Jag vet att ni är fler som håller med mig nu, för det är fasen galet att min lilla kille, som föddes rakt in i inspelningen av Familjen Annorlunda som snurrar på Tv mest hela tiden, nu har slutat nian.

Jag kan inte riktigt få ihop det.

Får några månader sen frågade jag honom vad han skulle ha på sig. ”Inte kostym eller så va?” Men det var exakt vad det skulle vara. Jag har inte haft en son på länge som slutar nian och absolut inte hängt med i killarnas mode. De går mest i jeans och t-shirt och jag trodde väl att det skulle funka med snygga byxor och en vit skjorta typ. Men icke det, kostym alltså. Detta tjusiga men rätt onödiga plagg som mest hänger i garderoben.

Lovelias pojkvän, Axel, hade en som Jordan testade och den var jättefin på honom. Han var väldigt nöjd med den själv och så fick det bli. En vit linneskjorta som plötsligt hängde i klädkammaren, det är Robbans, som han hängt ut efter att ha rensat sina garderober, fulländade det hela. Nya skor köpte han i alla fall:)

Han hatar att vara med på bild, så det här är på nåder.

Regnet öste ner såklart, och jag skjutsade honom till den klasskompis där han och några killar i klassen skulle äta brunch. Sen var det olika bud, fram och tillbaka. Att få klara besked av en tonåring är inte alltid enkelt:)

Jag försöker vara lyhörd, och lyssna in vad de vill. Vill de att jag ska komma så gör jag det, men vill de helst inte så låter jag bli. I den här skolan har de en annorlunda avslutning i nian. De börjar i aulan vid tvåtiden på eftermiddagen, sen är det en middag vid fyra och runt halv sju tårtkalas. Dit är föräldrarna välkomna. Mina andra kids som gått i samma skola, Robban, Novalie, Trixie och Lovelia, där har enbart Lovelia velat att jag skulle komma, och mest för att ta hem finkläderna;) då de skulle vidare nånstans:)

Jag saknar att gå på avslutning i kyrkan! I 23 år fick jag den ynnesten, ibland upp till tre avslutningar på en dag, vilket kanske inte var hysteriskt skitkul;) men att få höra Den blomstertid nu kommer, och Ingen klocka ringer mer, det är liksom sommar för mig. Nu förtiden är det inga päron på avslutningarna och jag inser inte att det är sommarlov förrän skolan börjar igen i augusti;)

Jordans lärare mailade ut att de hoppades se så många föräldrar som möjligt på kvällen, Jordan själv sa att inga andra föräldrar skulle komma och jag visste inte hur jag skulle göra. ”VI hörs under dagen”, sa jag och bad honom ta reda på om hans kompisars föräldrar skulle komma.

Till sist fick jag besked om att de skulle det och gjorde mig i ordning för att åka in. Tog med Corrinda för att inte vara ensam. Vid sådana här tillfällen tycker jag inte det är roligt att vara solo, det är så mkt väntan och jag känner absolut ingen av de andra föräldrarna.

Tidigare i våras bad lärarna om foton på våra barn, när de var runt ett år. De skulle använda dem som bordsplacering eller nåt, och jag skickade den här bilden på Jordan. Jag ville att han skulle kunna känna igen sig själv, och det gjorde han. Dels på sig själv och dels på köket:) Hur han nu kan komma ihåg det för vi gjorde om det ett halvår efter att bilden är tagen:)

Lilla gubben! Alltid ett jäkla solsken och alltid full i finurliga bus:) Han klurade ut så smarta lösningar, och redan här var han en liten professor:)  Den här killen har sällan varit några problem, tvärtom. Han har haft oerhört lätt för sig i skolan med en skarp hjärna som gör att han inte direkt behöver anstränga sig för att plugga. Han lyssnar och lär på lektionerna. Han säger själv att han hade kunnat få bättre betyg men att han slappat lite;) Men han har en del A och något som imponerar extremt på mig, ett C i RYSKA:)

Skolan han gått på har inriktning på språk, något jag faktiskt inte visste när jag en gång i tiden ställde dem i kö, men det innebär att man i, jag tror det är åttan, men det kan vara sjuan, får ett fjärde språk. Han valde ryska, kanske för att jag puffade för att det vore väl kul:) Med facit i hand nu för tiden kanske det inte är jättekul;) Han kommer absolut inte läsa vidare säger han, för det är tydligen inget enkelt språk, och han anser inte heller att han kan ett skit. Men ett C är inte illa så jag tror nog han kan en hel del.

Att som förälder stå i ett litet trångt rum, runt ett långbord med alla ungdomar som äter tårta, är inte jättekul:D Faktiskt. Det är det enda. Lärarna sa några fina ord, och betyg delades ut, that´s all. Sen var det tack och hej, bye, bye, bye.

I höst väntar gymnasiet 🙂 Hur gick det till?

Och HUR gick det till när gossen växte om mig?

Jag svär på att han går ner på sitt rum i källaren och växer några centimetrar varje gång. På ett år har han vuxit en decimeter eller så. Om man ska titta på kurvan som estimerades redan på BVC så ska han, enligt sin födelselängd och våra föräldralängder, bli nästan en och nittio lång, tror den sa 188cm. Idag är han längre än sin pappa som är 182, eller möjligen 183cm, jag minns inte riktigt, och jag skulle tro att han har några centimeter kvar i sig. Jag är stabila 169, för information:)

Det som är så otroligt charmigt med unga pojkar i kostym är att de blir så medvetna om hur de för sig. Jag har noterat det förr, och gjorde det igen nu. Alla knäpper upp sina kavajer när de sätter sig och rättar till och knäpper dem igen när de reser sig. De blir oerhört ståtliga. I stället för att sjava runt med jeansen på halva arslet liksom:)

Alla skulle samlas vid Alnäs senare, men Jordan ville åka med hem och duscha och byta om, så jag skjutsade honom dit sen. Alnäs är en gård nere vid sjön där skolorna kan ha träffar, det är lägerverksamhet. Supermysigt!

Just den här kvällen var det dessvärre asfaltering på gång hemma här, i den rondell jag måste åka i för att ta mig ut från området. Det finns ingen annan väg. Eller jo, det finns en till men det innebär en rejäl omväg. Först gången var det öppet, andra gången när jag kom fick jag vänta på att vakten släppte fram mig och tredje gången, för jag hämtade såklart hem Jordan också, så fick jag stå länge, och sen köra på alldeles nylagd asfalt vilket jag avskyr. Det kan aldrig vara bra för min bil. Så på väg hem tog jag den långa omvägen:) Det blir fint med ny asfalt, även om jag inte fattar varför de gör det nu. Vägarna var fina, förutom några envisa potthål som de låtsas-lagar några gånger per år när tillräckligt många klagat. De lär ju komma tillbaka snabbt för vad jag såg gjorde de inget underarbete med dem. Fusk, kallar jag det för. Vad kommunen kallar det för vet jag inte.

Jordan kom hem i god tid före midnatt, helt färdig med dagen, och sen satte han sig vid datorn och fortsatte hänga med kompisarna där:)

Nu har han alltså gått klart grundskolan. Obegripligt:) Och fasen vad stolt jag är över honom ♥