♥

Äntligen är väntan över, och Janelle och Simon har fått sin lilla dotter:) Säg hej till Flora ♥

En liten stor tös med sina dryga fyra kilo, som föddes på min mormors födelsedag, den andra augusti:) Det hade jag inte ens tänkt på att det skulle kunna hända, trots att jag visste att det skulle bli en igångsättning 1/8. Janelles förra förlossning slutade med urakut kejsarsnitt och hon förlorade mycket blod, och det ville man undvika(såklart)den här gången. Trots att jag vet att en igångsättning kan ta tid eftersom man pushar något som inte är riktigt färdigt, så kom alltså inte ens tanken för mig. Men så blev det och det känns ju fint ♥Jag tror att mormor skulle fyllt 104 om hon levt, men det gör hon ju inte. Jag tror också att Jamie är född på sin pappas morfars 100 årsdag, och att det är därför han har fått ett av den gubbens namn. Men jag minns inte helt, och kan inte direkt fråga heller.

Nåväl. Jack är hos oss, han kom på fredagen från sin farmor som haft honom hela veckan och nu byttes vi av. Vi gick och väntade på uppdatering från Janelle och Simon som på eftermiddagen äntligen kommit in och påbörjat det hela. Det snackades på i vår familjechatt och allt verkade rätt lugnt. När inget meddelande om en nyfödd fanns i gruppen när man vaknade på lördagsmorgonen så sätter ju en liten tagg av oro sig, men det hade man ju inte behövt. På eftermiddagen föddes lillskruttan:)

”Jag ringer snart”, skrev Simon i gruppen och sen blev det tvärtyst och här satt vi samlade och väntade ivrigt:) Några timmar(!) senare ringde de på FaceTime och det var ju inga konstigheter, bara barnmorskor som skulle prata och greja och sen flyttades de över till BB. Sånt som tar tid helt enkelt. Äntligen fick vi höra, och se den lilla som redan som några timmar gammal facetajmade:)

Kass bild men söt unge!

Janelle hade fått feber, en infektion som behandlades med antibiotika, och var helt superslut. Men lycklig ♥ Det blev en lång och utdragen förlossning men hon slapp snitt. Flora mår finfint, och verkar mest äta och sova, precis som sig bör när man är bara dagar gammal. De blev kvar på BB några dygn, och har precis kommit hem, och vi har beslutat att vi kommer med Jack i morgon. Det för att de ska få landa lite, och för att de ska tillbaka till sjukhuset i morgon för prover och viktkoll, Flora går ner lite för mycket, men min egen erfarenhet säger att det kommer reda sig. Hon är stor och fin och har en så otroligt pigg blick när hon är vaken.

Min mamma sa när jag berättade för henne att om Flora bara blir som min mormor så blir hon en rekorderlig kvinna, och det tror jag det. Blir man ens i närheten av den person som min mormor var så är det mer än tillräckligt. Hon var fantastisk:)

Jack har lite svårt att fatta det hela, det ligger en bebis där, han vet ju att det är han lillasyster men att förstå är en annan sak. Han är glad över att hon äntligen är här, men jag tror han trodde att hon skulle vara mer kul. Han sa att han trodde hon skulle vara större:D Han kommer garanterat älska henne när han väl får se och hålla henne, och sen ledsna på henne när hon skriker, precis som det ska vara:)

Nu känns det som det här standby-läget man har befunnit sig i en tid är över:) och man kan planera igen. Det är inte ens jag som fått barn, men ändå känner jag att jag behöver finnas tillgänglig och inte kan dra iväg nånstans. Nu har vi ju haft Jack här också iofs:) Vi har haft det bra, han har blivit underhållen, vi har spelat spel, åkt och badat, promenerat och jadå – glott på tv;)

Jag har hela huset fullt av folk, Corrinda och Zehro är här, och det märks att syskonen gillar att hon/de är hemma, för det är plötsligt mycket mer intressant att göra saker ihop, vilket är trevligt och bara att njuta av. Igår var jag dock tvungen att ge mig ut på promenad ensam, har suttit still alldeles otroligt onödigt mycket:) och har skaplig overload av ljud mellan varven. När de var små kunde jag enkelt stänga öronen och låta dem vara för sig själva, men nu vill jag ju höra allt:D

Nu ska jag gå ut i skogen och plocka blåbär! Ha det så gott så återkommer jag snart:)