I morgon ska jag få hit min lilla gogris, Jack:) Hans föräldrar ska på konsert och då får han hänga med mormor, och stanna över natten. När Jack fick höra det ville han stanna mycket lääängre ♥

Men nu fick vi inte till det, jag ska iväg och kolla på fotboll i morgon och tjejerna jobbar. Så, då löste vi det på ett ännu bättre sätt, nämligen att Jack kommer till nästa helg och stannar från fredag till söndag:D Så mysigt!

Då har vi exakt noll planer, eller jag har inga iaf, tror att ungarna jobbar lite men så är det.

Vi har fått en 4H-gård här ute hos oss, precis vid kyrkan, det öppnade i höstas. Syrran och jag har velat gå dit sen dess men kidsen anser sig vara för stora och vi har inte kommit oss för än. Men nu ska jag se till så vi gör det. Syrran, jag och Jack, en stark trio:D

Nu har jag ett extremt viktigt mission innan han kommer, och det är att montera upp iaf en studsmatta:) Det har jag lovat honom, och det måste hållas. Han kommer inte förrän gång runt fyra så jag bör hinna, om det inte ösregnar då. Men det ser ut att bli ok.

Jag insåg att det är dags för alla studenter i morgon! I Uppsala tar alla studenten samma dag, och det är ju underbart. Det finns inget så bitterljuvt som att se de lyckliga ungdomarna. De står i startgroparna på sitt nya liv, och det är vackert, men samtidigt lämnar de sina vänner, sin vardag och i många fall sin trygghet. Och går ofta raka vägen in i arbetslöshet. Men det kan man ju inte säga:)

Jag har ingen student i år, tack och lov för så fel ute i tid som jag är hade jag väl glömt hälften. Nästa år är det Lovelias tur, och förra året var det Trixie.

Novalie, 2022

Corrinda 2019

Patrica 2014

Och Janelle 2013

Helt rätt, Robban tog aldrig studenten, han bestämde sig för att det fick vara nog med skolan och hoppade av. Det går ju att åtgärda senare om så är, men han är inte det minsta intresserad av att plugga.

Kolla vad SMÅ de var! Det är så här jag för alltid kommer tycka att de är, det är här tiden borde ha stannat. Inte exakt just här kanske, för det är fyra månader eller så sen exet drog, så livet var inte superkul just då. Men åldersmässigt älskade jag den här tiden! Mina fina ♥

Nu ska jag se på Harry Potter, den tredje filmen.

Hörs i morgon:)

I förrgår var jag i Solna och igår var jag hela vägen in till Stockholm:) Nämligen på Djurgårdsbrunnsvägen:)

Jag hittar extremt uselt i vår huvudstad, hur ofta jag än är där så lyckas jag inte skapa en karta i huvudet av hur den ser ut. Eftersom jag inte hittar så är det också svårt att ta mig fram per lokaltrafik, och jag väljer oftast att promenera:) Dessutom är det ett bra tillfälle att få till en promenad i ny miljö.

De som bjöd in till välkommen-sommaren-fika var min samarbetspartner Adtraction och vi skulle vara på Villa Källhagen. För en gångs skull insåg jag att jag faktiskt visste var det låg, även om jag inte riktigt kunde komma ihåg att jag sett det. I vintras var vi på Tekniska museum och det ligger precis intill:) Jag bedömde att det skulle ta runt 45 minuter att promenera och det tog ganska exakt det, ibland är jag vass. Det var strålande sol och jag var nöjd med att jag inte svettades. Tills jag var så svettig att det ångade, typ.

Jag kom fram och möttes av de tre härliga tjejerna, och när jag gick in igen för att gå på toa så hojtade Mona på mig. Vi är bloggkollegor och har känt varandra i många år nu, hon är superhärlig:) Sen kom EmmaJennie och Nina (Niiiinis) och Linda-Marie, Jessica och Charlotta. Jag kände inte de två sistnämnda men de var såklart trevliga:)

Jag satt mitt emot EmmaJennie och vi babblade på och det var så himla, himla mysigt!

Det är ju fancy pancy här i krokarna, med alla ambassader och byggnader som är magiskt tjusiga. Fikat var topnotch!

Jag älskar ju fika, finns inget som slår det:)

Prinsesstårta och jordgubbar också, och bubbel i glaset. Svårslaget. Vädret var lite ombytligt, det var kallt i vinden, vi satt i skuggan, men skönt ändå att äntligen kunna sitta ute!

Den där lilla munsbiten var någon slags räktoast, Toast Skagen heter det nog:) Jag hade kunnat äta upp alla, så goda. Sen var det nån mousse, och tiramisu och koksochokladkaka. ♥

Underbart! Här satt vi i några timmar och snackade och hade det supermysig, och sen var det dags att bege sig hemåt igen.

Jag promenerade såklart hem också, den här gången längs vattnet hela vägen, på ditvägen gick jag vid Berwaldhallen, för det är den vägen jag hittar, men alltså vid stranden är det ju fantastiskt.

Shitloads av folk överallt. Man får väja och hålla uppsikt och det är intryck, intryck, intryck:) Jag vet inte om jag blivit en aning folkskygg efter pandemin men jag tycker det är lite obehagligt när det är mycket folk:D

Det ser inte allt för majsigt ut på bilderna men det var det! Jag hade jackan i handen och bara linne och en skjorta över, varav skjortan åkte av den med, alldeles för varmt:)

Jag kom in på centralstationen i väldigt lagom tid för att i lugn och ro ta mig till plattformen och sen köpa biljett. Klev ombord och sen tror jag bestämt. jag halvsov en stund på vägen hem:) Jag älskar att sova på tåg! Eller i bilen eller på flyget. Men tåg tar priset ändå, det gungar, det låter och det är sövande som sjutton. Jag lyssnade på bok båda vägarna, men har ingen super på g just nu, efter Haymitch hungerspel är det svårt att toppa:)

Även min buss rullade in bra i tid, det är ju helt otroligt, för normalt brukar de absolut inte lira, utan tvärtom. Man kommer in på stationen en minut innan bussen går och då hinner man inte.

När jag reste mig på tåget protesterade foten. Så less på den. För flera år sen, tror det är två år nu, så stukade jag den, och det blir fan aldrig bra. Periodvis är den finfin, för att sen helt plötsligt utan synbar anledning hoppa mellan att vara bra och urkass. Det kan slå till från ett steg till ett annat och känns som att nån kör in en kniv i fotleden. Utan att överdriva.

Det var samma visa igår, jag promenerade på dagen, från KS till tåget, och sen var jag och Doris ute 1,5 timmar och därefter kunde jag inte gå. Lindade den och då släpper det. Nu har jag lindat och det är bättre men inte bra. Jag haltade och grimaserade mig fram mellan tåget och bussen och mellan bussen och hem. Det kan vara så att jag måste söka för den, och kolla hur det ser ut där inne. Grejen är att jag aldrig stukat den, någonsin, och jag har inte varit försiktig. Men efter att jag opererade den, flyttade på senor, så varnade läkaren för att det skulle kunna bli stukningar. Och det kan man ju säga att det blev. Jag är usel på hur ledband och sånt där funkar, men min teori är ju att senan fick lite på käften. Men, jag vill inte söka innan jag är klar med min fetttransplantation och implantat, för jag är helt enkelt rädd för att det inte blir av då. Jag kan ha lite ont, det är inte hela världen.

Men det är knöligt när det är opålitligt:D

Hemma så var det middag och efter det har jag inte gjort många knop, sitter i soffan med foten i högläge och ska snart skriva lite fantasy. Fast min kurs är slut så är tanken att ha en ”inlämning” varje onsdag:)

Det blir bra! Hoppas ni haft en fin start på veckan, nu är vi redan halvvägs:)

Igår hade jag en tid på Karolinska Plastikkirurgen.

(Supersnabb re-cap: När jag var nyfödd fick jag som alla nyfödda en K-vitaminspruta. Ytterst få barn saknar den koaguleringsfaktor i blodet som gör att blodet – tja – koagulerar:) Efter ett trauma som en förlossning är för en bebis kan ett barn förblöda utan det, så det är en ren säkerhetsåtgärd. På mig satte man den i baksida lår,(görs inte längre, varsågoda, det är delvis min förtjänst, jag har varit forskningsobjekt under hel amin barndom. Nu sätts den i fram) och slet sönder ishiasnerven, med följd att hela benet är påverkat. Främst syns det på underbenet, som är yttepytteliten och tunn. Jag har, ett i mitt tycke då, skitsnygg vad på vänster sida, medan den på höger är som en pinne. Fotens funktion suger, och den är opererad flera gånger, men den kommer aldrig bli bra, jag haltar rejält. Men med åren har läkekonsten gått framåt, och nu för tiden kan man göra vadimplantat. Akademiska, som är skyldiga till skadan, vägrar göra det. De skyller på att de inte tror det blir bra, men egentligen handlar det ju om pengar. Jag krävde en second opinion hos KS och där ser de exakt noll hinder för att göra en sån operation. De är övertygade om att det kommer bli ett helt okey resultat, om än inte exakt likadant som den friska vaden. Första operationen gjordes nu i höstas.Det finns lite att läsa i bloggen om det här, sök i sökfältet.)

Jag hade tid 11.10 och kunde åka med syrran som jobbar i Solna och just den här dagen skulle in till kontoret. Hon släppte av mig vid tio och jag promenerade runt en timme. För en gångs skull smart, iförd kjol så jag bara skulle kunna hissa upp den och inte behöva klä av mig. Hur det än är så känns det jävligt larvigt och utsatt att stå i t-shirt och trosor framför en vuxen man. Eller kvinna, men nån som ska studera en.

Förra operationen i höstas gick ju finfint. De fettsög flank och lår, jag tycker det låter som styckningsdetaljer ur ett styckningsschema i kokboken:D Men de gick alltså in på sju olika ställen och sög ut fett. Utsida lår, och bak i ryggen.

Nej, det är inte det minsta smickrande att höra att man har gott om fett, tvärtom. Vaddå fett på ryggen, så pass mkt att man kan använda det? Lägg av? 😀

Min superläkare heter Martin och han är oerhört trevlig, han berättade hur mycket i milliliter fett de sugit ut och sen tryckt in i vaden, och eftersom det är siffror rinner de rakt igenom skallen på mig, men han var nöjd. De fick in bra med fett.

Det heter fettransplantation, och innebär att kroppseget fett används för att fylla ut skavanker. Man kan göra det här på brösten, om man inte vill ha väldigt mycket större än tidigare, och man kan göra det på vaden:) Säkert lite överallt. Fett sugs ut, renas på nåt vis och sprutas in där man vill ha det. Vid en fettransplantation är det liten risk för bortstötning och inkapsling eftersom kroppen vet vad det är. Däremot, eftersom kroppen är fenomenal, så upptas mellan 30-70% av det och försvinner alltså. Man behöver därför ofta göra om det. Jag vet inte om jag har rätt när jag säger att gång två stannar mer procent kvar, men det är så jag fattat det. Kan vara helt fel.

Anledningen att vi gjorde det här är också att huden är tajt, och behövde töjas ut lite för att få rum med ett implantat.

Martin var nöjd, kände och klämde, det är förväntat mängd fett kvar och det är inte lika tajt utan han skulle kunna få in implantat. Men, om jag ville ha mer fett skulle vi kunna göra ytterligare en fettransplantation först. Jag står där och lyfter på kjolen och han kollar ställena där han tagit fett, kikar så låren är jämna och fina och klämmer lite på min mage och säger att det är görbart:D

Hm, jag har alltså fett så det räcker och blir över. Det är ju i det här, för en gångs skull positivt:)

Jag är nu uppsatt på listan, och operationen sker framöver. Oklart när, kan bli på kort varsel eller längre. Som vanligt alltså. Jag kan komma in i morgon om så är, men det gör inget om det inte blir förrän till hösten. Det pga att man efteråt blir insnörd i gördel och svintajta cykelbyxor dygnet runt i minst en månad. Det kan bli knepig solbränna av det, och rätt svettigt;)

Den här gången tar han fett från insida lår och mage, kanske även lite utsida lår. Kan tänka mig att det gör en aning mer ont på insidan är utsidan, men jag hade verkligen inga stora problem med det sist. Där de tar fett blir det små pyttehål, de syddes igen med ett litet stygn, kanske två. Det jag hade ont av efteråt var att tejparna över såren fastnat i gördeln bak i ryggen, så de slet i huden när jag vred på mig. Jag vågade inte ens glänta på gördeln, men det skulle jag våga den här gången. Sen kändes det i vaden såklart, det spände och kändes som att den skulle spricka om jag kom åt något vasst, men inget annat. Man får gå promenader direkt, men inte få upp pulsen mer än så.

Jag är så glad! Planen är nu den här transplantationen och sen får vi se om ett implantat behövs. Det tar tid, det skapas en vad i etapper:)

Det är lite mindre skillnad på dem redan nu, men syns fortfarande väldigt väl. Det kommer det göra framöver med, men tanken är att det inte ska vara uppenbart.

Förra operationen började med mig i bukläge. Det här kommer ju inte jag ihåg ett skit av, jag sövdes på rygg som vanligt, men sen har de alltså vänt och vridit på mig. Jag är så glad att jag inte sett det, för det måste se helt fruktansvärt ut, en stor dallrig fettklump liksom, som det krävs ett smärre fotbollslag för att vända på. My god! 😀 Men det är troligen därför jag var så irriterad i halsen efteråt, andningstuben har rispat runt där när de bökat med mig. Jag hade rethosta deluxe, alltså sådär att jag hostade till en gång i minuten hela första dygnet innan det läkte. Det är vad som känns värst. Allt annat är en baggis:)

Så jäkla lycklig!

Besöket gick fort och fint och på nolltid var jag klar och på väg mot tåget. Nu för tiden hittar jag, det är en liten promenad som är rätt mysig. Tåget rullade in precis när jag kom ner på perrongen och sen lyssnade jag på bok hela vägen.

Alltså, det måste jag berätta också:)

Ni som är som mig och älskar ungdomsböckerna Twilight och Hungergames.

Visste ni att det finns dels Edwards perspektiv i en bok, Twilight. Men också att det kommit en ny från Hungergames där man får följa Haymitch?

Han är ju en vinnare av Hungerspelen, den som tvingas vara mentor åt alla barn som tas ut från Distrikt 12. Han är ju en alkis och rätt otrevlig typ, men här får man förklaringen. Jag var in public annars hade jag gråtit, för ujuj så sorgliga de här jävla spelen är.

Läs den! Ska bli spännande att se om det blir nån film av den.

En annan sak till:)

Alltså, som boende i hus så har man ju inte allmän tvättstuga. Tacksamt nog har jag en alldeles egen tvättstuga, men jag har ju ingen sån här stor maskin. Jag har ett dubbeltäcke till min säng, i dun, och det finns inte en plan i helvete att jag får in det i min tvättmaskin trots att den tar typ 10 kilo. Jag kom på att Patricia har tvättstuga och hon bokade en tid åt mig. Hon har aldrig använt den, så det var helt nytt och obekant för oss båda. Jag har ju bott i lägenhet men alltid haft egen tvättmaskin.

Vi skickade in det i tvättmaskinen, tvättade och sen in i tumlaren. Man loggar in med tagg, och då öppnades dörren automatiskt. När vi sen skulle hämta det torra täcket kunde vi inte komma in? Eh va? Men såhär är det, och det kanske är så det funkar överallt, men det fanns noll info om det. Man har enbart tillträde de timmar man bokat, en minut över och det är låst. Det gick inte att boka tiden som var efter, trots att den var ledig. Vi missade tiden med några minuter pga att vi bara missade, ingen anledning. Borde kanske fattat att det funkade sådär, men lätt att vara efterklok. Sist jag var i en allmän tvättstuga var det sådana där lås med nyckel på en tavla liksom:) Eller förresten hade vi inte det, vi skrev upp oss på en lista:D

Jaha, men hur gör man nu då? Ringde nån på Uppsalahem som i sin tur ringde jouren. Det fattar man ju att de inte rycker ut gratis, men 1200kr ….? För att öppna en dörr? Det slutade med att Patricia kunde boka tiden mellan 00-01, tydligen kunde man inte boka två tider samma dygn? Så jävla dumt ju. Om man nu påbörjat sin tvättid och sen noterar att tiden efter är ledig, varför i hela friden skulle man inte kunna få ta den också? När man redan släpat ner alla grejor? Så dumt (många ”tiden” blev det)

Jaha, så då fick hennes sambo gå och hämta mitt duntäcke mitt i natten:) Men det löste sig ju iaf:)

Klantigt men mänskligt:)