Det har ju firats midsommar hos Familjen Wetterholm också!

Vi gör ju ungefär samma sak alla år, går ner till vår festplats och köper lotter, skjuter luftgevär, kastar pil och dansar kanske runt midsommarstången. En fantastiskt kass bild;)

Jag har knappt några bilder alls från dagen och det brukar betyda att det var för fullt upp för att hinna med eller, som i det här fallet – jag hade inga fickor att lägga mobilen i så den var konstant borta:D

Skjortan Jack har är Robbans gamla, jag köpte den på Tradera när han var runt sex år gammal, och den är flitigt använd av alla killarna. Innan Jack fick den var jag tvungen att sy i knapparna men förutom det är den i toppskick:) Bra kvalitet ändå:)

Jag och Helen var ute kvällen innan och det blev lite mer action än vad vi tänkt oss. Vår plan var att åka ner till DogBar, lyssna på trubadurerna som spelade och sen åka hemåt. Men sen blev det shots och grejer och tjofaderittan hejsan så kollade vi när bussen gick och blev varse att en torsdag inte är en fredag, och vi hade exakt en kvart på oss till sista bussen. Men i samma ögonblick ringde Robban, sen från jobbet, klockan var strax efter midnatt, och undrade om vi skulle ha skjuts hem:)

Ja tack:) Sen satt jag med honom i köket här, käkade mackor, drack vatten och gick en runda för att kolla så allt vi pysslat med under dagen var i sin ordning. Givetvis ägnade vi stor del av dagen åt att städa, och laga mat. Jag bakade rabarberpaj och förberedde allt som kunde förberedas.

På torsdagsmorgonen hade vi också klivit upp early fucking birdy för att åka till gymmet. Det var en sorgens dag, för det var Davids allra sista dag, och jag vet inte hur jag ska klara av livet utan honom. Eller livet kommer ju funka precis som vanligt då, men min träning har varit upphängd på honom i många år nu. Hans pass har fått sätta min rutin. Nu är det slut med det, Friskis gjorde sig av med en av de allra bästa ledarna de någonsin haft, och mitt träningsliv kommer inte bli detsamma. Nu finns det ingen som inte är rädd för att fråga om mitt ben, eller som pushar när man fuskar:) Dessutom har han varit samlingspunkten för alla träningskompisar, man vet att på hans pass går de andra, alltid är det någon man gillar. Nu kommer det inte bli samma enkelhet och risken att vi inte ses är överhängande. Jag saknar honom så in i helvete. Redan.

Men, eftersom jag och syrran aldrig i hela livet infinner oss på hans mitt-i-natten-pass så tänkte vi att vi ska fasen överraska honom. För flera år sen hade han pass vid nio som jag ändå gick på, men nu var det halv nio. Fy bubblan så tidigt. Han började klockan åtta och några minuter i rullade vi in på parkeringen och tutade glatt på honom när han gick in genom dörren:) Han blev förvånad, och glad, såklart. Sen överraskade vi honom ytterligare med att ha nya träningsskor:D Haha, han har klagat så på våra dojor som är lite trasiga och sådär, men så jäkla sköna:) Inte vill man byta ut dem då? Jag har argumenterat för att det där med att man ska byta skor en gång om året inte gäller om man inte går åtta timmar om dagen 365 dagar per år:) Han har envist hävdat att det är dags nu. Jag köpte två par sist, och det ena är oanvända för det första är så jäkla bra, dessutom har sulorna perfekt fäste i golvet, ingen halkvarning där inte. Nu gjorde vi en stor sak av att dra på de nya skorna och han skrattade gott. Ja, vi är väldigt roliga när vi sätter den sidan till:D

Vi körde vårt allra sista pass i gymmet med honom, bitterljuvt och jobbigt. Det finns heller ingen annan ledare som kör likadana pass som han. Sen bokade vi in oss på hans nästa pass också, hans allra, allra sista, ett cirkelfys. Så dubbla pass. Jag har svårt för avslut, jag hatar dem, om de inte är dåliga då, men att saker som jag gillar tar slut är extremt jobbigt. Det här är som att en unge flyttar hemifrån. Förutom att han inte är min unge då så jag kan inte förvänta mig att han dyker upp hemma:) Och det är ju som ledare jag saknar honom, han har varit jäkligt viktig där, på så många sätt. Just nu är jag inte glad på Friskis, inte alls.

Men, han skulle oavsett haft semester nu så för tillfället kan jag inbilla mig att han bara är ledig, och prokrastinera det hela på framtiden.

Tillbaka till midsommar! Vaknade rätt tidigt, mådde bra men hade träningsvärk som sjutton, och ont i nacken. Men det löste sig med alvedon och några liter vatten. Sen förbereda igen det som gick och till sist byta om och sminka till sig. Klockan ett börjar det nere på ängen och eftersom jag inte hade någon unge som skulle jobba i år, behövde vi inte stressa. Jimpa kom hit och vi promenerade ner, där Janelle, Simon och Jack redan väntade, och syrran. Då vet man att man är sen:) Helen anslöt, sen Patricia och kidsen kom och gick. Jack ville inte dansa runt midsommarstången och då gjorde ingen det.

Jag och Jimpa sköt luftgevär och det gick inte det minsta bra. Han var nöjd som en fågel med 46 poäng och jag svor långa eder över hur snett geväret sköt. För att träffa mitt i prick behövde man sikta långt ner vid åttan till vänster. Säkert två centimeter snett vilket var svårt att komma ihåg:) Före mig stod en helt random tjej och klämde till med 45. Jag sköt först 42, så dåligt brukar jag inte ens skjuta om jag blundar med båda ögonen. Jag förlorar, inte med glädje men med stoltheten i behåll, mot min kompis Sylvia, men absolut inte mot en random tjej som bara kommer dit och lyckträffar:)

Sur som ättika fick jag inte till mer än 46, men det var ändå bäst dittills under dagen så jag skrev upp mig på listan, knäckte ju ändå tjejen:) Förväntade mig att Sylvia skulle ha slagit till med åtminstone 48 när jag om tillbaka på kvällen.

Vi gick hem och började käka:)

Jag hivade på den färdigskurna löken och citronerna på laxen och in i ugnen. Det här receptet kom från Fredriks Fika och det var så gott. En halv laxsida som saltas och peppras, sen på med hackad rödlök, citron och dill, hyvla över smör och in i ugnen typ 20 minuter tills innertemperaturen är 56 grader. Gott asså!

Vi hade potatisgratäng, pastasallad, potatissallad och allt vad det nu var, och sen dessertbord:)

Rabarberpaj, vattenmelon, rulltårta fast i form av små bakelser, med svindyra jordgubbar.

Gott, gott gott, jag älskar ju fika!

Alla åt, vi snackade och snackade lite till och hade det alldeles otroligt trevligt och mysigt.

Framåt halv elva rullade vi ner igen, och jag såg Sylvias son, Johan, stå vid luftgeväret. Han är den som alltid vinner herrarnas, men han var sur över att gevären sköt konstigt. Det jag haft under dagen var bortplockat för att det var så kasst, men det var något med dem överlag som inte var bra alltså. Sylvia hade inte lyckats med att trumfa mina pinsamt dåliga siffror så jag brydde mig inte om att skjuta mer. Kändes inte som nån ide när Johan hade problem. Men, det slutade som vanligt. Han vann herrarnas och jag damernas, och vi har nu matchande skärbrädor:)

Alldeles för fin för att skära på! Så det får bli till fina uppläggningar av ost eller så. Det är olika träslag sammanpressade men jag vet inte vilka, gör ni?

Promenad hem och sen röjde jag till två på natten med ljudbok i öronen och kände mig nöjd och glad, om än trött:) Jag hade kunnat gå och lägga mig så hade vi kunnat hjälpas åt sen men det är något jag gillar ändå med att fixa i ordning på natten.

Vaknade onödigt tidigt och var rastlös. Och eftersom min ljudbok inte var klar så behövde jag göra nåt:) Jag lyssnar på Hungergames, och drar alla böcker. Jag började klippa gräset på baksidan….herregud så högt det blir! Vi är aldrig där för det är fel sida av huset och jag hade behövt en lie:)

Jag har en gräsklippare som annonseras som bra för sommarstugan, där gräset kanske blir lite högre:) Och den fick jobba! Men jag klipper inte längs med staketet för det växer vinbär och diverse buskar där. Det blev torrt och fult efteråt, tur att det har ösregnat sen dess:)

Det jag egentligen skulle göra var att plantera potatisen jag haft i garaget, men potatislandet hade vuxit igen deluxe. Jag klippte gräset och alla blommor och skit som tagit sig friheter och sen insåg jag att jag inte hade nån spade att vända landet med. Men vafan? Jag har ett svagt minne av att den gick sönder förra året, men jag har så många redskap sen de tidigare ägarna, som förvisso är sen sekelskiftet eller så, men ändå. Bara det att de inte heller fanns. Jag måste alltså ha varit duktig och kastat dem, mycket märkligt:D Men en ny måste införskaffas. Det har jag inte hunnit, för det har regnat sen dess och jag har varit svintrött.

Jag somnade ovaggad efter trädgårdsarbete hela lördagen och söndagen låg jag bara och slöade i solen och lyssnade på bok, och slumrade mellan varven, helt slut.

Sen började det regna. Och man kan ju säga att det är svårt att avgöra om det är juni eller januari, med stabila 13 plusgrader och kalla vindar…

Men snart kanske det blir sommar? Även om jag tvivlar:)

Hur hade ni det i midsommar? Har ni semester? Berätta lite om hur ni har det, jag saknar er ju ♥

Hörs snart igen!