Jag blev positivt överraskad av handledarkursen faktiskt! Min tjejtrio vill ta körkort, och två av dem var med, Lovelia och Trixie. Den tredje, Novalie, var kvar i England. Faktiskt så blev det så att Helen också bokade in sig, hon har också en dotter som vill övningsköra.

Sagt och gjort, vi åkte dit, utan förhoppningar. Sist jag var på en sån här kurs höll jag på att somna. De räcker fem år, dvs man behöver göra om dem med jämna mellanrum. Det måste vara över tio år sen som jag gick sist och då kostade allt, ex skulle de ha typ 185 kr för att trycka ut handledarbeviset.  Nu verkar det inte göra det:D Alltid något.

Det visade sig vara en rätt trevlig historia ändå, med en kul kille som ledde det hela. Dock med en del språkförbistringar. Av de församlade ca 20 personerna var det vi fyra som hade svenska som modersmål. Det är hur det än är, lite udda att vara en minoritet i sitt eget land. Sagt utan rasistiska undertoner, det är enbart ett torrt konstaterande att det är så. Under tre timmar, med två pauser, fick vi ta del av … saker jag redan glömt, men som säkert satt sig i minnet:) Jag KAN ju köra bil, har gjort det i snart trettio år, men det tillkommer ju nya saker i trafiken som jag inte alltid har tvärkoll på. Det mest idiotiska ever måste ju vara att man får ligga till höger i en rondell och svänga vänster. Den som hittade på det är värd en high-five, i ansiktet, med en stol. Dumt så klockorna stannar.

Men, nu har vi gjort den där kursen. Jag fick brev om att jag är godkänd som handledare igår, och tjejerna ska göra syntest och skicka in så kan vi köra sen. Egentligen är det galet. Man ska ha haft körkort i fem år under de senaste tio åren för att få bli handledare, och det är allt.

Min mamma har inte kört bil på iaf 25 år, kan vara 35 år också, men får likafullt vara handledare om hon går den här kursen. Ingen som vet hur få eller många timmar bakom ratten man har ju. Det skulle ju kunna förklara en del i trafiken …;)

Jag har frågat Jimpa om min bil mår dåligt av att få motorstopp, köra på fel växel eller liknande, för jag är ju rädd om den, och han garanterar att det är ok. Då återstår detaljen att de kör på saker. Jag ser inte fram emot att övningsköra, nej:D Jag minns när jag körde med pappa. Han tog med sig Expressen, satte sig i passagerarsätet, slog upp tidningen och sa: ”Kör till mormor.” Som att jag skulle kunna vägen dit? ”Men herregud, unge, du har åkt den vägen i 18 år, du måste ju hitta?” Det gjorde jag inte, och jag är fortfarande usel på att hitta om jag inte själv kör, då går det bra. Vi övningskörde inte så många gånger för han blev arg när jag inte fattade, och jag blev sur för att han inte fattade att jag blev sur för att han blev arg 😀

Jag var heller inte speciellt intresserad av att ta körkort, det gick utmärkt att åka buss eller cykla dit man skulle, och jag gjorde två halvhjärtade försök på två olika körskolor i stan. Köra var inga problem men teorin var ju så trist att jag inte orkade med den. När vi sen fått två barn och flyttade ut till världens ände i byhålan där somliga gömt sig under en sten nu;), blev däremot behovet akut. Jag behövde kunna ta mig in till Uppsala för att få lite umgänge, i byhålan blev jag inte direkt insläppt. De som vet de vet.

Jag tog mitt körkort på en körskola i Tierp, en annan byhåla med inga trafikljus på den tiden, så den mesta av min körning skedde i Gävle. Vi åkte dit med läraren, tre elever, en som körde motorväg dit och en hem, och sen satt vi på ett fik och hängde hela dagen medan vi turades om att köra. Det var inte jättekul:) Jag tror inte jag satt min fot i Gävle sen jag körde ut därifrån för egen maskin, i vår skruttiga Opel, med två barn i bilstol:)

Jag var sen handledare åt syrran några år senare och det var trevligt. Vi åkte runt, käkade glass och kanske … var det så att vi vid ett tillfälle körde en väldigt lång väg på en cykelbana utan att fatta att det var det:D

Jaja, det här blir nog bra det med:)