Tja av vad? Jag tänkte ge ett löfte om att skriva varje dag från nu, men det vågar jag inte:) Men, jag har saknat er, och den enda anledningen att jag inte skriver är faktiskt tekniken.

Jag brukade blogga från mobilen förut och det är så smidigt, då kan jag ta vara på de där små stunderna av overksamhet. Men av nån anledning går det inte att kommentera då, och det är ju så tråkigt. Jag gillar att skriva, men det är trist som fan när ni inte interagerar:) Ju mer ni kommenterar ju mer taggad blir jag på att blogga, så enkelt är det.

Jag ska kolla igen med min teknikkille som oftast löser allt snabbt, men det var nåt med nåt och nåt med tredjepart på nåt vis. Jag pratar inte IT-språk helt klart.

Jag har väldigt lite tid att sitta vid datorn den här sommaren! Jag har knappt suttit i soffan ens, enda gången var när jag virkade filtarna till lilla Flora. Den ena glömde jag till och med att fota inser jag nu. Måste be Janelle ta en bild, för jag är ju värdelös egentligen på att virka och måste ha bevis på vad jag gjort:)

Så här blev den jag gjorde av mormorsrutor i alla fall. Rätt okej va? Jag har för första gången virkat ihop rutorna, annars har jag försökt sy, och det här blev betydligt finare. Jag erkänner villigt att jag har exakt noll koll på vad som anses som fram- och baksida, så det är mer än troligt att det är lite blandat, men vafan:)

Först hade jag gjort alla rutor antingen rosa eller gula, och skulle virka ihop med den lite mörkare rosa. Men det blev inte alls fint. Då virkade jag på ett extra varv runt om varje och då harmonierade det bättre. Bara det att då tog det mörkare rosa slut, och givetjävlavis var det slut på varenda Rusta i hela stan, och den färgen ville jag ha som en kant runt också. Jag fick beställa online och betala en sketen fraktavgift, men eftersom jag inte kunde vänta så testade jag att virka med den ljusare rosa runt om och det blev ju inte alls tokigt. Ett sånt sjå:)

Den är långt ifrån perfekt, och den är dessutom i ett garn som inte är tillräckligt mjukt för att ligga mot spädbarnshud, men den är tänkt som filt i vagnen, med ett lakan under, eller över ett täcke eller så.

Att virka är väldigt avkopplande, monotont och samtidigt givande att se hur det växer fram något. Jag kan absolut inte läsa en beskrivning och jag kommer inte ihåg vad som är luftmaska, stolpe och bågar, och kommer mest troligt inte att klara av att göra något mer avancerat än så här. Men det är ändå ett trevligt tidsfördriv, och någonstans att göra av händerna. Jag har insett att jag väldigt ofta pillar med något. Jag vrider och vänder på hårsnoddar, jag flätar fransarna på filtarna i soffan, knyter och knyter upp snörena i hoodien eller byxorna, och sånt. Jag har inga problem med att sitta still, men gillar att ha något att göra med fingrarna helt klart:) Något som inte tar för mkt fokus från serien jag tittar på, för det är vad jag gör när jag sitter still och overksam:)

Men i sommar har jag haft sån energi som jag aldrig har vintertid. Jag har fixat med tusen gamla surdegar som legat och stört, som lagat kläder, fixat ute, rensat där, här och everywhere:) Tagit tag i det där man skjutit upp helt enkelt. Och plockat blåbär! Massor av blåbär. Ungarna och jag äter hur mycket som helst, och eftersom det kryllar av bär i skogen försöker jag plocka så jag har frysen full. Förra året plockade jag så jag hade en hel låda i frysen full, den räckte till typ februari, med lite snålande. Nu kan jag meddela att jag(vi) nog plockat en tjugo kilo eller så och det mesta har ätits upp, vi har gjort gudomliga pajer och sen är det i yoghurten de hamnar:) Jag gnetar på, lyssnar på bok och får ont i ryggen, för hur det än är så vore det smartare att vara ungefär en och trettio lång:) Nej jag ljög, jag har en låda full i frysen också, kanske två. Corrinda är den enda av kidsen som hjälpt till, men hon har å andra sidan varit en superhjälp:)

I söndags åkte jag och syrran till husvagnen, för att hänga och klippa gräs. Jag får ju alltid skäll för att mitt är högt och har nu funderat. När vi promenerar i Norberg, och även i Fagersta, så är i princip varenda jävla gräsmatta klippt som en golfgreen, det är kortsnaggat jämns med fotknölarna. Är det så alla vill ha det? För jag har liksom lärt mig att gräs gärna ska vara lite längre, runt en decimeter, för att bäst klara av väder och vind. Är det för kort torkar det och bränns, och det vill man ju inte. Är det kanske därför alla klagar på mitt, för så jäkla långt är det ju aldrig när jag kommer och ska klippa. Det är grönt och frodigt, med blommor som sticker upp. Så här tycker jag att en gräsmatta ska se ut.

Nu har jag klippt den två gånger, ställde ner den på absolut lägsta och körde ner allt. Klart det är snyggare, det säger jag inget om, men det är ju i princip omöjligt att hålla den sådär om man inte klipper minst en gång i veckan.

Här hos mig, där jag bor vardagligen, så ser allas gräsmattor ut ungefär som den övre. Det är lite långt även om det inte är blommor, och det är också sällan man ser någon vattna med vattenspridare. Nylagda mattor undantagna. I både Fagersta och Norberg ser det ut som på den undre bilden i varenda villa, varenda park och typ överallt. Fagersta verkar ha robotgräsklippare som går runt på allmänna ytor, de skulle ju få ben och ”rymma” direkt i Uppsala. Alla kanske har robotar där? I Uppsala har vi gubbar som åker runt med åkgräsklippare, lite för sällan, gräset växer gärna upp både en, två och tre decimeter. Det är så jag är van att se gräs.

Är det månne en plats-grej? Hur tycker ni en gräsmatta ska vara?

Dagens fråga, helt allvarligt ställd alltså:)

Nu ska jag åka och bada! Hörs snart, jag lovar:)