Lika mysigt som det är att ta fram julen, lika ohemult tråkigt är det att ta undan den. Jag har ju inte direkt en tomte och två ljusstakar, nejdå, det är massor:) Vilket såklart är självförvållat, och som sagt, det är mysigt att ta fram.

Nu påbörjade Trixie, vilket är den enda anledningen att jag fick arslet ur vagnen. Hon plockade ner alla saker ur granen, förutom ljusen, och tog de flesta ljusstakarna. Sen ledsnade hon. Resten tog ett par timmar till:)

Jag var först och tränade ett grönjävligt HIT-pass, och så fortsatte jag med det där… galet;) men gav upp rätt snabbt. Vi skulle upp och köra HIT igen klockan 11, och det gjorde vi. Det är alldeles för lite vila mellan två sådana pass, men nu blev det så. Jag var helt och fullt tokslut sen. Hade lite huvudvärk som gick över med tabletter och två timmars nap, vid femtiden. Ja, alla fattar ju vad det innebär? Att nattpasset blev långt:D Först redigerade jag klart de filmer jag höll på med, det tog sina modiga timmar, och jag var klar runt 23. Skickade i väg dem och sen var det lurar in i öronen och på med ljudbok och pannan i kaklet.

Jag fick undan alla julsaker, packade noga ner dem och staplade sen in dem i matkällaren, enligt ett mycket specifikt system. Det tar evigheter innan man är klar. Det stod kartonger överallt som Trixie tagit fram, så just det slapp jag, men sen ska de ju tillbaka. Av nån anledning lyckades jag packa så bra att en kartong blev över. Jag antar att jag kommer hitta massor sen som inte kommer ha nån plats;)

Klockan tre var jag klar. Ja. På natten. Jag är som mest produktiv då, vad det än gäller.

Lördag förmiddag var lite seg;) syrran hämtad upp mig vid ett och så åkte vi till mamma för att hjälpa henne få upp sina julsaker på vinden. Plus fälla ihop granen. Min gran stod kvar hemma, det hann jag aldrig. Vi fikade och grejade i ett par timmar, innan hon skulle iväg och käka och vi åkte hem. Jag skulle ut och svira på kvällen, Helen och jag skulle ses vid åtta.

Duscha, fixa mig och käka och sen fick jag skjuts av Robban, vi hämtade upp Helen på vägen. DogBar har massor av artister som spelar, och i lördags var det ett band jag på förhand visste att jag inte gillade:D Det är bluesig gubbrock, Lord Pembry.

Vi hade inte bokat bord och hängde i baren, och snicksnackade med folk. De var inte så dåliga som jag trott, och låt mig tillägga direkt, det är JAG som inte gillar genren, inte de som är kassa, de är fullt kompetenta musiker, med eget material. Men nja;) Så hur det sen kom sig att vi hamnade vid deras bord efteråt, det vet jag inte. Det var de och några andra snubbar från ett annat band, och så vi då. De var trevliga och diskussionerna sådär spridda och lösryckta som det blir när det är musik, fart och fläkt, folk som kommer och snackar och går vidare efter en stund. Jag kommer ihåg absolut inte ett skit, och det för att det var noll intressanta saker som avhandlades:D Men bord bokades under kvällen till 1 februari när de ska spela igen, då nån tribut till Thin Lizzy. Men skjut mig. Gubbarnas gubbar liksom. Nu är jag inte helt säker på att jag kan, men det blir säkert trevligt, på nåt vis;) Sällskapet är ju alltid bäst iaf!

De stänger ett, men i lördags hade folk svårt för att lämna, och klockan var över halv två innan vi kom ut. Vilket är perfekt för vår sista buss går strax efter två. Nu hann vi i maklig takt gå till stationen för att kunna ta varsin buss.

Förr hade vi lågtrafik i Uppsala, det var suveränt. Då avgick alla bussar samtidigt och det fanns en samordnare som hade koll, var nån buss sen fick de andra vänta om det fanns passagerare som skulle byta. Alla bussar utgick från en och samma gata inne i stan. Det var så bra, för oavsett om man tog olika bussar blev ingen lämnad ensam. Nu blir antingen jag eller Helen ståendes ensam i en kvart på stationen i som är ett jäkligt otryggt ställe. Utsett som ett av stans mest otrygga. Tack för den. Det ligger också en bit utanför city, det tar iaf tio minuter att gå, minst, beroende på var man är. Man kan såklart hoppa på bussen på nån annan hållplats, men då skiljs man åt ännu sämre.

Jag kan ta vara på mig själv och det ska mycket till innan jag blir orolig eller rädd, men jag har döttrar och söner som jag inte alls vill ha ståendes solo. Det är dessutom skittråkigt att stå och frysa ensam i femton minuter. Jag kommer inte ihåg när de tog bort lågtrafiken och jag har ingen aning om varför, för det var verkligen superbra.

Kom hem vid kvart i tre, hungrig som en varg, och gjorde toast och satt och scrollade en stund innan jag gick och la mig. Vaknade elva. Jaha, ska man kliva upp kanske? Ja, jag var ju otroligt nog rätt pigg, så upp, käka och sen kavla upp ärmarna och börja storstäda. Tog ner alla ljusslingor och hivade ut granen. Dammade och torkade och dammsög överallt. Min älskade Narwal robotdammsugare sköter ju vardagsunderhållet, men hur bra han än är så fixar han inte att flytta på möbler, dammsuga gardiner eller torka lampknappar:D Plockade undan, ställde i ordning. Mitt sovrum blir till ett enda stort förråd under julen. För att få rum med granen drar vi in hörnskåpet dit, så det släpade jag ut igen, och sen tog jag reda på alla olika kartonger och högar som samlats där inne. Extramadrasser, täcken, julklappar, saker som inte ska vara framme under julen.

Bäddade rent där inne och i mitt egentliga sovrum, dvs Jamies rum. Vi har ju bytt, typ. Hans säng är ställbar, man kan fälla upp huvudänden, och får allt i världen höja fötterna också, och den är så mjuk! Jag som har så ont i axeln av min egen och måste vända mig tusen gånger per natt för att jag får ont i höften eller benet, sover som en klubbad.

Dammade, torkade, dammsög. Kastade tvätt i maskinen och ni vet, röjde.

Till sist var jag klar. Och belöningen var ett nytt pussel:) Den här gången ett med motiv Peaky Blinders. Det såg kul ut. Där blev jag sittande till fyra på morgonen utan att ens inse att tiden gick. Jag vet, jag är inte klok:)

Pusslet var kul, men bitvis (hehe, sorry, det var inte meningen) skitsvårt. Och, precis som i de andra av samma tillverkare fattades det bitar.  De är inte köpta nu, utan för kanske tre fyra år sen. Fyra olika motiv. Ett Game of Thrones, som jag inte minns om det fattades bitar, ett La casa del Papel, där en bit fattades, Stranger things – en saknad bit, och nu Peaky Blinders – 2 bitar.

Om jag minns rätt kostade de 49kr, nedsatta men nya i obrutna förpackningar, på Eko, 1000bitar, men det stod ingenstans att det skulle saknas bitar eller vara sekunda, då hade jag aldrig köpt dem. Jag avskyr nämligen när inte pussel är kompletta.

Men ja, nu är det som det är. Jag packar ner dem igen, skriver på en lapp att det fattas, hur många och ungefär var, för att inte bli lika irriterad nästa gång.

Hela söndagen gick alltså åt till att städa, och måndagen var riktigt seg. Jamie hade sovmorgon och klockan behövde inte ringa så tidigt, men jag skulle ändå iväg och träna vid 11.

Snark. Men det är ju helt självförvållat:D

Idag är det tisdag, och jag är trött, jag satt hela dagen igår och redigerade filmer, och fick sen tillbaka en som de ville korrigera. Och eftersom jag inte kan släppa saker gjorde jag det direkt. Det blev en sen natt igår också. Och träning 11 idag:)

I morgon har jag pass klockan 15, så fasen att jag tänker sova. Eller tja, jag ska väcka kids först, men sen tänker jag absolut kvarta ett tag till. Det är ju ändå fördelen med att styra över sin egen arbetstid. Jag kan jobba när jag är som mest kreativ och starta dagen lite senare.

Nästa vecka, ska jag på årets första konsert!

På torsdag har Thåström turnépremiär i Uppsala:) och jag planerar att stå längst fram tillsammans med syrran:)  Som sist.

Mars 2022, pandemin var precis avblåst och man var utsläppt på sköra, stappliga ben igen. Det var 2500 människor i publiken och så många på ett och samma ställe hade jag inte sett på två år. Här skrev jag om det.

Jag minns att känslan av klaustrofobi var ständigt närvarande, men eftersom vi stod längst fram kunde man låtsas som att det inte var knökfullt i lokalen:) Syrran sa häromdagen att det var exakt fem år sen som de blev hemförlovade från arbetsplatsen på SAS, pga pandemin. FEM år sen? Kan ni gå med på det? Jag anser de där två åren som en enda stor minneslucka, det finns inget att hänga upp minnet på. Vi gjorde massor av saker, hade det hur mysigt som helst med familjen, men allt var ju inställt. Inget midsommarfirande eller avslutningar.  Jag minns exakt hur en av ledarna på Friskis sa: Tror ni man kommer kunna läsa om det här i historieböckerna, som med Spanska sjukan? Jag svarade ett rungande JA. Och hade rätt, som vanligt;)

Thåström är mäktig. Riktigt makalöst mäktig. Jag ser fram emot det här ♥

På Kaliber Bar har de med anledning av konserterna, det blev en extra på fredagen, först ett Thåströmquiz, sen ska sångaren i Misery Loves Company, spela hans låtar en kväll. Visar man upp konsertbiljett får man halva priset:D Vi har absolut planerat att gå dit:)

Nu ska jag fixa undan lite och sen hoppa i säng, just nu har tröttheten gått över men den kommer tillbaka snart:)

Hörs snart!