Tja, jag vet inte? Vad ÄR ens normalt;)?

Frågan i rubriken ställdes av Robban, min 25 årige son som igår kväll runt 23-tiden kom ut till mig i garaget där jag städade för fulla muggar:) Han tyckte att normala människor städar på dagtid, och jag är säkert i minoritet, men jag är som bäst kvällar och nätter. På typ allt:) Det är liksom min primetime, vad ska jag göra åt det?

Jag har ägnat de senaste kvällarna och en bra bit in på natten åt just att städa. På de här ställena som alltid blir stökiga trots att ingen bor där, men där saker ställs in. För förvaring, i väntan på nåt och så vidare. Pannrummet har sett ut som ett bombnedslag, men efter att ha lagt saker där de ska vara är det nu ok igen. Klädkammaren har rensats på vinterjackor som inte längre används och de har transporterats till Stadsmissionen som den här veckan står i en av de tomma butikslokalerna i Gränbycentrum och tar emot saker. Syrran och jag råkade se det när vi var på Gränby för att handla presenter och det kändes som ett tecken, det är dags nu. Jag har så oerhört mycket kläder och jag tycker det är jobbigt att ta hand om dem:) Så sånt här som liksom ger mig en skjuts är perfekt. Jag funderar på att sälja dem, det som är lite dyrare iaf, men orkar aldrig. Novalie grejade med Vinted och sålde en hel del av familjens saker, men nu är ju hon i England och verkar aldrig vilja komma hem. Tur att vi åker till London snart och tar med henne hem:)

Sen hade jag bett Robban hålla utkik efter en frys, eftersom jag inte får rum med något längre i de jag har pga att jag plockade shitloads av blåbär som tar all plats:) I förrgår kom han hem med en. Hans kompisar har nåt slags företag där de köper och säljer begagnat och där han ofta är med och kör saker från ena stället till det andra, och nu hade de fått tag i en frys. Problemet då blev ju att den inte fick plats nånstans, tanken var att den skulle stå i garaget, men det är lite väl stökigt där just nu. Eller – var:)

För nu är det ordning och reda igen. Det är mitt förråd, det är där allt förvaras som ingen säger sig vilja ha, men som är förbannat bra att ha när det behövs. Det har kidsen som flyttat upptäckt. När de bygger egna bon finns inte allt det här som man samlat på sig under åren, enkla saker som gummisnoddar, skruvar, cykelpump, extratäcken eller kylväskor:) I mitt garage finns det mesta. På gott och ont, och jag ska nog försöka göra mig av med saker som bara står. Men ni vet, ska man verkligen göra sig av med Elsa Beskows och Astrid Lindgrens barnböcker bara för att ingen just nu läser dem? En kulturskatt? Nope, inte jag:)

När jag väl plockat i ordning sakerna är det ingen större fara, mycket saker som sagt, men det är ju när de flyter runt som det blir stökigt. Nu har jag bett Jimpa komma och hämta alla miljoner kartonger och skräp som stått och bara stått. Han har en stor jobbil där det ryms väldigt mycket bättre än i min:) Han kommer ikväll och hjälper mig med lite annat smått och gott också:)

Jag har ju exempelvis klagat i flera år på att det drar från fönstret i vardagsrummet, och ungarna har sagt att det är för att jag är en gnällkärring, men så sitter de själva sen i soffan och: Det draaaaaar;) Jag har klistrat fast nya lister men inte fan hjälpte det, och nu ska han lösa problemet med magi:) Eller nåt.

Ikväll kommer också Corrinda och Zehro, det blir mysigt! De kommer älska de nya katterna ♥ De ”gamla” älskar de redan:)

Det går fint nu med alla fyra katter. Från början kändes det mest som världens sämsta beslut att skaffa två till, när alla ogillade varandra och det frästes och catfightades överallt, även av hunden. Men nu har de rangordnat sig och det är lugnt för det mesta. De två små är inte längre instängda i vardagsrummet utan strövar fritt i huset och utforskar varenda vrå, de har varit med mig när jag stökat runt. Deras mat som står på bordet i vardagsrummet äts av både Stumpan och Sellman och de små äter från deras matskålar i köket. Samma med lådan, de har hittat dem som står på toaletten och använder främst dem. Minsta, Sally, men fan jag undrar om det inte är en kille, hon är alldeles för mysig för att vara en tjej;) behöver ju äta lite mer näringstät mat, så hon har fått kattunge-käk, som även hennes mamma, som får fortsätta heta Sakina, kan äta. Hon är bara 1,5 år och fortfarande liten. Men de två sjuåriga katterna behöver definitivt inte äta mer kalorier än de redan gör:) Men jag vet inte hur jag ska få till det. Häller jag upp mat när Sally står där så äter hon ju, men så kan jag inte göra varje gång hon vill ha nåt, mina katter har fri tillgång till käk dygnet runt, och de går och tar några bitar då och då.

Sakina vill ut, men får inte. Hon ska kastreras först och innan det sker vill jag att hon ska känna sig trygg hemma. Inte skitkul att få en krage och må skit och samtidigt känna att man måste försvara sig. Innan hon får gå ut måste hon också ha tillräckliga skäl för att komma tillbaka, annars vet man aldrig med en katt. Hon kan ju gå tillbaka till sitt förra hem, där de inte längre bor eftersom de flyttat. En annan sak som är jäkligt oroande just nu är att vi har fått en, eller om det är flera det vet man ju inte, rävar som är väldigt närgångna i området.

Jag har sett i vår Facebookgrupp att en räv är väldigt sugen på att sällskapa när folk grejar i trädgården, nån sa att den lekte med hennes katter och att katterna satte sig i respekt vilket ju är skönt. Och för nån kväll sen kom Robban hem efter jobbet och hade då sett Sellman och en räv stå och snosa på varandra. En googling säger att rävens huvudsakliga föda är smågnagare men att den är allätare och kalasar på det mesta. Fallfrukt är gott tydligen och mina vindruvor har ramlat ner efter frosten. Nej, det blir inget vin i år:) orkar inte, ids inte, har inte lust och dessutom inte plats för fler flaskor 😉 Det var så kallt i våras att de inte kom igång riktigt som de skulle och skörden är skaplig men inte riktigt färdig än, det hade behövts mer värme.

Att släppa ut en kattunge är som att erbjuda räven ett snacks, så nej mina svartpälsade skönheter, ni får inte gå ut än på ett tag. Det är förvisso skitjobbigt att hela tiden försöka undvika att framför allt Sakina smiter ut, men så får det bli.

Vad det gäller vindruvorna … fåglarna äter av dem och blir på lyset. I måndags när Lovelia gick till skolan var det flera, mellan 5-10 sa hon, som flög runt i uterummet, slog skallen i glasrutorna på först ena, sen andra hållet. Hur fan de kan navigera till Afrika och tillbaka men inte hitta ut ur ett jäkla rum med stor dörr är obegripligt!?

Igår satt jag i soffan när det smällde till rejält och en fågel störtade huvudstupa i i rutan och sen flög ut genom dörren. Hur jag ska undvika att de kommer in vet jag inte, jag har inte möjlighet att stänga helt. De brukar göra så här några veckor på hösten, men det brukar vara senare.

Katterna igen:) Sally är ju en bebis och röjer runt i 800 knyck för att sen tvärslockna. Gärna i famnen, och allra helst när jag sitter med datorn.

Det blir knöligt, jag får skriva med en hand, men det gör jag ändå gärna för det är ju jäkligt mysigt ♥ hon är så liten!

Nu till en helt annan sak:)

Jag har funderat ett tag på att skaffa en anslagstavla, för att kunna sätta upp lappar med karaktärer, intriger osv på väggen. Min text är uppe i 70 tusen tecken nu, vilket enligt en omvandlare på nätet motsvarar en bok på runt 270 sidor. Det innebär att det är en jäkla massa att hålla reda på som jag hela tiden glömmer. Spår som jag hintat om, saker som är viktiga som ska återkomma osv. Ni fattar:)

Jag har såklart en anslagstavla liggande, inte i garaget men i matkällaren:) Den satt i köket förut men togs ner nån jul för att en adventskalender skulle sitta där, och sen kom den aldrig upp igen och ingen saknade den heller.

För nån dag sen (alltså kväll/natt, hehe) hämtade jag upp den och konstaterade att den var för jäkla trist alltså.

Jag letade reda på en bit tyg jag hade i gömmorna, och spände fast det över hela alltet, fäste på baksidan med häftstift och på framsidan med ännu mera häftstift för att få det slätt. Och vips, visst blev det fint:)?

Om ni undrar vem Rafael är så är han en av huvudkaraktärerna, jag har inte hunnit längre:)

Nu ska jag snart återgå till honom och de andra, vi har skrivtid med kursen idag, och jag ska dedikera tre timmar åt det. Eller det ska snackas en del först, om kursträffen jag inte var på i helgen. Jag fick inte ihop livet helt enkelt och fick prioritera hemmaplan. Det var på MittLitt, en mässa, och det kändes surt att missa men mindre matnyttigt än en vanlig kursträff hoppas jag. Klart att det är trevligt med masterclass med författare och författarsamtal, men om man ska missa nåt så kändes det ändå som rätt sak, hänger ni med hur jag tänker?

Det ska bli intressant att höra de andra berätta om det alla fall. Mest surt är det att inte träffa de andra, för jäklar vad mysiga människor det är:)

Nu – dags för annat, vi hörs senare:)