Solen strålar, och jag är helt chockad över att dagen gått över i kväll! Jag har suttit böjd över en virkning och fäst en miljon trådar samt virkat ihop rutor, trodde klockan var två kanske, men råkade notera att den var halv fem! Ojdå:D

Det var kallt och regnigt när jag tog paus för att äta frukost, ett par timmar efter att jag gått upp, och jag har suttit och grejat och lyssnat på bok. Herregud så timmarna kan rinna iväg.

Jag hade tänkt åka och gymma men det kan jag glömma för jag har lite ont i halsen, det gillar jag inte, men hoppas det ger med sig. Det kommer och går lite, så förhoppningsvis försvinner det. Fast det är sommar så är folk fortsatt förkylda och det är ju lite ovanligt, men sommaren har ju varit rätt kall och blöt, tills för några veckor sen.

Något jag har ovanligt gott om i år är – flugor. Alltså:/ De är så många och jag har på allvar funderat om något dött och ligger och ruttnar nånstans, men hittar inget ovanligt. Idag när vi satt ute och åt middag fick jag vifta energiskt med flugsmällaren över maten annars satte de sig direkt. De är hemska! Är det bara hos mig tro? Eller är det ett flugrikt år? Det kan kanske bero på de nya sopkärlen vi fått, som inte är speciellt bra. På syrrans gata har var och varannan boende fått skura ur dem på grund av fluglarver som krälar i hela tunnan, eftersom komposten inte töms riktigt. Här har jag inte sett det, men fan så det luktar när man går förbi. Hatar stanken av ruttnande mat. I solgass jäser det ju till sig direkt, och komposten hämtas varannan vecka. Jag har inte speciellt mkt matrester, vi är rätt bra på att göra av med det, men det händer ju. Saker som jag vet luktar riktigt illa slås in i dubbla påsar och sen plast, och åker i restavfall. Om det inte råkar vara tömning av kompost dagen efter.

Fy.

Vet ni vad jag gjorde igår förresten? Nej, det kan ju inte ni göra:) Men jag fick för mig att jag skulle färga fransar och ögonbryn, det har jag aldrig gjort förr. Eftersom jag ser ut som ett genomskinligt träsktroll utan mascara så tänkte jag att om fransarna iaf är mörkare så skulle det hjälpa upp lite. Nu vet jag inte om det blev så stor skillnad på dem, kanske var onödigt feg, men ögonbrynen är helt okey. Där har jag ju hört skräckhistorier om hur folk får svarta sniglar över ögonen, men det är ingen hemma som reagerat så jag antar att det är i spektrat OK:)

Lovelia kom hem idag efter att ha bilat fram och tillbaka till nånstans i Tyskland. Hennes pojkvän, Axel, tävlar i nåt som jag tror heter SlopeStyle, nån slags vansinnig akrobatik med en cykel. Det är hopp och snurr och ser helt livsfarligt ut, och mycket riktigt har han skador hela tiden som gör ont ända in i själen. På mig alltså:D han är rätt cool med dem. De hör till. Han kom tvåa och om jag fattade rätt så är han 38 i världen i alla årsklasser. I sin egen är han etta. Det är så kul att det går bra:)

Corrinda kommer hem hit igen i morgon, för att hälsa på den nyfödda lilla, som ännu inte gjort entré, men det är vräkning inom kort:) Sen tror jag att hon åker hem en sväng för att sen komma tillbaka. De bor i en lägenhet utan balkong, och när Zehro börjar jobba har hon några veckor kvar innan skolan börjar, och då är det läge för att hänga med oss. Underbart och härligt!

De kom hem från Grekland i går, eller förrgår kanske, och hade haft en fantastisk vecka.

Syrran åkte idag till NordMakedonien … ja, jag vet, ett märkligt land kanske att bara dra till, men hon har en kompis som jobbar där över sommaren som hon ska hälsa på:) Novalie är i England igen ett tag, Lovelia och Axel drar till Barcelona om nån vecka, Trixie var i Kroatien och Jordan i Tyskland/Nederländerna, så att eeeeee – det borde vara så att jag, Jamie och Robban åker iväg utomlands:D Men ibland får man inte som man vill, å andra sidan är jag helt nöjd med om det är sol och varmt här hemma! Jag vill ju åka tillbaka till husvagnen också men har varit på standby först och sen regnade det.

Oj vilket svammel… Sorry.

Jag ska snart ge mig ut på en promenad med Doris, dagen har som sagt gått i ett och jag har väl ungefär tio steg eller så. Igår hoppade jag hopprep för att få lite motion och rörelse och det kanske jag gör idag igen. Jag är inte suverän på det så det krävs övning;) Det är kul, men ack så jobbigt. Men det är det jag vill åt, flåset.

Men hörrni, jag avslutar, och så återkommer jag snart, det var nåt jag skulle säga, men det har blåst bort totalt:)

Hörs snart!

Karl-Heinz anföll Sverige och det vackra vädret drog sin kos under veckans början. Vi var på badet i måndags, det var mulet men väldigt varmt trots det.Det var lite folk men desto mer flygmyror, denna avart. Jag har dem hemma också och vet hur de brukar bete sig, de får för sig att svärma av nån anledning och då har jag en miljon myror med vingar utanför min ytterdörr, såklart, eftersom det blir svårt att ha den öppen då. De flesta kryper runt utan att fatta hur vingarna funkar och efter nån timme är de borta. Då dör de. Rätt jäkla meningslöst om ni frågar mig;) Det här händer en eller två, kanske tre, gånger per sommar och förutom det märker jag aldrig av myror. Mysko.

På stranden var de skitjobbiga, kröp på en och det killas ju, så efter en stund flydde vi ut på bryggan. Där det var det mindre, tills vi insåg att de låg i drivor i vattnet. Det efter att vi badat, så en och annan satt nog fast i håret;) Vi hade med oss tre killar, som roade sig i hopptornet, medan vi satt på bryggan och undvek myror. Folk idag är så duktiga på att göra konster, och vi har diskuterat det, hur kan det komma sig? På vår tid hoppade man liksom i från hopptornet med fötterna före, eller om man var tuff så dök man. Kanske hände det att man hoppade baklänges och jag vet att vi en sommar övade oss på att dyka baklänges från bryggan. Men idag voltas det både framåt och bakåt, skruvas, görs death-dives (när man hoppar med magen först och viker ihop sig så nära vattenytan som möjligt) och andra spännande kombinationer. Min teori om detta är att vi inte hade tillgång till studsmattor och lekland med skumgummigropar, så vi har aldrig kunnat öva på ett sätt som inte gör ont;) Klart att vi kunde öva oss på frivolter på golvet, men missar man och gör en faceplant då är det bruten näsa nästa. Enda gångerna vi kunde öva smärtfritt var i vattnet, och det några ynka gånger per år, inte dagligen som mina kids voltat på studsmattan:)

Vad tror ni?

I söndags var vi också där, tillsammans med Jamie och hans kompis mötte vi upp Patricia och Abdel, och då var vi alla ute på hopptornet länge. Jag blir som en unge när jag får hoppa, det är adrenalinkickar och att övervinna obehag:) Jag har som ung och dum hoppat från tian, det vet jag inte om jag skulle våga idag, troligen inte. Det är alldeles för lång tid att ångra sig och det gör jävligt ont när man landar fel;) Men att hoppa från tre meter, eller vad det nu kan vara på det högsta på den här stranden, kanske något lägre, men ungefär, det är perfekt. Jag är rädd, men törs:) vilket ger mig en egoboost efteråt. Jag är ju nere och hälsar på Kung Triton förstås, för jävlar vad djupt man kommer, det tar evigheter att simma upp och eftersom jag inte kan titta under vatten pga linser, så vet jag inte hur långt jag har kvar. Det känns ju på ett specifikt sätt i kroppen ju närmare ytan man kommer förstås, men ni fattar nog. Men jag hoppar rakt i med fötterna före. Håller absolut för näsan, för den är som en öppen dörr hela vägen upp i hjärnan, och det gör alldeles för ont. Jag får in vatten i snoken även när jag dyker, vilket borde vara omöjligt enligt fysikens lagar, men icke då. Kommer upp och får frusta ut några liter. Jag glömde hålla för några gånger när vi hoppade från bryggan och satans jäklar vad ont jag fick. Känns som nån river hela insidan av hela öron-näsa-hals kanalen.

Nåväl:) I söndags åkte vi hem rätt sent och sen var det middag och promenad. I går åkte vi hem tidigare, runt sex eftersom det såg väldigt mörkt ut på himlen, och mycket riktigt regnade det en rejäl skur. Men vi hann med en tiotusenstegs-promenad ändå. Jag vet inte vad det är, men sommartid känns det som att det är viktigt att komma upp i de där rekommenderade tiotusen stegen per dag. Vintertid och typ all övrig tid glömmer jag gärna bort det. Kanske har det att göra med att jag inte tränar lika ofta på sommaren, det finns så ofantligt lite pass, och de bästa ledarna har semester. Och vissa kommer inte tillbaka i höst, vilket är så deppigt att jag inte orkar ens tänka på det. Men stegen ska liksom in på kontot:)

Jag har vänt på dygnet nu, det tog lite tid, men jag är uppe och grejar till 2-3, vilket är min primetime, jag är så effektiv och kreativ den tiden på dygnet! Ingen som behöver väckas på morgnarna gör att det går utmärkt att sova längre, summan sömn är konstant men tiderna är mer anpassade. Natten till igår regnade det tungt och hamrade på rutan, regnade in genom det öppna fönstret gjorde det också, men oj så gott man sover. Som en liten enformig melodi:)

I går då, tidsdag och regn, eller gråmulet, men väldigt varmt. Jamie var på Fyrishov med kompisar och badade, och jag och syrran jobbade undan för att sen kunna göra nåt. Kanske bada? Det är ju ingen hit att sitta på stranden i gråväder, men varmt i vattnet. Det landade i att vi tog med oss badkläder, packade in Doris i bilen och åkte till en annan del av stan, Sunnersta, för att promenera i andra hoods.

Hon älskar ju att åka bil:) Sitter där som en drottning och är stolt som en tupp.

Tidigare hade vi en camping som låg här, Granebergs camping, som funnits i eviga tider. Ingen stor, kanske handlade det om max 30-40 platser, och i nutid väldigt nedgången. Sunkig för att tala klarspråk, och en skamfläck för Uppsala. Förr fanns det året-om boende på det, och det var ju inte de nyaste vagnarna direkt, utan tvärtom. Jag vet inte alls hur de som bott i området uppfattat den, men vad jag vet var det inga stora problem. Vet inte vem som drev den, men tror det var kommunen? Kanske inte.

Skitsamma, det är kommunens mark och i massor av år nu har den stått tom, folk har hittat dit som en alternativ badstrand, men det har inte funnits några faciliteter eller ens bänkar. Nu har de öppnat upp så man kan köra ner och parkera, satt dit en brygga och toaletterna är öppna och tillgängliga. Det har blivit jättefint, men som vanligt när kommunen är inblandad så gör de inte klart. Det är som när man själv har rustat ett rum och den där lilla biten golvlist inte kommer på plats förrän efter flera månader, kanske år, kanske aldrig. Nu har de satt dit en jättelång brygga, alltså väldigt lång, men inte rensat bort näckrosorna så man kan inte bada förutom längst in och längst ut? Vad är meningen då? Jag är för övrigt lite rädd för näckrosor, och det är helt sen barnsben, kan vet inte vem som sagt det men nån har berättat att näckrosor kan dra ner en. Jag antar att det är för att de har rejäla stjälkar som man kan trassla i sig rejält i, att paddla kanot genom dem kan vara knöligt, men inte fan lär de ju aktivt slingra sig om en?

Vi gick längs med stranden, där det också skulle behöva röjas sly. Jag vet att jag låter gnällig, men kan inte låta bli att känna att om kommunen inte har tid/råd att underhålla det vi redan har – då ska de inte heller bygga nytt. För det kommer också kräva underhåll. Nere vid hamnen är det samma visa, kommunen vill ha tillbaka marken som båtklubbarna skött och fixat i över hundra år(riktiga år alltså) för att begränsa för dem och göra tillgängligt för allmänheten. Jadå, det är mysigt att gå runt på bryggor och strosa, istället för att mötas av låsta grindar, men då behövs vakter, för båtarna som ligger där är ju inte direkt billiga, det är många miljarder som flyter runt. De skulle kunna börja med att rusta upp restaurangen som de kickat sina hyresgäster från, och ta det därifrån, men icke. Pelling med anhang vill ta över och då vet man som kommuninvånare att det snart kommer se ut som skit, påbörjat och sen halvfärdigt, och så blir det ståendes sämre än det var från början. Jag vet inte om nån efterfrågat en mer öppen hamn där, inte vad jag hört iaf, så troligen är det politikerna själva som fått för sig det. De har ju en egen sedelpress i källaren på stadshuset vad det verkar, men bara till idiotiska projekt, inte till vård och sånt.

Förutom att gnälla;) så gick vi där och svettades, det var fuktigt men skönt ändå, regnet hängde i luften och Doris som var på nytt ställe var nöjd och glad. Nya hundar att möta som är okända och som hon inte har nåt groll med:D

När vi gått hela vägen till hamnen så insåg vi att nu behövde vi vända, det skulle börja regna, och det gjorde det. Duggade snäppet över ånga, så man blev blöt utan att riktigt fatta hur, sen ökade det på men väldigt tunna, fina droppar. Vid badet hade det samlats Kanadagäss, avskyr dem, och Doris blev nyfiken så vi tänkte gå närmare vattnet för att skrämma dem. Helt klart, erkänner det villigt:) Misstänker att de struntat blankt i det dock. När vi med stadiga steg gick ditåt såg syrran ett bylte på stranden.

”Är det nån som badar?”

I samma sekund såg vi en spritt språngande naken man resa sig ur vattnet, och det var inte Aquaman, då hade det gjort mindre ont i ögonen:D Vår spontana reaktion är exakt likadan: ”Åh nej, fy!” och som en synkroniserad klocka bytte vi riktning. Vid en snabb snegling över axeln för att kontrollera om vi sett rätt så ser vi att han står där i vattnet, som Gud skapade honom, och fotograferar Kanadagässen. Jag kommer aldrig i hela mitt liv förstå mig på nakenbadare. Fine när det sker nattetid efter en fest, korkat, men då är man ju korkad, men dagtid? Naturister är ett knepigt släkte. Såg ett inslag för ett tag sen om en bio i Tyskland eller nåt, som var öppen för naturister. Då kommer de dit, fullt påklädda för det var vinter, och kliver ur sina paltor för att sen sitta nakna, men med skor på, och se på film?? Varför? Eller de här som drar på en t-shirt och går nakna på underkroppen? Och t-shirten är ju alltid så kort att man visar könet. De själva hävdar envist att det inte är något sexuellt i det, och det kan jag kanske hålla med om, men det är ju helt klart en form av voyeurism, eller exhibitionism. Annars kan man ha kläder på sig. Jag köper inte för en sekund det där med att det är skönt att inte ha kläder, givetvis är det ju det! Men därifrån till att inte ha kläder på sig ihop med andra är steget för långt för att vara normalt:) Det är en sak att vara naken i väldigt varma miljöer, ta Tarzan som exempel, men inte ens han drar av bralllorna, men där finns det ju en anledning – det är för varmt. Men att klä av sig allt och sen höja värmen inomhus? Eller frysa lite så man lägger en sjal över axlarna men är naken förövrigt? Det är trams.

Och att bada naken på en allmän strand, om än i oväder, det känns så … onödigt. Varför inte bara ha ett par badbrallor på sig? Hur jobbigt är det? Jag gillar inte naket, speciellt inte nakna gubbar, det är nog bland det mest oattraktiva saker som finns:D

Vi traskade på och gick förbi campingen och till varvet åt andra hållet. Doris älskar bryggor tydligen. Hon ville gå ut på varenda en, trippa fint hela vägen ut, försiktigt kika över kanten ner i vattnet och sen gå tillbaka. Hon gillar inte att bada, men har inga problem med att gå i vattenpölar:) Vi fick ihop de där tiotusen stegen och åkte hem med gott samvete:) Resten av kvällen ägnades åt middag, städ, plock, och allmänt fixande av saker och ting.

Idag är det växlande väder, varmt och jag tror vi kör en sväng till badet om det håller sig.

Hur har ni det? Berätta och glöm inte tala om var ni befinner er:)

Ha en bra dag! Hörs alldeles snart:)

 

Innehåller reklam och annonslänkar för NatureCan

 

Nu ni, ska ni få höra:)

Jag har under några månaders tid nu testat olika produkter från NatureCan, och tänkte prata lite om dem:)

Idag bara lite allmänt men jag tänker framöver fördjupa mig ordentligt, och ni hänger med hoppas jag! Jag älskar det här och har nördat ner mig ordentligt.

Jag har fått möjlighet att ge er rabatt också, och det är därför jag verkligen velat testa innan, för jag vill inte rekommendera något jag inte själv gillar! Koden är: CAROLANC20 och med den får ni 20% rabatt.

Nu kör vi:)

NatureCan är ett globalt varumärke för välbefinnande, med fokus på att tillhandahålla högkvalitativt, säkert och effektivt CBD från hampa samt andra hälsorelaterade produkter som vitaminer och mineraler. Jag har varit extremt tveksam mot CBD och tänkt, som säkert många, att det mest verkar vara ett annat sätt för att promota Marijuana. Samtidigt var jag väldigt nyfiken:)

Eh, man kan säga att jag hade FEL:D Dunderfel. För det finns inget berusande i CBD, allt sånt är borta, kvar är bara hampans fördelar. För det vet ju de allra flesta att det finns gott om. Det finns ju anledningar att många vill legalisera cannabis, och det får stå för dem, jag har inte läst in mig tillräckligt på det för att ha en åsikt, än i alla fall. Men i CBD tar man alltså bort det dåliga och utnyttjar det som är bra.

CBD är en förkortning för cannabidiol, är en naturligt förekommande förening som finns i cannabisväxten och som är känd för sina potentiella terapeutiska effekter utan att orsaka den psykoaktiva ”hög” känslan som förknippas med THC.

Jag är alltid skeptiskt till nya saker, hoppar sällan på något utan att ha researchat, lyssnat på vad andra tycker, och helt enkelt låtit det gå ett tag:) För mig har CBD blivit en positiv upplevelse, jag upplever att den stress jag känt av inte påverkar mig negativt lika mycket, men framför allt så har min sömn uppgraderats till Törnrosa-style. Jag har inte sovit så här bra på evigheter!

Jag har tagit fyra droppar av den här CBD-oljan innan jag lagt mig, och dels sover jag bättre, men framför allt snurrar inte hjärnan i 380 med att lösa problem jag ändå inte kan lösa, saker jag borde gjort eller ska göra, funderingar om allt och inget, gärna sånt som känns stressande, precis när man ska sova.

CBD kan potentiellt hjälpa mot sömnproblem genom att minska ångest, främja avslappning och potentiellt förbättra sömnkvaliteten, även om mer forskning behövs för att fullt ut förstå dess effektivitet och optimala dosering för sömnstörningar. Kan det handla om placebo-effekt? Kanske, men jag tror inte det. Jag har ju sovit som en kratta länge nu … och exakt precis nu inser jag också att jag inte längre har nervsmärtan i benet? Det i sig behöver inte betyda att det är tack vare CBD, för den smärtan kommer som i skov och något, oftast oklart exakt vad, får den att ge med sig. Ofta har jag kört med TENS-maskin eller massagepistol, men de har nån unge korpat iväg och eftersom jag inte har ont på dagarna när jag rör mig, glömmer jag fråga. Sen är det för sent när de ligger och sover.

Så den här gången är faktiskt det enda jag gjort att smörja in låret med den här CBD-muskelkrämen med chili i:) och de där fyra dropparna olja. Kanske är det så enkelt som att mina sömnproblem till största delen handlar om smärta, som gör det svårt att koppla av? Det är ju inte speciellt konstigt isf. Det här hade jag alltså inte ens noterat förrän jag skrev nu, så ta det med en nypa salt, jag tror inte att det är tillräckligt för att säga att det funkar så här för alla:)

Den här har jag använt mer som ett liniment på ömma muskler och till det funkar den mer än utmärkt! Men om jag ens misstänker att den hjälper mot nervsmärtan så kommer jag använda den mer regelbundet innan jag ska sova.

 

NatureCan har också ett suveränt sortiment som de kallar Longevity, och det är helt enkelt till för oss som levt ett tag:) Longevity är ett begrepp som handlar om att leva längre samtidigt som man håller sig frisk och aktiv. Man kan inte bara ta ett piller, oavsett om det är ett kosttillskott eller en medicin, och förvänta sig mirakel, utan det handlar om helhetshälsan. Med fokus på livsstilsförändringar och hälsofrämjande metoder kan vi förbättra både livslängden såväl som hälsan. Vetenskapen har ju forskat länge på sånt här och med framsteg inom speciellt nutrition och cellulär hälsa, finns nu sätt att stödja ett längre och hälsosammare liv.

Longevity metoder fokuserar på att hålla cellerna friska, stödja kroppens motståndskraft samt främja energi och vitalitet när vi åldras. NatureCans sortiment innehåller många bra produkter för det här.

Som ni vet så föredrar jag att förebygga i stället för att behandla. Kan man med enkla medel förebygga att man får ett problem så är det alltid att föredra framför att behöva behandla. Det gäller allt, inte bara hälsa, utan kan man exempelvis förebygga att cykeln får punka genom att byta ytterdäcket så gör jag hellre det. Och kan jag förebygga att slippa tvätta madrasser om jag använder plastad frotté så gör jag det. Och så vidare, ni fattar:)

Det är därför jag en gång i tiden började träna, och sen dess fortsatt. Jag vet att det är bra för så mycket, och jag utbildade mig också till Hälsocoach för att jag verkligen brinner för hälsa. Sen lever jag absolut inte som jag lärt mig, men jag försöker. Jag förespråkar inte att späka sig, vare sig det är med stenhård träning eller superstrikt kost, min melodi är mer att göra sitt bästa. Man ska ha kul också:)

Jag är över femtio nu, fast jag absolut inte känner mig ens i närheten av att vara vuxen på insidan så syns det definitivt på utsidan. Det är slappt lite överallt;)

Alla mina vänner har rekommenderat kollagen. Men många klagade över att det var svårt att få det att lösa sig bra i vätska, det blev klumpigt. Är det något som är riktigt läskigt så är det att dricka klumpiga vätskor … fy bubblan, jag ryser i hela själen:)

Men det här Collagen-pulvret löste sig utan problem! Det finns med smak också, men jag har naturell. Vill man så smaksätter man ju det själv enkelt med några droppar saft/juice.

Kollagen behövs för lederna, senorna, huden, håret och naglarna. Mitt ytliga jag vill helst inte vara slapp i fejset, men det jag märkt mest effekt på är naglarna. Jäklar vad de växer! Det är ju väldigt enkelt att se med blotta ögat också, såklart:) Jag klippte ner alla superkort när jag varit ute och plockat blåbär för de var alldeles blåa och såg ut som jag hade värsta sorgkanterna, och nu är de längre än de var då och betydligt starkare. Växer som ogräs. Jag tycker också att det är skillnad på huden i ansiktet, den känns mjukare och ser nog en aning slätare ut. Det är svårt att se riktigt tycker jag, speciellt som jag ser ut som ett träsktroll för tillfället, noll smink och lite flottig av solkräm;) Vilken dag som helst nu ska jag kamma mig och klä på mig något annat än samma kläder jag bott i sista tiden:D Men det är sommar ju:)

Jag återkommer om kollagenpulvret, och jag har också fler produkter som jag testat och kan rekommendera, mer om dem senare.

Hos NatureCan hittar man det mesta. De har förutom CBD-produkter, som finns i en mängd varianter som olja, gummies, krämer osv, även proteinpulver, essentiella aminosyror, kreatin, vitaminer, mineraler osv.

Har ni några frågor? Shot, jag älskar att researcha och det här är något jag verkligen gillar. Jag ska berätta mer om själva NatureCan också, men nu ska jag ut på promenad i stormen:) Vi hörs alldeles snart igen!

NatureCan hittar ni här och glöm nu inte att använda min rabattkod: CAROLANC20

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet att ni är många som följer mig på Instagram och redan sett det här, men för att det är så viktigt lägger jag det här också.

Sprid om ni vill, det verkar på allvar vara så att föräldrar är lite … eljest…för att säga det snällt.

Och fast jag tjatat hela barnens uppväxt är de lik förbannat lite väl våghalsiga. För de fattar inte bättre. De har inte stått där i strandkanten och spejat efter ett barn man tappat ur sikte med växande panik. De har definitivt inte sett en drunkningsolycka IRL, tack och lov, och de har inte sett hur livet kan förändras även om man överlever. Jag har en gång i tiden vårdat ett barn som tränade simning på hög nivå, där något hände under vattnet i poolen under en träning. Trots snabbt ingripande blev det omfattande syrebrist med påföljande livslånga, allvarliga, skador. Vatten är skitkul, och totalt hänsynslöst.

Den här mamman hade många barn, och kanske kände hon sig duktig över att ha tagit dem till stranden, hon litade antagligen på att den största flickan skulle hjälpa henne. Flickan var grym! Absolut ingen skugga ska falla på henne för hon gjorde sitt jobb utmärkt. Jag har också litat på hjälp från mina större barn, det i sig är det inget fel i tycker jag. I en familj hjälps man åt.

Men, därifrån till att släppa iväg en liten icke simkunnig ut i en sjö, med enbart syskon som inte ens är tonåringar, det är bara vårdslöst. När jag varit ensam på stranden har jag haft de minsta inom en armslängd avstånd, och ögonen på de större, och ingen har fått ge sig ut på djupt vatten innan de är ordentligt simkunniga. Att simma ut till flytbryggor har det inte varit tal om om vi inte varit två vuxna. Inte för att det skulle hjälpa om olyckan inträffar, men då har iaf en kunnat simma med, och en passat de mindre på stranden.

Man kan aldrig skydda sig fullt ut, för olyckor händer ändå, och det går snabbt. Men man kan göra allt i sin makt för att förhindra dem. Man kan aldrig lita på att andra ska ha ansvaret över ens ungar, eller ingripa om de ser något. De flesta på en strand har fullt fokus på sina egna anhöriga. Man kan ALDRIG lita på flythjälpmedel även om de är godkända på något vis. Det är sällan jag ser barn bada i riktiga flytvästar, som vänder barnet om det hamnar under vatten, och det hade inte den här lilla heller. Hon hade dock en rätt bra variant, det ska jag villigt säga, men det räcker ändå inte.

Den här mamman satt avsides på stranden, bakom vass, perfekt för hennes bebis med lite skugga, fattar det, men svårt att ha koll utan att lämna filten. Hon hade kanske stått i vattenbrynet hela dagen och det här var sista rycket för dagen, det vet ju inte jag, kanske hade hon spejat och haft tvärkoll. Men när vi såg henne kom hon från bakom vassen, där hon inte kunde se sina flickor. Det räcker, en enda liten sekund räcker för att något ska hända. Man syns inte om man hamnar under vattnet i en sjö, det räcker med några decimeter för att vattnet ska dölja vad som finns där under, vissa sjöar har ju magiskt klart vatten, men de flesta inte, och en sjö är mörk.

Jag vill inte skamma en mamma. Jag vill tro att de flesta gör sitt yttersta för sina barn. Men varför gör man så här? Varför chansar man med en potentiellt dödlig utgång? Det låter ju absurt och rätt elakt när man säger det, men det är ju dessvärre sant. Det har varit så många drunkningsolyckor i år, både vuxna och barn. Varför tror man att det inte kan hända just en själv?

Man överskattar sin förmåga i vattnet, det är sen gammalt. Det finns en anledning att man bör ta Simborgarmärket en gång per år, för simning är en färskvara. Även om man är vältränad innebär inte det att man orkar simma, eller att man inte drabbas av panik. Man måste ha vana. De flesta går ju inte och simmar en gång i veckan året om, utan de flesta av oss hoppar i en sjö när det blir sommar, och förutsätter att man simmar bra, för det gjorde man ju sist. Men det är svinjobbigt ju! Helt andra muskler som jobbar, jag har träningsvärk på helt andra ställen efter några dagar på stranden:D

Det jag vill säga med det här, det är att VAR FÖRSIKTIGA.

Se till att aldrig bada ensam. Ha en badkompis som har koll på dig, och du på den. Är man ett gäng är det lätt att någon tappas bort. Man ska ha tvärkoll på en enda och övergripande koll på alla. Chansa aldrig. Ge aldrig efter för ungarnas tjat, för händer något kommer du aldrig kunna förlåta dig själv. Samma med att ge ansvaret till syskon, hur ska de någonsin kunna förlåta sig själva om något händer? Det vill man inte lägga på sina barn!

Simma och bada med förstånd, för det är kul som sjutton. Men tänk efter före:)

 

Igår hade jag en lång lista som jag betade av. Inte dåligt va? Jag gillar listor, men är rätt dålig på att skriva dem. Märkligt nog för jag kan gå runt och känna mig oerhört stressad över att ha massor att göra, men så skriver man ner och inser att det är inte så farligt:D

Började med gräset som kändes lite långt. På campingen verkar 5 mm vara på gränsen till för långt, men jag gillar när det är ungefär knappt en decimeter. Det för att då bränner inte solen sönder det och gräset ser grönt och fräscht ut. Stubbigt gräs är obehagligt att gå på. Nu går vi sällan barfota på vår tomt för den är omgärdad av barrträd som hivar ner både kottar och barr i parti och minut, och det snabbare än man hinner kratta;) Men ni fattar. När man gör nåt sånt här, spelar ju ingen roll om det är att klippa gräs eller städa, så innebär det alltid merjobb. Igår hämtade jag trimmern för att fixa till, och insåg att den inte hade någon tråd. Nähä. Lindade på ny, och kunde inte för mitt liv begripa hur fan den lilla rullen skulle sitta fast? Men eftersom batteriet var slut och behövde laddas fick det bli ett senare problem. I stället drog jag upp tusen tistlar och nåt annat ogräs vars frön fastnar i pälsen på djuren och i våra kläder om man råkar komma emot. Mitt i där hittade jag en rund ring som jag tyckte jag kände igen …? Jamen det var ju liksom locket till trimmern. Aha. Fattar. Nu sitter den som berget igen;)

Sen var jag svettig och trött och tog kaffepaus. Messade syrran och sa att idag hade jag tid att bada, och hon svarade med vändande sms att hon skulle komma om en halvtimme. Jamie ville ha med en kompis, som blev två, och vi packade ihop och drog. Nu var det varmt i vattnet. Underbart! Men det blåste rejält uppe på bryggan, bättre uppe vid filten. Solen kom och gick men det var varmt och skönt. Killarna var mer i vattnet än uppe, och det är kul att se hur duktiga de är.

Jag är ju sällan nojig, men just vatten, som i sjöar, skrämmer mig. Det går så snabbt och är så oåterkalleligt. Jag sitter oftast och spanar på barnen, fast de är stora och kan simma. Förra gången vi var där såg vi en pappa som stod på bryggan och ute vid hopptornet, dit det är kanske 10-15 meter, var hans två barn. En liten flicka i 5 -6 årsåldern och en lite äldre bror. Killen kunde simma och hjälpte systern som hade nån slags flytväst/simväst på sig. Flickan hade superkul och klättrade upp och hoppade gång på gång. Syrran och jag höll för ögonen. Jag skulle ALDRIG våga släppa ut en icke simkunnig unge med ett syskon till en hopptornsbrygga. Av så många anledningar. Tänk om flickans grenband går upp och hon glider ur västen? Ska brodern leva med det då? För pappan skulle kanske kunna simma ut, men att hitta en unge under vattnet i en sjö med lite vågor och strömmar? Lycka till.

Jag har simmat ut med barnen innan de kunnat simma själva, de har haft badring eller simpuffar på sig och jag har hållit i dem hela tiden, inte släppt dem med blicken för en sekund. Har de velat hoppa har jag varit i vattnet precis där de hoppar. Jag vet att shit happens ändå, men jag har försökt förutse varenda scenario. Mina kids har babysimmat och sen gått vidare i fortsättningsgrupper, de har haft en rejäl vattenvana och inte varit rädda för det. De har kunnat ta sig in till kanten från det att de var små. Men om nån hoppar på dem … då hjälper inte det. Pool är en helt annan sak, där syns de. Men jag har hökblicken med mig även där.

Andras barn är ännu värre, och jag satt absolut och höll koll. Jag tjatar om att de måste ha koll på varandra, är de fler säger jag åt dem vilka som ska ha koll på varandra så ingen missas. Ja, jag är som sagt nojig i det här, men det med all rätt.

När vi åkte hem var det kväll och medan Jamie fixade mat, så gjorde jag massa annat. Som att hämta stora stegen och skruva ner hallampan. Det var en spotlightramp där, som suttit sen vi flyttade hit, och jag har svurit över den otaliga gånger. Det är alltid en lampa som är trasig. Det är fem stycken och även om jag byter alla samtidigt så räcker de inte alls 20 tusen timmar eller vad d ens utlovar. Dessutom har vi HÖGT i tak just i hallen, vi har två trappsteg upp till resten av huset, och vanlig stegpall räcker inte. Jag når inte och nu hade jag fått mer än nog. Ner med den och sen tänkte jag sätta upp en naken glödlampa på sladd enbart hellre än den där. Vad som helst fick duga och jag letade i garaget. Hittade en skomakarlampa, som är fin, men inte där. Den var för liten och bländade.

Ner med den och ut i garaget igen. Jag har flera sådana gamla lampställningar, ni vet kanske vad jag menar? De där som man kan klä med tyg sen. Det här är mamma och pappas gamla sovrumslampa som hon gjort. Jag gillar den!

På nåt vis så passar den, och ljuset är magiskt! Så bra! Det är en gammal hederlig glödlampa och jag är så lycklig. Jag tycker inte om dagens halogen och led och allt vad det är, men den här – perfekt. Jag har dragit lite i bandet i nederkant så den är rak, och tills jag hittar den rätta får den sitta. Antar att det blir som i köket där jag letade efter en specifik en, men den var för dyr och jag köpte en från IKEA, tillfälligt. Den sitter där än och jag älskar den:)

Nu när jag ändå var i farten med lampor så gick jag in till Trixie för att se om jag kunde göra något åt hennes fläkt. I några nätter nu har jag blivit störd av ett ljud som jag inte känner igen, så pass att jag vaknat av det. Det visade sig komma från hennes takfläkt. Ljudet är värre i mitt rum än hennes, och jag är jäkligt känslig för vissa ljud helt klart. Nu dammade jag av den, letade efter ett hål för att olja, som jag googlat mig till att man kunde ha, men det fanns inget och sen insåg jag att det kanske var kedjorna till lamporna och fläkten som slog mot lampkupan? Tejpade dem och nöjd som fan drog jag i snöret för att starta fläkten, lampan lyste redan. Hände precis inget. Men vafan??? Robban kom och tog över

Jag får migrän av att jobba med händerna över axlarna och att titta upp ska vi inte tala om. Vad som var felet vere fan, men den verkar funka nu igen. Pust. Ta i trä osv.

Jag röjde köket i stället och vid midnatt gick jag ut med nåt i garaget och insåg hur skönt det var ute. Skulle jag kunna gå en sen hundpromenad? SÅ dags? Nä…? Eller? Jo, jag klev i skorna och iklädd Bikiniöverdel, shorts och en strandskjorta gick jag en 40 minuters promenad:)

Så ofantligt skönt väder! Hemma igen lagade jag kläder innan jag fick lyfta in mig själv i säng:D
Idag då. Seg morgon, röja lite, men mest satt jag med en kopp kaffe och njöt. De hade lovat regn men det kom inte en droppe.

Trixie hade sett att Nya Filmstaden skulle ha ettårsjubileum idag, och för att fira det kunde man gå 2 för 1 och det ville hon. Hon ville sr Draktränaren, (eller tämjaren?) men den var fullbokad, så i stället blev det Superman. Jag fick följa med som sällskap och det är ju mysigt. Jag har inte varit här tidigare, och i ärlighetens namn kommer jag inte välja det i första hand framöver heller:)

Missförstå mig rätt, det var fint och fräscht, väldigt fint och fräscht! Men Nordisk Film på Gränby centrum är fortfarande favorit, inte minst för att det finns parkering utanför. Vi gick på nåt som jag tror heter I-sence, och det ska vara lite extra bra. Och alltså… nä. Det kanske det var men för mig som biobesökare är allt bra idag, så länge man sitter bekvämt och ser bra. Ljudet och bilden är ju alltid bra liksom? Det behöver inte vara superspeciellt.

Jag mötte upp Trixie som jobbat, utanför och vi gick in och satte oss.

Superman var bra. Jag älskar ju Henry Cavill som blev petad, men den här killen är godkänd, helt klart. Det är dock lite svårt att ha respekt för en kille i stora röda kalsonger:D

När filmen var slut åkte vi hemåt, jag hade parkerat en bra bit bort, det finns liksom inga bra ställen kvar centralt, och det var rätt skönt med en promenad. Vi bytte om direkt och drog till gymmet.

Där var det svalt och skönt och väldigt lite folk, men klockan var iofs nästan åtta på kvällen. Trixie hade nån plan och eftersom jag inte hade det så hakade jag på hennes, efter att vi gått i backe på löpbandet.. Hon körde armar, så det blev 12*3 av bicepscurl, liggande flyes, stående enarmsrodd, och nåt mer, sen bytte vi sida på gymmet och skulle köra bröstpress men testade istället höflyftmaskinen, den var ju bekvämare än att göra det med ryggen mot bänken, men så tungt:) och så avslutade vi med latsdrag i maskinen. Sen var Trixie less och jag tänker åka i morgon med så det fick räcka.

Hem via Ica för att dels tanka, och sen köpa nåt att äta. Klockan var halv tio och ingen tid för att laga middag. Jag har färdiga matlådor från BetterFeast, men eftersom ingen påbörjat hemma så tar vi en fuskmiddag. Blev varma mackor;)

Ja, sen var kvällen slut och nu är jag slut också:)

Vi hörs alldeles snart igen, men nu är det sovdags. Natti natti 🙂