Det här med att skjuta upp saker, prokrastinera, samtidigt som tiden går snabbare och snabbare, det är inte min grej alls.

Lägg till ett regnkaos uppåt landet och det blir knöligt med det mesta, låt mig förklara:)

Jag går ju en kurs, ingen blir förvånad eller chockad över det:) Inte heller att det handlar om skrivande antar jag. I helgen ska vi ha närträff på plats i Hola, som ligger utanför Kramfors. Just där har det regnat ohemula mängder, så pass att jorden tackat för sig och vattnet tagit de snabbaste vägarna. En morgon när jag slog upp instagram såg jag att en av mina före detta kursare som bor i de krokarna lagt upp en video på en väldig oframkomlig väg. Den var liksom tvärt avhuggen och där det tidigare var asfalt och väg var det nu en skummande flod. Oj då, så att säga. Järnvägen har fått massa stryk och det har hängt i luften både räls och planer:)

Hola blev avskuret från resten av världen. Och det har varit, och är väl fortfarande, inte helt säkert att det kan bli av en träff, men mest troligt ändå. Jag hade skjutit på att boka tåg, för jag hade funderingar på att köra, sen sa nån att det går utmärkt att flyga och att det är typ en kilometer att gå då. Det är ett bök utan dess like att ta sig härifrån och dit, det är ett som är säkert och när flyg plötsligt blev nästan enklast började jag vela. Men priset sa sitt och det fick bli tåg.

Förra gången jag pluggade här, det borde vara tio år rätt precis, klev jag på tåget hemma i Uppsala, klev av fyra timmar senare i Kramfors, tog en buss en bit och sista biten blev det anslutningstaxi. Nu? Jomen alltså, det är minst ett byte på varenda tåg jag kan åka. Kanske inte nattågen men då vet jag inte var man står för de tar ju lika lång tid som att köra bil fram och tillbaka, nästan.

När jag ska hem på söndag finns det ingen buss därifrån, och jag väntade tills vi hade kursträff idag för att veta hur de andra tänkte göra. Nu löste det sig så att jag blir upphämtad i Kramfors av ett par kursare, och kan också åka med dem tillbaka:)

Men det blir en riktigt earlyfuckingbirdy morgon, tåget går från Uppsala 4.28 …. skjut mig! Det går inte ens några bussar den tiden. Innan jag bokade frågade jag Robban om han kunde skjutsa mig, och det lovade han. Annars hade jag fått be syrran, eller tagit min bil och ställt den ”nånstans” i stan, eller en taxi men det är så ovärt dyrt. Über kan man ju inte lita på, rätt vad det är har de avbokat körningen, så de går bort. Cykla kan man såklart, men det tar iaf 45 min, och med en övernattningsväska…? Njä;)

Jag ska upp dit på flera träffar, och kanske får det bli så att jag åker kvällen innan. Men, då fanns det ju inget tåg som gick vettigt utan jag skulle åka vid tio och vara framme vid sju-ish. Helt stört. Dessutom så vet jag inte vad SJ håller på med i sin bokningsservice? Men tåg tillkommer och försvinner från minut till minut. Priset ändras. Det jag höll på att boka för runt 450kr kostade i utcheckningen 700kr? Tåget jag ville åka hem, fanns inte alls med om jag kollade på webben, men i appen? OSV. Till sist bokade jag, och det blev under femhundra per resväg.

Jaja, SJ är inte vad SJ varit. Vet inte ens om jag åker med dem, det ska ju bytas i Sundsvall, eller Gävle, och hit och dit. Ett byte på väg upp och tre på väg hem. Sjukt.

Menmen, vi får väl se, det är ju inte helt klart att de är färdiga. Jag erkänner villigt att det också känns en aning obehagligt att veta att järnvägen gick sönder, för när de sen lagar så vet man aldrig hur de gör. Idag finns det ju exakt noll yrkesskicklighet på så många ställen, det tas genvägar och ska sparas pengar. Jag försökte välja plats med katastroftänket:) Mitt i vagnen kändes rätt ok? Eller? Nej, jag vet inte var jag sitter, mer än att det är vid fönstret, för JAG SKA SOVA det som sovas går, och vägrar vakna till för att nån springis ska förbi hela tiden:)

Nu har jag lite lätt ångest över att försova mig på fredag:)

På fredagkväll kommer Novalie hem från England, och det känns inget vidare att missa det. Jag har saknat henne länge nu, och de där två extra dagarna kommer kännas onödigt långa. Hon har tillbringat mer tid i England än hemma i år, men nu verkar det som att hon tänker sig stanna ett tag. Hoppas jag iaf:) Hon har ju sin pojkvän där, så jag fattar att hon vill vara där, och så länge hon inte har något som tvingar henne att vara här så är det ju lite bara att köra. Hon vill iaf inte flytta dit säger hon, utan det är mer han som kommer flytta hit isf.

När jag klagade lite för henne att jag inte skulle vara hemma, sa hon: Men du kommer att komma hem till ett skinande rent hem, mamma:)

Hon älskar att städa och när hon var hemma sist tvättade hon vartenda litet plagg och textillapp, alla bottnar syntes i alla tvätttunnor och det var spit shining överallt:) Jag har försökt hålla det så, men med de här jäkla grisarna man bor med är det inte lätt;)

Bild från Norberg:)

Jag skulle få spunk av att bo vid en dammlucka! Vilket jävla oväsen det är! Men väldigt vackert:)

Min syrra drog till London idag, rackarns tidigt det med;) Hon är där med jobbet i nåt, nån konferens eller vad det nu är. Om inte jag ska med så kommer jag inte riktigt ihåg;) Jag ska hämta henne på Arlanda på onsdag natt, runt ett. Om jag fått resa iväg varje gång jag hämtat eller lämnat på Arlanda i år så hade jag knappt varit hemma tror jag:) Jag vet inte HUR många vändor dit det blivit:) Jag ska förhoppningvis komma iväg snart jag med, men vill inte jinxa det, så säger inget;)

Idag har jag faktiskt inte gjort jättemycket, men ändå haft fullt upp hela tiden, visst är det lite märkligt ändå? Jag hade ju kursträff med dels lektioner och dels diskussioner, och förutom det även egen skrivtid, så det har jag gjort förstås. Städat köket … ingen stor surprise där heller;) Men behövde inte laga mat för det ville Robban göra idag, han är ledig måndagar.

Han är duktig på det, och vi åt en utomordentligt god köttfärssås och spagetti. Medan han lagade passade jag på att gå en långpromenad med Doris, givetvis började det regna på vägen hem, plus att det mörknade jättefort, det märks att det är höst. Jag ska nu sätta mig och se vad internet kan erbjuda mig i form av stickade tröjor, gärna med huvor, för jag fryser. Och är det något jag avskyr så är det att frysa, det finns inget försonande i det alls. Sen ska jag skriva manus för några filmer som jag ska spela in, fortsätta skriva på min fantasy och kanske också se några avsnitt av Supernatural och virka:)

Men först ska jag utfordra Jamie som kom från fotbollsträning nu:)

Hörs snart!