I fredags var det dags för konsert! Med inga mindre än Guns n´Roses, i Friends arena. Jaja, den heter väl Strawberry nu men vem bryr sig? Är det inte rätt fånigt att byta inarbetade namn på saker, som Aviici arena istf Globen, 3Arena isf Tele2 arena, och Strawberry istf för Friends. Jag säger Nej till sådana dumheter:) Jag trodde ett tag att de byggt ännu en arena när jag först hörde talas om 3Arena och undrade var den låg….så hade den bara bytt namn…

Eftersom min syster jobbar en kvarts promenad från Friends så tog vi bilen och parkerade där. Det är ju en lögn i helvetet att ta sig ut därifrån efter en konsert, och samma sak med att ta tåg hem, kryllar av folk överallt. Kan man undvika det så gör man det, helt enkelt. Vi hade vår vana trogen ståplatser men inte i Golden cirkel utan vanliga, och ville vara där i tid för att helst få plats längst fram vid kravallstaketet. Det är jäkligt skönt att kunna hänga på det nämligen, och att kunna luta sig mot det när man sitter och väntar innan:) Insläpp var 17.30 och förbandet, Public Enemy, började spela 18.45. Vi var där strax före fem och kunde enkelt promenera fram till staketet och muta in våra platser:) Fördelen med att ha de dyrare biljetterna i Golden cirkle är att där är man nära fast man är längst bak, man kan med fördel backa en aning för att få bättre sikt framåt. Fördelen med att stå längst fram vid pöbelns kravallstak är ju också att det är en distans till gyllene cirkeln, så man ser ofta finfint. Nackdelen är att om det kommer nån långskånk och placerar sig framför en kan man inte flytta varken på den eller sig själv. Men det brukar alltid vara bra.

Jaja. Ni fattar nog:)

Vi satt där och softade, snackade och såg arenan fyllas på.

Ja, syrran är jätteblond, vilket förvånar mig varenda gång jag ser det på kort. Riktigt så ljus är hon inte i verkligheten, men hon har blonda slingor för att jämna ut de grå:) Hon har annars varit en aning mörkare än vad jag är. Mina grå strån är inte allt för många och än så länge tycker jag det är rätt fint. Den skarpsynte noterar att jag inte har solglajjor på huvudet utan det är – senilbrillor. Herregud att bli äldre vore ju betydligt roligare om det inte hela tiden inföll nytt förfall. Som att plötsligt inte se på nära håll. Jag har löst det hittills genom att ha en lins med styrka och ingen i det andra ögat, då ser jag skapligt på nära håll och skapligt på långt. I fredags bestämde jag mig för att det kanske var ett bra läge att använda en av de lite svagare linser jag har. Det är av samma anledning, genom att ha en svagare än det jag egentligen behöver så ser jag bättre på nära håll. Det är ju helt värdelöst att det blir suddigt när man kollar på mobilen eller ska pyssla med nåt. Jävla dumheter. Med linser i båda ögonen såg jag som en örn på scenen, men sämre på mobilen, därav senilbrillorna, aka läsglasögon:)

Givetvis kom det ett gäng unga tjejer och ställde sig precis bakom oss, och jag sa till syrran att det är ju som att jag är nån jävla magnet för sådana. ”Jag svär på att de kommer stå och hänga på mig!” sa jag och mycket riktigt. När vi reste oss för förbandet så försökt den ena trycka sig in framför mig. Glöm det lilla gumman, tänkte jag och flyttade såklart inte en millimeter:) Jag stod axel mot axel med tjejen bredvid och syrran på andra sidan, så det fanns liksom ingen plats för en tjej som ville trängas, och faktiskt så backade hon efter några försök att trycka bort mig. Men varenda gång? Nästa gång ska jag ha typ munskydd och hazmat-dräkt så kanske de håller avstånd;)

Ganska prick i tid äntrade Public Enemy scenen, och det är ju inte min grej, de är ett dåtidsband som jag aldrig varit förtjust i men de gör ju en del bra musik ändå. Det var ett bra förband!

Men det man ändå väntar på är ju Guns n´roses, och äntligen började de!

Turnén heter (ish) Because what you want and what you get is two totally different things. Och det kan man ju säga:) För jag ville inte ha en massa gitarrsolon exempelvis, men det fick man. Jag ville inte heller ha dåligt ljud, men det fick jag också 😉 En hel del lite annorlunda låtar, alltså de där man sällan får höra live var det också, men det är ju inte på något vis dåligt.

Ljudet var inte toppen, iaf inte nere på ståplats, det rullade och studsade och var stundtals svårt att höra vad Axl sjöng, och ibland var det så högt att det var plågsamt. Men bortsett från det – var det en härlig konsert!

Visst saknades en del låtar man gärna velat höra, men å andra sidan är ju nästan alla deras låtar bra, så jag klagar inte:)

Recensenterna hatade det såklart, vad annars? Jag är lite trött på att alltid, oavsett vilken konsert jag sett, så sågas det jäms med fotknölarna. Varför skickar man folk som inte gillar musiken för att skriva en recension? 😉

Också folk överlag, på forum man snurrar förbi, har åsikter om att Axl Rose inte sjunger som han gjorde 1991, samma med Jon Bon Jovi eller annan valfri rockstar. Det klagas också på att de blivit gamla. Och seriöst här, det vore väl högst obehagligt om Axl Rose dök upp som den lilla snorvalpen han var? 😀 Han är 63 år gammal, och såg fräschare ut nu än sist jag såg honom. Det där svullna är borta, och även klädstilen är uppdaterad. I stället för håliga jeans med skjorta knuten runt midjan, hatt och bandana, så var han svartklädd. Vi stod för långt bort för att få bra bilder, jag har filmat en del och det är screenshots från det ni får, bättre kvalitet än så här bidde det inte. Kan vara att jag suger på att filma och även på att det var en helvete med senilbrillorna;) men mest är det nog Iphones fel. Den är inte bättre.

Axl Rose är en man med röstkontroll utan dess like. Hans register är nästan i Freddie Mercury-stil, det fattas lite tror jag, men omfånget på hans röst är enormt. Sjunger han som 1991? Nä, verkligen inte, men det är fasen inte speciellt långt ifrån. Det är inte falskt, möjligen att tonarterna skulle kunna sänkas en aning. Nån låt var helt klart i ”fel” tonart, inte den man är van vid. Men han springer runt som ett skållat troll på scenen fortfarande:) Energin är det inget fel på.

Slash är ju en gudabenådad gitarrist, och det fick man massa bevis på, det är ändå maffigt med gitarrsolon, men jag hade inte blivit ledsen om de varit färre:)

Och Duff! Stencool som alltid, han är liksom coolheten personifierad! Han till och med går coolt, släntrar fram eller studsar, beroende på. Han visar att basisten inte är nån slags bakgrundsfigur som är umbärlig, tvärtom. Fasen vad bra han är! Han sjöng solo också, och påminde mig om hur mycket jag gillar hans röst.

De har dubbla gitarrister och jag skäms över att inte komma ihåg vad den andra killen heter, jag vet det, men kan inte komma p just nu, och vägrar googla:)

Och de här tre på samma bild, som ju ÄR Guns n´roses ♥

I tre timmar spelade de. Något som recensenterna klagade över, men JAG personligen gillar det. Har jag nu pröjsat uppemot 1000 spänn för en biljett – keep it coming, för guds skull. Det kan inte bli dåligt i mina öron. Valuta gillar man:)

Jag tyckte det var en utmärkt konsert, det var kul med lite annorlunda låtar, vissa hade jag inte haft nåt emot att slippa, men det var garanterat nån annans favoritlåt så det jämnar ut sig. Den var inte den bästa jag sett med dem, det var den i Göteborg, jag tror det var 2018, men är inte helt säker.

Nu är jag tvärsäker, det var juli 2018, jag hade ju såklart bilder hör i bloggen:) Då stod vi i Golden Circle, det var på Ullevi och det var fantastiskt väder, och fantastiskt ljud, och vi stod typ PÅ scenen:)

Skillnaden på ute och inne när det kommer till kvalitet på bilder är ju fan pinsam. Hade en sämre lur dessutom. Men såg iofs bättre på den tiden;)

Den i fredags nådde inte helt upp dit, men den var suverän ändå♥

Så, til we meet again – Thank you, Guns n´fucking roses:)

Vi var extremt nöjda med att när det var slut bara kunna glida förbi garaget, förbi tågstationen och promenaden till bilen var aningen kylig men väldigt skönt att få röra på sig. Att stå still i vad det nu kan ha blivit, fyra, kanske fem timmar, är tufft:) Vi var hungriga och tänkte vänta in på nåt McD på vägen men det var ju stängt. Vi hade också en ursprungsplan på att kanske möta upp fotbollskillarna som sett damerna spela fotboll, men insåg att vi inte skulle vara i Uppsala förrän framåt ett-tiden. Det kändes lite onödigt att de skulle vänta och vi skulle ställa bilen i stan för EN öl, så vi struntade i det. Vi ses på lördag istället, då spelade de mot Tyskland:)

Vi åkte hem, jag hittade inget kul att äta alls utan det fick bli kvarg och macka, jag hade ju velat ha pommes;) men det fick duga. Sen var det raka vägen i säng och sova som en liten gris:) I huvudet fortsatte Axl sjunga Patience och Sweet Child of mine:)

Jag älskar att gå på konserter! Det är minnen jag bär med mig och vårdar ömt:)

Nästa stora är Robbie Williams, det blir kul!