I dag ska tydligen den tredje säsongen av SquidGame släppas. Eller … är det inte resten av säsong två? Jag vet inte och jag bryr mig inte heller, egentligen:) Fortsättningen kommer idag.

Jag var sen att se första, hörde alla prata om den, men tyckte mest den lät förfärlig. Sen satt jag bredvid Jamie när han låg i soffan och kollade runt på sitt, och plötsligt hade jag börjat kolla:) Var tvungen att se den från början sen, och den är ju annorlunda.

Nu hålls det på att fixas, det sätts fram snacks och sen ska det kollas, de i familjen som är hemma. Novalies pojkvän i England är med på FaceTime eller nåt också:)

Idag har vädret återgått till det vanliga. Regn, grått och inte alltför varmt och skönt. Kul att vi fick en dag mellan regnandet i alla fall.  Fy fan vilken skitsommar! Det är snart JULI ju! Jag får fan panik snart. För oss nordbor är det så viktigt att få sol och värme åtminstone under sommaren. Vi behöver det, innerligt. Vi behöver D-vitaminet från solen, vi behöver känna solen värma upp ända in i skelettet, vi behöver det! Och så får vi samma temperaturer och väder som i januari. Fuck it. Kan man reklamera sommaren tro? Isf vill jag göra det.

Idag var ju meningen att vi skulle träna, men när syrran messade och sa att hon var risig så funderade jag en stund. Jag fick låna hennes bil om jag ville men jag orkade inte gå och hämta den, alldeles för mkt träninsgvärk, och skulle hon behöva köra hit den? Nä, jag avbokade. Sa att om jag får feeling så hämtar jag den, men sen hann jag ändå inte. Novalie och jag höll på att filma och eftersom det var en del förberedelse inför det tog det tid.

Av nån anledning har jag haft ett sug efter att gå ut och – håll i er – springa i skogen sista tiden. Lovelia är ute mellan varven och jag behöver öva upp kondisen. Den är inte direkt på topp efter operation i höstas med åtta veckors vila och sen en vår med virus och skit. Hela maj försvann ju i virusdimman. En dag när jag åkte från träningen var jag så här nära (måttar mellan tummen och pekfingret) att sladda in och köra lite backintervaller. Men hejdade mig. Jag var ju redan helt slut:)

Nu idag när regnet upphörde och vi var färdiga med filmandet var jag rastlös deluxe, och uttalade orden högt. ”Jag kanske skulle gå ut och springa…?” Trixie och Novalie som stod i köket vred blixtsnabbt på huvudena och stirrade på mig med tvivel i blick.

”Vad sa du?”

Så ofta springer jag med andra ord:)

Jag har ju problem med min vrist, den där jag flyttat senor. Efter den operationen sa läkaren att jag kanske skulle få lättare att stuka den i och med att det blir mer instabilt utan senan på rätt plats. Jaja, tänkte jag. Jag har aldrig någonsin stukat den förr, så det lär ju inte hända nu heller;) Givetvis hände just precis det, om det var ett år eller halvår efteråt minns jag inte, men stukade den gjorde jag. Tog evigheter innan den blev bra och sen dess återkommer det mellan varven. Jag börjar inse att jag nog borde söka för den, men min tilltro till Uppsalas vård är för tillfället nere på minus, så det lär inte hända. Jag tiger och lider ett tag till. Och använder ett fotledsstöd. Då går det utmärkt. Jag är överlag en aning skruttig just nu, har ont i foten, det andra knät, ryggen, och nacken:) Men med stödet går det som att bra, och jag har funderat på om jag kanske behöver träna på ett annat sätt, dvs mer stötar och stabilitet. Dvs väldigt bra med en löptur i skogen.

Så det gjorde jag. På med kläder, i med Guns n roses i lurarna, ska på deras konsert om en vecka, och sen sprang jag. Storknade efter hundra meter, gick en stund, sprang igen osv. Kallar det för intervaller  så blir det bra:)

Fördelen med att vara ute och ränna när vädret bara vilar sig mellan två regnskurar är att man är själv. Det är skönast när man flåsar som en jäkla blåsbälg;) Ser ni tröjan? Den är köpt 1992 i Anaheim, USA. Mighty ducks är deras hockeylag. Den är urtvättad och sliten men oj som jag älskar den. Har den till allt möjligt. Idag träning, i morgon kan jag ha den när jag går ut och svirar:) Eller ok inte i morgon då, för ett: jag ska inte ut och två; jag behöver tvätta den först, men ni fattar:D

Nåväl. Det gick sådär. Jag ställde in appen på att jag skulle springa två kilometer och det gjorde jag. Tog mig fram iaf.

Det går fan inte snabbt, men jag sprang ju inte hela tiden heller:) Strax över fyra kilometer, det är min vanliga runda med Doris:)

Jag gillar inte att springa på hårda ytor, jag har ju problem med onda hälar och dessutom är ju min dåliga fot helt utan studs, och frånskjut, så jag får ont av det, så jag undviker asfalt och även grus. Dessutom är det roligare att kuta i skogen, skutta mellan rötter och ducka för grenar, då hamnar fokus på det mer än att det är vidrigt och asjobbigt:)

Jag bor där, och sen är det skogen jag ofta går i med Doris, mellan oss och Sävja. Det är så jäkla fint och lyxigt att ha det så:)

Jag kom hem drypande av svett och i köket sprang jag på Corrinda som stirrade på mig. ”Vad fan har du gjort?”

”Sprungit.”

”Haha, jättekul, vad har du gjort? Allvarligt?”

Beviset igen på att jag inte springer:D

Nu börjar det ta sig här i vardagsrummet så jag ska avsluta:) Vi hörs alldeles snart igen:)

Ha en fin fredagskväll!