Ibland blir jag trött på mig själv. I ärlighetens namn rätt ofta;)

Jag har rätt så fula tänder men de är starka och problemfria. Ta i trä. Jag har en del lagningar från tonåren, då var de inte lika bra, men i vuxen ålder är det sällan problem. Fan vad jag jinxar nu!

Jag har gått hos samma tandläkare i 21 år och idag hade jag en tid. Jag brukar gå med två års mellanrum, men det känns som det var väldigt mkt längre sen jag var där sist. Det kan(hehe) ha att göra med att jag fick en tid förra våren som jag sen skjutit upp, bokat om, bokat om igen och igen och …ja, ni fattar;) Förra hösten, alltså 23, så bet jag på nån jäkla stenhård godis och det sa KNAK i tänderna på ena sidan. Jag sa fuck, helvetes jävla skit och såg hur dyrt det skulle bli och hur besvärligt. Men jag vore ju inte jag om jag gick och gjorde nåt åt det här direkt, man ska alltid vänta lite. Så jag väntade på att det skulle läka av sig själv, trots att jag vet att tänder inte jobbar så;)

Det ilade lite, men annars var det inget. Jag har alltid Sensodyn-tandkräm för annars ilar det i hela munnen och det är vidrigt. Så jag la på lite, blundade och hoppades på att det skulle gå över. Slutade tugga på den sidan:) Det var ju inga problem, gjorde inte ont eller kändes något så jag ringde aldrig för en koll. Några månader senare fick jag en tid för kontroll, men fick panik och sköt upp den. Jag har också haft lite blödande tandkött mellan varven, vilket fick mig att tro att alla tänder skulle ramla ut, och att jag skulle få lösgaddar. Jag som inte ens kan borsta tänderna utan att kvälja skulle ju aldrig kunna ha ett lösgarnityr. Nåväl, jag är alltid noga med tandborstningen, det får jag alltid beröm för, så jag borstade på. Skaffade tandtrådsbyglar som jag är skitduktig på mellan varven men sen händer nåt så jag glömmer bort ett tag. Och det är ju märkligt hur förbannat snabbt det går att droppa en god vana och lägga sig till med en dålig?

Men jag har varit noga med borstningen. Filat med byglarna överallt förutom då i överkäkens vänstra sida där det ju var lite trasigt. Man vill ju inte dra med tänderna ut. Många gånger har jag tänkt på Lasse, min tandläkare, hur han en gång när jag sa att det kändes som framtänderna var lösa, nöp tag i dem och ruckade dem fram och tillbaka så hela jag flög runt där i stolen. ”Bättre att de ramlar ut när du är här än nån annanstans ju, men du – de sitter som berget.”

Idag då. Jag fick påminnelsen, och tänkte genast omboka, Ni vet den där primitiva fight or flight-responsen. Skjuta problemet framför sig. Men sen bestämde jag mig. Det är dags att man up. Skärp dig för fan. Det är bättre att veta sanningen än att leva på en lögn, det är ju för sjutton mitt bästa säg.

Jag bävade för att gå dit. Svettades när jag kom in. Några skitungar satt i väntrummet med sin pappa och zappade på TV.n, men hamnade hela tiden på skidskytte. Jag gillar inte det. (Det var inget fel på ungarna, de var lugna och fina, men jag var nervös) Det eller nån debatt. Bah. Så ropades jag in. På skakiga knän gick jag in och satte mig. Lasse frågade hur det var, och jag sa att jag nog spräckt lite tänder och hade lite tandköttsinflammation och massa tandsten. Han skrattade och sa att det trodde han inte alls på. Mina tänder är alltid bra. Nja, men kanske inte nu, sa jag.

Vi kollar väl då!, sa han och så kollade han noga igenom utan att hitta något alls. Det var lite sprickbildning i amalgamet i nån tand där på vänster sida, men det var inget man gjorde nåt åt så länge som det inte var problematiskt.

”Vad snackar du om?”, sa han, ”Det är fint här.”

Inte heller var det nån vidare tandsten att bråka om, det finns en del, men det är inte något som gör något dåligt. Nån inflammation var det inte heller, men mellan tänderna är det så jäkla trångt att det gärna blöder lite så fort jag inte kommit åt. ”Va? Så allt är bra?” ”Ja, men vi ska kika lite på den här gamla visdomstanden du har.”

Jag har båda visdomständerna kvar i nedre käken, båda sitter illa till, en ligger ner, och den här har haft ett hål som han dokumenterade redan 2011. Nu tyckte han det såg lite sämre ut, och jag kände också en aning när han petade ner med sin spets, så en bild senare, med tillhörande nästan-kräkning för fan vad jag har svårt med de där plåtarna!, så visade han mig. Kariesen har ökat så nu är det väldigt nära pulpan. ”Jaha, men det kan vi vänta med?” sa jag, för så har han sagt i alla år:)

”Nej”, sa han och så skrattade vi. Jag mest av panik;) ”Det är bara en tidsfråga, och du vet hur det är, tandvärken kommer på julafton eller när du är på Tobago och sippar drinkar eller så.”

Det är ju sant. Jag vill hellre förekomma än förekommas. Så nu ska visdomstanden ut. Inte så att det bara är att dra ut den, nej för då hade vi gjort det för länge sen, det här blir en operation. Jag kan säga direkt att jag hellre opererar foten med tillhörande lång rehab, än en tand. Vet ni vad det värsta är? Förutom att jag är så lättkväljd och det är vidrigt överlag? Det är de här blodiga tussarna man måste ha. Jag kräks nästan av tanken, kväljningarna är på allvar. Tanken på att ta ut den får mig att hulka. Bah! Lasse funderade på att göra det själv, han gillar riktigt tandarbete mer än vanliga undersökningar;) Men bestämde sig sen för att skicka mig till en kollega som är superduktig på käkkirurgi.

Jag tänker prokrastinera det, inte tänka tanken ens, men det handlar om att bedöva, snitta upp tandköttet, spräcka tanden och plocka ut den, sy ihop och sen de där tussarna… fy fan. Han frågade om det var ok att han i remissen skrev att patienten, alltså jag, var redo på att göra ingreppet direkt. På så vis slipper jag förhoppningsvis komma dit för att han ska konstatera att det ska göras, men få en ny tid för det. Ska det göras kan det göras så snabbt det går.

Syrran upplyste mig om att pappa blev skitdålig när han drog ut en visdomstand, med feber och frossa, men det tänker jag inte bli. Däremot planerar jag in vila och praliner i några dagar, för man fick äta praliner:D

Fast jag bantar ju … inte, men tänker på kosten:) Fy mig att använda så icke-PK ord;) Får kanske skaffa nåt annat. Glass är kalorier som inte räknas, va? Iaf inte efter en käkoperation! Robban får ta hem Hemglass isglass om de har nån.

Det blir säkert bra när det är över, det går inte att komma åt det minsta där idag, så det kan knappast bli sämre.

Jag hoppas att det tar ett litet tag ändå, så jag hinner förbereda mig mentalt, eller så är det lika gott att få det gjort asap.

Kostnaden för det kalaset vill jag inte tänka på. Idag gick det loss på knappt 700kr, och det är ju märkligt ändå hur värt det känns när man slipper göra något mer:) Fast tja, jag ska ju göra nåt mer förstås.

Men här har jag gått och trott att det var trasigt, inte tuggat på den sidan mer än möjligen banan:D i ett och ett halvt år. Vad tar jag med mig från det här? Troligen inget, jag kommer garanterat göra om det:D

Jag kan ju lägga till på en gång att jag inte har en sån tandvårdsprenumeration. Jag tror inte de har det på den praktiken, det är en privattandläkare. Jag var folktandvården trogen tills jag tokledsnade på att alltid få nya tandläkare varenda gång. Ibland jättebra, men ofta de hårdhäntaste jävlarna med skitstora händer. Lasse var redan mammas, syrrans och pappas tandläkare så jag gick ju på deras rekommendationer. Det har jag aldrig ångrat, han är superbra. Men dessvärre så går han i pension nu, minus några timmar i veckan, men troligen kommer han inte prioritera vanliga undersökningar om han inte har massa tid över, han vill ju göra roliga saker. Förhoppningvis håller sig mina tänder friska och då ses vi inte. Jag blir överflyttad till hans kollega som jobbat parallellt i några år tror jag. Det blir bra.

Men vad viktigt det är med en tandläkare man känner förtroende för!

.

Nu ska jag fortsätta skriva lite på min fantasy uppgift, den fick omdömet: ”Fortsätt! Det här är spännande!” så jag har lite att leva upp till:)

Hörs snart!