Idag är det söndag och hejsan hoppsan vilken gråtrist helg! När JAG väljer att se mello för att få lite glitter i livet, då är det illa;)

Det regnar. All den fina snön som vräkte ner förra helgen är puts väck, borta. Extremt lerigt och grisigt ute, vedervärdigt. Djuren kommer in som dränkta smala versioner av sig själva och lägger sig under en filt och fryser. Fy fan, kan inte vädergudarna gå i samtalsterapi eller nåt för att komma överens om vädret?

Men det går framåt iaf, ljuset återvänder dag för dag och DET är underbart!

Igår spelade Jamie fotbollsmatcher, två stycken efter varandra, först som målvakt och sen som utspelare. U t o m h u s …brr.

Jag hade lovat att gå och kolla på honom, jag gör det gärna när det är sol och varmt;) men i februari? Nja. Det var det enda bra med basketen att de alltid var inomhus, förutom när det var en ljuvlig dag så man bara ville vara ute då. Men allt annat är jobbigt med basket. Jag är ju tydligen en vek jävel när det kommer till både ljus och ljud och är så löjligt påverkad av ljuset i hallarna, och de gnisslande dojorna, de onödigt höga och skarpa signaltutorna och bollarnas dunkande. Jag gick alltid ut från en match med känning av migrän. Hade som minst huvudvärk och mådde en aning illa. Helt sjukt. Det kan jag inte säga att jag gör på fotbollen. Möjligen iofs när de spelar inne, för det är nåt med belysningen på sådana där ställen alltså! Jag kan känna av det på Friskis också, när man är i de stora salarna och ljuset är dimmat på ett specifikt sätt. Där GÖR jag ju saker och tittar inte lika mycket omkring mig, så det är oftast överkomligt. Men det händer absolut att jag blir luddig i bollen.

Herregud så flummigt det låter! Men jag vet ju att jag är väldigt påverkad av ljus, och bristen på det.

Nåväl! Han ville att jag skulle kolla på den match han spelade utespelare så jag klädde på mig och gick dit till klockan två. Tog på min långa dunkappa, en mössa och vantar, stoppade i lurar med en ljudbok och kände att det här funkar. När jag klev in på planens konstgräs insåg jag att jag borde haft gummistövlar i stället. Fy fasen så sankt det var. Bara att trippa så gott det gick upp på fasta marken;) Det var värst vid ingången där det låg snö kvar som man fick vada igenom. Att stå rakt upp och ner är alltid lite jobbigt, med ryggskott och en sträckt lårmuskel är det mer jobbigt. Det finns ju rutinerade och smarta föräldrar som har med sig stolar, men till den skaran hör inte jag;) Jag brukar sätta mig på marken, på en jacka om det är fuktigt, men det funkar ju inte den här årstiden, och att släpa en stol med på promenad gör jag inte:)

De senaste matcher jag sett har Jamie varit målvakt. Han är duktig, men gillar det inte. Tränarna ser potential och vill gärna ha honom i mål, men han är motvalls. Fattar ju jag med, det är liksom målisens fel när de förlorar, tycker många. Faktum är ju snarare att det är ett helt lag framför målvakten som är precis lika delaktiga. Men är man 13 år är inte det ett argument som funkar. Då är man sämst och har sabbat för laget om man släpper in mål. Men nu var han ute, och han är bra där med. Kul att se:) De spelar i tre perioder. Jättemärkligt för mig som både ser en del på fotboll och spelat som ung, jag vet inte när det uppkom men så är det nu. De kanske kallar det för Halvlek, men det går inte i mitt huvud, en halv är en halv och inte en tredjedel:D Jag stod där och hade det varmt och gott i min sköna dunkappa, det är lätt det bästa jag någonsin haft vintertid, men blev kall om fötterna. Kom på också att jag inte ska bli kall om det transplanterade fettet. Vet inte alls hur länge det gäller, och det har gått fem månader nu, men jag chansar inte. Hittills har jag haft långa strumpor och benvärmare under byxorna när det varit kallt men nu missade jag det. Tänkte att det var ju inte speciellt kyligt ute, men glömde bort att det kyler från marken.

Jag fick stå där och stampa lite:) De vann matchen och vi traskade hemåt igen. Jamie ville baka en kladdkaka så det fick han väl göra då, vem bråkar om sånt en lördag liksom? Sen började jag frysa. Ni vet sådär inifrån som när man håller på att bli sjuk? Exakt så. Jag har väldigt sällan feber, men de gångerna jag får det börjar det alltid med att jag är kall i själen och så sprids det utåt. Plus ont i ryggen. Just ryggontet var svårt att bedöma igår, men frysandet var väldigt likt feber på ingång. Jag blev skitsur:D Vafan, jag har ju knappt träffat en enda människa på hela veckan ju!? Ungarna har varit mestadels hemma eller utomhus, och jag har enbart varit på Friskis, inte ens på affären. Sur som ättika la jag mig i soffan och så kollade vi på ett avsnitt av Reacher. Jag med en vetekudde på fötterna för att få upp värmen. När jag blir kall om det skadade benet så agerar det som en kylklamp, jag lovar att det kan vara kallt i timmar. Blodcirkulationen i det är ju inte på topp och jag har så begränsad rörlighet i det att jag heller inte kan veva på med tårna som man annars kan göra:) Jag får heller inte bli för varm om fettet, men att ha kudden på fötterna är ju en bit ifrån. Jag var snurrig och yr, mådde en aning illa också, sådär som att man är lite åksjuk. Helt övertygad om att nu rasslar influensan in kopplade vi om till mello. Jag gillar ju inte det, men i eländet kan man ju göda det;)

Jag visste inte vilka som skulle tävla igår, men nailade snabbt att Måns Zelmerlöw går som första artist direkt till final, allt annat vore märkligt. Utan att ens ha hört låten då. Jag har sett en deltävling, förra. Men i varenda en har jag tagit ut vilka som gått vidare. Man skulle kunna säga att antingen är jag synsk, vilket jag inte är;) eller så är det helt jäkla uppenbart för vem som helst att se, och med andra ord hade vi kunnat ha en tävling med bara de bidragen.

Igår var inget undantag. Jag hörde en takt av Måns låt, och både jag och Trixie sa att här har vi vinnaren. Jag tror att han vinner finalen också och sen tar vi hem Eurovision. Måns Zelmerlöw är en jäkla stjärna ju! Jag kan inte låta bli att le när jag ser honom, han ser så glad ut jämt. Han har det där utseendet som inte går att värja sig mot, det är glittret i ögonen och den enorma charmen. Han gör mig glad:D

Däremot, hallå? De här finska krabaterna, KAJ? WTF? På allvar nu, vad är det för fel på svenska folket som varenda gång ska rösta fram nåt bidrag som man behöver ett helt kuddhav att gömma sig under? Jag erkänner villigt att det var en klämmig refräng, men därifrån till att representera Sverige i Eurovioson? Nej, bara nej.

Edvins skämt var ju i af lite mer diskreta, men de fanns där. Dåliga och pinsamma. Och hans mamma? Nejmen jag ville bara byta kanal när hon kom in med en tårta, hade jag nått fjärrkontrollen hade jag gjort det. DET ÄR INTE KUL!

Jag brukar undvika att se på SVTs direktsända grejor, alla svenska förresten oavsett kanal, och jag inser att det här är en anledning. De som skriver manus är värdelösa. De som planerar mellanakterna är usla. Jag brukar tänka: Och det här får de betalt för? Mina kids skulle kunna hitta på roligare saker! På allvar.

Bah.

Nåväl, det var så dåligt att jag blev frisk i alla fall:) För när det var över så hade jag slutat frysa och mådde mkt bättre, tackochlov. Firade med ett antal avsnitt av X-files och sen sov jag som en stock, drömde om diverse Aliens:)

Nu ska jag och Jamie åka och lämna tillbaka de hyrda slalomskidorna, det är plus fem grader ute och regnar, sportlovet är över så det är dags:)

Ha en fin fortsatt söndag! Vi kanske hörs lite senare:)