Alltså, jag vet inte hur det gick till, men det här är sista veckan på sommarlovet. Eh säg va? Jag är definitivt inte redo att kliva in i nån seriös föräldraroll och behöva ha massa skolkontakt igen. Jag vill ha mer sommarlov. Det är så lugnt och skönt i mailen när det inte ramlar in 97 jäkla mail och notiser om dagen om både viktiga och oviktiga saker. Barnen är för allt i världen inte heller riktigt redo:D

Jag börjar för den delen också skolan nästa vecka, och det har jag inte alls förberett mig på. Får försöka göra det på måndag. Nu ska jag läsa ett projektår i litterärt skrivande på skolan där allt började, nämligen Hola folkhögskola. Jag ser fram emot det här väldeliga! Att få återse fina Hola, och att få göra det med något jag verkligen brinner för, nämligen att skriva. Sist läste jag Hälsocoach, och även om jag till sist valde att inte fortsätta inom det, så gav det mig personligen extremt mycket. Jag räknar den kursen som nystart för mig efter skilsmässan. Det var där, i de djupa skogarna, utan täckning på mobilen, som jag för första gången var helt ifred. Mamma tog hand om barnen hemma, och jag lärde mig massor om stress, om mindfulness, om hälsa. Kom till insikt om att det inte var jag, det var han. Jag kan inte ta ansvar över en vuxen mans agerande, det är hans eget, och vill man lämna sin familj så är det inte ett jag-problem utan ett han-problem. Bara den lilla detaljen att här fick jag sova hela nätter, utan att vara på jourberedskap, gjorde att jag kunde börja läka. Jag vet, det låter så jäkla lökigt, men det är så.

Nu kommer jag tillbaka, stark och cool. Och ska djupdyka i skrivandet. Det som hela livet varit min livlina, och som jag ägnat mig åt på mer allvar nu. Universitet i all ära, men det är på folkhögskola det händer:) Jag skrev ju nästan en hel bok i våras! På några månader. Sen blev det sommar och jag har fasen aldrig tid att skriva då, men nu ska jag fokusera på det igen:)

Lovely! Cirkeln är sluten, eller nåt:)

Men inte riktigt än, det är några dagar kvar. I dag, och i går, låg jag, syrran och Corrinda på stranden.

Kallt i vattnet igen, men det är ändå skönt att hoppa i och svalka sig. I dag var vi i fyra gånger så det är inte som att man drar sig för det:) Idag var det 27 grader, det är ju inget annat än ljuvligt! Mycket folk på stranden, och massor av bilar på parkeringen, men vi hade tur och lyckades komma precis när en bil backade ut för att lämna:)
Att få värme och sol är livskvalitet för mig. Jag tänkte på det i morse, när jag gick ut med min tallrik för att äta frukost. Det är så ljuvligt att gå ut sådana dagar som idag, när värmen strålar emot en, inte för varmt, utan mer som en varm kram, och man slår sig ner i en stol, iklädd shorts och bikiniöverdel. Att känna värmen från stenarna under fötterna, se Doris sträcka ut sig i sin fulla längd i solen, höra fåglarna och bara njuta. Jag önskar att jag var född i ett land där det var vardag. Kanske ska jag gå en kurs i spanska framöver, så jag är preppad ifall jag får en möjlighet att flytta till solen:D

Mina kunskaper i det språket sträcker sig till: (På svenska:) En öl tack. En svart häst, en vit häst, en liten hund. Jag älskar dig, syskon. Ja, det var nog allt:D Inga superanvändbara fraser, förutom den med ölen:)

Jag och syrran var ju i Norberg också. Där frös vi om nätterna, för det är fuktigt och 12 plus är ingen höjdare. Nej, man sätter inte på värmen, det är fusk. Deluxe;) Men vi promenerade. Massor. Och käkade korv, för det är vad man äter bäst i husvagnen. Korv på alla de vis, nu var det tunnbrödsrulle första kvällen, med mos, och andra kvällen orkade vi inte göra mos utan rullade bara in korven i Libabröden vi använde, och åt med chips till. Oj så gott det är! Efter promenaden satt vi i förtältet och spelade Wordfeud:) Det krävs inte mycket för att roa oss, helt klart. Först natten frös jag mig igenom men inte riktigt tillräckligt för att gå upp och hämta en filt till. Jag har en luftmadrass och normalt brukar jag kunna ha lakanet direkt ovanpå den, men nu kylde den som fasen. Efter många om och men knölade jag in en bit av fleecefilten jag hade över mig, under mig i stället, rullade in mig i filtar och täcken och sov några timmar. Natt nummer två tänkte jag inte frysa! Jag tog på mig nattlinne, med långa ärmar och ovanpå det en mysdress med byxor och tröja, med huva som jag givetvis drog upp över huvudet. Bäddade med en fleecefilt underst, och sen täcke, ett överkast, en fleecefilt, en tjockare filt och sen ytterligare en tjock filt. Perfekt! Trodde att jag skulle vakna som en liten svettig pöl, men det var inga problem, trots att det var rätt varmt i vagnen då:)

Vi tog bilen och åkte till hembygdsgården, som såklart var stängd, allt är liksom det när vi kommer. Men man kan promenera runt och vi kollade på massa saker och får väl återkomma nån annangång för att titta in i husen. Sen åkte vi till Fagersta. För att få promenera nån annanstans, se nåt nytt, för Norbergs alla krokar och hörn har vi redan sett, många gånger. Vi hittade en mäklare och stod med näsorna tryckta mot rutan och förundrades över hur billigt det är att köpa boende där. För 60.000, fick man en tvåa, hyra 4000/månaden inkl värme, vatten och kabel-tv. Häpp. Jag känner inte till Fagersta, kanske är det i bus-hooden, men vafan. 60 tusen….

Här i Uppsala får du inte ens en skrubb för det priset, i det sämsta området.

Eller knappa två millar för en skapligt stor kåk. Hade gått för minst det dubbla här, troligen uppemot 5-6 milj.

Sådana här hus har vi gott om i området där jag bor, de går för 4-5 miljoner. Här var det prissänkt… Jag har en pensionsplan, om jag inte drar till solen kan jag flytta till Fagersta:)

Jaja, som sagt så har jag noll koll på var de här boendena låg, men nog känns det en aning orättvist att det kan skilja så mycket i pris, bo måste vi ju alla göra liksom.

Vi såg ett torn som vi ville kika närmare på. Jag trodde Rapunzel bodde där, det syns ju liksom!

Men Google berättade att det var ett luftbevakningstorn, där man spanat efter fientliga flygplan förr. Borde väl tas i bruk igen, vårt luftrum har väl inte kränkts så här mycket på alla år som det gör nu. Tornet är arkitektritat, var det första och enda(?)i sista slag som just arkitektritats och jag kan inte låta bli att undra: Hur svårt kan det vara? Hur mycket kan man behöva fundera över utformningen av ett högt torn? Det finns ju inte direkt stort spelrum för att go wild and crazy:D

Efter massor av steg i uppförsbacke, inte visste jag att Fagersta var så kuperat?, så åkte vi hemåt igen. Svängde in på en badplats vi sett skylten till många gånger och redan glömt namnet på, kanske Rönningen eller nåt sånt. En fin badplats men inga direkt ytor att lägga sin filt på, om man inte vill ligga på rötter och kottar. Sjön hade ett, heter det kanske frånlopp? Tillopp heter det ju, men här rann helt klart vattnet från sjön och i en bäck/å. Hela det här området är ju gamla gruvtrakter så utan att veta gissar jag att det här på nåt vis har med gruvdrift att göra?

För det är ju man-made, med stenar som dämmer upp. Vackert var det:)

Vi åkte hem på tisdagen och då hade vi en plan. Vi skulle fika, och leta efter den loppis vi var på förra året. Började med att försöka kasta en säck gräsklipp på återvinningen. Men i Norberg var det givetjävlavis stängt på tisdagar. Borde vi ju fattat. Jaha, men vi tar med det till Avesta då, no problem.

Googlade reda på Avestas återvinningscentral och åkte glatt dit. Bara för att stoppas av en …bom?

Sätt in ditt kort, meddelade en apparat intill och vi fattade ingenting. Syrran som körde, tryckte på Privatperson och fick fram att man skulle föra in sitt körkort med baksidan upp, eller om det var framsidan. Jaha, leta reda på plånboken, upp med körkortet, trycka in det och …. Du tillhör Region Uppsala och har inte tillåtelse att använda den här återvinningscentralen.

Men vafan? I Avesta får man tydligen inte slänga sitt skräp om man inte har körkort, reggat i rätt region. Vi googlade reda på hur det var, och i korta drag ungefär så här: Du ska ha körkort, eller äga en bostad i Avesta, har du inte det behöver du ansöka om nåt besökskort, och du får inträda på området 26 gånger på ett år. Det är väl tilltaget enligt deras räknesnurra, normalpersonen besöker ÅVC 6 gånger på ett år. Vilket jäkla trams!

Om folk som vill slänga sina sopor försöker göra rätt och åker med dem till ÅVC så ska de väl få kasta hur mycket de vill? Annars hivar man det ju nån annanstans. Jag vet inte hur det är med er, men jag är på återvinningen betydligt fler gånger än sex på ett år! Det kan bli flera gånger på en månad om man har lite feeling. Hoppas vid Gud att Uppsala inte tänker ta efter det här.

Men, en av killarna som jobbade där sa att han kunde släppa in oss. Han fick inte egentligen, men han kunde:) Vi hade ju en enda säck, och tog apostlahästarna istället.

Sen behövde vi en styrketår, och åkte till Karlfeltsgården och käkade glass, för att sen åka och leta efter loppisen. Den var såklart stängd, vad annars;) Men vi hittade den tills sist iaf, efter att ha kört runt och troligen hamnat i områdets Facebookgrupp: Blå bil med två personer i stryker omkring i området och spanar. De kör sakta och tittar in i folks trädgårdar. Lås era dörrar!

Så då åke vi till ErikLars gården och fikade i stället:) Här var vi förra året, och det är helt fantastiskt mysigt!

Vacker miljö och så gott fika! Och …. billigt. Det här kostade 105kr, vilket känns precis så mycket som man är villig att betala:)

Rejäla hembakade godsaker och påtår:) I ärlighetens namn hade vi kunnat betala lite till, men det är ju himla trevligt när man inte blir skinnad. Här satt vi sen i flera timmar, fikade och bara njöt av sjön, solen och att vara där.

När de stängde påbörjade vi färden hemåt igen, och det var slut på vår lilla tripp.

Jag såg att det var någon av er som önskade mer bilder från Fagersta, men jag tog inte en enda bild förutom tornet, så det får jag försöka komma ihåg nästa gång.

Förresten, jag är så glad över att Norbergs lasarett ska renoveras! Jag såg det förra gången jag var här, med Jimpa, och vi gick förbi. Nu hade de tagit bort staketen runt och eftersom jag är som jag är, och inte kan låta bli när nyfikenheten kickar in, så blundade jag och gick in. Men, sa syrran, det står att man inte får gå in…. Fast då var jag redan inne:) PÅ området alltså inte inuti själva lokalerna. Det fanns en uppknackad bit av väggen, och jag var definitivt fram och kikade in, med ett öga uppåt för att hålla koll på allt ovanför som såg ut att kunna rasa ner;)  Och ja, jag hade beredskap för att fly illa kvickt om det hörts minsta zombieliknande ljud. Jag har ju Walking Dead kvar i min själ:)

Jag älskar gamla byggnader, och jag skulle så gärna vilja veta mer om lasarettet. Våran pappa är född där, och jag hör historiens vingslag men kan inte urskilja vad de berättar. Jag vet det jag googlat mig till såklart, men jag vill ju in, jag vill gå runt där. Gå där sjuksköterskorna i stärkta uniformer rullade min pappa i en balja in till farmor. Känna byggnaden. Jag har ju berättat det här förr, men pappa är Fagersta stads förstfödde. Han föddes 1 januari 1944, och då blev Fagersta en stad, efter att ha varit nåt annat, by eller nåt kanske, jag vet inte. Då hade de inget lasarett där, utan han är född i Norberg. På det sjukhus som stängdes typ 1949 och sen dess fått stå och ruttna, men nu ska rustas. Love it.

Fagersta Posten, deras lokalblaska, har gjort återkommande reportage om pappa. Dels när han föddes, såklart, och sen följde de honom genom livet. När han fyllde 30 var det ett hemma-hos reportage och förstasidan täcktes av pappa med syrran i famnen, hon gäspandes så man såg långt ner i magen:) Jag var med jag också, men fick minsann inte vara på förstasidan;) Det har jag iofs tagit igen genom att vara på Uppsala Nya Tidnings förstasida ett par gånger:D

En sommar för ett par år sen, tänkte vi att vi skulle kliva in på redaktionen och kolla om nån kände till pappa, och sådär, men gissa då? Jomen det var såklart stängt….:D

Jamen det var det. Nu ska jag gå ut med mina pappersförpackningar, kompost och mina tre metallock, det är sophämtning i morgon. Om det kan jag skriva en avhandling, för hur Uppsala kommun tänkte när de bestämde att plastförpackningar ska hämtas en gång i månaden, men tidningar varannan vecka, det vete fan. Finns liksom inte på kartan att ens ett normalstort hushåll får rum med all jäkla plast. Men jag kämpar på, och pressar plast för glatta livet.

Sen är tanken att åka och bada och sen en kväll på stan. Jag mutar Corrinda så jag får sällskap, och hoppas hon inte bangar:) Helen ansluter senare för hon ska på Diggiloo.  Blir nog bra det här:)

Natti natti:)hörs snart!