I söndags åkte Corrinda hem till Bromölla, lika tråkigt varje gång, och nu är det ett långt tag innan hon kommer igen. Hon pratade om Halloween så vi får väl hoppas på det.

Jag och syrran körde henne till stationen och parkerade sen och tog en långpromenad i Uppsala. Det är inte allt för ofta man gör det. Jag går oftast till och från något nere på stan, typ tandläkare och sånt. Eftersom våra politiker hatar bilar och tar bort alla parkeringar som är vettiga plus att de gör om så att man inte får köra på vissa gator, så är det hopplöst att göra sina ärenden i city. Då tar man bilen till valfritt köpcentrum i stället. Hittar man en parkering är den svindyr, men just söndagar och en bit utanför city är det gratis. Då kan man passa på:)

För er som känner till Uppsala, så ställde vi bilen på Väderkvarnsgatan och tog oss sen mot Fyrisån, och på vägen där gick vi förbi en lekpark som jag inte provat, KlosterParken. Jag är måhända 50+ men det stoppar mig inte från att leka om tillfälle ges, och faktum är att det finns ett helt gäng relativt nya lekparker som är himla fina. Här har jag gått förbi många gånger men aldrig haft tid, eller rätt sällskap, för att kolla in den. Men nu gjorde vi det.

Den ligger på Klostergatan, och utan att ha googlat mig till det så killgissar jag att det förr låg nån form av kloster med trädgård här.  Jag SKA googla för sånt här gillar jag, men har inte hunnit.

En Tidsmaskin mötte oss och det var inte helt lätt att klämma in sig två vuxna, men det gick:)

På insidan kan man välja vilket århundrade man vill åka till och för säkerhets skull ville vi ju vara båda där inne innan vi började skruva, man vet aldrig, och tänk så trist att hamna i vikingatiden utan syrran! Massor av reglage och grejor att skruva på:)

Sen klättrade vi in i nåt hus som visade sig vara ett fängelse, komplett med tunga järnkedjor fastbankade i väggen, men om man vill låsa fast någon mer permanent får man ta med eget lås:)

Min vrist passade perfekt 🙂

De här husen var väldigt trevligt även för vuxna, eller långa barn, för de är höga i tak inomhus, så man behöver inte ducka utan kan stå rak. Efter att ha klättrat runt och tagit mig ner igen, så gick vi till sjukhuset. Där inne låg det en stackare som man kund eöppna en lucka i bröstet och titta in på hjärtat. Han skor stod under sängen och det fanns en rockhängare, och på baksidan står en kärra, redo att transportera honom vidare, i vilket skick det än är;)

Sanningen att säga såg han rätt risig ut, men vem vet? Vägg i vägg låg Apoteket, med massa medikamenter som kanske kunde hjälpa upp statusen för killen i sängen. Alltså, det var så välgjort och fint! Allt var uttänkt in i minsta detalj och i ett hörn stod en kittel och kokade, med grönt ljus och bubblande ljudeffekt.

Man kunde öppna en del, och en del inte

För att kunna betjäna kunder bakom disken var man dock tvungen att vara en aning mindre än vad vi är, skulle gissa på att runt en meter är perfekt:) och gärna inte så omfångsrik heller;)

Kolla kullerstenarna också, som sagt, väldigt detaljrikt och naturtroget. Medeltid absolut. Det var barn och lekte i värdshuset, som inte pratade svenska, och de tittade på oss som att vi var helkonstiga. Inte för att det hade hjälpt om de förstod vad jag sa, för det var ju lika märkligt det. ”Vi ska bara kolla lite.”  Men jag vågade inte fota, för de var liksom i vägen.

Man kan i alla fall få kött grillat över öppen drakeld på det här värdshuset, inte fy skam, en delikatess har jag hört:)

Det fanns en liten klosterträdgård och en kyrkoplats med Jesus och Mariabilder också, så fint så. Och en stupstock, ingen medeltid utan en stupstock!

Idag när alla lekparker ser likadana ut, med underlag som är typ gummi eller fuskgräs så kändes det här uppfriskande och ”äkta”. Nej, om du är liten och sitter i rullstol så kommer du inte in i husen, men allt kan inte anpassas efter alla. Vi har många fina lekparker i Uppsala som är tillgängliga för alla. Den här, not so much, så undvik den om ni har de behoven.

Jag hade älskat att leka här när jag var liten! Fasen, jag älskade den nu med, och i mitt huvud började det genast snurra Dick Turpin-knopar för att göra fast min häst i järnöglorna, och jag kunde nästan känna doften av drakgrillat kött och mjöd:)

Vi gick vidare, efter att ha testat alla hus och alla fick MVG.

Fyrisån är alltid vacker, jag tycker om att ha en å som går tvärs genom stan, även om det ibland innebär att man får gå några extra meter för att komma över den.

Vi gick mot Domkyrkan, diskuterande vilken ängel det är som står på taket, båda tänkte att det var ärkeängeln Gabriel men jag kund einte låta bli att tycka att han såg ut som en tjejängel. Men en googling senare visade det sig att Gabriel bara hade tjejkläder på sig. Jag antar att alla änglar, manliga och kvinnliga hade långa särkar på sig på dåtiden? Jag som just nu har en manlig ängel som huvudkaraktär i min bok kan meddela att det har de inte i nutid. Min ängel har skinnjacka och läderkängor:)

Men det är Gabriel som står här och beskyddar Uppsala. Tack Gabriel.

I skolan på min tid fick vi lära oss att kyrkan är 118 meter lång och 118 meter hög, men med tiden har antingen kyrkan vuxit eller så har man blivit bättre på att använda tumstock:) för det stämmer tydligen inte längre. Men spela roll, jag kör på det ändå:) Jag tycker om kyrkor, det är mäktigt och pampigt och bara tanken på hur de byggde dem får det att svindla. Hur är det ens möjligt liksom?

Det var länge sen jag var inne i den, och jag skulle väldigt gärna vilja gå både upp i tornen och ner i gravkamrarna, men det är inte direkt tillåtet för jämnan. Tror att det möjligen är tillåtet under Kulturnatten som är på lördag, så ska kolla det. Men orkar inte stå i kö i evigheter. Om nån känner nån som kan låta mig slinka in/upp/ner så lägg ett gott ord för mig:)

Grejen med att gå upp är i och för sig att jag är förbannat en aning höjdrädd och vet inte om jag skulle våga:)

När jag gick i skolan och man skulle lära sig en massa om sin stad så var alltid domkyrkan. min favorit, den och Gustavianum, för den anatomiska teaterns skull:) Här inne i kyrkan ligger Gustav Vasa, tror jag, men han har iaf ett eget kor, med avbild och den har två högerfötter. Eller om det är två vänsterfötter? Hm… oklart, men samma fot två gånger iaf. Jag var ett tag i min liv väldigt inne på att bli guide i Uppsala:) Blev inte det. Heller:)

Från domkyrkan gick vi upp till Pelle SvanslösParken

Tror det är samma företag som gjort den som Klosterparken, och den här är lika fin den. Men inte riktigt lika enkelt att klämma in sig om man är vuxen:) Vi började med att trampa runt på en sån där vedervärdig karusell, fyra varv och man är förutom trött i benen även yr en halvtimme;)

Här bor han, Pelle, på Åsgränd.

Hans hus högt ovanför takfönstren:)

Det var folk överallt som jag ville undvika, men lekparken var väl värd ett besök, trots att jag inte kan visa er bilder! Här konditoriet:) På baksidan polisstationen:)

Alltså det är så gulligt! Så fint gjort och jag blir så glad att se sånt här.

Finast av ALLT var ändå den här bussen till Skogstibble:

Så fin, så fin, så fin:)

Det började skymma lite nu så vi drog oss mot bilen, via slottet. Här har vi tre Uppsaliensiska landmärken i samma bild: Slottet, Gunillaklockan och Domkyrkan.

Det är uppförsbacke hit, givetvis eftersom när slottet byggdes skulle det enkelt kunna försvaras, men det är trögt att gå upp:)

Jag kom upp och efter att ha gått över borggården talade min fot om att den inte gillade läget. Trots hårt lindat bandage hade jag tväront, från ett steg till ett annat, och haltade på värre än vanligt. Stod och stretchade lite, och kom underfund med att om jag vinklade ut foten långt åt sidan så gick det an, så det gjorde jag. Vi tog oss ner för baksidan, riktigt brant där också, och sen kom vi till Svandammen, där inga svanar längre bor. De som bodde här förr var vingklippta och det var väl inte så snällt kanske. Sen de dog har inga nya flyttat hit av egen fri vilja.

Tacka fan för det, det kryllar av råttor och av nån anledning ser den skabbig ut. Jag vet inte varför, och jag kan inte peka på något som egentligen är annorlunda.

Men den är ändå fin, på sitt vis.

Tillbaka över Fyrisån, nu vid Islandsfallet. Bron som politikerna inte längre låter oss köra över, utan hänvisar till Tullgarnsbron som fastnat ungefär tusen gånger på det år den varit öppen. Jag trodde i min enfald att vi skulle få TVÅ broar, som därmed skulle avlasta varandra men borde ju insett att så smarta är de inte. De hatar ju som sagt bilar.

Jag hatar politikerna i styre och så var det med det:)

Det här är slutdestination för forsränningen på sista april, ner för fallet. Fortsätter man kommer man efter ganska länge till sjön Ekoln.

Nu traskade vi på, via centralstationen och upp till där vi parkerat. Det var en bit längre bort än här, men det här huset gör det nog inte ont att bo i:) Om jag fick bestämma skulle vi inte bygga mer moderna hus än det här i innerstan.

Men jag får inte bestämma och det innebär att allt skit som byggs ser ut som … ja skit. Modernt skit.

Jaja, jag älskar mitt Uppsala hur det än är, det är inte stadens fel att det finns idioter till politiker, och förhoppningsvis står stan längre än de lever:) Men det är inte säkert för hur de håller på nu!

Nu ska jag sova snart, men måste röja upp det sista i köket först:)

I morgon är det skrivpass med min kurs igen, och det ska bli så roligt:)

Ha det gott, hörs snart! Natti natti:)