskt uppbyggd altan med flera olika nivåskillnader, alkoholintag och nån som knuffade mig och jag klev rakt ut i tomma luften. Landade snett och fan så ont det gjorde. Men, eftersom det är pinsamt att ramla så sprang jag snabbt iväg, och sen var det bra med det. Hade lite ont men inte så farligt, och vi traskade stan runt den där natten. Vaknade på morgonen av att det värkte och tittade ner på foten, som då såg ut som en fotboll och inte var jätteskön att stödja på. Aj då:D

Vi skulle ha kalas och jag haltade runt innan gästerna kom, då gav jag upp och hämtade kryckorna. Jag har begränsad känsel i den foten, den finns där men den är annorlunda, och jag är också smärttålig. Varit med om för mycket för att vara sjåpig;)

Det här tog ju evigheter att bli bra, ni sa att det kunde ta upp till ett år och jag suckade och tänkte att det går jag inte med på. Men, jo, ett år senare gjorde det fortfarande ont. Inte så att jag inte kan gå, men det känns. Från och till.

Nu har jag i några månader, säkert många med tanke på hur fort det går, haft en skitskum smärta. Det är helt smärtfritt när jag inte belastar, inte när jag står rakt upp på foten heller, kan lugnt stå och försöka balansera på den, men så fort jag viker/vrider lite på den åt nåt håll – AJ! Det känns som att något är i vägen. Tänk er hur det känns när man kliver på en sten, får en i skon, lite så är det. Den kommer från ett steg till ett annat, och kan försvinna efter ytterligare några steg, eller så håller den i sig i några dagar. Det blir inte värre av att jag rör mig, men inte heller bättre. Om jag pressar igenom smärtan, alltså viker ännu mer eller vrider ännu mer så kan det släppa eller så gör det så ont att jag måste sluta. Om jag är ute och går och det klickar till så upphör det ofta om jag försöker fortsätta gå, men några steg där så känns det som att allt är trasigt.

Försöka själva beskriva det för en läkare så det låter klart och tydligt;) Ni hör ju hur luddigt det låter.

Mitt motstånd just nu för att söka vård är flera. Dels vill jag absolut inte göra något som kan riskera att de fortsätter den påbörjade vadförstoringen. Det är mitt högsta prio. Jag har hellre ont och en fin vad än smärtfri med en ful vad. Kalla det ytligt men jag har lidit i så många år av det.

Men sen, vart ska jag vända mig? Jag vet ju att ingen läkare kan säga ett skit utan att titta efter hur det ser ut på insidan. Inget syns utanpå. Eller förresten så har två små piggar dykt upp över senan, de gör inte ont och är säkert nåt som byggts på där som typ en hälsporre eller senknuta eller så, fast på ovansidan;) De kommer de säkert inte göra nåt åt. Men ska jag boka en tid på vårdcentralen, betala vad det nu kostar för ett besök idag, för att en läkare ska skriva en remiss till röntgen eller ultraljud, vänta ytterligare på den och sen betala för det besöket, och sen gå tillbaka till VC och betala för att de ska säga att jag nog behöver en remiss till ortoped?

Eller skicka en egenremiss till ortopeden och få tid om ett halvår i bästa fall?

Eller kontakta min plastikkirug som gjorde operationen? Men han är ju främst plastikkirug inte ortoped och jag är mer eller mindre tvärsäker på att det är ortopediskt så jag blir nog likafullt överflyttad dit.

Och nånstans under det här funderande så skiter jag i det, och tänker att det går nog över av sig själv nångång:D

Men att vila lite mellan alla pass är väl bra.

I morgon ska jag förresten till syrran och vara behjälplig i fåtöljfix. Ni kanske minns att för nåt år sen, eller två (?) så påbörjades en omklädning av en fåtölj hos henne? Min syrra är inte alltid Speedy Gonzales och inte mamma heller, så det har blivit något av ett evighetsprojekt. Det var svårt också tydligen. Jag gav upp direkt, för många kockar osv. Hade det varit min fåtölj hade jag nöjt mig, gjort nån nödlösning där det inte syns och den hade varit klar för länge sen:D Men nu ska det jobbas, och jag tänker att jag ska bidra med goda råd, mod och handfasta åtgärder:D

 

I kväll spelar Lasse på DogBar och Helen har barn hemma, så det blir inget av det. Jag hoppas att han kan ändra sina veckor när han är där, för annars blir det tråkigt. Vi pratade om det sist, men sen ska det ske också:) Vi var ju ute och snurrade förra helgen men just de här trubadurkvällarna är mysiga. Det är ofta livemusik där, men inte alltid den musik jag gillar, ganska ofta det jag kallar för gubbrock, med ThinLizzyhyllningar eller Deep Purple låtar. Jag pallar med en eller två sådana gubbgungiga låtar sen får jag panik:D Men Lasse och en gitarr, olika genrer i låtarna och lite allsång mellan varven, det gillar jag. Han är sångare i ett hårdrocksband också så hans smak är helt klart i min smak.

Nåväl, i kväll ska jag sitta och skriva, kurera foten som fått på käften den här veckan och försöka låta bli att äta chips. Jag bad Robban som åkte och handlade, om att köpa sånt jag inte gillar, som grill och dill, så är chanserna iaf större;)

Sen i tisdags har jag inte hetsätit ett dugg, inte stått där vid godishörnan och mulat in eller suttit i soffan och funderat över vad som finns i skåpen som jag kan stoppa i kakluckan. Jag har ätit massor av protein, och druckit massor av vatten plus en liter citronvatten. Det för att det är gott, och får hålla mig sällskap i soffan på kvällarna;) Det blir som en detox på skräp. Sen äter jag middag som vanligt, det som alla andra äter, och frukost. Möjligen ett mellanmål. Lunch äter jag aldrig, om man med det menar lagad mat eller för all del, kall mat som sallad edyl, nångång mitt på dagen. Aldrig gjort, fattar inte vitsen med det.

Jag äter däremot gärna frukost lite senare, jobbar man är lunchen en helt annan sak såklart, men jag styr ju min dag själv, och sen middag vid 18-19. Ofta mellis vid 15-16 som just nu är ägg, ägg och ägg:D Proteinet har förtur i allt. Tränar så ofta jag kan, den här veckan har det blivit fem pass, av lite olika slag, ett temapass med cirkelfys med en twist, vanlig cirkelfys, ett pass i gymmet med ledare som var helt nytt för oss, ett superkul upplägg och en duktig ledare, ett HIT-pass och ett rörlighet.

Jag siktar på att komma iväg för ett helt vanligt gympass på egen hand under helgen också. Det får vi se, det är fåtöljen som avgör ↑ 🙂

Jag hade tänkt få till promenader varje dag också, men som vädret sett ut och underlaget varit har jag inte lockats det minsta. Lägg till att foten är bråkig och gör det svårt att gå, så kan jag väl konstatera att antal promenader är typ noll. Så de kan ju bara bli bättre iaf:D

Allt med måtta är ett annat motto jag har, och det är också på så vis man får resultat som håller. Så jag kommer fortsätta gå ut och svira, och jag kommer gladeligen smacka i mig iaf en semla i veckan när det är dags för det:)

Så, det var det! Nu ska jag slänga i en maskin tvätt, plocka ur diskmaskinen och kanske bistå Robban i köket. Han lagar kalops:) Han klättrar på väggarna just nu, hans jobb är säsongsbaserat och han har varit ”ledig” hela december och börjar jobba om en vecka, kanske två. Jag gillar att han är hemma för då lagar han gärna mat, men nu börjar han bli jobbig 😉

Haha, nädå:) skojar bara

Ha en fin fredagseftermiddag och en fin kväll, så hörs vi snart!

 

 

 

 

Så, julledigheten är typ över, mina killar börjar på torsdag så jag kör jullov-style tills dess:) Mitt eget plugg vet jag inte riktigt när det kör igång, men det är nog idag. Jag ska kolla in där när jag skrivit klart här. Där ska vi ju nu under våren fokusera på en text, som jag då ”bara” ska utkristallisera lite, och skriva en liten synopsis inför. Jag har en början, som jag är förtjust i, nu ska jag ”bara” bestämma hur långt det ska bli:D

Hur hade ni det med snökaoset igår?(Missade att posta inlägget, så läs det som en dag senare!) Här slutade det med runt 2-3 decimeter snö och som vanligt, trafikkaos. Jag vet inte vad det beror på, men HUR är det möjligt att det bara blir sämre och sämre med snöröjningen? När vi åkte hemåt från träningen idag, klockan var 13, så var Kungsgatan som ett jäkla spårigt snöigt elände, där bilen gled runt som en smörklick på en het potatis. Mer central gata än så går inte att hitta i Uppsala, tillika är det den gatan som varenda busslinje går på för här ligger resecentrum

Resecentrum … som har en gigantiskt trappa på baksidan, som säkert är 20 meter bred eller så, och som varenda vinter är avstängd för att den är snorhal. Den är tydligen eluppvärmd, och givetvis funkar inte elpanelerna, men fatta vad det ska kosta?? När vanligt folk inte ens har råd att ha varmt i sina boenden utan sitter med tända ljus, raggsockor och filtar, så fläskar kommunen på med 20 meter bred (om det ens räcker?)och kan det vara en 30 trappsteg hög, eluppvärmd trappa? Det är inte som att det rusar ner tusentals människor i stora flockar där dagarna igenom direkt… Jag begriper inte vem som tänkt? Pelling är garanterat inblandad, för det är han i allt. Vi har också en eluppvärmd 12 meter lång, och skitful, utomhussoffa som är uppvärmd ….. där typ ingen sitter på vintern, för vem, alltså VEM?? sitter och njuter ute i en slaskig, blåsig nollgradig stadsmiljö? Just det – ingen. Men uppvärmningen lär kosta multum. Det är så fel, så förbannat miljöbovigt och föraktfullt mot medborgarna.

Men tillbaka till snön. Min gata var inte plogad, det är den aldrig förrän framåt eftermiddagen/kvällen, så det är inget konstigt. Det är heller inget jag klagar över eftersom det är en villagata med låg prio. Jag saknar dock alltid min folkabuss då som bara tuggade sig igenom alla drivor utan att slira det minsta. Den gick inte att få sladd med ens om man försökte:D Syrrans bil är liten och lätt och hade betydligt svårare att ta sig igenom rejäla plogvallar som det var på många ställen.

Vi hamnade bakom en sådär liten traktor, som skulle åka och ploga på kyrkogården, som får köra max 30km/h, och helt omöjligt att köra om, pga först arbeten som kommunen dragit igång med som gäller spårvägen, och det TROTS att de inte har de tillstånd som krävs, de tänker alltså, som också andra partier påpekar, lägga ut så ohemult mkt pengar nu att det i sig blir skäl för att få en dispens. Det är ett sånt fult spel!

Sen pga att det var bara ett körfält på esplanadgata. Jippie:) Haha, not:) Men några minuter efter utsatt tid ramlade vi in på Friskis, i tid för passet men på gärsgår´n. Det är ju det som är det jobbiga på vintern, att man måste ha sån framförhållning så fort man ska göra något. Allt tar längre tid.

Passet var ett cirkelfys och vi har kört samma pass förut och bara vid första anblicken vet man att det kommer bli tufft:) Så blev det. Med gårdagens grymma 75 minuter i kroppen gjorde det ont ungefär precis överallt. Kallt är det där inne också, det är en stor hall som såklart är svår att värma upp. Att svinga kettlebells i svinkallt järn gör att man effektivt håller sig sval genom hela passet;) Måndagens pass var mkt axlar och jag var stel som fasen, är fortfarande, i nacken, och har så fort jag suttit ner hemma haft en värmedyna över axlarna, och letade också reda på min Back on track-krage som ska ha några bra värmande egenskaper. Men hellre stel än ont och det är skönt att bli varm:)

På väg hem så slirade vi ju runt på Kungsgatan och inte hade de hunnit ploga villagatorna här men gång och cykelvägar prioriteras så över hela stan är de svart blänkande asfalt. Det är en aning provocerande faktiskt. När man själv får köra genom plogvallar som är en halvmeter höga och en meter breda, och delar av dem utgörs av cykelvägens snö. Inte som att jag menar att man inte skulle ploga där, men nån slags rättvisa kan det ju få vara. Alla trafikslag ska rimligen få komma fram.

Hoppade ur hemma, vinkade hejdå till syrran och stod en sekund och betraktade min uppfart. Jag hade skottat fram en gång innan hon hämtade upp mig, men det var allt. Jag försöker så långt det är möjligt att inte trycka till snön genom att gå, eller ännu värre; köra bil, innan jag hunnit skotta, för det gynnar mig i längden. Det blir inte lika svårskottat då.

Gick och hämtade mina lurar, slog på en bok och började skotta. Estimerade att det skulle ta en timme.

Runt två, på sina håll 3-4 decimeter snö. Uppfarten är lång, känns på vintern onödigt lång:D Jag önskar lite att man skulle kunna skjuta ihop den som man kan göra med en dammsugarslang ni vet? Anpassa längden på skaftet efter den person som dammsuger? Tänkt så praktiskt att kunna dra ihop uppfarten till bara två bilars längd på vintern, och stretcha ut den till den här längden, där fem bilar ryms utan minsta problem på raken, plus att vi ju står jämsides högst upp. Okey, inte fem fetstora bilar, men vanliga normala:)

Sen skottade jag. Snön var tung och blöt, fastnade en del på skyffeln, jag var helt slut i axlar och armar redan innan jag började och det kändes stundtals väldigt tufft 😀 Jag skottade av utanför min uppfart också, för har man lite tur så hjälper det en del när plogbilen sen kommer. Ibland får man trots det ungefär hela gatans snö upplassad utanför och då är det enkelt att hålla sig för skratt. Ibland plogar killarna lite mer noga, även om det är jäkligt sällan, men då blir hela dagen lite bättre. När man har ägnat massa tid åt att skotta bort snö utanför och så får man massa av plogbilen – det känns som en personlig förolämpning. Faktiskt. Efter 56 minuter var jag klar!

Och totalt mör:D Och nej, jag orkade inte sopa av snön från bilarna, det lämnade jag över till Robban om han skulle ut och köra sen. Jag hade det inte i mig just då. Det ska börja regna och då kommer det rasa av ändå. Jag vet ärligt inte om det har regnat men det är några plusgrader ute och snön ser mest ledsen och grisig ut. Så meningslöst att det ska komma massa snö, vara femton minus, för att sen slå över till slask och plus. Vintern i mellersta Sverige i ett nötskal, men det är inte charmigt.

Lovelia och Axel påbörjade ett pussel efter jul, Stranger Things, och det ligger på köksbordet. Det är så sjukt jäkla svårt. Bara 1000 bitar, men vi har suttit halva familjen och pusslat utan att få ihop det än;)

Jag satt i 7-8 timmar i måndags, ja det är säkert. Första timmen sorterade jag alla bitar efter färg efter att jag försökt hitta nåt att bygga på. Robban kom och satt med en lång stund och när jag gav upp mitt i natten tog han över och satt där i en tre timmar eller så:D Man blir en aning manisk, absolut. Jag lyssnar på ljudbok under tiden och det är ju helt perfekt. Men jag tror aldrig jag lagt ett värre pussel i hela mitt liv.

Så många bitar som bara är blurriga, oskarpa och utan något alls att gå på. Mitten med personerna och texten gick rätt lätt, men resten. Just nu sitter Novalie där och hon tjoade precis till, det går tydligen bra nu:)

Pussel är inte heller bra för nacken, kan man ju konstatera;) men det är en sysselsättning som ger lite lugn i själen , vilket ibland är högprioriterat. Jag tror att vi ska ta fram ett annat pussel sen, ni vet ett sånt där med tusen miljoner tecknade gubbar i olika stadsmiljöer på, de är rätt enkla, man bygger dem på en dag. Det behöver våra pussel-egon efter det här.

Nu är det torsdag, och jag undrar vad jag menade med min rubrik? Jag antar att det var nåt om att börja äta vettigare, och det gjorde jag i går:) Inga dumheter alls, utan mest bara protein. Jag brukar se till att ha kokta ägg redo och klara, då kan jag enkelt skala ett sånt när man blir småsugen, i stället för att börja riva i skåpen, tina bullar eller nåt sånt där korkat. I dag ska Robban laga någon slags köttfärsrätt, det blir bra, jag ska sätta lås på chilipulvret bara, för han ska helst krydda allt så det är starkt så det ryker ur öronen. Det är inte det minsta gott då. Men svårt att klaga när man slipper laga själv. Han är bra på att laga mat, förutom kryddningen då. Jag försöker visa alternativ till att bara ha det överjävligt svinstarkt, men han är lite för envis där. Det går åt väldigt mycket gräddfil eller crème fraîche vid matbordet kan jag meddela;)

Om en stund ska jag åka och träna, idag ett pass i gymmet soft, med nån Hugo. Aldrig träffat honom så vet inte alls vad jag ska förvänta mig. Soft-passen brukar vara allt annat än vad jag menar med soft, tvärtom är de ofta väldigt jobbiga för de är Basic. Basic övningar som man upprepar blir tunga. Han är ung, såg honom i repan häromdagen, och han såg hyfsat stark ut:D Japp, jag ska gå och byta om, slänga in en tvätt i maskinen och sen drar jag.

Vi hörs nog snart igen:)

Så var det här, 2025, och själva transitionen gick ju sömlöst:D

Vi hade som vanligt familj och vänner som är som familj här på middag, Jimpa och Helen. Janelle, Simon och Jack kom med packade väskor för att sova över, och trots att jag förberett maten så nog fasen ska det ta tid likafullt.

Jag brynte och ugnsstekte fyra stora fläskytterfilér kvällen innan, sparade skyn för att göra sås på den, och Trixie gjorde två fina cheesecakes. Middagen blev klassiska Toast Skagen till förrätt, sen fläskytterfilé med potatisgratäng och två såser, en bea och en på steksky och grädde. Desserten sen cheesecake med olika topping, hackad choklad, krossade digestive, hallon, blåbär, mango och granatäpplekärnor. Det tar ju några timmar att käka, och vi hade såklart ett avbrott för att se på Grevinnan och Betjänten:)

Cheesecake är ju så löjligt gott!

Vi spelade spel, och plötsligt var det nån som tjoade att det snöade, och jajamensan, det vräkte ner. När vi nån timme senare skulle ner till den stora idrottsplanen snöade det rejält på tvären, så det var tjocka jackor på och huvan upp. Precis när vi skulle gå över tågspåret gick bommarna ner, och vi firade in det nya året med ett tåg dundrande förbi;)

Det var riktigt vidrigt kallt och blåste elakt, så fort folk smällt av sina raketer gick vi hem. Jag har inte köpt raketer på år och dag, vägrar bränna upp mina pengar, men tittar gärna på andras;)

Vi återvände hem, stoppade Jack i säng och sen fortsatte vi spela spel i timmar:)

Nyårsdagen sov alla länge, jag klev inte upp förrän jag hörde att Janelle, Simon och Jack var vakna, då masade jag mig upp och joinade dem. Jack var ute och lekte i snön och Simon skottade av min uppfart, massa snicksnack och lite sen lunch innan de drog hemåt vid fyratiden.

Då kröp jag upp i soffan för att kolla på Ivanhoe, sen Robin Hood, Prince of thieves, och efter det kändes det som att jag kanske behövde röra lite på mig, så Doris och jag gick ut. Kallt men rätt skönt. Jag återvände till soffan och råkade slå på Tv:n där Sagan om Konungens återkomst precis började. Det var ju inte det smartaste att se en tretimmars film på tv med reklam, det blev ganska exakt en timme extra:D

När det är helger mitt i veckan så tappar jag bort vilken dag det är, så jag funderade länge på vad det var för dag när torsdagen nalkades. David hade ett HIT-pass och det brukar han ha på fredagar, men nu var det flyttat. Och har han pass så tränar man det är sen gammalt. Såvida det inte är för tidigt på dagen vill säga, jag har ju gränser:D

Men HIT blev det, det är högintensiv träning och jag har kört exakt det passet många gånger, men fy farao vad tungt det var nu! Syrran och jag enades om att det nog faktiskt var lika jävligt förra årsskiftet, och det är ju klart – man har inte tränat sen förra året;)

I går, fredag, ville Lovelia och Axel till gymmet, och Jamie ville till Studenternas och åka skridskor med en kompis, och så blev det. Vi hämtade upp syrran, sen lämnade vi av A+L och sen vidare till isbanan och dumpade Jamie och kompisen, och därefter tillbaka till Friskis. Där träffade vi på Jimpa och en annan träningskompis som körde ett eget pass, och vi blev inbjudna att haka på det. De körde nån form av cirkelupplägg, med lite olika övningar, och en jäkla massa snackande:) När de var klara tänkte vi övergå till maskinerna, de har bytt ut allt på det här gymmet och man fattar inget:) De står på ”fel” ställe, är nya och avancerade, och det tar lite tid att vänja sig bara.

Den här var lite kul, som en kickback, och jag har rejäl träningsvärk idag:)

Hem, duscha äta sen göra mig klar för utgång. Robban skjutsade mig och vi hämtade upp Helen på vägen, sen vidare till DogBar.

Där ramlade det in lite folk vi känner och kvällen blev lugn och trevlig, med massor av skratt och snack. Sen skulle vi till nåt annat ställe som visade sig vara stängt:/ och då hamnade vi på Harrys. Alltså det är ett märkligt ställe, med karaoke där folk som absolut inte kan sjunga gör det ändå, med emfas:D Jag har tillräckligt med självinsikt för att förstå att jag INTE ska sjunga in public. Tydligen köar man och anmäler sig via en app, såklart, som med allt annat i samhället nu, och nån snubbe försökte få mig att ladda hem den. Not så troligt ändå va;)?

När vi skulle gå stod en bekant vid Black Jack-bordet, och han langade över några marker och sa att jag skulle spela. Jag suger såklart på Black Jack, inte minst för att man bör vara lite snabb på att räkna ut vad man har för summa på korten och det skadar ju inte att ha lite koll på odds och sånt. Han är gammal kompis, eller bekant kanske, med mitt ex, som ju var en jävel på poker. ”Fan, Carola, du levde ihop med en snubbe som spelat poker i tusen år, hur fan kan du inte ha lärt dig?”

För att det är tråkigt? 😀 Jag tycker det är sjukt trist med kortspel, överlag, och speciellt om pengar. När exet och hans pokergäng var här hemma och spelade fick jag liksom försöka hålla mig för skratt när de satt där med solbrillor på inomhus och dead serious-uttryck. Att spela på högljudda barer är något jag inte ens fattar vitsen med, om jag skulle få för mig att spela hade det varit på casino i typ Las Vegas:D Med röda mattor och lite dådär;)

Men, jag spelade glatt bort lite av hans marker;) Jag vann och jag förlorade, sen gav jag tillbaka dem och vinkade byebye, för bussen väntar liksom inte.

Det är ju så jäkla tröligt att åka buss! Inte för att jag skulle velat cykla i 12 minusgrader, men jag längtar till värmen så man kan få bestämma själv när man vill åka hem. Snart så:D

När jag var nästan hemma messade Helen att hon rostade mackor och jäklar så sugen jag blev på just det, så när jag kom hem drog jag fram toastgrillen och fixade varma mackor. Mätt och belåten kröp jag sen i säng:)

Idag var det lite klent, jag mådde alldeles förträffligt förutom en överjävligt värk i nacken som inte alls ville släppa. Jag hade det på känn redan i torsdags efter HIT-passet, det var lite övningar som jag kände att jag skulle få lida för. Jävla skit ändå. Så less på att ha ont i nacken! Det var ändå länge sen sist, med mina mått mätt, men så har jag varit försiktig också. Jag försökte mota med värmedyna redan då, men tydligen funkade det inte. Skit.

Jag har värmt den hundra gånger idag, lagt den på axlarna och så värmt på den efter en stund, och just nu är värken under kontroll. Jag ska snart värma på den igen, och byta ställe i soffan. Kollar på Yellowstone, det har ju släppts en ny säsong som jag inte lyckats hitta, men jag kollar om de gamla. Snart kommer Robban, och vi ska se något, kanske några, avsnitt av Daryl Dixon, säsong två. En av spinofferna till The Walking  Dead.

Hoppas att ni hade en fin nyårsafton vad ni än var och hur ni än firade. Det är många som är sjuka just nu hör jag, hoppas att ni inte hör till dem.

Ha en fin söndag! Och såklart en fortsatt fin lördagskväll:)