Redan fredag! En kompis skrev i ett mess: Äntligen fredag! Och jag kände bara att eh? va? Det var ju fredag nyss:)

Och det var dessutom första september för en kvart sen, nu är vi i slutet. Vilket innebär att vi närmar oss en födelsedag igen, den här gången är det Patricia som fyller 30♥

Jösses Amalia, jag minns som igår när JAG fyllde 30! Alltså på allvar, det känns väldigt nära. Dagen innan jag fyllde, den 9 december, var vi på ett rutinultraljud för att kolla till bebisen som annonserat sin ankomst. Jag jobbade då som sekreterare på barnsjukhuset som ligger precis vid kvinnokliniken, och hann inte byta om, så jag gick dit i min vita rock, namnskylt och sandaler:)

Mötte upp den blivande pappan, och vi gick in. Barnmorskan frågade om olika saker, bland annat om det ultraljud jag gjort ett år tidigare, då för att jag fick åka in akut på nyårsafton av alla dagar. Jag hade såklart haft ont till och från länge, men inte sökt vård, för det är ju så jag jobbar, lid och härda ut, det går över:D Men nu skulle vi flyga till Thailand dagen efter, ja på nyårsdagen;) och jag fick plötsligt panik över att det skulle bli värre där. Så innan festen på kvällen drog jag en sväng till akuten och fick först den klassiska diagnosen som alla läkar verkar ställa när det rör sig om buksmärta – misstanke om blindtarmsinflammation. Eller utomkvedshavandeskap. Båda var ju helt och totalt omöjliga eftersom jag haft ont säkert ett halvår, men det lyssnade ju inte de på. Graviditetstestet visade negativt, såklart, och blindtarmen var fin den också, såklart.

Jag var övertygad om att det var något med äggledaren eftersom jag hade så tydliga symptom över den, och alltid runt ägglossning, men det satt tydligen långt in att kolla det, för man skulle tydligen inte kunna känna sånt. Men det gjorde jag, och det visade sig att de var en blodcysta(vidrigt namn) som satt på äggledaren. Jag säger ju det, jag är en jävel på att diagnosticera:)

Kommer inte ihåg vad de gjorde mer än ingenting, men tror jag fick ta ut spiralen och äta nån antibiotika eller så, fast vi skulle ju till solen och det var noll restriktioner så jag minns inte. Sen fick jag söka privat gyn när vi kom hem. Tack för den, vården. Men den där cystan försvann av sig själv, och har aldrig återkommit, eller i alla fall aldrig märkts av.

Vi pratade lite om det och hon sa att hon kunde kolla på den också, och så började hon åka runt över magen med ultraljudsmaskinen, blev tyst, men det är ju som det brukar, och sen sa hon med en röst som fick blodet att isa sig:

”När var du på det där ultraljudet, var det nyligen?”

”Eh nä? Typ ett år sen.”

”Jaha.” Tystnad. ”För jag kan säga direkt att det är två här.”

Tvillingar.

Tvillingar.

Oj då:) Den paniken som sköljde över mig var inte nådig. Besvikelse, för att vara ärlig. Jag hade aldrig ens tänkt tanken på att jag skulle få tvillingar, aldrig. Mina kusiner är Twins, men inte en tanke på att jag skulle få det. Min egentligen enda ”erfarenhet” var en mamma på samma gård som vi, som gick runt med sina två i en gigantiskt vagn och alltid såg så förbannat trött, sur och less ut:)

Jag som hade Janelle och Patricia som var 6+5 år, hade ju sett fram emot att bli en lattemorsa:) Glida runt på stan och bara lyxa. Det gick ju upp i rök direkt där och då, kan man säga. En minut senare, när det sjunkit in, spred sig en enorm glädje och stolthet i hela kroppen. Vafan! JAG skulle få TVILLINGAR!

Och den känslan har aldrig avtagit, helt ärligt. De är 25 år nu och jag är fortfarande ofantligt stolt och lycklig över att ha fått den höga äran att bli tvillingmamma. Det är coolt:)

Det är inte jobbigare med två, det är krångligare på sin höjd, men det är också förbannat kul:)

Nåväl. Det känns som igår:) Min tidsuppfattning är inte optimal, jag vet:D

Nåt som däremot är helt sant är att tvillingar tar dubbelt så mycket plats i sängen, jag sov konstant på ett hörn;) För givetvis sov de mellan oss och inte i sin säng🤷‍♀️

Jaja, från tvillingar och Patricias födelsedag vidare till veckan som varit.

Den har varit fyrkantig skulle man kunna säga. Det enda jag gjort är att stirra på en skärm, suttit klistrad och redigerat, redigerat, redigerat. Eller för all del filmat också då. Och det är inte slut än:) Jag har flera videos att redigera:)

Sen har jag haft ett skrivpass med min kurs, det är alltid kul. Det roliga är att det verkligen blir av då att jag sätter mig och skriver. Jag har haft så mycket annat att jag inte hunnit med mitt skrivande som jag vill, och då blir det en jäkla uppförsbacke. Nu avsätter jag den där tiden och det spiller över i att jag gärna fortsätter:)

Jag har i alla fall tränat lite, vilket är skönt! I måndags eget pass, lågintensivt med många repetitioner, och det tog två och en halv timme:) Inte för att övningarna tar så lång tid, de klarar man av på typ 45 minuter, max, men för att syrran och jag inte pratat på hela helgen:D Vi hade massor att avhandla, både viktigt och oviktigt, mest det senaste kanske. På tisdagen körde vi multifys, ett pass jag inte är överförtjust i, överlag, men den här ledaren är bra så det funkar. Sen fick jag boka av onsdagen för jag hann inte, och samma med torsdagen, men igår blev det äntligen ett helt vanligt cirkelfyspass! Äntligen, Friskis är ju så jobbiga för när de tar in nya pass, så hamnar precis allt fokus på dem och alla andra får stryka på foten. Just cirkelfys har det varit få av, i stället är det massa hyrox, som är det nya. Och det är inte vår grej alls. Vi ska testa med en annan ledare, men det vi kört var så fruktansvärt tråkigt. Bara massa löpning, och det är ju, förutom jobbigt då;) inget som min onda fot klarar av. Hårda golv, och rätt tvära svängar gör att det ofelbart blir sämre med den och det är ju inte nåt jag känner för att pusha.

Ikväll skulle jag ut med Helen och kompisarna, men hon är sjuk. Jag hade tänkt gå ändå, men tror inte att jag pallar. Har en lite småstörig huvdvärk som vägrar ge med sig. Det känns onödigt helt enkelt. Jag har heller inte varit ”bara hemma” en helg på evigheter, utan planer, utan jobb, och det känns som jag kanske behöver det. Jobb blir det oavsett men fokus kommer ligga på annat:)

Som att skriva. Och att ta en promenad med Doris. Kanske städa lite för jag har en så jäkla bra serie i ljudbokslurarna:) Jag vill helst bara lyssna vidare.

Vad ska ni göra?

Berätta:)