God lunch! Jag har precis kört Corrinda till stationen för tågtransport till skånelandet långt borta. Fast hon kommer tillbaka om en vecka är det ändå tråkigt. Jag älskar ju att ha henne hemma:) Nu har jag haft ynnesten hela sommaren, mer eller mindre och saknaden kommer att bli stor. Anledningen att hon kommer tillbaka så snabbt är en begravning. En av mina äldsta vänners son gick bort för snart en månad sen, och det är så sorgligt och orättvist att jag har svårt att hantera det. Jag har känt den gossen sen han var nyfödd. Det skiljer sex veckor på honom och Patricia. De är uppvuxna tillsammans. Jag räknar dem som min släkt. Och nu får han inte stanna kvar här.
Jag önskar så innerligt att jag var riktigt religiös när sånt här händer för vilken tröst det måste vara. Att Gud hade en plan som man kanske inte förstår eller uppskattar, men som är större än man kan ta in. Jag vill ändå tro att han blir väl mottagen där uppe i himlen, av främst sin egen pappa men även alla andra jag älskat som gått före. Jag har gråten väldigt nära de här dagarna och ett ständigt mantra i huvudet av att man måste göra det bästa av sitt liv för man vet aldrig när det tar slut. Det kommer att bli oerhört tungt på begravningen. Hur det än är så är en begravning ett avslut och efter den kommer en ny början. Sorgen tar inte slut, men livet måste gå vidare. Det är man skyldig den som inte får stanna. Att leva. Att ha så kul man kan. Göra det man vill. Inte skjuta upp saker.
Men det är ändå för jävligt. På alla sätt och vis.
Jag kan inte prata om det här, det är för tungt. För nära. Och det är inte min sorg att vädra offentligt. Jag tror ni förstår. Men nu vet ni.
♥
Hur går man vidare efter att ha sagt nåt sånt nu då? Ja, säg det. Men sorg behöver, och ska inte, utesluta lycka. När pappa gick bort uppskattade jag att läsa/se/höra om positiva saker. Det hamnar i två olika fack. Man sörjer inte mindre för att man kan skratta, tvärtom. Alla känslor måste vara tillåtna.
Jag går vidare genom att visa mina björnbär.
Alltså? För några år sen fick jag ett skott av syrrans björnbärsbuske, ett långt och skrangligt ett som jag tryckte ner och slog i en träpinne som stöd. Förra året, eller om det var året innan jag minns inte, köpte vi varsin rosbåge, jag smackade ner min här, vid ”ingången” till terrassen. Där vi går varje dag.
Givetvis kände sig vinrankan manad att klättra ut över den och nu möts vindruvor och björnbär i en salig röra 🙂 Det är fint på sitt sätt:) Men det hängde rankor överjävlaallt och man fick fösa undan dem så fort man skulle förbi;) Den blåste också halvt omkull i nån storm för ett tag sen. Men jag har stabiliserat den efter bästa förmåga med bastanta träpinnar och sten.
Inget annat växte speciellt bra i år, men björnbären och vindruvorna frodas, och hur det än är så är det de viktigaste 🙂
Här ser ni båda bågarna, den ”nya” med vita stenar på fötterna:) Det här kommer alltså inte hålla i längden, men jag är inte helt säker på att jag vill ha det exakt så här, men det kommer behöver byggas nåt mer stabilt. Här från andra hållet. Inte jättebra bilder men ni får använda fantasin:) Det är arton nyanser av grönt 🙂
Vindruvorna växer också på, den tog lite stryk under vintern och ett tag var jag orolig. Men den kartade på sig. Inte lika mkt blad men det gör inget!

Nu ska jag fixa kaffe, ta på tröjan(sitter ute i jeans och bh-top) och troligen ta med datorn ut. Det vankas kursmöte. Vi i våran lilla grupp ska prata om nöt. Egentligen stämma av förra veckans arbete, kanske läsa upp lite av texterna för varandra osv. Men idag har vi nog nån annan uppgift eftersom vi inte gjorde nåt förra veckan. Vi började ju då:)
Ha en fin dag, jag har sol och hoppas ni med får njuta av det, så hörs vi senare 🤗
Kommentarer
I min trädgård här i Oslo har allt vuxit mig över huvudet i vår/sommar. Gräs, ogräs, flammentanz, rhododendron, diverse rosor som jag har glömt att jag har planterat, allt! Nu är smärtan i mina fötter och rygg blivit så svåra att jag somliga dagar inte kan gå. Att arbeta i trädgården kan jag bara drömma om (eller inte). Min trädgård har varit nästan orörd i sommar, och då trivs den! Alla växter trivs i kaoset!
Not 🥜
nöt?