Familjen har utökats ♥

Återigen var det Patricia som lyckades hitta kattungar som behövde ett hem, och tja, på den vägen är det:)

En liten kolsvart madame med vita tassar och vitt bröst flyttade hit i torsdags. Och dagen efter kom hennes mamma. Det var inte meningen men blev bara så:)

Från början sa vi en unge, men så ångrade jag mig, det är ju så mysigt när de kan leka med varandra. Nu var det inte så att det fanns nån unge kvar dessvärre. Men familjen ville gärna ”bli av med” mamman. Det låter ju helt stört taskigt men såhär: Mamman är utekatt och nu har familjen precis flyttat till lägenhet och hon vill bara gå ut. Här hos mig finns skogen om knuten och det är fantastiskt för djur. Familjen tänkte behålla en av kattungarna och ha den som innekatt, men för mammans skull önskade de att hon skulle få fortsätta vara ute. Och eftersom hon är bara 1,5 år … ja jag vet. Det är ungt för att få en kull ungar och ja, det är extremt respektlöst att inte kastrera sin utekatt, men nu är det som det är, och inget att göra åt. Hon kommer kastreras så fort hon funnit sig tillrätta här och de andra accepterar henne så hon inte behöver försöka gömma sig med en stor tratt runt halsen.

Men hon är fortfarande en ungkatt, och vafan … ta hit henne då:)

Problemet var bara att mamma och unge hatar nu varandra efter att ha varit separerade i typ 24 timmar, det trodde jag inte. De går och fräser mot varandra och är lite allmänt tjuriga, samtidigt som de gärna leker med varandras svansar, så riktigt eländigt är det inte.

Det går inte att fota en svart katt, än mindre två svarta:) och med en Iphone som måste ha ett starka studiolampor för att vilja ta bilder i lite halvskumma ljus blir det inte bättre än så här:) Det här är bebisen, som inte har nåt namn än:)

Hon kom precis och kröp upp i famnen på det här viset. Hon ligger alltså och sover:)

De är instängda i vardagsrummet/sovrummet om ingen har tid att sitta med och det funkar utmärkt. De röjer runt och har det bra:) I natt välte de en ljuslykta i metall så det smällde som hela taket ramlade ner:)

Vi tror hon ska heta Sally. Jag har pratat mig varm för Sonja men får inte riktigt gehör. Mamman heter Sakina men jag är inte förtjust i det alls, så hon ska vänjas över till Safira, eller Safina, nåt liknande men inte så hårt. Hon är inte lika trygg än, hon ligger nu under soffan eftersom dammsugaren är ute och kör, men är ofta ute i rummen och spatserar. Hon ser exakt likadan ut, alltså de är kopior:) Men henne har jag inte fått på bild än:) tror jag…:)

Doris har börjat acceptera dem, efter att ha försökt mopsa sig och hävda sin status, men hon blev genast satt på plats av en liten fräsande unge;) Det har absolut varit en del utfall och jakter runt huset men nu är hon bara nyfiken och vill nosa. Katterna är nyfikna de med men vill ha henne på avstånd. Sellman är den sanna gentlemannen ♥ Han har inte höjt rösten en enda gång, inte ett enda utfall utan han är bara förvånat artig. Går extra försiktigt runt damerna och har hållit sig på avstånd utan att för den delen hålla sig undan. I går kom han in i vardagsrummet och la sig vid mig i soffan när bebisen låg i mitt knä, och uthärdade hennes fräs stoiskt, och sen var det liksom bra. Då sov de båda två på en armslängds avstånd:)

Stumpan däremot … hon hatar de två svarta madamerna:/ Först märkte hon inte ens att de var här, på allvar alltså, hon fattade det inte. Inte förrän hon låg i soffan och chillade bredvid mig och kattungen kom gåendes, då begrep hon och det blev catfight deluxe. Mest lät det illa, de rörde nog inte varandra vad jag såg, men fan så det skreks. Hon är nu nyfiken men vi försöker hålla henne på lite avstånd ett tag till. Det är bökigt det här!

De får vara i vardagsrum/sovrum, och det är deras bas, men är vi hemma och med, så låter vi dörren ut till köket och resten av huset stå öppen. Igår mötte jag bebisen nere i källaren när jag hade duschat:) De utforskar och springer ”hem” när de blir rädda eller vill sova. Är de äldre djuren ute så är det fritt fram ju, men även när de ligger och slaggar nånstans är de ute på spaningsrundor.

Alltså kattungar är ljuvliga. Jag kallar mamman för unge också, för hon är så näpen, och som sagt bara 1,5 år. Det här är två smala tjejer, spensliga och inte det minsta runda utan mer avlånga och spetsiga. Svansarna är långa och smala och när de reser ragg blir de som flaskborstar, ser så fånigt ut. Det ska bli spännande att se hur stora de blir, jämfört med Selman och Stumpan som är vad jag anser helt normala bondkatter så är de pyttesmå. Lilltjejen har legat och sovit hos mig både i går kväll och nu på förmiddagen, från att inte ha velat vara i famnen nästan alls till det, och det är underbart mysigt. Man sitter där, i en obekväm ställning, blickstilla av rädsla att störa dem:D

Det blir nog bra det här med, lite tålamod och kärlek reder det mesta 🙂