Jag har ibland ett suveränt fokus, dessvärre ofta på oviktiga saker. Det är ju typiskt;) Men sen i julas när Lovelia plockade fram ett pussel har det funnits ett pussel där, på kortänden av köksbordet.

Jag kan sitta i ohemult många timmar, lyssna på ljudbok och lägga en bit här och en där. Och ibland bara glo utan att hitta en enda bit. ”Bara en bit till, sen slutar jag”, det mantrat låter aningen för likt missbrukarens för att det ska vara helt sunt.

Nu idag la jag klart det jag hållit på med, och bestämde mig för att jag skiter i alla de 40-ish bitar som är samma blå nyans. Bitarna passa rho med varandra utan att det är rätt, och jag ser ingen vits med att lägga ner ännu mer tid. Man ska veta när det är läge att avsluta.

Jag tänker inte plocka upp ett nytt nu. Jag har inte tid att bli sittande 😀

Igår var det lördag och jag satt till fyra på fredagkvällen med pusslet, sov till tolv, klev upp och satt sen hela dagen. Vi skulle ut på kvällen, och jag hade lugnt kunnat skita i det, bara för att pussla vidare. Galet. Jag hade ju dessutom lyckats dubbelboka, så jag hade dels ett bord på DogBar med Helen och kompisarna, för att se ett band kära en ThinLizzy hyllning, och dels skulle syrran och jag till Kaliber Bar och lyssna på när Patrik Wirén spelade Thåström, alltså som DJ. Jag har inget till övers för Thin Lizzy, men de här killarna snackade vi med sist och de var trevliga. Så min plan var att mäta upp Helen vid 19, och sen när bandet började spela, byta bar. När de vara klara, skulle jag gå tillbaka och så kunde vi hänga.

Men sen blev Helen risig, och det hela slutade med att vi enbart gick till Kaliber. Det är en rock-bar, med jäkligt bra musik oftast, och ett väldigt blandat klientel. Dels övervintrade rockers, dels ungtupparna med jeansvästar, patches och långt hår, som önskar att de var med på dåtiden, och så allt där i mellan. Mycket snubbar. Vi har varit där med fotbollskillarna ett par gånger men aldrig ensamma. Nu tog vi bussen in till åtta ungefär, och satte oss vid ett bord, bytte bord, och bytte igen:) Haha, det första var ett för 4-6 personer och vi var två, plus att det var speglar så man såg sig själv hela tiden. Det är inte vår grej, ju mindre man behöver se sig själv, ju bättre:) Bord två luktade det knepigt vid, och det sista var perfekt.

Wirre är/var sångare i Misery loves Company, ett band som det gick jäkligt bra för på dåtiden och som spelade för några år sen i Uppsala, då såg jag dem. Jag har lyssnat på dem periodvis, det är stökig, industriell, metal musik. Han har också gjort lite solo och vi lyssnade på honom en sommar för några år sen. Hans stora förebild är just Thåström vilket hörs väldigt väl i soloprojekten. Han dj:ade på och det var mycket bra låtar som gled förbi under kvällen. Trevligt:)

När han var klar, så hade vi ingen lust att sitta kvar där, trots att man fick bra pris i baren om man visade upp konsertbiljetten:) Vi gick förbi DogBar för att kolla läget, och det var alldeles för lugnt och ingen jag kände igen, så vi åkte hemåt i stället.

En lugn och lagom kväll, och väl hemma hamnade jag i köket med Robban och babblade på en lång stund. Sen sova.

Jag drömmer oerhört mycket nu, det där brukar gå i perioder. Just nu är det långa historier som spelas upp, som filmer. Ibland bra, ibland dåliga. En natt nyligen drömde jag att huset jag gick igenom, sprängdes och att mitt agerande var under all kritik. Jag fick råpanik och frös fast, kunde inte ta ett enda beslut. Jag vaknade skitförbannad på mig själv:)

Om det är något jag brukar vara bra på så är det att agera under stress och press. Jag tappar inte huvudet utan brukar kunna se helheten, överblicka, ingripa, delegera. Jag var sjukt besviken på mig själv.

Sprängningarna i samhället har helt uppenbart tagit sig in i mina drömmar.

Det här som de diskuterar nu, om man ska kunna ta ifrån gängkriminella och kriminella deras uppehållstillstånd/medborgarskap eller utvisa dem till deras hemländer efter avtjänat straff. Jag hoppas de kommer fram till ett JA, det ska vi.

Jag är less på kriminella, på hedersrelaterat våld och på våra löjligt låga straff.

Jag hade skrivit en långt utläggning om det här men insåg att det bara kommer resultera i att nån tipsar bloggbevakning och så ska folk där sitta och skriva: ”Jag vet inte vem hon är men hon verkar ju dum i huvudet.” När det läst ett utdrag på en bråkdel av det hela. Pallar faktiskt inte med att bli irriterad;)

.

Nu ska jag sätta mig med en kopp kaffe och min fantasytext, jag ska lämna in en del på onsdag, och för en gångs skull är jag i fas:D

Jag gillar den och då går det lätt att få till det.

I morgon ska jag försöka träna och ta itu med lite filmer som ska spelas in, klippas och skickas:)

Ha en fin måndag nu ♥

 

Reklam och annonslänk för Casall

Jag fick en fråga om jag inte kunde länka lite träningskläder, och det kan jag såklart, och ni får mina tankar runt det också:)

Jag vill allra helst träna i kläder som inte märks, det får inte vara något som korvar sig, rullar ner eller upp och de får inte vara genomskinliga. Gärna svarta, för det är typ det enda som det inte blir stora svettfläckar på;)

Jag har massor av träningskläder och använder några få för att de just uppfyller de kriterier jag har. Casall är ett märke som allt är bra ifrån, förutom priset då, men det får man leva med, helt sjukt vad alla träningskläder kostar. Jag lägger ändå ner de pengarna för det lönar sig i långa loppet.

De här tightsen är bra, med hög midja och fickor på benen där man kan ha telefonen.

Pure Pocket High Waist Tights omfattas av Casalls hållbarhetsgaranti, vilket innebär att de kommer att se ut och kännas som nya även efter 200 tvättar, det är bra för man behöver ju tvätta dem hela tiden. Flera av kläderna jag länkar omfattas av den garantin, vilket är jäkligt bra!

Jag har mobilen i fickan om jag kör ensam på gymmet, men då är den grymt bra:) Den höga midjan håller in lite och gör så byxorna sitter still. Finns i flera färger.

Jag har bara långa, och det är enda gången jag har tajta byxor på mig, och anledningen stavas såklart VAD. Men eftersom det är så sjukt obekvämt med tyg som fladdrar och rör sig har jag varit tvungen att kompromissa.

De här är nedsatta 🙂

Alla ser ju typ likadana ut, och även fast tillverkarna gärna vill bestämma vad man ska använda dem till så lovar jag att det funkar utmärkt med ett par för högintensiv träning på yogapasset, och tvärtom:) Bara de är sköna och sitter som de ska. Men välj hellre ett par med lite mer stuns i, helst med shapingeffekt eller kompression. Det är överlägset mkt skönare när de håller flobbet på plats:)

De här är ribbade, jag visar dem i rosa för det syns ju bättre än svart! Jag har inga sådana, men vet att döttrarna har, och gillar dem. Jag tycker det är riktigt snyggt med ribbat.

Samma här, hög midja som sitter på plats. Däremot vete fasen om jag skulle välja ett par rosa tights, det är, personligen, lite för mkt gris-varning på det;) Fläsklägg, skinka och fläskfilé behöver inte synas mer än nödvändigt;)

SportBH är ju en djungel och beror mkt på egna preferenser och byststorlek. Jag kan ju ha det mesta eftersom jag inte har direkt nåt som behöver hållas på plats, men en större byst behöver ju mer stöd och support.

Den här är fin och nedsatt i den färgen

Jag ogillar att se tjejer träna i enbart sport-bh, och tights då, men det är ungefär lika som att se en man träna i bar överkropp, för mycket hud. Hud som kommer i svettig kontakt med redskap som jag sen måste ta i. Brrr. Men OM man nu måste det, så välj en sporttopp som är lång, så så lite hud som möjligt syns:D De unga tjejerna väljer ofta att visa så mkt som möjligt, oavsett hur de ser ut, och det märks ibland att de känner sig extremt obekväma. Ja, jag fattar. Ta på dig en tröja så känns det bättre, och ingen kommer glo;) Om man tycker det är jobbigt med män som tittar måste man ju inte visa upp så mkt som möjligt…?

Den här bh:n har vunnit Bäst i test förra gånger och funkar tydligen till högintensiv träning.

Den här outfiten funkar också om man nu vill träna i bh och shorts. 

När det kommer till överdelar sen så har jag inte hittat några perfekta på många år. Jag har mina gamla, två stycken, som har resår i nederkant. Det är inte alltid vi är upp och ner på träningen, men när det händer är det vidrigt att behöva dra ner linnet hela tiden, stoppa in det i byxorna eller visa hela överkroppen. Jag vill att linnet ska sitta kvar vid höften.

 

Linne  i en modell jag ändå gillar. Jag väljer alltid en storlek större för att få lite vidd över magen, jag vill inte ha åtsmitande.

Mest för att jag känner mig fet och flobbig då, men också för att det är obekvämt:) Det får gärna sitta löst över höfterna, men då ha en skapligt osynlig resår av något slag. Eller en gummerad kant.

Kort linne för den som absolut vill visa hud, så här är det ändå ok.

Det här var snyggt i bak också.

Vill man inte ha tights så är det här ett alternativ

Eller mer joggingliknande . De här var jäkligt snygga!

Jag får panik av att träna i något mer än linne, men på vintern är det ibland så förbannat kallt inne på Friskis att jag önskar jag hade en långärmad. Då är det så tunt som möjligt som gäller, för det blir alldeles för varmt annars. Jag fryser ofta massor innan ett pass, men sen blir man ju varm:) Och blir man inte det så tar man inte i tillräckligt;)

Eller iaf en t-shirt, för när man ligger på ett svinkallt golv är det väldigt obehagligt 🙂

Jag hade faktiskt en sån här, fast i superrosa och en storlek för stor, när jag väntade Jamie. Men den sitter inte det minsta bra nu, alldeles för stor. Tja, eller var det efter att han föddes, sen dess ha jag inte testat den…:) Jag får väl egentligen bara hoppas att den är för stor fortfarande;)

 

Ja, men det här var en del tips om träningskläder. Det allra viktigaste är som sagt att man trivs i kläderna, det spelar ingen roll för träningens skull vad man har på sig. Allt funkar. Jag har kompisar som tränar i shorts och t-shirt, eller i jumpsuits, eller urtvättade joggingbrallor. De flesta har nån form av tights dock, oavsett kroppsform och det är väl troligen för att det är mest bekvämt.

Ibland har man tur och hittar något suveränt på otippade ställen. Jag handlade exempelvis flera toppar och tröjor på Willys för många år sen. Men oftast handlar jag från nätet. Jag vet vad jag vill ha och vilka märken som passar. Att stå i ett provrum och testa sportBH:er kan vara något av det jobbigaste jag någonsin gjort, när den fastnar för att man är svettig och har tagit en för liten storlek 😉 Så står man där och hoppar, försöker kränga den antingen av eller på:D Samma med tightsen … jösses vad tråkigt det är att prova när man måste av med alla kläder. Tröjor går an däremot.

Casall är bra kvalitet, med bra garantier och vad jag har upplevt, en bra kundtjänst.  De är dyra, det tänker jag inte förneka men å andra sidan har jag kvar mina allra första tights som jag köpte från dem, och det var över tio år sen, strax efter att jag blev dumpad. De är tvättade en halv miljon gånger men är fortfarande helt ok.  Jag använde ett av de paren häromdagen:)

Ni hittar Casall här