Alltså, jag är så dagvill! Jag kan inte förstå att det är den 14 maj på onsdag, då fyller mina tvillingar 25 år! Normalt är de här dagarna i maj de absolut vackraste i mitt huvud. Men nu? Jag är kvar i april. Fuck virus.

Jag trodde jag var frisk redan i fredags, hade ju orkat vara uppe utan att sova middag både torsdag och fredag, och lördagen var jag typ frisk. Väldigt seg dock, orkar liksom inte fundera på att ta en promenad, men det är mer för att jag fryser och vädret är tråkigt. Jag hade lock för öronen, känns som att ha öronproppar i, helt värdelöst, noll smak, noll lukt och jag snyter ur halva hjärnan flera gånger om dagen, men det verkar vara rätt normalt. Jag gjorde mig i ordning för att träffa Helen på DogBar. Två killar som spelade covers, hur jobbigt kan det vara liksom? Jag behövde få träffa lite folk.

Man kan väl säga att det var faktiskt jobbigt:D Inte med musiken, det var najs att inte behöva ha öronproppar, och det var härligt att få kramas med kompisarna, men sen. Jag tänker säga det till er här nu, så får ni hålla det emot mig om jag bryter mitt löfte. Men det var sista gången jag var på O´Connors. På allvar.

Jag har aldrig blivit utkastad eller nekad att komma in någonstans i stan, någonsin. Förutom där. På grunder som inte har med något att göra. Vakten där, eller det är två, de hatar av någon anledning mig. Inte för att jag bråkar eller är för full eller somnar under ett bord eller något sånt, nejdå. Utan för att jag haltar, och ”helt uppenbart inte ens kan gå”. Det nekades jag att komma in för ett par månader sen, då var jag nästan helt nykter. Och i lördags var det en kompis som inte fick komma in, och när jag då skulle säga hej då till honom, så fick inte jag heller komma in sen. Fast jag alltså redan hade betalat inträde och lämnat min jacka två minuter tidigare. Nu var jag helt plötsligt inte välkommen. För att han var för full.

Om jag får vara elak, och det får jag för det är min blogg:D Så är de där två vakterna vidriga. På allvar. De silar mygg och sväljer kameler. Båda två visste att de släppt in mig två minuter tidigare, men båda två skulle nu göra en stor sak av att jag var otrevlig för att jag blev en smula irriterad över deras bemötande. De beter sig som klassiska ”jag ville egentligen bli polis men kom inte in på polisskolan så nu tar jag ut all ilska över det på folk som är glada”-vakter. Jag är alltid trevlig mot vakter, det finns liksom ingen anledning att inte vara det, dessutom vet man ju att de sitter på makten att hiva ut en, och det var jag även i lördags. Tills de går på mig som två jävla bufflar. Två minuter tidigare gick det utmärkt att ta emot mina pengar och jag ser ett mönster som gör mig irriterad. Den ena av de där två har jag haft en ordväxling med vid några tillfällen. Det är alltid: ”Passa dig för annars åker du ut!”-hot som levereras. Om jag uppför mig, vilket jag alltid gör, så finns det ingen anledning att hota mig, och det reagerar jag hårt på.

Jag är inte ensam om att tycka så här om de här två, och nu känner jag att mitt mått är rågat. Jag tycker om O`Connors som pub, men deras val av vakter går inte. Jag kommer ju åka ut vad jag än gör. Bara för att de kan. Och det tänker jag inte gå med på, de tar inträde vilket bara det är sjukt, sen åker man ut om man tittar fel på vakten. Allt samtidigt som folk kan vara extremt råpackade och otrevliga i en annan del av lokalen.

I stället gick vi till Harrys, eller förlåt de har ju bytt namn till … öht Etage. Vakterna där hade inga problem med att släppa in mig, och då hade jag ändå gråtit lite bittra tårar av ilska för att jag blev så förbannat jävla arg;)

Kvällen var ändå trevlig, förutom vakt-asen. Killarna som spelade covers var både bra och kul. Jag gillar ju när det är låtar man känner igen och kan skråla med i:)

Dagen efter var jag tillbaka på ruta ett. Men vafan? Jag var uppe rätt skapligt och duschade och käkade, men sen hade jag lite frossa, lite hostattacker from hell, en snorproduktion på högvarv, och återigen ont i huden, sådär som jag bara har när jag har feber. Det höll i sig hela dagen, hela kvällen och en bra bit in på natten. Sen somnade jag så svårt att veta hur jag mådde då:)

Nu i morse kändes det som jag kanske var bättre, men nja. Det är tveksamt. Jag är ändå inte sjuk, fattar ni hur jag menar? Jag är matt, trött, seg och extremt ofokuserad. Kan inte riktigt hålla en tanke i huvudet tillräckligt länge för att åtgärda den. Jag har försökt beta av mail men det är svårt när orken tar slut direkt. Jag är halvdöv och snorig så det är ju svullet i öron-näsa-hals området vilket påverkar såklart. Jag vill ju inte använda nässpray men just nu får jag nog återgå till den. Jag slutade med den för några dagar sen, eftersom jag är livrädd att bli beroende igen. Men samtidigt är jag lika livrädd att det här ska fastna och bli nån läcker bihåleinflammation:D

Jag känner mig färdig med att vara sjuk nu.

Jag har läst era kommentarer om lukt och smak och tänker inte lyssna på dem som säger att det kanske aldrig kommer tillbaka:D Så jobbar inte jag. Jag ska ha tillbaka det. Finns inget annat. Jag tänker att det är lika bra att gå ut med en positiv inställning:)

En annan sak som hände i helgen är att Helen och jag beställde de dyraste biljetterna jag någonsin beställt, för så dåliga platser:)

Jag hade ju missat det här, så det var ju slut på bra biljetter, men då brukar det ju å andra sidan inte kosta så mycket. Döm om min förvåning när Helen visar upp att helt vanliga sittplatser vid sidan av scenen kostade 2300kr STYCK! Nere på ståplats ska man tydligen sitta nu, och då fick man hosta upp 2800kr.

Det mesta var ju slut, förutom de här dyra biljetterna då, men vi har nu sittplats i mitten, på mittenläktaren, för tusen spänn styck. My fucking god. Jag var på väg att vägra, jag ska se både Guns n´roses och Robbie Williams i år, då står vi och betalar typ 800kr. Där nånstans går smärtgränsen. Jag kan betala mer för att stå i Golden Circle, men för att sitta långt uppe på läktaren? Det sved ordentligt, kan jag meddela:D Samtidigt är det ju fånigt att avstå för några ynka hundralappars skull.

Men, så här är det, en gång på stenåldern, innan de var världsberömda, spelade Roxette i Uppsala, och av nån anledning jag glömt, troligtvis handlade det om ekonomi, så gick vi inte och såg dem. Något som skavt sen dess. Jag hade gärna velat se dem, Per Gessle är ju min barndom på så många sätt. Jag såg Roxettes debut i nåt underhållningsprogram på dåtiden och jag gillar det, både nu och då. Jag vet inte om de inte spelat mycket i Sverige eller om jag helt enkelt hade för mycket att göra med att vara mamma då, men nu kan jag se dem. Den chansen att få bort skavet måste man ta:)

Jag tycker valet av Lena PH är suveränt, hon har en pipa som kan mäta sig med Marie Fredrikssons, samtidigt som den är egen och unik. I december, tror det var den femte, är det dags. Jag fyller år fem dagar senare och har alltså skaffat mig själv en finfin födelsedagspresent:D

När jag bokat biljetterna till Guns n´roses var jag helt lycklig i själen efteråt. Jag trodde inte att jag ville gå så mycket som jag tydligen ville:) Frågade syrran och hon var lite sådär njaaa, njäää, kanske…. och jag bokade direkt efter ”kanske”:) Så fort biljetterna landat i min inkorg spred sig lyckan i kroppen. Jag blir fortfarande alldeles pirrig:) De är så jäkla bra!

Den känslan är inte samma inför Roxette, men det kommer mest troligt finnas där när de drar igång, för det är låtar som funnits intill mig i livet:)

Att musik kan vara så viktigt ändå. Jag älskar musik och jag har vidgat mina vyer under åren. Alla som blev så förvånade över att jag gillade Herreys, kanske blir lika förvånade över att jag nu också lutar åt country-hållet:) Vilket inte är ett dugg konstigt för mycket av countryn är ju ren rock. Med magiska röster.

Nu måste jag gå och snyta mig och dricka en halvliter vätska, jag är osäker på om jag har lite feber eller om det bara handlar om att det är kallt inne. Solen visar sig så jag ska gå ut och sätta upp snoken …. nej förresten, den försvann;)

Ha en bra måndagkväll nu:)