Igår hade jag en lång lista som jag betade av. Inte dåligt va? Jag gillar listor, men är rätt dålig på att skriva dem. Märkligt nog för jag kan gå runt och känna mig oerhört stressad över att ha massor att göra, men så skriver man ner och inser att det är inte så farligt:D
Började med gräset som kändes lite långt. På campingen verkar 5 mm vara på gränsen till för långt, men jag gillar när det är ungefär knappt en decimeter. Det för att då bränner inte solen sönder det och gräset ser grönt och fräscht ut. Stubbigt gräs är obehagligt att gå på. Nu går vi sällan barfota på vår tomt för den är omgärdad av barrträd som hivar ner både kottar och barr i parti och minut, och det snabbare än man hinner kratta;) Men ni fattar. När man gör nåt sånt här, spelar ju ingen roll om det är att klippa gräs eller städa, så innebär det alltid merjobb. Igår hämtade jag trimmern för att fixa till, och insåg att den inte hade någon tråd. Nähä. Lindade på ny, och kunde inte för mitt liv begripa hur fan den lilla rullen skulle sitta fast? Men eftersom batteriet var slut och behövde laddas fick det bli ett senare problem. I stället drog jag upp tusen tistlar och nåt annat ogräs vars frön fastnar i pälsen på djuren och i våra kläder om man råkar komma emot. Mitt i där hittade jag en rund ring som jag tyckte jag kände igen …? Jamen det var ju liksom locket till trimmern. Aha. Fattar. Nu sitter den som berget igen;)
Sen var jag svettig och trött och tog kaffepaus. Messade syrran och sa att idag hade jag tid att bada, och hon svarade med vändande sms att hon skulle komma om en halvtimme. Jamie ville ha med en kompis, som blev två, och vi packade ihop och drog. Nu var det varmt i vattnet. Underbart! Men det blåste rejält uppe på bryggan, bättre uppe vid filten. Solen kom och gick men det var varmt och skönt. Killarna var mer i vattnet än uppe, och det är kul att se hur duktiga de är.
Jag är ju sällan nojig, men just vatten, som i sjöar, skrämmer mig. Det går så snabbt och är så oåterkalleligt. Jag sitter oftast och spanar på barnen, fast de är stora och kan simma. Förra gången vi var där såg vi en pappa som stod på bryggan och ute vid hopptornet, dit det är kanske 10-15 meter, var hans två barn. En liten flicka i 5 -6 årsåldern och en lite äldre bror. Killen kunde simma och hjälpte systern som hade nån slags flytväst/simväst på sig. Flickan hade superkul och klättrade upp och hoppade gång på gång. Syrran och jag höll för ögonen. Jag skulle ALDRIG våga släppa ut en icke simkunnig unge med ett syskon till en hopptornsbrygga. Av så många anledningar. Tänk om flickans grenband går upp och hon glider ur västen? Ska brodern leva med det då? För pappan skulle kanske kunna simma ut, men att hitta en unge under vattnet i en sjö med lite vågor och strömmar? Lycka till.
Jag har simmat ut med barnen innan de kunnat simma själva, de har haft badring eller simpuffar på sig och jag har hållit i dem hela tiden, inte släppt dem med blicken för en sekund. Har de velat hoppa har jag varit i vattnet precis där de hoppar. Jag vet att shit happens ändå, men jag har försökt förutse varenda scenario. Mina kids har babysimmat och sen gått vidare i fortsättningsgrupper, de har haft en rejäl vattenvana och inte varit rädda för det. De har kunnat ta sig in till kanten från det att de var små. Men om nån hoppar på dem … då hjälper inte det. Pool är en helt annan sak, där syns de. Men jag har hökblicken med mig även där.
Andras barn är ännu värre, och jag satt absolut och höll koll. Jag tjatar om att de måste ha koll på varandra, är de fler säger jag åt dem vilka som ska ha koll på varandra så ingen missas. Ja, jag är som sagt nojig i det här, men det med all rätt.
När vi åkte hem var det kväll och medan Jamie fixade mat, så gjorde jag massa annat. Som att hämta stora stegen och skruva ner hallampan. Det var en spotlightramp där, som suttit sen vi flyttade hit, och jag har svurit över den otaliga gånger. Det är alltid en lampa som är trasig. Det är fem stycken och även om jag byter alla samtidigt så räcker de inte alls 20 tusen timmar eller vad d ens utlovar. Dessutom har vi HÖGT i tak just i hallen, vi har två trappsteg upp till resten av huset, och vanlig stegpall räcker inte. Jag når inte och nu hade jag fått mer än nog. Ner med den och sen tänkte jag sätta upp en naken glödlampa på sladd enbart hellre än den där. Vad som helst fick duga och jag letade i garaget. Hittade en skomakarlampa, som är fin, men inte där. Den var för liten och bländade.
Ner med den och ut i garaget igen. Jag har flera sådana gamla lampställningar, ni vet kanske vad jag menar? De där som man kan klä med tyg sen. Det här är mamma och pappas gamla sovrumslampa som hon gjort. Jag gillar den!
På nåt vis så passar den, och ljuset är magiskt! Så bra! Det är en gammal hederlig glödlampa och jag är så lycklig. Jag tycker inte om dagens halogen och led och allt vad det är, men den här – perfekt. Jag har dragit lite i bandet i nederkant så den är rak, och tills jag hittar den rätta får den sitta. Antar att det blir som i köket där jag letade efter en specifik en, men den var för dyr och jag köpte en från IKEA, tillfälligt. Den sitter där än och jag älskar den:)
Nu när jag ändå var i farten med lampor så gick jag in till Trixie för att se om jag kunde göra något åt hennes fläkt. I några nätter nu har jag blivit störd av ett ljud som jag inte känner igen, så pass att jag vaknat av det. Det visade sig komma från hennes takfläkt. Ljudet är värre i mitt rum än hennes, och jag är jäkligt känslig för vissa ljud helt klart. Nu dammade jag av den, letade efter ett hål för att olja, som jag googlat mig till att man kunde ha, men det fanns inget och sen insåg jag att det kanske var kedjorna till lamporna och fläkten som slog mot lampkupan? Tejpade dem och nöjd som fan drog jag i snöret för att starta fläkten, lampan lyste redan. Hände precis inget. Men vafan??? Robban kom och tog över
Jag får migrän av att jobba med händerna över axlarna och att titta upp ska vi inte tala om. Vad som var felet vere fan, men den verkar funka nu igen. Pust. Ta i trä osv.
Jag röjde köket i stället och vid midnatt gick jag ut med nåt i garaget och insåg hur skönt det var ute. Skulle jag kunna gå en sen hundpromenad? SÅ dags? Nä…? Eller? Jo, jag klev i skorna och iklädd Bikiniöverdel, shorts och en strandskjorta gick jag en 40 minuters promenad:)
Så ofantligt skönt väder! Hemma igen lagade jag kläder innan jag fick lyfta in mig själv i säng:D
Idag då. Seg morgon, röja lite, men mest satt jag med en kopp kaffe och njöt. De hade lovat regn men det kom inte en droppe.
Trixie hade sett att Nya Filmstaden skulle ha ettårsjubileum idag, och för att fira det kunde man gå 2 för 1 och det ville hon. Hon ville sr Draktränaren, (eller tämjaren?) men den var fullbokad, så i stället blev det Superman. Jag fick följa med som sällskap och det är ju mysigt. Jag har inte varit här tidigare, och i ärlighetens namn kommer jag inte välja det i första hand framöver heller:)
Missförstå mig rätt, det var fint och fräscht, väldigt fint och fräscht! Men Nordisk Film på Gränby centrum är fortfarande favorit, inte minst för att det finns parkering utanför. Vi gick på nåt som jag tror heter I-sence, och det ska vara lite extra bra. Och alltså… nä. Det kanske det var men för mig som biobesökare är allt bra idag, så länge man sitter bekvämt och ser bra. Ljudet och bilden är ju alltid bra liksom? Det behöver inte vara superspeciellt.
Jag mötte upp Trixie som jobbat, utanför och vi gick in och satte oss.
Superman var bra. Jag älskar ju Henry Cavill som blev petad, men den här killen är godkänd, helt klart. Det är dock lite svårt att ha respekt för en kille i stora röda kalsonger:D
När filmen var slut åkte vi hemåt, jag hade parkerat en bra bit bort, det finns liksom inga bra ställen kvar centralt, och det var rätt skönt med en promenad. Vi bytte om direkt och drog till gymmet.
Där var det svalt och skönt och väldigt lite folk, men klockan var iofs nästan åtta på kvällen. Trixie hade nån plan och eftersom jag inte hade det så hakade jag på hennes, efter att vi gått i backe på löpbandet.. Hon körde armar, så det blev 12*3 av bicepscurl, liggande flyes, stående enarmsrodd, och nåt mer, sen bytte vi sida på gymmet och skulle köra bröstpress men testade istället höflyftmaskinen, den var ju bekvämare än att göra det med ryggen mot bänken, men så tungt:) och så avslutade vi med latsdrag i maskinen. Sen var Trixie less och jag tänker åka i morgon med så det fick räcka.
Hem via Ica för att dels tanka, och sen köpa nåt att äta. Klockan var halv tio och ingen tid för att laga middag. Jag har färdiga matlådor från BetterFeast, men eftersom ingen påbörjat hemma så tar vi en fuskmiddag. Blev varma mackor;)
Ja, sen var kvällen slut och nu är jag slut också:)
Vi hörs alldeles snart igen, men nu är det sovdags. Natti natti 🙂
Kommentarer
I augusti är det fem år sedan jag och min då 12-årige son drunknade på Österlen. Det går så oerhört fort och man är fullständigt maktlös inför i vårt fall vågor och undervattensströmmar… En kille som tränat inför Ironman lyckades simma ut och rädda oss en i taget och på land råkade det finnas en intensivvårdsläkare. Snacka om tur va 😂 Sonen oskadd men jag fick en hjärtinfarkt och skador på lungorna. Blev knappt två veckor på sjukhus.Så var alltid försiktiga, alltid ❣️
Ja, vågor och undervattenströmmar vid kusten är lurigt som fan. Ena sekunden har du vatten till midjan, andra sekunden bottnar du inte och sugs ut med enorm kraft. Otäckt!!!
Vad du är klok angående badande barn🙏Jag är likadan och kommer aldrig glömma ett bad i juni för några år sedan. Jag sa åt maken att hålla koll på våra äldsta, medan jag var med vår yngsta vid strandkanten. De klarar sig, sa han, men höll ändå koll och noterade plötsligt från bryggan att ett barn verkade dra ner vår då 11-årige son under vattnet. Vilken farlig lek, tänkte han argt och hoppade i. Men det hade aldrig varit en lek. Pojken som var ca 7 år hade ropat till vår son; hjälp, jag bottnar inte, varvid vår son försökte rädda honom. Det kunde slutat väldigt illa, den lille pojken som hade panik släppte först inte vår son så maken hade svårt att få in dem till bryggan. Ingen verkade förstå allvaret, det var en tyst kamp…Men allt gick bra, och den lille pojken återförenades med sin mamma på bryggan. Så det är även viktigt att säga till barnen att inte försöka rädda en kompis själv utan istället ropa/springa/ringa efter hjälp. Tackar fortfarande för att allt slutade väl🙏
Hej! Håller helt med dig när det gäller bad vatten mm. Minns när våra 2 var små aldrig att jag släppt kollen en sekund samma sak med maken. Vilket härligt väder vi haft njuter!