Jag fryser och har huvudvärk och det suger. Huvudvärken är garanterat en rest från helgens migrän, det brukar kunna bli en såhär asjobbig och dov värk som inte är så besvärlig när jag rör mig, men när jag ska fokusera på nåt. Vad somhelst.

Fryser här väl mest ihop med att det är jobbigt att ha ont och att det är frysväder ute. Jag ska snart slå på ugnen så det kommer bli varmt och gott i köket men innan dess är det fleecejacka med huva uppdragen, raggsockor och varm dryck som gäller:)

Trött är jag också av att jag var ute och körde bil i natt:) Min syster har varit i London på konferens, och kom hem igår, planet landade 00.30. Jag åkte hemifrån kvart över midnatt och det rullade på alldeles utomordentligt. Väldigt lite mötande trafik noterade jag men var mest glad över att inte behöva blända av;) Det fick sin lilla förklaring, för strax innan jag skulle svänga av till Arlanda var det vägarbete i motsatt riktning. Ni minns kanske att jag hamnade i ett sånt när jag hämtade Axel och Lovelia? Jag stod still i tio minuter, en kvart kanske, innan det gick att rulla på långsamt, ungefär två kilometer arbetsfordon med blinkande ljus gjorde inte direkt underverk med mörkerseendet;)

Precis innan avfarten, men så att man ändå kunde svänga av, var det också en trafikolycka i går, med massor av blinkande ljus. Jag ville inte köra motorvägen hem!

Det var massor av folk på parkeringen vid Terminal fem, och jag fick snurra ett varv innan jag fick en plats och sen fick jag ju vänta på att de skulle igenom passkontoll och bagagehämtning, men sen dök de upp, syrran och hennes kollega.

Vi åkte genom Märsta hem, via Sigtuna och Knivsta på nåt vis som jag inte har en aning om, men hem kom vi:) Ingen trafik där heller så det var ju väldigt skönt. Hemma vid kvart i tre tror jag, snark. Jag ställde klockan på 7.15, och vaknade av larmet 7.45.

Jag har alltså sett fel, ställt larmet fel. Nu vaknade Jamie snyggt och prydligt av sin egen klocka, det brukar han göra men ibland är det segt och det somnas om. Men, det enda jag kunde tänka på var: Tänk om jag ställer klockan fel i morgon? Jag ska ta tåget från stationen 4.28. Det finns liksom inte en enda minut att vinka på. Jag kommer sova ännu sämre än sämst de få timmar i natt som jag kan sova.

Herregud. Jag kommer behöva lägga mig vid tio i kväll, så tidigt har jag inte ens funderat på att sova sen jag var en bebis, typ;).

Jag har ägnat hela dagen åt att packa. Eller det var ju såklart en rejäl överdrift, men det har tagit en massa tid. Jag går ju runt i samma kläder här hemma:D Vad har man ens med sig? Kollade vädret, fördomsfullt nog tänkte jag att det var kallt som fan där uppe i norr:D men det var ju ungefär som hemma. Skillnaden är ju att hemma har man alternativ, fryser man tar man en extra tröja, eller en annan jacka. Är det för varmt byter man till en tunnare. Nu får man stå sitt kast.

Jag har förr i tiden packat som om jag skulle flytta, men slutade med det när jag insåg att det allra mesta alltid låg oanvänt ändå. I princip räcker det ju med nya underkläder för en helg. Jag har lite mer med mig:) men försöker packa lätt. Nu är kläderna nerlagda och det jag ska ha ner är nessesär och kanske en handduk. Kommer inte ihåg om det ingick i rummet. Sen packar jag med mig en stor sjal i handväskan, som man kan svepa runt sig på tåget för att kunna sova. Hatar att sitta ”öppet” och snarka, bättre att gömma sig lite:) Har en bok med också men misstänker att jag sover mer än läser. Tanken är så iaf. Har tre timmar till första bytet i Sundsvall, och dit ska det sovas:D

Resten av dagen har jag ägnat åt att ge respons på de andras texter, det är kul:) Inte kul när det molvärker i huvudet dock men vad ska man göra åt det? Nu är det klart i alla fall och det ska bli kul att se/höra allas olika responser.

Jag blir borta till söndagkväll, och det känns både roligt, lite spännande och jobbigt. Det är jobbigt att vara runt folk man inte (ännu) känner så länge. Även om det är mest roligt såklart:) Vi har ju också skaplig koll på varandra från Teams, och det verkar vara genomgående trevligt folk.

Hemma är kidsen. Ensamma:) En utopi för inte så länge sen, men nu är det inga problem alls. Robban får högsta ansvaret, följt av Trixie och sen Lovelia. Och så finns syrran och mamma ett samtal bort. Det är fantastiskt med ett nät av folk runtom sig som man litar på:) Ge och ta, och ansvar under frihet, bra ledord i livet ändå.

Nu ska jag ta och vika tvätt och sen fixa maten, packa det sista och sen försöka att inte bli pigg, vilket jag garanterat kommer bli 😀

Ha en fin kväll nu:)