Jag misstänker att många av er sett filmen som kablades ut häromdagen, där Frankrikes president, Emmanuel Macron står i ett flygplan och precis när dörren går upp och den samlade pressen får honom på kornet – så trycker hans fru till honom i fejset med båda händerna.

Vad ska man säga om det? Ooops? Shit happens?

Han tar ett steg bakåt, sen framåt mot frun och undan från kamerorna, sen kliver de ut. Macron ser ut att erbjuda sin fru armen, men hon tar tag i räcket i stället och håller inte i honom.

Givetvis spekuleras det nu hej vilt – vad fan var det som hände, egentligen?

Det finns ju några scenarion att välja bland. Ett, det som Macron själv hävdar, att de hade ett vänskapligt tjafs. Två, att han är en misshandlad man. Tre, att hon försvarar sig mot något han gjorde.

Mot bakgrund av att de ändå är fransoser och de generellt är rätt fysiska, både när det kommer till kärlek och bråk, viftar med händerna när de pratar osv,  och det faktum att hon trycker till honom med båda händerna så tror jag nog på Macron. En örfil är mer allvar och ett knytnävsslag ännu mer. Två händer upp i nyllet känns mer som att det kan vara vänskapligt.

Men oavsett, visst är det lite … tja men – klantigt? Planet har landat, de står vid utgången, de vet att pressen väntar utanför …

OM det var ett bråk på allvar är det lika klantigt. Om man inte VILL ha spekulationerna då såklart.

Mäns våld mot kvinnor är något alla reagerar väldigt hårt och direkt mot, men väldigt få tänker på att kvinnors våld mot män också är tämligen frekvent förekommande. Hade det varit Emmanuel som flätat till sin fru i fejset inför kamerorna hade nog Frankrike haft ett nytt presidentval i dagarna. Nu nöjer man sig med hans förklaring, det hade man inte gjort om det varit tvärtom.

Jag har ett par nära personer, män, som utsatts för våld (både fysiskt och psykiskt)i sina relationer, av sina kvinnor. Ingen av de har öppet gått ut med det, pga skam. De är stora starka män som är mer än kapabla att försvara sig, ge igen, men de vill inte, för de vill inte sjunka så lågt. Det är inte sådana de är. I stället har våldet pågått under väldigt lång tid. Idag är alla mer eller mindre fria, de lever inte ihop med den misshandlande kvinnan, men ingen av kvinnorna är dömda. Ingen är ens polisanmäld vad jag vet.

En kvinna har hela samhället på sin sida, även om det likafullt är svårt att be om hjälp, så förstår gemene man problemet. En man som är fysiskt överlägsen kvinnan får inte samma respons. Där blir det mer: ”Men varför slog du inte tillbaka?” Ja, kanske för att då hade han blivit anmäld och dömd. Kanske för att då har hon tagit ifrån honom ännu mer. Till stor del är det skambelagt. En man ska inte få stryk. Det gäller även i förhållanden med man+man, skammen är enorm.

Jag menar inte att något är mer eller mindre allvarligt än det andra, givetvis inte, våld är alltid fel. Men är det inte lite märkligt att vi alltid direkt tror på en kvinna som säger sig blivit utsatt för våld, medan en man sällan blir trodd, speciellt om våld i nära relationer. Vare sig han nekar till anklagelserna om våld, eller anmäler våld mot sig själv av en kvinna.

Jag vet att kvinnor är precis lika jävliga som män. Ibland värre, för de, vi:) besitter lite mer list. Det absolut värsta jag vet, är kvinnor som ljuger om att de blivit utsatta för våld. Varje gång det sker så innebär det att misstron mot de kvinnor som på riktigt drabbas ökar. Jag skulle önska att systerskapet fanns på riktigt, att ingen kvinna någonsin ljög om det.

Som Amber Heard, som var den våldsamma, eller tjejen som anmälde Joel Kinnaman för våldtäkt, bara för att han inte ville ha ett förhållande med henne.

Min första instinkt är att tro på folk. Jag skulle själv aldrig ljuga eller hitta på saker och efter sig själv dömer man andra. Men idag har det blivit så fult, plus att alla rubriceringar är helt obegripliga. En misshandel kan vara att man fått en knuff, ett ord kan vara tillräckligt för sexuellt trakasseri. En våldtäkt spänner över ett så stort spann att jag inte riktigt vet vad som hänt när det rapporteras om det. Alla brott är fel. Utan tvivel.

Men folk är också oerhört lättkränkta idag. Där jag inte ens reagerar känner sig folk kränkta. Det måste ju vara oerhört jobbigt att hela tiden känna så;)  Jag vill inte att min första tanke ska vara: Nämen, vänta nu … är det verkligen så? Han/hon ljuger säkert.

Nåväl, jag menar alltså inte att män är bättre än kvinnor eller tvärtom utan bara att det är en intressant diskussion. Om Macron tryckt till sin fru hade det varit annorlunda, hundra procent.

Har ni några tankar runt det här?