Hur coolt är inte det?

Nu för tiden är det ju inget som är speciellt speciellt med att de är tvillingar, mer än att det i mitt hjärta alltid kommer vara det häftigaste jag ever varit med om:)

Men under småbarnsåren och skolåren var det mesta lite speciellt.

Idag fyller alltså Robban och Corrinda 25 år!

Här var de nykläckta, stora och fina:)

Robban vägde 2,8kg och Corrinda 3,2kg, han sov aldrig på dagen och hon skrek för jämnan:D

De var helt och fullt osynkade och det var det enda som var viktigt med tvillingar hade jag lärt mig, att de skulle synkas för att man själv skulle hinna med att sova och sånt där. Ja, men när det inte gick då? När Robban sov som en stock hela nätterna från det att han var nån vecka medan hon ville äta hela tiden. Måste man synka då?

Ja såklart, sa BVC-tanten. Nej, sa jag efter några veckor, det går ju inte. Jag får mest sömn om jag låter Robban sova och har Corrinda intill mig i sängen så hon kan äta hur ofta hon vill. Jag är glad att jag redan hade två barn, plus min erfarenhet som barnsköterska i grunden. När BVC-tanten hetsade upp sig över olika saker, det vart alltid något som var fel och det var alltid akut. Helst skulle jag åka till barnakuten hela tiden. För vad? Ja han är gul. Ja lite, men värdena är ju ok och på väg ner? Han MÅSTE SOLA! På barnmottagningen suckade de bara och skickade hem oss. Robban var lite mindre, och höll sin egen vikt, men helt plötsligt skulle han matas med rapsolja för att gå upp i vikt? Det här var när jag äntligen fått honom att acceptera välling eftersom jag skulle jobba nätter. Aldrig i hela livet att jag förstör det genom att hälla i ren olja?

När det verkligen var något, som när han hade öroninflammation, och det rann ur öronen, då var hon noll intresserad. Hon var inte bra, nej:D Totalt värdelös och förvirrad.

Varje gång vi kom för att väga var jag ensam. Hon satt vid skrivbordet och fipplade med journalen medan jag klädde av Robban som var tvilling Ett, för Gud nåde om jag tog fel ordning på ungarna!  Jag tog av honom alla kläder, vaggade Corrinda som alltid var ledsen där hon satt i babyskyddet, vägde honom, talade om vikten för sköterskan och la honom på längdbrädan. Då frågade hon varenda gång: Vad vägde han? Eller vänta, förlåt. ”Vad vägde tvilling ett?”

Jag upprepade det men oftast ville hon kontrollera så jag fick väga om, och det stämde ju varenda gång såklart. Hon gick till skrivbordet för att fylla i journalen och: ”Vad vägde tvilling ett nu då?”

Snark. Vid det här laget skrek Corrinda högt för det mesta och jag ville byta barn, men hon skulle mäta längden in absurdum, så Robban också började vråla av ilska över att bli utdragen som ett gummiband, och inte komma ihåg den utan jag fick påminna. När hon äntligen var nöjd med längden, för den måste ju också stämma med föregående gångs, hade hon mätt så det inte stämde måste vi göra om…., så hade jag fått på Robban blöja och alla kläder innan hon fått upp Corrindas journal, och innan hon fått fram tabellerna var Corre avklädd och vägd. Jag rapporterade vikten, och la henne på längdbrädan, tänkte att nu är det lugnt och tyst, nu måste hon ju klara av att skriva in siffrorna. Men icke. Hon skulle helst kontrollväga och såklart glömma vikten likafullt på väg tillbaka.”Vad vägde tvilling två?” Längden samma sak. Jag vet inte om hon någonsin sa deras namn utan det var bara tvilling ett och två.

Jag kom från jordens bästa BVC-sköterska till den där …

Efter några år gick hon i pension eller nåt, tack och lov. Hon var även distrikssköterska och vid något tillfälle vet jag att en av våra grannar som kom dit med någon slags hudåkomma, tvingades gå ut på balkongen för att ”det var så äckligt när det rasade hudflagor överallt.” Jodå.

De sista åren jag hade BVC fick jag förmånen att ha min gamla kollega som BVC-sköterska och det var som en egoboost varenda gång:) Hon hjälpte till med kidsen, berömde mig för att de var tjocka och feta osv:)

Jaja, det gick ingen nöd på mina tvillingar i alla fall:)

Ibland sov de samtidigt, de tillfällena är väldokumenterade:D

De har gått i samma klass tills de började sexan, då ville Corrinda gå basketklass så då delade de på sig. De har aldrig varit speciellt nära, men de är ändå viktiga för varandra. Ibland är de så lika att man rycker till, men med åren minskar ju det. När Robban har rakat sig och kommer helt babyslät så inser jag dock varenda gång hur lika de faktiskt är. Han vill sällan vara med på bild så det finns inga bevis;) Men här är för två år sen.

Då var det varmt och skönt den fjortonde maj, men nu är det nio grader och ösregn. Vilket katastrofalt dålig vår vi har! Eller är det bara jag som är sjuk och gnällig?

Jag har skickat mobila presentkort till dem idag, på lite gott, och sen får de riktig present lite senare. Corrinda kommer hem för att jobba lite i sommar, så vi ska fira då är tanken. Och sen vill hon ha fest nere i andra änden av Sverige så vi kanske åker dit och kalasar också, men då kommer inte Robban kunna vara med eftersom han jobbar hela sommaren. Han kör Hemglass och de jobbar alla lördagar, och det är alldeles för mycket pengar för att skippa. Vi får se hur det blir!

Nu ska jag gå och se om nån vill ha mat, jag vill det inte, den här förbannade förkylningen släpper inte taget och jag vill helst bara sova bort dagarna. Äta när det inte smakar är trist, även om det nog kanske är lite bättre nu:) Ta i trä!

Grattis på födelsedagen mina fina tvillingar! Jag älskar er ♥