Igår var det söndag, och jag har varit som en zombie hela helgen. Kanske för mycket att göra, kanske för lite träning, kanske för mycket tjafs med kids, eller så var det en liten förkylning som försökte sig på nåt. Men igår var det som det skulle igen 🙂

Jag la ut ett samarbete på instagram, kolla där ni som vill ha rabatt på VästerbottensSåpa:) och det var dagens jobb, som ju allt var förberett för sen innan. Så när syrran messade och frågade vi skulle ta en tur i svampskogen så var jag inte sen att säga ja.

Jag är värdelös på att hitta svamp, jag måste liksom få dem utpekade för mig, sen kanske jag kan hitta på egen hand:)

Vanliga gula kantareller ser jag ju, fast det krävs typ att jag ramlar in i ett hav av dem för att jag verkligen ska notera:) De här höstkantarellerna däremot… de gör det ju inte direkt enkelt för en.

Dels gömmer de sig, dels ser de ut lite hur som helst och sa jag att de gömmer sig?

Först hittade vi inga. Sen två. Sen tio. Sen inga. Men vafan. Och sen rasslade det till och vi hittade massor, men de var rätt små.

Men, är de små får man ta två, det är sen gammalt:) Och det borde ju vara som med annat, kalv är finare än ko, och kyckling finare än höna;) Alltså borde små kantareller vara mer delikatessiga:)

Det blev tre kilo.

Jag har ju sett hur folk plockat superfina, superstora och superlånga, och riktigt där är vi ju inte, men tre kilo är ändå halva köksbordet när man ska torka:) Det tänker jag inte göra iofs utan det ska bli paj och soppa:)

Syrran klev rakt på två muterade gula kantareller, kolla foten:)

Nä okej, det syns inte så bra, men den var brutal. Sen helt plötsligt stod det femton gula i givakt på ett ställe, men inte en enda till.

Blåbären var inget man skojade bort heller!

Så många! Jag har dock plockat färdigt för i år, mina frysar är fulla:) Men kanske kan man plocka så det håller sig i kylen. De är fortfarande fina och goda, men lite sköra i skalet så inget man kan plocka i hinkar utan mer i ett lager:)

Att gå i skogen är något av det mysigaste som finns ju. Jag trivs där, det är rogivande och stärkande, man kan antingen bara lyssna på naturen, eller på ljudbok, eller om syrran är med-babbla massa skit:) Nu var det inte så blött vilket är skönt så man slipper bli kall och frysa om fötterna. En bonus med att gå på ojämn terräng är ju att både kropp och knopp får jobba, det är nyttigt. Att gå på ojämn mark är bra för balansen och för de där musklerna man inte direkt anstränger när det är platt asfalt.

En nackdel är fästingar. Alltså dessa vidriga kryp! Syrran hade en som kröp på magen när vi kom hem och jag duschade länge och synade varje del av kroppen.

Det var fantastiskt väder men trots det var det en aning valhänt när vi kom hem, det blir kyligt och det märks i händerna.

Vi rensade och sen ringde Robban och hade lagat middag, han brukar göra det på söndagar när han är ledig, så vi åkte hem och käkade, och sen tog vi med Doris på en promenad. Syrran tänkte gå hem och då kan vi ju lika bra gå promenad i hop:)

Idag är det måndag, och jag har kursträff online. Det ska bli mysigt:) Jag gillar att krypa upp med kaffekoppen framför datorn, ha Teams med alla kurserna och lyssna på intressanta saker:)

Sen blir det träning och det är väl vad som är planerat. Resten tillkommer allt eftersom:D