Jag scrollade runt på Facebook i morse, det är min vanliga rutin innan jag kliver upp:) Jag kollar igenom mailen, Facebook, instagram och om det kommit notiser från Snapchat och WhatsApp. Läser lite här och var och sen är jag vaken nog för att kliva upp. Jag hatar morgnar, det kommer aldrig bli min primetime på dagen, jag är trött, seg och helt off. Min skalle vaknar inte till förrän jag varit uppe några timmar och det är värdelöst. Inte så att jag inte klarar av att göra saker, för det gör jag, men lusten att göra något är på minus. Minsta motstånd och jag dricker kaffe i stället;)
Men det här är ett bra sätt för mig att vakna till. Och i morse vaknade jag till lite extra när jag susade förbi den här bilden:
Utan att bry oss om själva killen i kläderna, jag vet inte vem han är och det är inte intressant heller. Men alltså … är det här en av Sveriges bäst klädda män så vill jag hoppa av nutidståget.
Vad ända in i helvete har människan på sig ens? Nån slags stel, vadderad midjegrej som mest troligt inte ens når ner till byxlinningen. Jag gissar ju eftersom den inte syns, men med tanke på att det är en man, och män generellt inte har en insvängd midja som den feminina kroppen ofta har, så är min gissning att den här slutar där jag har min midja, i höjd med naveln. Om byxorna då sitter som på de flesta män, alltså inte upphängda på höfterna utan nedanför, så blir det ett glapp.
Modernt kanske, men fan inte ”bäst klädd”. Jag får rysningar ända in i själen.
Hans ringar sen då, spetsiga spjut som rimligen borde gå under vapenlagen och kräva licens. Skjortan ser väldigt feminin ut med den svängda delen. Det kan jag tycka är fint, på rätt snubbe, men inte ihop med den där fåniga lilla ursäkten till kavaj, eller jacka? Jag vet inte ens vad plagget ska föreställa ju:D
Överlag ser han ut ungefär som valfri unge här hemma har haft på sig när de velat vara fina. När var fem år gamla.
Kan vi inte ta en sekund åt hans frisyr också:) Jag tycker om långt hår på killar, men … och här kommer mitt problem – det här ser exakt ut som min skurmopp som står och torkar upp och ner i badkaret:D Sorry kompis, gillar håret men inte stylingen.
Jag är gammal. Det tar emot att säga det men när jag ser sånt här så inser jag hur fucking jävla gammal jag är. Jag kan inte se något varken fint, charmigt eller coolt i utstyrseln ovan. På en tjej, nja. På en av Sveriges bäst klädda män? Nope. Jag vet att man inte längre får tycka att saker ska vara maskulina eller feminina, allt ska vara ett enda jävla blurr av HEN. Men jag orkar inte med det:)
Folk får vara som de vill, men de får väldigt gärna berätta vad de vill att jag ska kalla dem. Han, hon, hen, det, inget, annat. Jag begriper inte hur man ska kunna veta vad folk identifierar sig som, och varför det är så galet att säga fel, när folk inte direkt gör det enkelt för betraktaren? Klär en man sig som en tjej, sminkar sig och använder sig av kvinnliga attribut så tar jag liksom för givet att han vill kallas för Hon. Men det är ju inte säkert, han kan ju vilja kallas för vad fan som helst och så blir det surt. Men hur ska man veta? Och kom inte och säg att man alltid ska utgå från att folk är könlösa tills de identifierat sig som något, för låt oss vara ärliga nu – det vanligaste är fortfarande att vara man eller kvinna.
Vill man kallas för något annat, varsågod, jag kan inte bry mig mindre om du vill bli kallad för Den/det, eller hen. Men jag kan inte se det i pannan på dig. Berätta för mig och jag kommer absolut göra dig till viljes, varför skulle jag inte det? Men bli fan inte sur för att jag inte fattar. Rent ärligt så tror jag också att det är en del av grejen. Folk som inte gör nån Big deal av att de känner sig som något annat än de var från början, och gör något åt det märker man ju inte ens av. Medan de som ska sjunga ut överallt, få shitloads av medial uppmärksamhet och göra en karriär på det, det är de som blir kränkta när man inte förstår. I stället för att bara säga som det är så gör de allt konstigt.
Tillbaka till bäst klädda män. Jag kommer ihåg när män såg ut som män:) Jag kommer också ihåg när män såg ut som långhåriga fluffmonster med gummitights och nitbälten:D Men de männen blev aldrig utsedda till bäst klädda. Iaf inte i sina scenkläder, möjligen privat.
Hur tas kriterierna fram till bäst klädda man? Handlar det om att vara mest utfreakad, våga gå emot nån slags ström? Eller om vilken designer det är som rökt på och dragit ihop nåt på måfå? Eller om att själv ta fram saxen och klippa av ett plagg?
Ett axplock från Ellegalan gjorde mig mörkrädd;) Benjamin Ingrosso är ju en stilig man, med skitfula byxor;)
Jag fattar fan inte. Samma sak är det ju med kvinnornas klädsel för allt i världen. Vad är detta? Alltså … Jag antar att det är nån form av statement,men jag kan inte begripa det:D Så då är det ju ett rätt kasst statement:D
Män som lyckats fint med att vara både stiligt klädda och ha en viss pondus är de här två. Minus luvan då, för mössa är bland det fulaste jag vet, om det inte är utomhus på vintern. Inomhus är det bara töntigt. Kostymer varierar ju i snitt hela tiden, de här är ok. De ser ju inte allt för glada ut, men har åtminstone haft lyse i garderoberna;)
Till skillnad från här, där det liksom ser ut att fattas ett överplagg. Det här ser ut som underkläder och som om hon glömde dra på själva klänningen.
Det här är ett typexempel på vad jag, kom ihåg att det är mina personliga åsikter och ni får tycka vad ni vill, tycker är svinfult.
I jämförelse blir ju det här riktigt skapligt, fast det ser ut som om hon rev sönder ett lakan och en gardin och snurrade omkring sig;)
Och hjälp.
Nummer ett och två är ju bara fula medans Edwin Törnblom är … ja jag vet inte? Alltså jag tycker såhär: En gala är en gala och kräver galastassar. Inte en jävla badrock, inte ens när han toppar den med fula högklackade och bling. Har ni läst den här berättelsen om Kejsarens nya kläder? 😉
Den borde kanske ingå som obligatoriskt läsning i skolan?
Samma här, ska man på gala kan man väl anstränga sig lite? Och försöka se ut som att man bryr sig, och inte dra på nån slags myskläder?
Okej, det var inte meningen att plåga er med bilder från en gala jag inte ens vet vad den är till för:D
Mer än för att visa upp konstiga kändisars konstiga utstyrslar.
Jag är ändå glad över att vara gammal om det är så här man förväntas se ut på gala? Det fanns klänningar som var tjusiga också, ska ju tilläggas. Men när det ser ut som lump och trasa så går det fetbort för min del.
Så. Har ni nåt att tillägga?
Nu ska jag ta mitt eländiga jag och försöka sminka till mig. Det kommer absolut vara som att sminka en gris, men det får bli så. Jag ska på möte med en unge i skolan, det blev uppskjutet från förra veckan då jag var sjuk. Det är jag fortfarande helt uppenbart, snorar, hostar och har små feberfrossor mellan varven men utan att det syns på termometern. Jag är nog i skedet efteråt, inte sjuk-sjuk, men på bättringsvägen. Jag har inte varit utanför dörren mer än för att hämta ett barn igår när det ösregnade, och största delen av veckan har tillbringats i soffan. Jag orkar inte ett dugg, så jag ser inte fram emot det här, alls.
Men, livet som mamma:D
Jag återkommer senare.
Kommentarer
Ju konstigare det verkar desto bättre verkar det som. Som kejsarens ny kläder fast de är ju inte nakna men fruktansvärt fult klädda. Ingen vågar säga att det är fult för det är i fjäskande och ryggdunkarnas värld. Så där står de och håller med varandra om hur fantastiskt det är. Fast det innerst gnager ett tvivel, är det jag som är galen, eller är det alla andra som är spritt språngande galna!
carola – du har så rätt i det du skriver…
känns som modet inte passar mig som är en vanlig person…
med risk för att verka gammal ”det var bättre förr”;)